Sälen - Hökberg, 73 kilometer stakning

Hej!

Det har tagit en hel dag detta. Ta sig till Sälen, testa skidor och åka skidor till strax efter Hökberg. En fin dag blev det hur som helst! 

Vi fick testa den nya startbacken från Tjärnhedens IP, jag tror den blir bra och jag tycker inte det är speciellt smalt heller. Vi slipper den värsta branten i början och enligt klockan så var vi uppe på toppen efter ganska exakt 2,5 kilometer. 

Till en början så gick det ganska tungt och kärvt. Men från Mångsbodarna så började det gå lättare, både skidorna och kroppen började då vakna till. Småseg till en början, men efter någon timme så vaknade jag så sakta till. Den sista timmen kändes faktiskt väldigt bra! 

Det blev lite väl sent, så vi gav oss efter utförskörningarna efter Hökberg. Hade annars varit ganska trevligt att åka hela vägen, men det får vi ta den första söndagen i mars! 

Känner mig lite trött och sliten i kroppen nu, men det har ju blivit en del stakning och träning denna veckan också. Halvt långpass imorgon igen, hej och hå!

Drar mot Vasaloppssarenan

Hej på er. 

Tidig kväll igår, la mig före klockan 22 och kunde få över åtta timmars sömn rätt in på sömnbanken. Det till trots så är jag lite småsliten i musklerna. Inte så konstigt när jag endast stakat i nästan 190 kilometer denna veckan, då ska det kännas, jag är ju ingen maskin. 

Nu är jag, min bror och vår far på väg upp mot Sälen. Vi ska testa skidor och vi ska åka på Vasaloppsspåret. Förhoppningsvis kan vi gneta in 3-4 timmar träning igen! Timmarna ska in. 

Vi hörs!

Stakintervaller med lite högre puls

Jag vräker mig fram i mitt Odlo-set. Sköna kläder!

Han ger sig aldrig, den här jävla bloggar’n alltså. Varken med det ena eller det andra. Galet trött efter jobbet, la mig i soffan och noddade en halvtimme direkt jag kom hem. Klippte sen i mig 2 x 200 mg koffeintabletter, en red bull, en dubbel kaffe och en dubbel espresso. Det för att jag överhuvudtaget skulle orka ta mig ut på träning. Sjukt. 

Väl ute i spåret så kändes det ändå helt okej. Lite segstartad på de första intervallerna, sen var det ändå en stabil känsla må jag säga. Musklerna är ju tröttna och slitna, men jag kom upp rätt bra i puls idag faktiskt! Tro fan det med all koffein. Får fan skaffa en pacemaker eller hjärtstartare om jag ska fortsätta var såhär trött. Hade jag bara kunna ägna mig åt träning på dagarna och betat av det på förmiddagen så hade jag nog varit lite piggare, ingen skräll det kanske. 

Jag värmde upp i cirka 45 minuter. Sedan höll jag till på den otroligt tråkiga (men Vasalopps-terränglika) Igeltjärnsvägen och avslutade sedan med 45 minuter lugn åkning ytterligare. Intervallerna blev:

10 minuter tröskel 

3 minuter vila 

5 minuter 40”-20”

2 minuter vila

10 minuter 40”-20”

3 minuter vila 

5 minuter tröskel 

2 minuter vila 

8 minuter tröskel 

2,5 minuter vila 

7 minuter 40”-20”

45 minuter intervalltid. I onsdags kom jag upp i 159 i maxpuls, idag blev det 166. Det var inte illa. Skramlade ihop 2,30 timmar och 42 kilometer. 

Tack för idag!

Trött, fredag och hjärtläkarsvar

Hej på er. 

Åh helvete hur trött jag är på morgnarna och under de första stapplande stegen, eller under de första timmarna egentligen. Det kostar på att leva. Men mycket är (precis som alltid i mitt fall) en fråga om inställning. Nu får jag bita ihop och kriga mig igenom en lite tuffare träningsperiod, så då måste jag ju få vara lite sliten och trött. Förhoppningsvis kommer formen därefter. 

Idag så ska jag kriga mig igenom en arbetsdag och sedan så blir det ett nytt intervallpass i en lite lägre intensitet. Ska försöka ha som mål att belasta utan att bli stum och utan att bli irriterad över yttre förutsättningar. En utmaning nog så svår. För att följa upp lite kring det här med puls så har jag kontaktat en hjärtläkare som jag känner:

Jag har i hela min karriär från och till tyckt det varit psykande med låg puls. Men något måste ju ändå träningen ge trots allt. Ändå idiotiskt av mig att bara stirra mig blind på en siffra kring hur snabbt hjärtat slår. Finns ju så mycket annat som påverkar också. 

Trevlig fredag!

48 km stak med ett ursinnes-skrik på mitten

Jaha. Två steg fram och ett bak då. Eller kanske. Jag var småseg i början idag, lite sega muskler, låg puls, tungfört som satan (skyller ej på spårdragare, utan på nysnön), småont och kramp i ryggen. Men det som fick mig ur balans idag var kylan, det var endast 10 minusgrader, men trots dubbla strumpor, pjäxöverdrag och dubbla handskar (bland annat mina tjockaste) så frös jag något fruktansvärt om fingrar och tår. En timme in i passet så stannade jag för tredje gången för att försöka veva igång armarna, samtidig som jag sprang på stället. Det hela slutade med att jag i ren ilska skrek ut mitt hat över denna kyla och längdåkningen. Därefter blev det faktiskt lite bättre skönt nog. Är så otroligt frusen om fötter och händer alltså. Måste nog fan sluta röka alltså! 

Jag körde Falun Borlänge-spåret tur och retur för tredje gången nu på kort tid. I Stångtjärn så blev det ett varv runt tjärnen också. Fick ihop 3,05 timmar, 48,3 kilometer och 720 höjdmeter. Enbart stakning så klart. Den sista halvtimmen så började det ändå kännas lite bättre, så det var skönt. Är nog inte alltför hälsosamt för ryggen framförallt att endast staka. Men jag vill göra en rejäl stak- och träningsperiod nu inför Vasaloppet. 

Höll ändå hyfsat gott mod efter mitt lilla ”vårskrik” i skogen. Skrev med en kompis i samma bransch som även han hade delat ut ett vårskrik under förra veckan. Så jag är faktiskt inte den enda idioten som håller på med detta. Sjukt ändå att jag utsätter mig för detta, dag efter dag. Ungefär som att gå till jobbet utan att tjäna något. Dagar som idag när Evo rusar så funderar jag ju också över varför jag går dit... Men, att klaga och gnälla är ju också en stor del av mitt liv, hur hade det sett ut annars liksom?!

Ha en fortsatt fin kväll så hörs vi imorgon!

Saknad och skönt med lugn & ro

Så fort jag lämnar bort den gode Alfons så saknar jag honom. Inte så konstigt kanske, men så är det! Det är dock en skön mix att få några dagar ensam mellan varven. Även skönt att Boris nu har en familj som har mer tid för honom. Visst, även det känns tråkigt och lite ledsamt. Men för allas väl så är det den bästa lösningen. 

Kvällarna när jag är ensam efter träning är numer ganska sköna och behagliga. Jag kan i min egen takt pilla med tvätt, städning, disk, kolla av olika sociala medier-flöden (twitter är favoriten) och sen i princip bara göra det jag känner för. 

Idag så är jag sådär skönt öm och trött i kroppen. Passet igår slet inte satan, men ändå en del. Det tunga och lösa nysnöföret satte sina spår! Idag väntar nya stakäventyr på tre timmar, får bli Falun Borlänge-spåret igen. Det är någonting speciellt med att ta sig någonstans på skidpassen och inte bara snurra runt på en anläggning. 

Har ni några inspel på det här med puls och träning från gårdagens inlägg? Hade varit skoj att höra era tankar och idéer!

Ha en fin torsdag kamrater!

30 - 20 - 15 - 10 min stakintervaller och puls-snack

Tja tja!

Jag var väl inte supersugen att bege mig ut på stakintervaller idag, speciellt med tanke på nysnön. Det här med nysnö är ju ett jävla gissel alltså, det går tungt så inåt och det blir bara löst. Lägg där till rejäl motvind åt ena hållet längs Igeltjärnsvägen så förstår ni att den gamle Adam hade varit vansinnig. Men inte den nya. Nej, för idag gick det bra att hålla mig lugn. 

Grejen är den att jag ofta har svårt att få upp hög puls på träning och intervaller. Det är någonting som jag hakar upp mig på och kan nästan dra mig för att köra intervaller för att jag redan vet att pulsen inte kommer komma upp. Jag har ju (iaf haft) någon dum idé om att jag måste över 170 i puls för att det ska bli träning på intervaller. Men grejen är den att jag nästan aldrig är över säg 182-186 i skidor stakning. Så det är ju över 90% dessa 170 jag försöker hetsa mig att hålla över. Det kan ju vara bra ibland. Men inte på alla intervallpass och inte på trösklar. Inte undra på att jag är sliten så klockorna stannar emellanåt. Sen ute på balkongen och på de maskinerna så brukar jag ofta ha lite högre puls än ”i verkligheten” så att säga. 

Så igår bestämde jag mig för att ställa ner min maxpuls på klockan från 193 (från något löplopp eller pass i somras när jag var fullt utvilad) till 185. Jag ändrade sedan min A3-puls till 157-170. Det känns mer rimligt, jag slipper stressa ihjäl mig under intervallpass och tänka att pass under 170 inte ger någonting. 

På dagens pass så var målet och tanken att köra flack stakning i typ tröskel-vasaloppsintensitet med god kontroll, utan att pressa mig. Flack stakning brukar ju inte direkt vara någon super-pulshöjare för mig heller. Men väl värt att träna på! Likaså tungfört eller löst före brukar också ta ner min puls, det blir mer muskelär belastning istället. Samma på rullskidor i motvind eller med våt vägbana. 

Efter en uppvärmning på 40 minuter, så startade jag min pannlampa och gav mig iväg på följande intervaller: 

30 - 20 - 15 - 10 minuter. Alltså 75 minuter totalt. Vilan blev: 5 - 4 - 3 minuter. Jag höll mig på Igeltjärnsvägen, konstnöspåret och stadion. Ganska flackt med andra ord. På de tre långa intervallerna så höll jag mig på: 19,4, 20,2 och 21,6 km/h i snittfart. Den sista var mestadels uppför och slutade på 18,1. Snittpulsen blev: 148, 145, 144 och 141. Sjukt lågt jag vet, men jag tog i vill jag lova! 

Så nu ska jag lova mig att tro på detta och inte hetsa satan över utebliven puls! Det är ju trots allt viktigast att åka så fort som möjligt på tävling, hur snabbt hjärtat slår ska ju faktiskt inte spela någon roll. Tänker man på det så ju mer vältränad man är, desto mer blod slår hjärtat per slag och behöver således slå färre slag per minut. Sjukt att jag ska bli stressad och dra mig för pass på grund av pulsen. Kan även bli psykad på distanspass när pulsen i vissa utförsbackar går ner lågt, i vissa extrema fall under 70. 

Fick in 2,30 timmar, 44 kilometer och 700 höjdmeter. Endast stakning. Efteråt blev det också TRX-styrka. Ganska mör i överkroppen nu! 

Fin rapport från EVO +ANNAT

Igår blev det amerikanska pannkakor för både mig och min lille hjälpreda Alfons. Trevligt och gott! 

Hej på er!

Fin rapport från mitt störta innehav Evolution idag! Lite osäker på hur marknaden skulle ta det något lägre EBITDA-resultatet än analytikernas estimat, men efter en kort dipp i callen så reste den sig snabbt till blåa siffror och plus. Hoppas det håller i sig, men det viktiga är ändå det fundamentala och att den över tid går upp. Min plan är att hålla mig till tillväxt i kanske 1-2 år till, för att sedan åter gå tillbaka till lite mer tråkigt och mer utdelningscase. Men det kan lika gärna ändras till både kortare och längre tid. Den som lever får se. 

Fick en rätt bra sömn inatt på nästan åtta timmar och uppvakning med Alfons bredvid mig. Perfekt start på dagen! Värdena med vilopuls på 45 och temperatur på 36,3 visar att jag borde vara redo för träning idag igen, efter gårdagens vilodag. Tanken är att försöka köra lite lättare intervaller idag, men med längre tid. Får hoppas på en bra känsla och gott humör. Det har ju snöat en aning, så lika bra att redan nu ställa in sig på jävliga spårförhållanden, men det brukar det ju samtidigt vara den första söndagen i mars också. 

Önskar er en fin onsdag så hörs vi senare!

Tisdagsdilemman

Alfons tar en tupplur under gårdagens häng med farmor. 

Tja!

Åter i tjänsten nu, efter en dag mer ledigt än vanligt då jag var hemma i fredags. Lite nya uppgifter nu, vilket är betydligt mer påfrestande mentalt och jag blir helt slut i skallen. Än mer motiverande att fortsätta sparandet och resan emot ett rejält ”fuck off-kapital” så jag kan steppa ur ekorrhjulet.. 

Jag vilar ju idag, som alla tisdagar. Dessutom så kör jag min fasta denna dag. Så det mesta är sig likt. Undra dock om jag ska fortsätta den här traditionen med pizza ikväll. Har ju ätit det tre veckor i rad med Alfons denna dag. Planen är ju att försöka bli smal igen inför Vasaloppet och det lär jag ju inte bli av att äta pizza.. Alla dessa funderingar och val. Men jag har ju sagt åt mig själv att göra bra val, så jag får nog avstå nu och fokusera det som är viktigt. 

När det kommer till träning har jag inte exakt bestämt hur veckan ser ut. Skulle ju behöva köra intervaller också tänker jag, men hur och när har jag inte riktigt grottat ner mig i. Tror dock det kan vara en bra plan att hålla igen på intensiteten nu och få ihop lite mer mängd. Förhoppningsvis så får jag ett bra överskott på så vis. 

Önskar ni få information om sportdryck så kika in länken. Där hittar ni all matnyttig information i ämnet!

Jag hoppas ni får en fin tisdag!

Omtyckta längdskidorter i Sverige

När det har kommit tillräckligt med snö är många kommuner ute och drar skidspår i sina elljusspår. Om inte, finns det ofta en eller två eldsjälar som gör jobbet för att alla ska kunna åka – en eloge till dem! Trots att längdskidor kan åkas mer eller mindre över hela landet, finns det några spår och orter som sticker ut ur mängden. Detta är både för sin profil bland åkare, och för sin naturliga skönhet.

Alla kan åka längdskidor

 

Längdskidor har ökat i popularitet. Det har ofta stått vid sidan av den snabbare, alpina åkning men det har skett ett skifte. Kanske beror det på det svenska landslagets fantastiska prestationer i världscuperna. Kanske beror det på att fler kändisar och andra idrottare syns i skidspåren. Den kända formel 1-föraren, Lewis Hamilton, är en van skidåkare. Förra sommaren slog han flera av Michael Schumachers gamla rekord och bet365 gav honom goda odds tips. Dessa har förts över till det här året och oddset att han vinner förarmästerskapet är 1.36. 

 

Till dess att motorsäsongen börjar slappnar Hamilton, och många andra, av i skidspåren. Att åka längdskidor kan både vara en avkopplande och utmanande aktivitet. Det är relativt enkelt, förutsatt att man kan grunderna. KallaSverige har beskrivit de främsta tipsen för nybörjare, såsom kläder och bra vallade skidor. De flesta börjar med att staka sig fram. När stakningen sitter är nästa steg stakning med frånskjut och sedan att börja åka skate, eller diagonalåkning. 

Tre hyllade längdskidorter och deras spår

 

Sverige är ett land med flera längdspår och skidorter. Alpint och längdåkning går ofta hand i hand, även om några orter är mer förknippade med längdåkning och vice versa. 

 

Källa: Unsplash

Orsa Grönklint

 

Vasaloppsentusiaster, och andra längdåkare, hittar fina spår i Orsa Grönklint, i Dalarna. Några av de finaste spåren är Gröna Milen, som är 10 km, och Kallbolsrundan på 16 km. Här finns en varierad natur med myrar, sjöar, djupa skogar och vida vidder. För den som vill bli bättre på sin teknik finns det ett centrum för skidåkning i Grönklint.

 

Sälenfjällen

 

Den som vill åka skidor i lummiga, snötyngda ”trollskogar” har 250 km spår att välja bland i Sälenfjällen. Två populära spår är Högfjällsspåret på 10 km och Myrflodammen på 8 km. 

 

I Sälenfjällen ligger den populära skidorten Stöten, som blev framröstad av Freeride som Sveriges bästa skidort 2021. Det är framför allt fjällets längsta nedfart på 3060 meter som lockar besökare, men också dess längdspår. I dalen finns kortare skidspår som är mellan 3–8,5 km långa. På fjället finns längre spår, som t.ex. Östra Granfjällsturen på 15 km.

 

Funäsfjällen

 

Funäsfjällen har ibland kallats för svenska längdskidåkares Mecka. Här finns Sveriges, till och med världens, största spårsystem. Det finns 300 km sammanhängande och preparerade spår och de passar både elit och motionärer. Det mest klassiska spåret är Mittåkläppsspåret, som är 22 km långt. Spåret är en utmaning med både tuffa backar och långa utförsåkningar, men utsikten och miljön är värd mödan. Andra omtyckta spår är Fjällnäs Grön, som är 10 km, och Solskensturen som kan göras 15-20 km lång. 

Källa: Unsplash

 

Det finns ingen brist på skidorter med längdåkning i Sverige. Den som tröttnar på att åka samma rundor i elljusspåret kan välja bland flera fjällorter, oavsett nivå på skidåkningen.