fredag, november 13, 2020

10 x 500m



Det här är ett pass som verkligen får en att bekänna färg. Kort, hårt och kämpigt. Jag brukar dra mig för såna här maxningar, men det är nog dock exakt sånt jag behöver göra mer av. 

Upplägget blev:

- 10 minuter uppvärmning på 1,59,X. 20 snabba stavtag (1,45-fart) vid minut 4 och 9. 

- 10 x 500 m. 90 sek vila:



A-målet var att klara alla intervaller under 1,40. B-målet var att ha snittet under 1,40. Klarade alltså mål A idag, snyggt! Den 22:a januari så klarade jag alla utom en intervall under 1,40, men med samma snitt som idag. Jäklar vad långt 1,40 min, eller 100 sekunder är alltså. Åtminstone om man vill ligga på med fullt blås! 

Det kändes förjävligt redan på intervall två, riktigt slitsamt. Men det blev aldrig värre och jag styvnade inte ihop helt, så det bra bra. Men det märks att jag saknar lite hårdkörning för att vara i tävlingsbart slag. Det är dock ett tag kvar dit, så med bra träning så kan det nog kanske gå även i år! 

- 10 minuter nedvarvning på 1,59,X.

Allt på motstånd 8. 
____

Jag är dock rejält fet nu igen. Gått upp 4-6 kilo mot i somras när jag var duktig med träning och kost. Inte bra, inte bra alls. Sånt här kan sänka mig rejält mentalt. Men jag har som tidigare nämnt inte riktigt motivationen, orken och drivet just nu till att sköta allt. Tänker att jag får ha som prio ett att genomföra bra och tuffa pass. Sen får jag ta tag i det andra så småningom. Var dock på affären idag och lyckades tvinga mig att skippa godiset. Istället köpte jag dipp, morötter, gurka och vindruvor. Något bättre än godis åtminstone. 

Blev nämnd mycket i senaste avsnittet av Vasapodden upptäckte jag idag. Det var väldigt hedrande och fick mig på gott humör!

Nu på kvällen har jag hämtat Alfons hos mamma och därefter var vi hem till hundvakterna för att hämta hem Boris. Känns väldigt bra att dom vill ha honom. Boris trivs bra där och dom trivs bra med Boris. Stort tack för det!

Väderkontraster, spretiga tankar om träning och min fetma, med mera



Blev så till mig av att få träna med Adam Larsson igår att han får vara med på bild idag igen. Denna bild är tagen den 12:e november 2016. Full vinter (i en dag) och åkbart i Bergebo. Sjukt!



Hyfsad kontrast i väder om man jämför dagen mot fyra år sedan. Men så länge vi slipper regnet så tycker jag ändå att det är rätt skönt med barmark och mildväder. 



Hej på er. 

Fredag idag, äntligen. Eller egentligen är det inte så mycket äntligen över det hela, jag tycker veckorna flyger fram. Dessutom så kortar jag ju ner veckan med en dag när jag är ledig på måndagar. Men ändå så ska det bli skönt med helg. 

Det är väl ingen överraskning att jag är trött idag igen. Kan ju ha att göra med att jag inte är någon morgonmänniska, tröttheten håller i sig någon timme efter uppstigning, därefter väntar normaltillstånd en stund innan eftermiddagströttheten slår till med full kraft. Den tröttheten brukar dock vara mentalt och ha ratt göra med ångest inför kommande träningspass. Mot kvällen sen så blir jag allt piggare ju närmare sängdags det blir och sedan börjar cykeln om igen. 

Jag har inte riktigt kommit fram till någon plan när det kommer till träningen framöver. Jag vill köra på känsla fortsatt, men jag får ej heller ha för lösa tyglar, utan jag vill ändå se till att det blir bra pass. Måste försöka balansera mellan det stenhårda och uppstyrda och det mer känslostyrda. Inte lätt det där. Styr jag upp träningen för mycket så har jag märkt att jag ofta ökar på det allt mer, vilket leder till väldigt höga trösklar för att komma igång, vilket därefter leder till mer ångest och en längre uppstartssträcka. Men samtidigt får jag inte bli för lat och skita i allt heller. Eller det är väl klart att jag får det, men då kommer jag garanterat inte uppnå de mål jag har. För någonstans har jag ju ändå bestämt för för att jag vill träna hårt och försöka utvecklas. Nåväl, jag tror det bara är en liten period nu som jag kommer känna såhär och att det snart vänder. Jag får fortsätta muta mig själv med godis, även om det gör mig illamående varje gång jag ser mig själv i spegeln utan tröja. Det är ju främst vätska jag lägger på mig på kort sikt av att äta godsaker, det krävs nog ändå en gedigen insats av sockerätande för att öka fettmängden kilovis. 

När det kommer till träningen så har jag i alla fall mitt nya styrkeprogram som jag körde förra lördagen, dessutom har jag tänkt köra lite fler dubbeltröskel framöver. Sen kanske jag minskar ner lite tid på distanspassen för att ha lite mer ork till de tuffare passen. 

Idag så är tanken att på nytt köra Skierg, därefter ska jag hämta hem Alfons och Boris. Nu blir det fullt hus igen!




torsdag, november 12, 2020

Skönt med sällskap idag



Det kanske inte syns på bilden på grund av Adam Larssons mustasch som täcker närmast hela fotot, men det är jag och nyss nämnda Adam på en vätskepaus. För min del så skippar jag Movember för första gången på många år, det bara på grund av min nattliga muntejpning jag skrev om tidigare. 

Här är vi båda lyckligt ovetandes om att Adam inom en kvart efter detta ögonblick kommer smälla av sin stav i en impuls och blir därefter tvungen att åka med en stav under halva passet. Det kan ju inte alltid vara solsken och medvind så att säga. 




Finn ett rätt med bilden. Jag hittar inget. Skulle vara mina Leki-stavar då kanske. Nej, det var inte roligt idag heller att åka rullskidor i ett gråtrist november. Vi får hoppas på nästa pass då!


Godkväll. 

Idag fick jag som ni kanske redan listat ut sällskap på träningen. Det var faktiskt trevligt! Vi hade en fin och lugn tvåtimmarstur på vägarna runt Borlänge tillsammans. Positivt och trevligt snack hela vägen. Kanske är det som saknas för mig. Att slippa träna i min ensamhet ständigt och gro negativa tankar. 

Halvvägs in i passet så körde vi impulser, tio stycken om 12 stavtag vardera. Adam hann 3,5 stycken innan staven small av, han har lite tryck den grabben. Resten av passet fick han åka med en stav, det gick bra det också. 

Jag körde på mina swenor 4, tekniken var klassisk, på de två timmarna hann vi några hundra meter längre än 30 kilometer och klarade således med nöd & näppe skamgränsen på 15 km/h i snittfart. Skönt att bara åka i två timmar, tänkte att den där extra halvtimmen eller timmen inte skulle ge mig något mer än irritation och uppgivenhet. Timmar har jag kört genom åren, så att dra ner en aning på dessa nu gör nog inte något. 

Ha en fin fortsättning på torsdagskvällen!

Soppåsar, tejpad mun och skön känsla efter träning!



Carl Erik Alfons Steen-Persson och Hans Erik Adam Steen, en tidig morgon i november 2020. 


Hej på er. 

Ny dag och nya möjligheter till att lägga av. Det lär väl inte lyckas idag heller är jag rädd. Så jag får fokusera på annat. 

Jag började denna morgon med att vara riktigt effektiv genom att slänga i en tvätt och gå ut med soporna. Nu när jag skriver det i text så framstår det inte lika effektivt som det kändes dock.. Nu när sossarna (Liberalerna) har höjt plastpåseskatten till orimliga nivåer, vilket gjort världen till en betydligt bättre plats (ironi), så har jag fått ändra mitt soppåse-beteende en aning. Jag lägger potatis, grönsaker och annat i papperspåsar när jag handlar. Dessa sparar jag sedan och lägger sopor i, som jag sedan går ut med till soprummet. En rutin som ändå funkar bra. 

En annan rutin som jag haft sedan slutet av juli, men inte nämnt på bloggen är att jag varje natt sover med tejpad mun. Ja, det låter konstigt, jag vet. Men googlar ni så hittar ni en massa information kring det som menar på att det ska vara bra för en rad saker. Jag har mest gjort det för att jag året om är täppt i näsan, vilket jag tänkt att ska hjälpa mig att bli mindre täppt. Tycker faktiskt att det funkar bra. Jag använder coachtejp som jag tejpar över munnen med. 

Idag så känner jag mig lätt mörbultad i kroppen från gårdagens urblåsning vid Skiergen, det gillas! Jag kände igår återigen hur jäkla härlig känslan är efter ett tufft pass, svårslaget alltså. Från att känna sig nere och trött, till att bli på ett jäkla gott humör. Så ja, det är nog svårt att släppa denna träning alltså. Känslan efter lättare pass blir ju inte alls lika grym. I eftermiddag så ska jag dock köra ett lättare pass klassiskt. Det är bara att bita ihop och göra jobbet. Har jag kommit såhär långt med mycket bra träning bakom mig så är det bara att kämpa vidare. Det går ju upp och ner i allt här i livet. För vilken gång i ordningen konstaterar jag det här på bloggen?!

Vi hörs!



onsdag, november 11, 2020

Överraskningspers på Skierg!



Paradoxen kring att slå pers på skierg - samtidigt som man halvt lagt av och ätit ett kilo lösgodis både igår och idag - gör att jag tvingas skyla min väl tilltagna svällbuk. Visserligen är det ingen paradox då man som tjockis mer eller minde kan hänga sig i snörena för att generera bra tider på denna maskin. 


Ja, som ni kanske förstår och förstod så gick det inte att lägga av den här gången heller. Skiergen är alltså inte till salu. Än. Drama queenen Adam har slagit till igen. Men faktum är att jag är fullt seriös när jag säger att jag inte är så sugen på att tävla och att jag finner det sjukt jobbigt mentalt att ta mig för vissa pass. Så jag kommer tillåta mig själv att inom vissa ramar få köra efter känsla. Exempelvis om jag vill ha godis - så får jag äta godis. Vill jag köra ett visst pass - så kör jag ett visst pass. Vill jag vila - så kanske jag kör lite mindre/lättare. Och så vidare. Känner mig ändå bättre mentalt idag än under de senaste veckorna. Även om jag inte ska ropa hej än, så får jag väl fortsätta i samma stil, vad jag nu ens gjort för skillnad. 

När jag igår funderade på träningspass till idag så dök skierg-intervallerna: 10-9-8-7-6-5-4-3-2-1 minuter upp. Jag var faktiskt någorlunda sugen på att köra det, eller det kändes inte mördande att försöka mig på det. Så det var skönt. Dessutom ger detta pass mycket av allt, både uthållighet och lite tuffare syraträning också. Helt perfekt alltså! 

Upplägget med minuterna har ni. Jag startar den första intervallen på farten 1,51,X/500m och målet är sedan att höja farten med en sekund/500m och intervall. Vilan mellan varje intervall är en minut. Motstånd 8. 

Den 21:a oktober så klarade jag av det, på tredje försöker för denna höst. Mitt pers sedan tidigare är samma tider på sekunderna, men något snabbare på tiondelarna, detta gjorde jag den 12:e februari. Idag slog jag det tidigare perset med totalt 5(!) meter på 55 hårda minuter! Inte mycket marginal, men ändå ett pers, stort!

Här är tiderna från dagen först och under från det tidigare perspasset:







Bra jobbat Adam, väl värt en klapp på axeln!

Uppvärmningen blev tio minuter och nedvarvningen 15 (båda sub 2,00 min/500m, allt för att hetsa skåningar), så totalt 90 fina minuter träning. Hela rasket på motstånd åtta. 

Får också tacka för fina meddelanden från folk som hör av sig till mig och till Rickard Bergengren och Erik Wickström som ringer upp mig. Det värmer! Tydligen går det alltså att vara snäll, fast man är sörlänning. 

Jag ska inte äta mer godis idag i alla fall, det lovar jag. Vi hörs imorgon! 

Rengjord Skierg inför försäljning(?) och lite mer



Mysstund i soffan igår. Plåstret på näsan har jag satt dit för att förhindra att Alfons river på ett sår han har där. 




Morgonpigga? 


Hej på er. 

Jag var väldigt trött igår. Men två nätter med strax över åtta timmars sömn och en vilodag igår gjorde nog susen. Är i alla fall inte tröttare idag. Slutade klockan 17 igår, så på dessa dagar hinns det inte med så mycket mer än jobb och matlagning i princip. Som tur är så kunde farmor hämta Alfons, så han fick en betydligt kortare dag på förskolan. 

Fick i alla fall en sak gjord igår:






Skruvade isär min Skierg och rengjorde den inuti, samt inspekterade den för att se att den var i gott skick. Kan ju vara bra att veta nu när jag ska sälja den och lägga av. Tror jag köper den nya MacBook Pro som lanserades igår istället. Eller...?! Vem vet. 
_____

Lämnade Alfons i morse på förskolan och har sedan tagit mig till jobbet. Boris är hos sin hundvakt och det är jag evigt tacksam över. Så efter jobbet idag väntar en tyst och lugn lägenhet. Drömmen. Jag är så känslig för ljud och stök att jag verkligen behöver lugn och ro. Brukar ändå gå runt med mina AirPods Pro utan ljud och med brusreduceringen på. Frisk kan jag inte vara, men det har jag aldrig påstått heller. 

Nu väntar väl säkerligen ett nytt blodbad på börsen idag med mitt kära Evolution i spetsen. Men jag sitter kvar med en dåres envishet. Snart kommer uppvärderingen (får vi hoppas). Om inte så får jag väl lämna in mitt börskörkort till lämplig instans. Det sägs ju att snabbaste sättet att bli miljonär är att vara miljardär och köpa flygbolagspapper. Men med tanke på de senaste dagarnas nedgång kan man ändra flygbolag till Evo och tillväxt istället. 

Vad som väntar i eftermiddag/ikväll får ni vackert invänta. Kanske bjuder jag på en liten överraskning med tanke på detta inlägg. Eller så har ni redan läst igenom mig, ni som känner mig har nog gjort det åtminstone. 

Containers

 


Hallå där!

I somras så var jag en del vid mina föräldrars sommarstuga. Perfekt då dom har en sjö väldigt nära, min son kan vara med mina föräldrar och jag kan träna. De har dock en lite för liten stuga för att jag ska vilja vara där längre än någon dag. Jag vill gärna ha något eget att stänga in mig i. Nu är det så att mina föräldrar har köpt till mark i anslutning till stugan, vilket innebär att jag fungerar på att slå upp någon form av boende där. 

Först var jag inne på att köpa en friggebod, ett attefallshus, eller liknande. Men jag har nu blivit varse om att man kan använda sig av en isolerad container och bo i. Det hade ju varit helt fantastiskt. Jag är inte direkt någon snickare och jag har inte tålamod till att vänta med att bygga upp en stuga. Så istället skulle jag ju kunna ställa dit en färdig container som jag sedan efter hand fixar till efter mina önskemål med färger, inredning ovh så vidare. Jag behöver egentligen inte ha så mycket mer än en säng, ett bord och någon form av förvaring i den. Detta ska jag utan tvekan kolla närmare på!

tisdag, november 10, 2020

Wattmätning för skidåkning och dags att sluta tävla? Med mera








Igår fick jag hem mitt nya pulsband - Garmin HRM Pro. Det gäller ju att hänga med på prylfronten och ha mycket saker. Jag är ju lite av en nörd och tycker det är roligt. Anledningen till att jag skaffade detta pulsband är för att det ska kunna mäta kraft i watt när jag åker längdskidor och även rullskidor. Det för att jag på något sätt ska kunna hitta olika intensitetsnivåer. Tänk vad skönt att slippa bli irriterad för att pulsen eller snittfarten är låg och istället förlita sig på kraft. 

Första passet med kraft igår alltså. Men jag vet inte hur väl det funkade. Till en början så hade jag siffror hela tiden, men efter ett tag så tycker jag att den vid många gånger visade 0, trots att jag åkte uppför. Så frågan är ju hur väl det funkade. Får fortsätta testa och se om jag kan hitta några mönster i det hela. Kanske även kommer nya uppdateringar som gör det hela mer tillförlitligt. 

Den visar även normaliserad kraft i appen efteråt, vilket som jag har förstått det räknar ut någon form av medelvärde där den har tagit bort nollorna från exempelvis utförskörning. Spännande i alla fall och jag hoppas kunna få ut något vettigt av det. 

För att detta ska funka så måste man ha en Fēnix 6 eller Forerunner 945 och så HRM Pro. Så varken Fēnix 5 eller forerunner 935 funkar. 

I vår så tror jag det kommer en ny forerunner, troligen en 955. Den måste jag väl också ha är jag rädd.. För utan de nyaste och värsta prylarna så kan man då absolut inte prestera..?! 
_____





Min kära Alfons tillsammans med en mjukisapa. 




Mysigt uppvaknande med Alfons bredvid mig i morse igen. Själv ser jag ut som jag vet inte vad. Får skylla på att jag skylde mig för blixten. 


Ja hörni. Livet alltså. Är det så kul då? Jag är fortsatt i någon form av överdriven stress, lättirriterad, trött, låg på energi och ork. Men jag rullar ändå vidare i ekorrhjulet med samma saker dag ut och dag in. 

Igår tänkte jag att jag inte vill tävla något mer, känns som att jag tappat sugen en aning. Det är ju för mig bara en massa stress att genomföra all denna träning, samtidigt som det bara går sämre och sämre. Jag kanske är för gammal för detta, eller så har jag inte riktigt hungern eller suget. Jag tränar bara för att - ja - bara för att kanske?! Eller nej, jag tränar för att jag ofta gillar det, för att jag vill bli smal och för att förhindra åldrandet en aning. Men sen då?! Kanske behöver jag lite mer tid med lite mindre träning för att hitta tillbaka i gängorna igen. Men samtidigt vill jag ju inte förlora min kapacitet och form, då kan jag ju lika gärna lägga ned allting vad gäller tävling. Ständigt denna oro och ängslan kring träningen, att jag liksom inte gör det som krävs. Det hänger över mig som ett ofantligt tungt ok att bära. Just nu vill jag bara träna kortare och halvhårda pass. Men frågan är ju hur det blir med min form då, mer än rund. Fast samtidigt, vad ska jag annars syssla med då om jag inte har min träning och tävling? Det är ju frågan det alltså. 

Sen i det vanliga livet är det ju också mycket stress och press. Så är det ju såklart för alla, eller de allra flesta. Men det blir ju extra mycket stress när jag har Boris som måste få sina behov tillgodosedda. Det är ett jäkla meck att styra allt med honom och samtidigt få med mig Alfons. Det gör mig mest irriterad och stressad i allt jag gör. Så vill jag inte vara. 

Att sen nästan tvinga iväg en protesterande Alfons ut ur lägenheten, mot bilen och sedan vidare till dagis är inte heller speciellt roligt. Tycker synd om den lille mannen också, hade ju känts bättre att kunna vara med honom. Men det skulle ju bli en björntjänst också och inget som gynnar han i fortsättningen av livet. 

Ja, som ni märker verkar jag ju ha någon form av ålderskris, livskris eller kris-kris. Förhoppningsvis är det bara något övergående. 

Igår gick även mina börsinnehav kanon, fram till lunchtid när det började jiddras om något vaccin och mina stora innehav med Evolution i spetsen sjönk som en sten. Även det får mig ur balans och gör mig mer irriterad. Nu vet jag ju att det till slut kommer bli bra ändå och att marknaden kommer sätta ett mer rättvist pris på aktien tids nog. För det fundamentala i bolaget är ju kanon. 

Denna dag bjuder i alla fall på vila. Det ska bli skönt. Sen får vi ta en dag i taget helt enkelt. 

måndag, november 09, 2020

2,35 h klassiskt



Hej hej. 

Idag har jag kört ett lugnt klassiskt pass i Falun. Jag åkte på mina Swenor 4 från Skuggarvet in till Lugnet, åtta varv runt rullskidbanan och sedan tillbaka tlll Skuggarvet igen. 

Då vi tyvärr har mörkt nästan dygnet runt såhär års så fick jag åka med pannlampa. Det funkar ändå rätt bra att åka med pannlampa, dessvärre var det dimmigt så det skrek om det idag, så sikten var cirka en meter fram. 

Jag körde tio stycken impulser under den första timmen, i övrigt var det bara lugn åkning. Kändes okej, men jag var rätt uttråkad och inte speciellt sugen att åka idag. Som tur är så dök min gamla träningskamrat Kalle Gräfnings upp på cykel halvvägs in i passet och följde med mig en stund. Dessutom kom min bror Jonatan och slog följe med mig den sista biten. Det var dagens räddning det. 

Siffror från passet: 2,35 timmar, 41,84 kilometer, 128 snittpuls och 870 höjdmeter. 

Mat, matupplägg och ”haklampa”



En frukost och lunch förberedd. Till frukost brukar jag äta: 

- 2-3 deciliter havregryn
- 1 skivad banan
- 1 skopa proteinpulver 
- havredryck 
- frysta bär (oftast blåbär, mango, hallon)
- 2-4 kokta ägg 

Till lunch brukar jag mixa ihop och steka:

- 1-2 deciliter havregryn
- 2 bananer 
- 4-6 ägg 
- 1 skopa proteinpulver 
- frysta bär (oftast blåbär, mango och hallon)

Dagar som idag när vi ska till Falun så Alfons kan leka med farmor och farfar, medan jag tränar så brukar jag avvakta med mitt första mål mat till så nära inpå träningen som möjligt. Det för att inte bli hungrig under passet. Försöker alltid äta så nära inpå träningen som möjligt, enda undantaget är löpintervaller eller löptävlingar, där brukar jag äta cirka två timmar innan. För mig tycker jag detta upplägg funkar bäst, så hellre lite längre tid på tom mage och sedan äta nära träningen, än att äta långt innan och sedan bli hungrig under passet. 
_____

Igår kom den här coolingen till mig igen:





Han gillar lampor. Förra veckan fick han använda min pannlampa, eller ”haklampa” som Alfons säger, när vi gick med Boris på kvällen. Igår fick han ta min cykellampa på sin cykel. Mysig liten stund! 

Vi ska strax åka till Falun och jag ska träna ett distanspass rullskidor. Vi hörs senare!