

I vått och torrt har vi utkämpat bataljer på balkongen, jag och min skierg. Hon har aldrig gnällt, klagat eller dömt mig. Hon har alltid ställt upp som den bästa partner och vän som man kan tänka sig. Men igår så hände det som inte fick hända, drömmen mellan oss gick i kras och jag såg livet sakta rinna ur henne. Varför min kära? Jag har ju bara behandlat dig med vördnad.
Mitt i en intervall så hörde och kände jag att något inte stod rätt till. Några sekunder senare började det lukta bränt och strax därefter så brakade hela fan ihop. Remmarna fastnade i botten och jag hörde ett rejält missljud. Att behöva stanna mitt i en intervall på slutet av ett pass är inget jag gör frivilligt. Men jag blev tvungen. Av någon konstig anledning så var jag helt tom känslomässigt, blev varken arg eller less. Jag skyndade mig att skruva isär den och såg direkt att detta inte gick att laga utan nya delar.
Så klockan 20:03 igår ringde jag upp en person vars telefonnummer jag hittade på
Concept2:s hemsida. Ursäktade mig för den sena tidpunkten och informerade personen om situationen. Jag fick ett väldigt gott bemötande och blev bedd att fylla i ett serviceformulär på hemsidan.
Vi får se om detta går att lösa på garantin, eller om jag blir tvungen att betala det själv. Kosta vad det kosta vill tänker jag, skiergen måste räddas till varje pris! Jag fick ett svar på mailen imorse i alla fall som löd:
” Hej Adam!
Det var tråkigt att höra men vi ska lösa det åt dig. Vilken adress har du?”
Så än finns det hopp! Jag har även hittat
Youtube-filmer på hur man går tillväga när man sätter ihop den. Själva ihopsättandet är inte det stora problemet, värre med alla snören och gummisnoddar som virvlar omkring därinne likt labyrinter. Men det ska nog gå att lösa även det, jag kommer lägga ner hela min själ i detta!
Schysst och uppskattat med snabb service av Concept 2 i alla fall!
En positiv sak med detta att Skiergen nu är trasig är att min skärmtid kommer minska avsevärt i alla fall..
_____
Idag var det lite småkyligt på morgonen, 18 minusgrader när jag cyklade till jobbet klockan 07:18. Bara att klä på sig, bita ihop och trampa.
Alfons är sjuk och är hos mina föräldrar, så jag får jobba ändå. Snällt och välbehövligt då jag inte är så fet ekonomiskt just nu, men det vänder nog.
Igår så hade jag ett möte på datorn via Google meet om ett jobb. Det gäller som någon form av säljare. Men som jag förstod det så är det något liknande som när folk går runt och säljer larm, så jag vet inte riktigt om det är något jag gillar eller passar in i. Dessutom är det endast heltid. Nästa möte är på måndag igen, så jag måste fundera i veckan hur jag vill.. Men förändring är ju något bra, även om jag har väldigt svårt för just för just det.
Planen för dagen är vilodag, jobb och fasta till middag, som vilken tisdag som helst.
Hoppas ni får en fin dag!