Det går bra nu..
Tjena!
Behöver skriva av mig lite bitterhet känner jag. Det är en sån dag där allt känns piss, igen..
De duggar tätt nu.
Mörkret hopar sig i horisonten.
Vattnet blir djupare, kallare, mörkare.
Det drar mig nedåt avgrunden.
Började dagen med att vakna klockan 06,25 av en psykunge som i porten bredvid skrek ett primalskrik som letade sig in i märgen på mig och som skrämde livet ur Alfons. Av det jag hann uppfatta så var ungen sur av någon anledning, så ingen fara på taket, men det var ett sjuhelvetes uppvaknande. Därefter så skjutsade jag Alfons till dagiset, sedan cykel som vanligt till jobbet. Tisdagar är riktiga pissdagar med jobb 07,50 - 16,10.. Jag som enligt papperet ska jobba 83%, men jag har inte fått några papper än, trots att jag började den 9:e augusti. Jag vet inte hur mycket jag ska få i lön på grund av ”tight ekonomi”. Men att jag ska jobba konstant nästan utan raster, hoppa mellan lektioner för 1-9, samt assistentjobb, planering för lektioner (nästan utan schemalagd planeringstid), försöka skriva ner bedömningar + betygsättning på elever jag inte ens kan namnen på och gå på möten där jag fattar noll av vad det diskuteras, det är självklart! Förutom det så är det åtminstone övervägande rätt okej kollegor och att ”bara” sköta jobbet som någon form av lekledare och planering av lektioner känns ändå överkomligt. Det är bara allt det här andra runt omkring som hör till lärandeyrket med planeringar, föra in omdömen och hela den biten som känns närmast övermäktig för mig. Men jag ska inte klaga alltför mycket ändå på just jobbet, i dessa tider som bara kommer bli sämre så får jag vara glad och tacksam över att ha ett jobb. Det framstår säkert som att jag är en arbetsskygg bidragstagare, men det är jag inte riktigt heller, det finns få saker jag gillar så mycket som att verkligen få jobba med gammalt hederligt kroppsarbete, att få kämpa på timme ut och timme in, gärna med kroppen och en bortkopplad knopp, då trivs jag. Men när jag inte riktigt har full koll på vad som ska göras, när det är osäkerheter runt om som ovan nämnt och när saker känns meningslösa som idag så är det kämpigare.
Som ni såg på bilden ovan så har börsen fortsatt varit som ett svart hål. Jag har fått mitt huvud avslitet samtidigt som en hel koloni har pissat mig ner i det som skulle varit halsen i över ett års tid. Bara i år är jag back 800’ och mer är på ingång. Jag känner mig så fruktansvärt fattig nu att jag på riktigt är orolig över min fortsatta överlevnad. Det kommer ta än mer hus i helvete snart med alla höjda priser på livsmedel, bränsle, de höjda räntorna kommer svida nästa år när mitt låsta bolån ska omförhandlas, avgiften i bostadsrättsföreningen kommer höjas garanterat och mer jävulskap är på ingång. Detta är bara toppen på isberget. I bästa fall kommer väl botten sättas på börsen under mars-april nästa år om jag får chansa. Men det kan lika gärna fortsätta vara bedrövligt under lång tid fram. Sjukt att vissa dårar trodde botten var i juli när det började vända en aning i vissa papper, något jag själv dock inte märkt av..
Mot slutet av dagen idag var det möte på jobbet, medan jag satt där och halvsov så kände jag att jag hade fått någon skit mellan tänderna. Jag försökte peta bort det med nageln, vilket misslyckades, istället så lyckades jag peta bort halva min högra framtand.. Det är en gammal lagning jag haft i många års tid från en skada när jag var liten och just fått mina ordinarie framtänder. Det jag minns från den olyckan är att jag sprang inne i badhuset på Lugnet, halkade framåt och satte garnityret rakt i kakelplattorna bredvid poolen. Denna lagning har med några års mellanrum ramlat av och såklart var det dags idag igen, när jag är på den mörkaste platsen mentalt. Sådana här extrasaker som dyker upp utanför det vanliga inrutade livet i vardagen är sjukt jobbiga för mig, dessutom kommer det kosta mig minst en veckolön att få den där skiten reglerad..
Jag får helt enkelt lyssna på och lita på Håkan Hellströms ord i låten ”Du är snart där”:
”Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök
Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
"Håkan, du var bättre förr"
Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen”
Känns obegripligt nu att det ska finnas någon vändning på detta elände. På denna livskris. Känns så meningslöst att slita dag ut och dag in på ett jobb som gör att man med nöd och näppe kan hålla sig över ytan. Att lägga ner all övrig tid, energi och lilla krona som blir över på att träna som en dåre. Inte ha mental eller fysisk ork över till att ens försöka träffa någon ny partner, vem som nu skulle vilja träffa någon som mig, en halvfet gubbe utan framtidstro. Även här har jag börjat ge upp hoppet om att jag någonsin kommer hitta någon igen. Förr om åren var det aldrig några problem.. Att ej heller knappt orka vara en bra pappa åt Alfons som egentligen är det enda som borde betyda något för mig.
Vila från träning idag, enligt plan. Det var åtminstone skönt och välbehövligt. Jag och Alfons har så gott vi kunnat haft det mysigt. Jag tappade karaktären helt efter en lång tid med bra kost, köpte godis och glass åt oss båda. Så nu är jag inte bara nere mentalt, jag är ännu tjockare också. Men Alfons hade i alla fall en bra och trevlig kväll. Vi cyklade till Willys och drog en storhandling. Bra att få cykla, slippa slita på bilen och slippa bekosta bränsle, för varje resa det går att cykla är en vinst. På Willys blir det bara värre och värre, känns som att det är än mer anställda där för varje gång jag kommer dit, det enda dom verkar göra i butiken är att höja priserna på varenda. Jävla. Vara. Utan att överdriva så är priset högre varenda gång jag kommer dit och det gäller allting! Jag försöker så gott jag kan med att inhandla det billigaste alternativet i alla varor, jag har även börjat med att fylla havredrycken (använder det istället för mjölk) med vatten när jag tagit cirka en tredjedel i förpackningen. Det är tuffa tider nu kära vänner.
Efter att ha blivit rånad ända in på skelettet på Willys så cyklade vi hem och Alfons fick en förtida present inför sin femårsdag på torsdag, en Lego-bil:
Vi byggde ihop bilen, pratade och åt godis. Det var ändå kvalitetstid och jag kunde för en bråkdels sekund släppa alla bekymmer. Tack Alfons.
Jag har ändå försökt och lyckats vara någorlunda närvarande för honom när vi setts den senaste tiden. Förra veckan under hemfärden från dagis så frågade jag honom vad han ville äta till kvällsmat och han svarade att han ville äta på ”esturang”, så det fick bli Pinchos:
Alfons fick dricka sina första starköl där och som han drack. Det fanns ingen hejd. Efter 7-8 sänkta bägare fick jag kliva in och avbryta honom, vi hade ju en morgondag att tänka på också. (Jag ber om ursäkt i förväg för den som inte förstår ironi). Vi hade i alla fall en mysig kväll där på uteserveringen.
Nu har jag legat bredvid en sovande Alfons i närmare en timmes tid och skrivit detta inlägg. Det känns skönt att få ner mina röriga och oerhört spretiga tankar i skrift. Även om det säkert är närmast oläsbart för er. På något sätt blir det enklare att bearbeta allt elände. Egentligen finns det ju folk som har det värre, men det är svårt att se skogen för alla träd också.
Men håll i och håll ut Adam. Den 12:e september står vi där igen med en ny röra till regering och efter många om och men så har vi återigen ett sossestyre som tillsammans med hela världens centralbankers misslyckade ekonomiska politik efter coronan ska fortsätta dra oss ned i det nu nästan kolsvarta vattnet..
