Cykelpremiär och äntligen bra kropp!

Jag gillar mina Oakley Sutro, främst för utseendet! Inte helt optimala för mig att staka med, de glider ner en aning när jag blir svettig. Men annars är dom grymma!

Fina vyer mellan Djura och Leksand 

Cockpiten 

Oplanerad fikapaus i Leksand. För den med öga för detaljer så ser ni att jag endast tog en kopp svart kaffe. Hade tagit med mig energi för en veckas träning, dock behövde jag inte använda mer än 0,75 liter sportdryck på turen. 

Tjena! 

Äntligen kan jag rapportera från ett träningspass där kroppen svarade och kändes bra! Sjukt skönt faktiskt. 

Jag bjöd in mig själv till detta pass för cirka en vecka sedan, när jag fick nys att Simon skulle cykla. Har sneglat oroligt på väderprognosen i veckan och sett att det skulle bli blött. Imorse var det blött på marken när jag spanade ut ur fönstret, något jag inte hurrade över. Men jag har ju bestämt mig för att träna tillsammans med folk, så det var bara att gilla läget och ge sig av. Kallt och blött till en början, men det torkade upp och solen visade sig vid några tillfällen! 

Hela veckan har bjudit på väggningar och låg puls. Så jag var fullpackad med bars, geler och sportdryck. In case of emergency. Men det behövdes aldrig några nödraketer. Dessutom var kroppen faktiskt riktigt pigg och pulsen var hög (131 i snitt). Landsvägscykel är bland de härligaste träningsformer jag vet!

Här är rundan vi åkte:

Jag stod för ganska mycket dragjobb då jag kände mig som en häst på grönbete med mina för dagen fina ben. Vi körde i en jämn fart i princip hela passet, inga idiotkörningar och inget lustempo. 

Känns betydligt bättre idag än de senaste dagarna med allt. Ska försöka fortsätta hålla i en bra dygnsrytm nu, fortsätta kriga på med att komma igång fysiskt och blicka framåt. Det kommer nog lösa det mesta. Jag har fuskat lite med en aning godis igen nu, men det får jag ta tag i framöver, när kroppen och knoppen spelar än mer på lag. Snart är jag nog förhoppningsvis redo för lite tröskelintervaller också. 

Totalt blev det 118 kilometer och 3,52 h. 

Veckan landade på 15,30 h, fin återkomst i träning! 

Arbetslös, börskrasch och hatad på twitter

Händelserik vecka där delar avhandlas i vloggen ovan.

Stakning i regn med fint sällskap

Adam och Måns. Återkomst för BSA (Borlänge Spa Anhang) igen får vi hoppas! Bar överkropp senaste passen på rull, regnjacka idag. Kontraster. 

Hej på er!

Trots att kroppen fortsatt inte riktigt spelar på lag, och trots den händelserika veckan med mycket negativt så kommer jag idag hem från passet med positiv energi. 

Måns bjöd ut mig på ett träningspass igår, vilket jag är glad att jag tackade ja till. Han passade också på att be mig skita i hatstormen på Twitter. En fin gest från en fin person. Tack för det!

Vi möttes efter lite drygt en halvtimmes åkning. Jag var riktigt slak även idag, inga pigga muskler. Men allt eftersom att passet gick och vi pratade på om det mesta så glömde jag liksom av att känna efter. Tänkte inte på varken dålig kropp eller det dåliga vädret. Jag tror att jag behöver umgås mer med folk, för är jag inte på jobbet eller med Alfons så är jag nästan alltid själv med mina egna tankar som ofta blir rätt mörka. Så att socialisera mig mer är nog en bra sak. Jag märker ju  att jag snabbt blir på bättre humör av att umgås och prata med folk. 

Vi åkte mestadels i Skräddarbacken, så de blev en del kupering. Fick ihop 2,30 h och 36,1 kilometer. Tungfört och tung kropp. Men skönt att få röra på mig och trevligt med sällskap som sagt. 

På grund av den massiva hatstormen igår som genererade hela 8 000 unika besökare på bloggen bland annat så har jag ställt in moderering av kommentarerna på bloggen nu en tid. Jag har dolt en del inlägg. Jag har blockat 154 personer på twitter, låst mina inlägg där och så vidare. Vi får hoppas att twitter-maffian snart får någon ny att hata på. Jag står fortfarande fast vid att jag har en sådan här jargong som jag har. Dessutom tycker jag inte det är konstigt att bli panikslagen av både en rejäl börsnedgång och samtidigt besked om att inte ha jobb kvar. 

Vi hörs!

25,8 kilometer löpning och massiv hatstorm

Är man långhårig som få så funkar det perfekt med en träningskeps. 

Snabbt och kort först om dagens totalt urballade twitter-storm:

Jag har vanligen denna tid på året 600-1000 unika besökare per dag. Idag har jag hittills över 5000. Aldrig haft så mycket besökare på en enskild dag. Folk har retat upp sig på någon tweet (över 33 000 visningar), på att jag skrivit att jag vill att man swishar mig och att jag inte har pengar för mat ens. De som läst här på bloggen länge vet att jag överdriver ofta, i alla riktningar. Det är en jargong jag har och klart som fan att jag inte är så dum att jag inte har någon som helst buffert. Att jag inte har pengar till mat var ju bara ironi från min sida. Jag har blockat hundratals personer på twitter under dagen. Svarat onödigt hårt tillbaka, men det är en massiv hatstorm jag fått utstå, värre än jag någonsin varit i närheten av. På någonting som i princip är vardagsmat här på bloggen. 

Jag är i en period där det är mycket tråkigt som hänt. Dels har jag vilat mycket, sedan varit sjuk och är nu i galet dålig fysisk form. Dessutom har jag småvärk i kroppen, känning av löparknä, ont i händer från stakningen, osv. Jag blev som bekant av med jobbet och jag är inte riktigt nöjd över utveckligen i portföljen på slutet. Allt detta har gjort mig stressad och jag har sovit dåligt den senaste tiden. Det gör mig såklart än mer irriterad och ur balans. 

Allt detta kommer lösa sig på ett eller annat sätt. Jag har skrivit upp olika handlingsplaner, har idéer och jag är inte helt efterbliven. Även om vissa verkar tro det. Nu räcker det med detta och vi släpper det. 

_____

Jag sprang idag. Kände av löparknät en aning hela passet. Det blev dock aldrig värre. Var riktigt trött även idag, främst i musklerna även denna gång. Återigen blev det sånär en väggning, trots att jag tog en gel och en energibar. Men jag drar mig till minnes att jag hade ungefär liknande känslor förra våren också. Så det är nog ingen fara. Jag kommer fokusera på distanspass nu ett tag, tills jag kommer i bättre slag. Känner mig väldigt osugen på intervaller, men det kan ju svänga fort även det.

Passet blev 25,8 kilometer och jag sprang i 2,23h. 

Vi hörs! 

Slakten fortsätter

Tja. 

Slakten av portföljen fortsätter. Rejält minus på en vecka, and counting. I min panik så skickade jag ett mail till idolen och ägaren Lars Wingefors. Trodde aldrig han skulle svara, men det gjorde han. Fint gjort. Jag förstår såklart att han ej kan eller får diskutera kursen eller dylikt. Men jag har börjat få rejäl panik nu, även om jag ändå någonstans långt inne vet att det kommer en vändning. Men allt sammantaget med min portföljs krasch, inget jobb och en sjukt trött kropp blir för mycket.  

Jag är med Alfons en stund nu innan han ska till mina föräldrar. Själv är jag så sjukt trött så jag knappt kan röra på mig. Lägg där till bankrutt (ironi, även om känslan är den) så förstår ni på ett ungefär hur landet ligger. Det enda jag har kunnat luta mig emot är ju träningen, men när jag är svimfärdig av trötthet så blir ju det en kamp också. Det är bara att försöka acceptera situationen, försöka smyga igång med lugn träning och blicka framåt. Men jag har problem med ett ganska hetsigt humör vid såna här motgångar och med att agera innan jag tänker. Jag har ju projicerat hur jag snart blir tvungen att bo på gatan mer utblottad än vad jag är just nu. Så jag bävar återigen för att ge en liten Swish till BRIS: 9015041

När Alfons blir hämtad så ska jag försöka samla upp resterna av mig själv och ge mig ut på ett litet löppass. Hoppas det kan vända detta sjunkande skepp. 

Spår av gårdagen i dagens pass

Tja! 

Ja, dagen blev inte riktigt som jag tänkt. Något jag numer är van med. Men, tro det eller ej, jag är ändå vid ganska gott mod. Först tänkte jag springa, men när det är sol så törs jag oftast inte det på grund av ormar i skogen (egen teori). Dessutom tar ju solen bättre ute på vägarna. Så det fick bli rullskidor stakning idag igen, kaka på kaka, hej. Skillnaden var att jag tog mina Elpex 3:or idag. Det var nog tur det, för det kändes nästan som om jag hade gett mig ut bara några minuter efter gårdagens väggning, iaf i musklerna. Planen var att åka bortåt Gustafs och hem över Torsång, kring 3-4 timmar. Men på fälten borta vid Nybrobacken så bestämde jag mig för att vinkla hemåt istället. Pulsen låg på strax över 100, i utförsbackarna 75-90. Så jag tänkte att det bara var onödigt att plåga mig något längre. 

Trots rejäl motvind lite drygt första halvan av passet och att jag var en klenis som gav upp så försökte jag ändå tänka ett steg längre, samt låta bli att bli irriterad. Det lyckades idag faktiskt. Jag tänker att det är bra att jag nu kommit igång med träningen och att jag kommer hinna träna mycket framåt också. Fick ändå ihop 2,10 h och 37 kilometer. Det är ju bättre än inget i alla fall. Största anledningen till att jag var så trött idag var helt klart gårdagens styrka, chinsen framförallt, dom satt där dom skulle vill jag lova. 

Nu tar vi nya tag framåt! 

Lite tankar med en något mer sansad syn

Min älskade Alfons. 

Hej! 

Efter gårdagens träning så pratade jag en lång stund med den gode Rickard Bergengren i telefonen. Här märkte jag att mitt humör gick upp en aning. När jag blir arg och irriterad så drar jag mig ofta undan, vilket späder på det dåliga humöret än mer. Jag tror det är bra att socialisera sig en aning. 

Vad gäller jobbet så är det klart jag är besviken. Mest för att tryggheten med en fast inkomst försvinner. Men också för att jag får informationen så sent, trots att jag varit på och frågat vid ett antal tillfällen. Samt att jag jobbat vid samma arbetsgivare i fyra år. Frågade för flera månader om mina LAS-dagar och har väl egentligen inte fått svar där ens idag. Så även här, likt fallet med den ständiga motvinden får jag ju en liten konspiratorisk känsla att dom vill ha bort mig från jobbet. Men skitsamma, jag var faktiskt väldigt less på det också. Nu kastas jag ändå ut till nya möjligheter och jag tvingas till förändring. Något jag är rädd för, men som ofta brukar bli bra. Efter skolavslutningen så är det 4-5 dagar med personalen där det står planering inför hösten på programmet, här ska jag nog försöka använda min rätt till att söka jobb på arbetstid. Dessa dagar har jag alltid tyckt varit värdelösa, än mer nu. 

Ett annat problem är ju börsen. Men jag har fortsatt tron på Embracer att dom ska vända. Visst är det segt att se massvis med kapital försvinna dag för dag. Men inget dåligt har ju hänt i bolaget. Stora utflöden och omviktning till value-bolag dels på grund av ränte- och inflationsoro. Jag är dock fortsatt en lång bit ifrån plus-minus noll för året. Det hinner vända, det har gjort det förr och det brukar gå snabbt upp. Men nu får gärna komma med en stöd-Swish nu när det kommer bli slut på inkomster: 0761664997. 

Jag måste försöka bli bättre på att lägga mig i tid på lediga dagar. Så jag inte sover hela förmiddagen som idag. Det och att fortsätta som jag gjort några dagar med att låta bli godis. Rutiner och bra mat brukar ju få de flesta att må bättre. 

Denna helg skulle jag ha Alfons, men han får vara hos mina föräldrar några dagar så jag får försöka smälta detta klart. Har haft svårt att hålla fokus på honom de senaste dagarna och blivit irriterad för minsta lilla, vilket gått ut över den stackaren. Men får jag rensa skallen med lite träning nu så ska det förhoppningsvis bli bättre. 

Idag tänkte jag springa, men det är så soligt och fint så jag kör nog rullskidor ändå. Sparar löpningen till regniga dagar. Har en otrolig träningsvärk i hela kroppen. Tjoho!

Dagens enda glädjeämne: åkte på en rejäl smäll

Hej. 

Man kan ju tro att problem och bekymmer dras till mig. Eller så är det nog snarare att jag ser till att få problem. På grund av situationen idag så orkade jag inte ha hand om den första lektionen med en enskild elev, kontaktade personen i fråga och sa det. Dessvärre var det den enda jag kontaktade. Så det blev ju lite gnäll för det. På den andra lektionen var jag dock. 

Jag har tränat också. 

Först:

100 chins 

100 toes to bar 

100 marklyft med kettlebell och band

100 kettlebellswing och band 

100 goblet squats

Dog muskelärt bara av det. Men jag nöjde mig inte där. 

Jag bestämde mig för att ge mig själv en liten käftsmäll och ett uppvaknande utan guds nåde, liten överdrift kanske. Stakade till Falun och tillbaka på mina Swenor 4  som trots nyinfettade lager viner så högt att de nästan spränger ljudvallen. Behöver nog ta mitt förnuft till fånga och byta hjul. Men jag är ju utfattig. 

Till Falun så åkte jag över Ornäs, Aspeboda, Olsbacka och Källviken. Det var rak motvind i princip hela jävla vägen! Men jag var pigg, höll bra fart, drevs mycket av ilska & hat och såg fram emot en fin medvind hemåt. 

När jag svängde runt skateparken i Falun och skulle bege mig hemåt via riksväg 293 så möttes jag inte föga överraskande av en rejäl jävla vägg till motvind. Jag har ställt frågan så många gånger förr, men hur är det möjligt med motvind i alla jävla riktningar?! Hela vägen hem hade jag konstant motvind. Lätt att bli konspiratorisk här och tro att någon jävel jävlas med mig. Räcker det inte med motvind i livet? Nej då, det ska vara motvind i alla dimensioner. Vid två, eller kanske tre tillfällen skrek jag för full hals och svor en lång harang över eländet. Då var jag fortsatt pigg. 

Med endast fem kilometer kvar av rundan så dör jag totalt och åker på en rejäl smäll, vägg, eller bonk. Kärt barn har många namn. Ingen ork kvar i framförallt armarna, styrkan innan och den ringa träningen den senaste tiden gjorde sig påmind med full kraft. Jag måste stanna i varenda uppförsbacke, stannar på platten vid några tillfällen också. Här var det inte längre läge för några skrik, nu gällde det att spara på den lilla energi som var kvar. Med nöd och näppe så tog jag mig hem, kortast möjliga väg. Inte en skarv så långt ögat kunde nå. 

Fick i alla fall ihop tre timmar och 50,5 kilometer. Undra vad nästa jävelskap blir? Ny förkylning? Att bilen rasar? Eller något annat kul. Kom till mig bara alla problem, jag står redo för strid. 

Uppgiven, sömnlös och arbetslös

Hej. 

Otroligt dåligt humör idag igen. Jag var igår vaken till långt efter klockan 00. Jag mailade kring 50 mail för att hitta något jobb, men det lär väl gå som vanligt är jag rädd. Jag skulle helst vilja jobba med något inom sport eller ekonomi. Funderar på om jag kan hitta något mer att göra på mitt företag, men inte kommit på något.  Jag sa idag upp mitt bankgiro och företagspaket på Nordea som dom höjt från 65 till 66,70 per månad. Kommer istället använda mig av Bokio som är gratis, för att spara pengar. Kommer också få en gratismånad hos min mobiloperatör Fello då någon tecknat ett abonnemang via min inbjudningslänk, (passa på du också). Funderar på vad jag kan sälja för prylar här hemma, för att hålla mig över vattenytan. Har försökt kolla på alternativ för att få ner försäkringskostnaderna också och i princip alla fasta kostnader. Nu måste jag skruva ner på allt. 

Jag var klarvaken klockan 03 inatt. Inte en tillstymmelse till att kunna sova. Så jag är inte bara på ett allmänt dåligt humör, jag har knappt sovit på två nätter heller. Kanske inte så konstigt när jag blir utkastad till vargarna efter fyra års horerier hos kommunen till knappt någon lön. Det var en sak förr när jag inte hade barn, men nu har det lagts på en ytterligare dimension då jag har Alfons att tänka på. 

Knappt en enda förstående kommentar har jag fått heller. Mest några skämtsamma och oförstående reaktioner. Men man står ju sig själv närmast så det är väl inte så konstigt. Jag har väl knappt vänner heller, vilket visar sig nu. Är väl inte direkt någon bra vän själv heller, så det får man väl äta upp nu. Nåväl, själv är bäste dräng och ska man fixa något så får man göra det själv. 

Jag har ingen som helst aning om hur jag ska lösa detta problem framöver. Från veckan innan midsommar så slutar min anställning. Jag har fem veckors betald semester och därefter är det slut med inkomster för min del. Kul! Jag får väl mer tid till träning i alla fall. Det är väl en positiv grej åtminstone. 

Träningscomeback (igen) och arbetslös till hösten!

Träningscomeback nummer *valfritt fyrsiffrigt* avklarad! 

Psoas march stående idag 

Hej på er! 

Hörde jag skål? Snarare en stor jävla krasch skulle jag säga. Kanske ändå kan tolkas som glasklirr, fest och stoj. Men icke. 

Farhågorna med börsraset blev besannade och när man trodde botten för dagen var satt så rasade det ytterligare. Men 200 tusen minus en dag börjar ju snarare bli vardag numer. Botten upp på den!

Under min rast så passade jag på att träna hemma för första gången sedan i torsdags. Fyra dagars ofrivillig vila är betydligt värre än 15 dagars frivillig vila. Men det gick ändå vägen och kändes helt okej. Jag körde först löpband: 60 minuter @ 15 km/h, 0% lutning (det blev dock 47+13 minuter för jag blev akut bajsnödig).  Tröskelträning enligt klockan  snabbdistans och lägescheck enligt mig. 

Därefter körde jag 100 reps vardera av:

- Utfallssteg till step up

- Frog pumps 

- Hip thrust

- Clamshells

- Psoas march

Mot slutet av arbetsdagen hade jag ett inbokat möte med rektorn inför hösten. Trodde det bara var att fortsätta med idrottslektionerna och som assistent. Men icke. Skolan hade tillsatt en behörig idrottslärare som skulle ta en del klasser och behovet av assistenter var begränsat. Så det var tack och hej. Har i fyra läsår jobbat i denna satans kommun och nu blev det hejdå. Det här med LAS-dagar och skit är inget jag är insatt i för fem öre, men det känns lite konstigt att dom bara kan säga upp mig hux flux. 

Nu märker ni kanske att jag håller igen en aning mot vad jag brukar göra. Men det bubblar inom mig på många olika plan, det kan jag lova. Det finns en viss risk för att ni framgent kommer få se en betydligt mer bitter och less Adam än vad ni är vana vid. Så håll i hatten. Bra content i alla fall. 

Så den sista månaden nu på jobbet kommer vara än mer motiverande än vanligt. Jag kommer studsa upp ur sängen och göra mitt allra bästa! Till hösten behöver jag då som ni kanske listat ut ett jobb. Hur fan löser jag det?