Mega-haussen och positiva vibbar

Tjena Lasse! 

En ny vecka står för dörren, solen lyser, det ser ut att bli ett stopp på dödskylan (givetvis blir det istället plusgrader) och dagarna blir allt längre. Våren är i antågande och det känns inte helt fel! De tävlingar som jag har kvar är Bessemmerloppet på söndag och Vasaloppet den 7:e mars. Hoppas det dyker upp någon mer, men annars är det väl bara att fortsätta träna. Jag ska ha mina 710 timmar i år och slå det tidigare rekordet på 706! 

Veckan innan Vasaloppet så har jag sportlov, så jag kommer dra upp några dagar innan till en kompanjon som jag hängde hos en vecka i somras också, nämligen den gode Pontus Nordström. Det kommer skapa lugn i mig och blir perfekt uppladdning!

Senare i vår så är jag lite sugen på att dra upp till Sälen några få dagar och åka skidor där uppe på fjället. Jag tycker det är så ofantligt trevligt och härligt där uppe. Gratistimmar till träningsdagboken. 

Märker ni att jag börjar bli lite smått positiv?! Jag tror det är den galna haussen på börsen som gör det. Men jag är försiktigt positiv där, står nära utgången nu, för det kan säkerligen bli en rejäl rekyl. Men det kan även bli en galen ”melt up” innan! Så man vill ju inte missa det. Men samtidigt känns det riskabelt att försöka tajma marknaden också. Vi har väl alla läst att ”time in the market beats timing the market”. Men visst är det läskigt när ”alla” pratar aktier. Även jag framstår väl som en riktig novis, vilket jag säkert är också. Men att spara långsiktigt så mycket man bara kan är något jag gjort i många år och det är ju en bra början för alla. 

Idag så har vi lite roligheter på schemat. Vi ska handla, sen kommer farmor och är med Alfons medan jag tränar och ikväll så kommer Amanda hit och äter med oss. Nej, det är inget på gång där och det är inte därför jag är positiv. Men vi har varit sams länge nu och försöker ha en bra relation för Alfons. 

Over and out!

En ny femmil och livets längsta/mesta stakvecka!

Att jag lider av någon psykisk åkomma och att jag inte är riktigt riktig, det kommer ju inte som någon nyhet för er direkt. Men nu spär vi på det ytterligare: 

Efter veckans tre första stakpass i ganska segt före så hade jag 147 kilometer avklarade och tanken om 300 kilometer började så sakta vakna till liv. En vecka på sommaren på över 300 kilometer med bara löpning och rullskidor händer väldigt sällan, men det smakar alltid lika gott de få gånger jag lyckas uppnå det. Denna vecka så skickade jag in hela 310,84 kilometer med bara stakning. 18,40 timmar, då var 25 minuter av dessa TRX- och kettlebell-styrka. Inte fy skam det! Sjukt nöjd med genomförandet. Idag kände jag mig dessutom ganska så pigg, skönt! Har aldrig förut stakat så här mycket på en vecka, mäktigt!

Det passet jag körde idag var återigen längs Falun Borlänge-spåret, från Bergebo, till Stångtjärn och sedan hem igen. Idag fick jag ihop 50,2 kilometer, 3,00  timmar och 760 höjdmeter. Snyggt jobbat Adam! 

Endast 1-2 minusgrader under turen och ganska lättåkta spår. Dessutom solsken! Som jag njöt! Obs, ej ironi! 

Jag svettades till och med om händerna idag, även om jag hade varma handskar, det hör inte till vanligheterna!

En sjumilatur i Vasaloppsspåret - Vlogg no. 11

Hej och hå!
Här har ni en rykande färsk vlogg, sämre än någonsin. Men det skiter väl ni i, ni tittar väl, delar och prenumererar så era ögon blöder! Tack för det.
Idag väntar nya timmar och nya mil stakning, kul, hej!

Sälen - Hökberg, 73 kilometer stakning

Hej!

Det har tagit en hel dag detta. Ta sig till Sälen, testa skidor och åka skidor till strax efter Hökberg. En fin dag blev det hur som helst! 

Vi fick testa den nya startbacken från Tjärnhedens IP, jag tror den blir bra och jag tycker inte det är speciellt smalt heller. Vi slipper den värsta branten i början och enligt klockan så var vi uppe på toppen efter ganska exakt 2,5 kilometer. 

Till en början så gick det ganska tungt och kärvt. Men från Mångsbodarna så började det gå lättare, både skidorna och kroppen började då vakna till. Småseg till en början, men efter någon timme så vaknade jag så sakta till. Den sista timmen kändes faktiskt väldigt bra! 

Det blev lite väl sent, så vi gav oss efter utförskörningarna efter Hökberg. Hade annars varit ganska trevligt att åka hela vägen, men det får vi ta den första söndagen i mars! 

Känner mig lite trött och sliten i kroppen nu, men det har ju blivit en del stakning och träning denna veckan också. Halvt långpass imorgon igen, hej och hå!

Drar mot Vasaloppssarenan

Hej på er. 

Tidig kväll igår, la mig före klockan 22 och kunde få över åtta timmars sömn rätt in på sömnbanken. Det till trots så är jag lite småsliten i musklerna. Inte så konstigt när jag endast stakat i nästan 190 kilometer denna veckan, då ska det kännas, jag är ju ingen maskin. 

Nu är jag, min bror och vår far på väg upp mot Sälen. Vi ska testa skidor och vi ska åka på Vasaloppsspåret. Förhoppningsvis kan vi gneta in 3-4 timmar träning igen! Timmarna ska in. 

Vi hörs!

Stakintervaller med lite högre puls

Jag vräker mig fram i mitt Odlo-set. Sköna kläder!

Han ger sig aldrig, den här jävla bloggar’n alltså. Varken med det ena eller det andra. Galet trött efter jobbet, la mig i soffan och noddade en halvtimme direkt jag kom hem. Klippte sen i mig 2 x 200 mg koffeintabletter, en red bull, en dubbel kaffe och en dubbel espresso. Det för att jag överhuvudtaget skulle orka ta mig ut på träning. Sjukt. 

Väl ute i spåret så kändes det ändå helt okej. Lite segstartad på de första intervallerna, sen var det ändå en stabil känsla må jag säga. Musklerna är ju tröttna och slitna, men jag kom upp rätt bra i puls idag faktiskt! Tro fan det med all koffein. Får fan skaffa en pacemaker eller hjärtstartare om jag ska fortsätta var såhär trött. Hade jag bara kunna ägna mig åt träning på dagarna och betat av det på förmiddagen så hade jag nog varit lite piggare, ingen skräll det kanske. 

Jag värmde upp i cirka 45 minuter. Sedan höll jag till på den otroligt tråkiga (men Vasalopps-terränglika) Igeltjärnsvägen och avslutade sedan med 45 minuter lugn åkning ytterligare. Intervallerna blev:

10 minuter tröskel 

3 minuter vila 

5 minuter 40”-20”

2 minuter vila

10 minuter 40”-20”

3 minuter vila 

5 minuter tröskel 

2 minuter vila 

8 minuter tröskel 

2,5 minuter vila 

7 minuter 40”-20”

45 minuter intervalltid. I onsdags kom jag upp i 159 i maxpuls, idag blev det 166. Det var inte illa. Skramlade ihop 2,30 timmar och 42 kilometer. 

Tack för idag!

Trött, fredag och hjärtläkarsvar

Hej på er. 

Åh helvete hur trött jag är på morgnarna och under de första stapplande stegen, eller under de första timmarna egentligen. Det kostar på att leva. Men mycket är (precis som alltid i mitt fall) en fråga om inställning. Nu får jag bita ihop och kriga mig igenom en lite tuffare träningsperiod, så då måste jag ju få vara lite sliten och trött. Förhoppningsvis kommer formen därefter. 

Idag så ska jag kriga mig igenom en arbetsdag och sedan så blir det ett nytt intervallpass i en lite lägre intensitet. Ska försöka ha som mål att belasta utan att bli stum och utan att bli irriterad över yttre förutsättningar. En utmaning nog så svår. För att följa upp lite kring det här med puls så har jag kontaktat en hjärtläkare som jag känner:

Jag har i hela min karriär från och till tyckt det varit psykande med låg puls. Men något måste ju ändå träningen ge trots allt. Ändå idiotiskt av mig att bara stirra mig blind på en siffra kring hur snabbt hjärtat slår. Finns ju så mycket annat som påverkar också. 

Trevlig fredag!

48 km stak med ett ursinnes-skrik på mitten

Jaha. Två steg fram och ett bak då. Eller kanske. Jag var småseg i början idag, lite sega muskler, låg puls, tungfört som satan (skyller ej på spårdragare, utan på nysnön), småont och kramp i ryggen. Men det som fick mig ur balans idag var kylan, det var endast 10 minusgrader, men trots dubbla strumpor, pjäxöverdrag och dubbla handskar (bland annat mina tjockaste) så frös jag något fruktansvärt om fingrar och tår. En timme in i passet så stannade jag för tredje gången för att försöka veva igång armarna, samtidig som jag sprang på stället. Det hela slutade med att jag i ren ilska skrek ut mitt hat över denna kyla och längdåkningen. Därefter blev det faktiskt lite bättre skönt nog. Är så otroligt frusen om fötter och händer alltså. Måste nog fan sluta röka alltså! 

Jag körde Falun Borlänge-spåret tur och retur för tredje gången nu på kort tid. I Stångtjärn så blev det ett varv runt tjärnen också. Fick ihop 3,05 timmar, 48,3 kilometer och 720 höjdmeter. Enbart stakning så klart. Den sista halvtimmen så började det ändå kännas lite bättre, så det var skönt. Är nog inte alltför hälsosamt för ryggen framförallt att endast staka. Men jag vill göra en rejäl stak- och träningsperiod nu inför Vasaloppet. 

Höll ändå hyfsat gott mod efter mitt lilla ”vårskrik” i skogen. Skrev med en kompis i samma bransch som även han hade delat ut ett vårskrik under förra veckan. Så jag är faktiskt inte den enda idioten som håller på med detta. Sjukt ändå att jag utsätter mig för detta, dag efter dag. Ungefär som att gå till jobbet utan att tjäna något. Dagar som idag när Evo rusar så funderar jag ju också över varför jag går dit... Men, att klaga och gnälla är ju också en stor del av mitt liv, hur hade det sett ut annars liksom?!

Ha en fortsatt fin kväll så hörs vi imorgon!

Saknad och skönt med lugn & ro

Så fort jag lämnar bort den gode Alfons så saknar jag honom. Inte så konstigt kanske, men så är det! Det är dock en skön mix att få några dagar ensam mellan varven. Även skönt att Boris nu har en familj som har mer tid för honom. Visst, även det känns tråkigt och lite ledsamt. Men för allas väl så är det den bästa lösningen. 

Kvällarna när jag är ensam efter träning är numer ganska sköna och behagliga. Jag kan i min egen takt pilla med tvätt, städning, disk, kolla av olika sociala medier-flöden (twitter är favoriten) och sen i princip bara göra det jag känner för. 

Idag så är jag sådär skönt öm och trött i kroppen. Passet igår slet inte satan, men ändå en del. Det tunga och lösa nysnöföret satte sina spår! Idag väntar nya stakäventyr på tre timmar, får bli Falun Borlänge-spåret igen. Det är någonting speciellt med att ta sig någonstans på skidpassen och inte bara snurra runt på en anläggning. 

Har ni några inspel på det här med puls och träning från gårdagens inlägg? Hade varit skoj att höra era tankar och idéer!

Ha en fin torsdag kamrater!

30 - 20 - 15 - 10 min stakintervaller och puls-snack

Tja tja!

Jag var väl inte supersugen att bege mig ut på stakintervaller idag, speciellt med tanke på nysnön. Det här med nysnö är ju ett jävla gissel alltså, det går tungt så inåt och det blir bara löst. Lägg där till rejäl motvind åt ena hållet längs Igeltjärnsvägen så förstår ni att den gamle Adam hade varit vansinnig. Men inte den nya. Nej, för idag gick det bra att hålla mig lugn. 

Grejen är den att jag ofta har svårt att få upp hög puls på träning och intervaller. Det är någonting som jag hakar upp mig på och kan nästan dra mig för att köra intervaller för att jag redan vet att pulsen inte kommer komma upp. Jag har ju (iaf haft) någon dum idé om att jag måste över 170 i puls för att det ska bli träning på intervaller. Men grejen är den att jag nästan aldrig är över säg 182-186 i skidor stakning. Så det är ju över 90% dessa 170 jag försöker hetsa mig att hålla över. Det kan ju vara bra ibland. Men inte på alla intervallpass och inte på trösklar. Inte undra på att jag är sliten så klockorna stannar emellanåt. Sen ute på balkongen och på de maskinerna så brukar jag ofta ha lite högre puls än ”i verkligheten” så att säga. 

Så igår bestämde jag mig för att ställa ner min maxpuls på klockan från 193 (från något löplopp eller pass i somras när jag var fullt utvilad) till 185. Jag ändrade sedan min A3-puls till 157-170. Det känns mer rimligt, jag slipper stressa ihjäl mig under intervallpass och tänka att pass under 170 inte ger någonting. 

På dagens pass så var målet och tanken att köra flack stakning i typ tröskel-vasaloppsintensitet med god kontroll, utan att pressa mig. Flack stakning brukar ju inte direkt vara någon super-pulshöjare för mig heller. Men väl värt att träna på! Likaså tungfört eller löst före brukar också ta ner min puls, det blir mer muskelär belastning istället. Samma på rullskidor i motvind eller med våt vägbana. 

Efter en uppvärmning på 40 minuter, så startade jag min pannlampa och gav mig iväg på följande intervaller: 

30 - 20 - 15 - 10 minuter. Alltså 75 minuter totalt. Vilan blev: 5 - 4 - 3 minuter. Jag höll mig på Igeltjärnsvägen, konstnöspåret och stadion. Ganska flackt med andra ord. På de tre långa intervallerna så höll jag mig på: 19,4, 20,2 och 21,6 km/h i snittfart. Den sista var mestadels uppför och slutade på 18,1. Snittpulsen blev: 148, 145, 144 och 141. Sjukt lågt jag vet, men jag tog i vill jag lova! 

Så nu ska jag lova mig att tro på detta och inte hetsa satan över utebliven puls! Det är ju trots allt viktigast att åka så fort som möjligt på tävling, hur snabbt hjärtat slår ska ju faktiskt inte spela någon roll. Tänker man på det så ju mer vältränad man är, desto mer blod slår hjärtat per slag och behöver således slå färre slag per minut. Sjukt att jag ska bli stressad och dra mig för pass på grund av pulsen. Kan även bli psykad på distanspass när pulsen i vissa utförsbackar går ner lågt, i vissa extrema fall under 70. 

Fick in 2,30 timmar, 44 kilometer och 700 höjdmeter. Endast stakning. Efteråt blev det också TRX-styrka. Ganska mör i överkroppen nu!