Skrik-kolik-fons och rehabtankar

Fick denna bild skickad till mig på Facebook idag. Mysiga minnen... 

Foto: Lars Dafgård


Detta är en bild ungefär en minut innan olyckan med axeln. 

Foto: Beat the mountain

Dagarna springer på som aldrig förr. Det finns inte så mycket tid till annat än jobb, träning, laga mat och försöka avlasta Amanda lite med Alfons. Igår var hon rätt sliten efter att Alfons skrikit i princip hela dagen. Även inatt var det ett riktigt skrik-inferno från vår käre son. Blev väckt ett antal gånger. Stackars Amanda och stackars Alfons som inte blir något bättre i sin magknip/kolik. Amanda har varit utan mjölk i ungefär tio dagar nu, matar honom enligt läkarnas föreskrifter och vi ger honom magmassage vid varje blöjbyte. Men det verkar inte hjälpa. Känns som han är lite trög i magen, kan vara inbillning dock. Det enda som funkar och får honom att somna är när han sitter på bröstet i bärsjalen. Hoppas det vänder snart.. 

Skönt att jag kan träna på gymet nu. Försöker planera lite olika intervallpass på löpbandet och testcykeln. Får jag bara det att rulla på nu i någon vecka så är det lugnt tänker jag. Timmar har jag ju tränat både i flera år och i sommar. Underhåller jag syreupptaget och kanske även retar det en aning så kan jag förhoppningsvis komma starkare ur den biten. Sen är det väl bara att försöka smyga igång med rullskidor/skidor när det börjar kännas okej i axeln. Vet inte när det blir än. Tänkte åtminstone avstå det helt under denna och nästa vecka. Sen får vi se. 

Idag har jag kommit till dag tre i min träning efter skadan. På mitt program står styrka/rehab. Har inte satt något riktigt program än. Men tänker att jag försiktigt testar mig fram på gymet idag. Ben kan jag ju köra på ett eller annat sätt, kanske eventuellt lite bål/mage och framförallt så är tanken att träna rotator kuff så gott det går. Förhoppningsvis kan jag göra det redan nu. Fick inte så mycket information från läkarna på akuten, men samtidigt så ger jag inte så stort förtroende till läkarna angående mitt idrottande. Jag får testa mig fram helt enkelt. Imorgon kommer jag troligen få lite hjälp med övningar av en kompis som tidigare fått axeln ur led vid flertalet gånger. Det ska nog bli bra det här, kroppen vänjer ju sig och tränar man mycket i samma mönster så utvecklas man sämre, så jag får försöka se det positiva i detta! 

6 x 6 på löpband

Tjohej. 

Även löpning fungerar helt problemfritt, åtminstone på löpband,  prisa Gud för det! Tog mig igenom en fin intervalløkt på mølla idag. 

Började med tio minuters uppvärmning. Sedan skulle jag dra igång intervallerna, planen var 6 x 6 minuter med en minuts vila, på 10%(?) lutning och 10 km/h. Hann starta en intervall två gånger, men bandet lade av båda gångerna efter drygt en minut, så jag bytte till ett annat band och då kändes 10 + 10 alldeles för lätt, så jag ändrade till 11% och 11 km/h, vilket ändå kändes lättare än det första bandet. Jag litar inte riktigt på de siffrorna, huvudsaken är att jag blev trött och fick upp lite puls. Lätt att det blir hysteri när man ska jämföra sig med andras hastigheter. Försök hellre fokusera på er själva och skit i andra. 

Jag körde i alla fall mina 6 x 6 minuter med en minuts vila och snittpulsen blev:

150 - 157 - 162 - 166 - 170 - 174 

Maxpulsen blev 183, efter att jag sista minuten på sista intervallen ökade på bandet till 12% lutning och 12 km/h. Blev väldigt svettigt och flåsigt. Bra pass! Sprang i mina Hoka one one clifton 3, de funkade väldigt bra. 

Artikel - träning - rehab

På sweski.com så finns nu en artikel om mitt axel-debacle. Ni hittar den här. 

Ja mina vänner. Veckorna rullar på, hösten ska ju så snart gå emot vinter. Folk hetsar omkring på snöjakt medan jag sitter här med justerad axel och jobbar. Vad ska man göra åt det? Ingenting! Orkar faktiskt inte ens bry mig. Jag är nöjd att det funkade att cykla igår och att jag nådde upp i hög puls. Har jag tur så funkar det idag att springa intervaller uppför på löpband också och då kan jag efter förutsättningarna inte vara annat än nöjd. Det får ta den tid det tar. Tror inte jag blir borta alltför länge faktiskt. Det funkar väldigt bra i vardagen fortsatt, det gör ont ibland, men det hoppas jag blir mindre och mindre. Imorgon tänkte jag ha ett rehabprogram klart för min axel, men jag har inte hittatnägon vettig övning för det ännu. Någon som har tips på övningar att göra för axeln? 

Här var det andra tongångar, dagen innan Beat the mountain, Alfons var nästan superglad att se mig, kanske bara en aning avundsjuk på mina Oakley Radar Ev från sportbrillor.se

Det gick ju bra det där.

I krigstider som dessa så är allt tillåtet, även att endast värma upp tio minuter och värma av i två. Ska jag ta mig igenom dessa pass på gymet så gäller det för mig att inte jaga timmar, jag ska göra det jag behöver och sen vara klar. Fokus nu är att bara få ventilera ur systemen och få träna lite flås. Det lyckades jag med idag. Tio minuters trampande på spinningscykeln som uppvärmning, i shorts, t-shirt och löparskor... Förlåt alla cykelvänner. Sedan brände jag av mitt intervallblock med följande siffror från klockan: 

5 x 4 minuter med 2 minuters vila. 

Snittpuls på intervallerna: 157-163-166-168-173. 

Maxpuls: 182. 

Blev rätt så bränd i låren, men som ni ser så lyckades jag ändå kräma ur lite puls. Kändes helt okej och jag kände inte alls av min axel, jag både satt och stod under intervallerna (40 sekunder sittande, 20 sekunder stående). Hoppas jag kan fortsätta på denna bana nu! 

Värmde av i två minuter och sedan så höll jag i min SkiErg-lektion, fungerade bra att stå på sidan och instruera också. Kul! 

Operation Adam 2.0

Jonas Birgersson fångade mig på bild under Beat the mountain. Här går jag balansgång mellan olika träd. Skadorna på knäet uppkom på något hinder innan, men inget jag kände av. Notera hur fet jag ser ut... Tror dock att bilden ljuger en aning. Notera också att min Swix-tröja  är hel här. 

I lördags hade jag mer eller mindre gett upp allt, förvarnade skolan om min skada och att jag eventuellt skulle vara hemma. Trodde aldrig jag skulle kunna röra mig igen. Ni vet, dramaqueen deluxe. 

Igår söndag så grejade vi lite hemma. Jag gick runt med Alfons i en bärsjal och hjälpte till med det jag kunde, såsom att plocka bort nedfallna äpplen från gräsmattan, dammsuga och städa. Amanda fick denna gång använda handjagar-gräsklipparen för att ta bort gräs där inte automovern kommer åt. Vi var också ut på en promenad i regnet och jag testade på skoj att jogga cirka tio steg, det fungerade. 

Idag är det måndag igen och jag är på jobbet. Jag tog mig dessutom cyklandes hit. Hör och häpna. Det gick bra. Jag får lite ont i axeln i vissa lägen och rörelser. Men det får jag väl räkna med. Jag kan i alla fall klara mig rätt bra, påklädning, dusch och andra vardagsrejer funkar helt okej. Ikväll så ska jag dessutom till Actic och visa upp mig, för den där SkiErg-grejen jag bloggade om förra veckan. Jag kan ju vara där och prata i alla fall. 

Jag har fått ett stort gäng peppande och fina kommentarer från er på omina forum. Det värmer verkligen, tack för det! Bland annat så skrev Anders Södergren följande till mig på Facebook igår:

Sådana kommentarer ger mig hopp och även om jag såklart inte tänkt ge upp så är det ju skönt med folk som varit med om liknande berättar att det är möjligt att komma tillbaka igen! 

Jag har idag bestämt mig för att försöka köra träning så gott det går. Min plan är följande tre pass:

- Intervaller på testcykel, högst en timme totalt

- Intervaller uppför på löpband, högst en timme totalt

- Styrka/rehab. Hitta på lämpliga övningar både för styrka och rehab 

- Repetera ovanstående. 

Eventuellt om man skulle köra rullskidor utan stavar eller med en stav, men det avvaktar jag med ett tag. Vi får se hur allt faller ut och hur det känns. Men idag känns livet något ljusare än i lördags. Tack för ert stöd kära läsare. 

Det kanske är över nu.

Domedagsprofeten har talat. Vore inte detta ett bra sätt att avsluta karriären på då? Jag vet liksom inte om jag orkar börja om från noll. Tränat den bästa sommaren någonsin efter min förmåga, kroppen har känts rätt bra och det mesta började falla på plats. För första gången kanske någonsin så var jag nöjd med i princip alla bitar i livet. Nu är det lite andra tongångar. Jag vet inte alls omfattningen av denna skadan, om jag ens kan åka skidor igen, det tror jag väl såklart, men hur lång tid tar det att komma tillbaka?! Jag är inte så sugen på att sätta mig på en testcykel och trampa varenda dag. Det är löpning och skidor jag brinner för. Orkar inte fundera idag på hur allt blir, men snart måste jag ju börja med det. 

Det gick ju bra igår, fram tills hindret med bilen. Jag kastade mig framåt som ett dyk. Det enda jag kan tänka mig hände var att jag i ungefär samma rörelse som jag landade på marken började kräla framåt och på så sätt fick en maximalt oturlig vinkel & belastning på axeln så hela fan hoppade ur. Jag hörde och kände hur det knastrade i axeln... Jag hade ju bara tankar på att försöka fixa axeln och fortsätta. Att bryta fanns ju inte i tanken, men ju längre tid det tog desto mer rann ju hoppet ur mig. 

Smärtan var rätt så jävlig, men även rädslan efteråt när jag låg där i gräset. Vågade inte röra mig ur fläcken. Jag verkligen kände hur fel axeln låg. Handen och underarmen var bortdomnad. Jag började skaka och frysa efter en stund. Bedrövliga scener alltså. Så jävla tråkigt och onödigt. 

Jag sov 10,5 timmar inatt. Det gick rätt bra. Men det är läskigt och lite smärtsamt att vända sig i sängen. Armen fungerar, men den gör ont i vissa lägen. Vet inte hur jag ska våga använda den mer än till vardags heller. Läkaren sa 2-3 veckors vila, då kan jag ju lika gärna ge upp detta.. Vilade 9-10 dagar när Alfons föddes. En till längre period i detta skede av året är ju inget annat än en katastrof. Jag har ingen lust att ställa mig på startlinjen och veta redan innan hur dålig jag är. Redan nu är jag ju sämre än halva södra Sverige på rullskidor och då tränar jag så hårt jag kan. Hur ska det då bli sen?! Usch. 

Några bilder:

Livrädd. 


In i ambulansen. Man ser i alla fall mina Icebug-skor  dom fungerade riktigt bra i skarpt läge, grymt grepp!


Illamående, less och just hemkommen från sjukan


Trötting. 

Axeln ur led och på akuten nu

Det var kul så länge det varade i alla fall. Låg tvåa efter Simon Andersson, med typ 1/3 kvar av tävlingen så skulle jag kasta mig under en bil och krypa, kände/hörde direkt hur det knastrade i axeln och jag blev fast därunder. Som tur är så var Amanda där i närheten, så jag skrek på henne att hjälpa mig, hon kastade sig ner och drog ut mig, med Alfons på magen. Sjuka scener. 

Nu har jag fått lite morfin, hjälper ju knappt?! Åkt ambulans och ligger på akuten i Falun. Axeln tror jag är fixad. Men väntar på röntgen. 

Fan, missar en massa träning och viktiga pass. Kanske inte blir någon mer skidåkning alls?! Typiskt. Kan jag ens jobba? Förlorar deg... Fick inte gå i mål, skitade ner Benzen, förlorade 40 SEK i parkeringsavgift och nu har dom precis klippt upp min Swix-tröja... Läge för en swish-vecka?! (0761664997)

Hörs senare kanske. 

Beat the mountain idag

Här från förra årets Toughrace Sweden i Daljsö. 

Foto: Lina Börjes

Godmorgon. 

Idag är det då dags för ”Beat the mountain”. Ett terränglopp löpning med hinder. Sträckan vi springer är 13 kilometer och vi ska upp & ner två gånger i Nybroberget (i närheten av Romme alpin). Klockan 10,30 startar vi i elit och jag tävlar idag för SoJa cycling. Ska bli skoj!

Lätt skate

Skönt att få träna med sällskap igen. Tillsammans med Adam Larsson så skrapade jag idag ihop två timmar på skaterullskidorna. Det blev en tur omkring Borlänge på mina Elpex-skidor och det mest ”spännande” med hela turen var när Adam föll pladask framåt i Kvarnsveden, då en sten satte sig i framhjulet. Har gjort liknande vurpor vid ett antal tillfällen, det gör mig alltid lika rädd och arg. Man vill skälla ut hela världen för att dom inte sopat bort stenar från vägen. Ungefär som man känner när halva Borlänge/Skräddarbacken är uppgrävda för fiber och aldrig blir lagade!!! 

Imorgon ska det bli spännande att ställa sig på startlinjen på Beat the mountain!

Fredagsfeeling och akuten med Alfons

Höstmorgon i Bergebo

Halloj. 

Fredagsfeeling idag, skönt. Solen skiner och jag började denna jobbmorgon med att ha ett härligt gäng på skidprofilen. Kul att ha dragit igång med det, blir varje fredag nu framöver. 

Igår kväll så åkte Amanda in med Alfons till akuten, efter inrådan från 1177. Det var med anledning av hans skrikande och magont, samt att han inte hade sovit alls på hela dagen. Läkarna misstänkte kolik och Amanda skulle fortsätta att utesluta mjölk i kosten. Stackars Alfons. 

I eftermiddag blir det lätt träning och imorgon väntar Beat the mountain.