Ett trött intervallpass - med sol och skyfall

Tvättslut.com

Jag är inte så glad som jag ser ut 

Mäktiga moln i Falun, fem minuter innan världens värsta regnskur...!

Godkväll. 

Ja, nu börjar de dåliga passen rada upp sig. Idag var det sjukt slitsamt, svårt att hålla fart och nästan omöjligt att komma upp i puls. Men som jag varit inne på tidigare så har jag ju en gedigen träningsmängd i ryggen, lägg där till dålig sömn och inte riktigt 100 mentalt. Jag är inte bitter eller på dåligt humör över att dagens pass gick dåligt, jag har ju en plan om att mata denna vecka ut och sedan hämta hem det, så det spelar ingen roll. 

Jag körde en vända som följer: Bullermyren - Domnarvet - Islingby - Ornäs - Aspeboda - Olsbacka - Källviken - Falun - Smedsbo - Kvarnsveden - Bullermyren. Enligt pulsklockan så blev det 56,5 kilometer och 3,10 timmar. Längs vägen lade jag in intervaller, dom var dock så pass dåliga att jag inte vågar delge er några siffror mer än:

- 10 x 40"-20"

- 20 min tröskel 

- 20 min tröskel 

- 10 x 40"-20"

När jag drog iväg var det cirka 25 plusgrader och strålande sol, så givetvis blev det "barkaka" från start. Det fick jag ju dock sota för i Falun när jag blev bjuden på århundradets skyfall, det var så det rann på vägarna, fy satan vad det hällde ner, stora bäckar på vägarna. Trevligt! Som tur är var det så pass varmt att jag aldrig frös. Skönt det åtminstone.

En positiv sak med passet var att jag inte kände något i handen, varken under eller nu efter. Sjukt, i måndags hade jag galet ont av att köra bil och idag kändes det ingenting. Livet och dess konstigheter alltså..

Nu ska jag försöka äta och sen hoppas jag på att komma i säng tidigt, men det vet jag ju hur det brukar sluta, "jag ska bara"...!

Hörs, hej!

Tillbaka i tjänst, med mera

Alfons på sin springcykel. Han är väldigt duktig med den, så kul att se!

Häng i Båtstad igår. Obs, ej Båstad, det tar vi nästa år. 

Cykel till stranden med tandkrämsrester runt munnen. 

Ett varv runt sportfältet igår, Alfons varvade cykling med promenad. 

Lämning av Alfons imorse. Första dagen på dagiset för denna termin, sista dagen med Alfons på några dagar igen. Vemodigt. 

Cykelrastning av Boris runt Sportfältet imorse. 

Ja hallå där. 

Då sitter jag åter på jobbet igen. Det som jag haft lite ångest inför, inte jobbet i sig. Mer att det blir en förändring, samt att jag får mindre tid till träning. Men det blir nog bra det, mer rutiner och mindre ensamtid med grubblerier. Känns ändå okej att vara tillbaka. 

Fullt pådrag imorse med alla rutiner inför lämning av Alfons på dagis och cykla med Boris. Mycket att tänka på och komma ihåg, men jag kommer nog in i det också tids nog. 

Nu väntar några dagars jobb innan eleverna kommer. Dessa dagar slutar jag lite senare än vanligt, cirka klockan 16. Idag blir det nog 3-4 timmar stakning med intervaller, förhoppningsvis. Ska som tidigare nämnt försöka träna på bra även denna vecka, därefter en rejäl vilovecka (mer vila och mindre träning, ej helvila såklart) och sedan mer planerad träning igen. Träning, träning, träning, bra variation i tankarna. Men bättre det än mörka och dåliga tankar åtminstone. 

Ha en trevlig onsdag, vi hörs kamrater!

Poker och längdskidåkning: En jämförelse med flera likheter

Poker och längdskidåkning ligger på varsin ände av spel- och sportskalan. Eller? Faktum är att det finns flera likheter mellan de två, och utövare från respektive hörn kan hitta både tips och inspiration. 

 

Fysisk som mental träning krävs

 

Längdskidåkning, oavsett distans, är en sport som kräver fysisk kraft och uthållighet. Skidåkning utgör den största delen av träningen eftersom det handlar om att förbättra alltifrån teknik till åkstil. Utöver det, och framför allt under sommarhalvåret, åker många skidåkare rullskidor, cyklar eller springer för att behålla sin kondition. Det finns ett stort fokus på styrketräning eftersom en stark bål och rygg är minst lika viktigt som starka armar och ben. All den här träningen följs upp med en hel del mental träning. Professionella längdskidåkare arbetar mycket med sin visualisering, nervositet och rädsla. Visualiseringen handlar om att hitta sitt mål, visualisera det och sträva efter det. Nervositetsträningen handlar om att göra något bra av den pirriga känslan som uppstår i kroppen inför en tävling. Nervositet är en viktig känsla, men den kan både stjälpa och hjälpa åkare. Det finns även åkare som måste jobba med en viss rädsla och ångest. Detta kan handla om att det finns en rädsla för att åka utförs, uppförs eller helt enkelt en oro för att tävla och göra bort sig. 

Skidspår i skogen. Källa: Unsplash. 

Tro det eller ej, men pokerspelare delar ett liknande träningsupplägg. Poker har gått från att spelas på rökiga casinon med tillgång till bufféer av skräpmat och alkohol, till att bli ett spel vars utövare tänker lika mycket på träning som elitidrottare. Pokerproffset, Daniel Negreanu, har sedan ett antal år tillbaka en personlig tränare som hjälper honom att hålla kroppen i form. Han följer ofta med Negreanu på längre pokertourer för att pokerspelaren inte ska riskera att tappa formen. Modern forskning har visat att pokerspelare faktiskt blir bättre vid pokerbordet, vare sig det är live, online eller virtuellt, om de har en god fysik och tar hand om sin mentala hälsa. Det leder till att de orkar koncentrera sig längre och de blir mer uppmärksamma på hur de ska spela sin hand och hur motståndarna verkar spela sina. Likt längdskidåkare behöver pokerspelare teknisk träning. Spelare måste öva och tävla för att bli bättre. Detta kan skapa samma mentala hinder som för skidåkare. Det kan uppstå nervositet och rädsla, och för att nå sitt mål måste det visualiseras.  

 

Poker till OS: En onödig önskan?

 

Likheterna mellan poker och längdskidåkning sträcker sig längre än till träningen. Både poker och längdskidåkning har sina internationella organisationer och det finns poker- och skidförbund på nationell nivå. Det arrangeras stora pokerturneringar och mästerskap, såsom World Series of Poker. Längdskidåkningen har sina världscuper, Tour de Ski och ett stort antal nationella längdtävlingar som är öppna för amatörer, semiproffs och proffs. Den här likheten till en sport som längdskidåkning har fått hängivna pokerspelare att undra om det inte är dags för pokern att göra sitt intåg i OS. Det uppfyller trots allt flera av kraven som ställs för att en sport ska få vara med. 

 

Poker är ett spel som har flera olika discipliner, eller varianter, som sträcker sig från Texas hold’em till Omaha och 7 Stud. Var och en av dessa varianter kan spelas i olika versioner. Pokern har en internationell, ideell organisation som främjar kortspelet och ser till att det finns internationella riktlinjer och regelverk. Enligt 888 Poker är detta några av kraven för att IOC, som står för den internationella olympiska kommittén, ska överväga om en sport kan väljas in och bli en uppvisningsgren. De flesta som spelar poker veta att spelet kräver stor skicklighet och det finns flera likheter med t.ex. schack, som har erkänts som sport av IOC. Däremot är det turelementet i poker som gör att det finns ett motstånd mot att det ska räknas som en precisionssport. 

 

Dealer blandar korten på pokerbordet. Källa: Pexels

 

På samma sätt som det finns pokerspelare som vill se poker i OS finns det de som inte ser poängen. På senare år har den historiska tävlingen tappat i både status och intresse. OS-deltagare vinner visserligen ära och får chansen att vara med i ett historiskt event. Men om vi ska ta och titta på vilka tävlingar som numer har mest prestige, och som faktiskt ger deltagarna mest vinstpengar, kommer OS långt efter. OS har samtidigt fått svårt att hitta värdstäder då det har blivit otroligt dyrt att arrangera spelen. Vinter-OS möter i sin tur problemet med klimatförändringarna och det blir allt färre platser som har tillräckligt med snö och is för ett treveckorsevent. Det finns däremot inga tecken på att OS kommer att läggas ned. Kommittén står istället inför flera utmaningar, och när de har lösts kanske poker kan komma upp som förslag på en ny sport.  

 

Längdskidåkare vid pokerbordet

 

Det är inte ovanligt att se längdskidåkare vid pokerborden. VM-, OS och världscupmästaren, Petter Northug, har spelat poker i flera år och har deltagit i både European Poker Tour och i World Series of Poker flertalet gånger. Trots sina två OS-guld, tretton VM-guld och två totala världscupssegrar har Northug ännu inte lyckats ta en meritseger i poker och hans föredragna pokervariant Omaha Pot Limit. Northug, som kommer att få en staty rest i hemlandet, har vid flera tillfällen haft sällskap vid pokerbordet av andra längdåkare. En av dem är den före detta svenska åkaren, Marcus Hellner. 

Petter Northug i solglasögon. 

De två rivalerna grävde inte ned stridsyxan när de klev ur pjäxorna och lämnade skidspåret. Deras rivalitet har visats i såväl tennis, skoteråkning och poker. Hellner har också deltagit i både ETP och WSOP. 2013 var han med i final av European Poker Tour i Monaco. Hellner har likt Northug lyft fram att poker, oavsett variant, både är en form av underhållning och mental träning. På sin blogg skrev han att pokern blev ett sätt att använda hjärnan, vilket var en perfekt blandning till hans dåvarande intensiva träning. Den här kombinationen kan ha bidragit till att han blev en relativt framgångsrik amatörpokerspelare.

 

Det är ingen som betvivlar att det krävs både mental och fysisk styrka för att bli en bra längdskidåkare, men att det även behövdes som pokerspelare kan komma som en nyhet. Det verkar som att det finns en grundformel för att bli framgångsrik inom sport och spel, oavsett om det gäller poker eller skidåkning. 

 

Sammanställning träning, planer framåt och sista dagen på sem.

Den glade frukostätaren! Här är det gröt som gäller och Alfons äter allt som oftast en deciliter havregryn. Imponerande. 

Boris njuter i solskenet på bryggan under gårdagen. 

Bästa vännerna och bästa killarna. 

Tja tja. 

Sista dagen på semestern nu. Vi kan ta en liten sammanställning rent träningsmässigt från de lediga veckorna:

Vecka 25: 17,05 h - 255 km

Vecka 26: 13,45 h - 220 km

Vecka 27: 26,50 h - 410 km

Vecka 28: 15,30 h - 237 km

Vecka 29: 18,45 h - 337 km

Vecka 30: 17,45 h - 342 km

Vecka 32: 17,15 h - 342 km

Vecka 33: 19,25 h - 371 km

Får ge mig själv en klapp på axeln som betat av detta mastodontprojekt. Det har kostat på, men får jag bara hämta hem träningen nu framöver så tror jag det gör mig starkare. Jag har inte Alfons denna helg, så jag tänker att jag tränar så mycket jag kan även denna vecka ut. 

Tanken framöver är som jag varit in på tidigare att dra ner på styrkan, sedan växla mellan två typer av veckor: en ”vanlig” vecka och en med lite mer intervaller. Den med intervaller tänker jag mig att köra fyra pass fördelat på följande:

1: 60 min tröskel

2: 2 x cirka 30 min på/över tröskel 

3: 20-30 min över tröskel 

(Intervallupplägget kan eventuellt vara kopierat från bloggfavoriten Simon Andersson)

Tror det kan bli bra! Är dock lite orolig över min hand. Igår började det hugga som knivar i den när jag körde bil och när jag packade ur sakerna från dagarna i stugan. Idag känns den dock bättre igen. Skierg gick dock bra att köra förut, så jag får väl anpassa mig efter kroppen och känslan, precis som i det vanliga livet. 

Jag tycker det är lite jobbigt med förändringar och nya saker. Men livet har ju hittills haft en jäkla förmåga till att på ett eller annat sätt lösa sig tids nog. Så det lär väl göra det även denna gång tänker jag. Det enda som dock gått åt helvete alla gånger är mina förhållanden. Men jag har väl inte hittat rätt än helt enkelt. Får försöka hitta mig själv framöver och sen får jag ta saker som det kommer bara. Jag har ju faktiskt en underbar son och det är det viktigaste. 

_____

Just det. Jag glömde nämna en läskig grej på gårdagens löppass. I Ljusbodarna så hamnade jag återigen mitt bland ett gäng kossor. Jag tror att dom blev skrämda när jag dök upp helt plötsligt över ett krön. Dom låg still och vilade i solen, men när jag kom så hoppade dom upp på fötter och började gå emot mig allt snabbare. Jag stannade, vek av åt höger mot en dunge med massa träd. Kossorna kom allt närmare och jag blev livrädd. Kastade mig in i dungen med hela hopen av kossor i bakhasorna, som tur är kom dom inte in i dungen, utan försökte gå runt den, jag skrek "STANNA" så högt jag kunde och lyckades smita genom dungen till grinden. Jäklar vad rädd jag var där. Jag har hört att kossor kan vara farliga och aggressiva, så det gäller nog att vara lite försiktig. Det är ju inte direkt några små djur..

_____

Nu ska vi ut på en cykeltur. Boris ska rastas, Alfons ska få en glass och sedan åker vi till någon strand. 

Ta hand om er!

34,8 kilometer löpning i fina omgivningar + Boris

Skinnaråsens fäbodar 

Tja!

Förra veckan skrapade jag ihop 19 timmars träning. De senaste fyra veckorna har jag tryckt in 73,5 timmar, precis som de fyra veckorna dessförinnan.  147 timmar på åtta veckor tror jag inte alla med ångest och depression gör hur som helst. Lägg där till tre nya timmar idag så har vi 150 timmar på ”sommarlovet”. 

I lördags sprang jag i mina Evo Jaws, idag fick det bli Speedgoat. Bra med variation.  Betade av min vanliga vända idag:

Björnbergets fäbodar - Ljusbodarna - Skinnaråsen- Sångberget - Matsbodarna - Sångdammen- Sandvikens fäbodar. 

Kändes rätt segt idag, tog det skapligt lugnt till en början. Men under den sista timmen så tände jag grillen och ökade en aning, så jag skulle hinna hem på tre timmar. Kalaset slutade på just tre timmar, 34,78 kilometer och 685 höjdmeter. Mest fina gångstigar, men lite grusväg också. 

Imorgon väntar vilodag. Blir det fint väder så drar jag med Alfons till någon badstrand tänker jag. 

_____

Sen var det Boris också. Vi köpte hunden tillsammans, men jag råkar stå som ägare. Men det är fortfarande båda som har köpt den och har ett gemensamt ansvar över den. Vi har haft en överenskommelse om delad vårdnad med honom, precis som med Alfons. Det har varit på tal att hon inte vill ha honom, det kan jag förstå, det är ju jobbigt emellanåt. Men vi har inte kommit överens om någonting. Jag har tagit min del och sagt att jag vill fortsätta så. Nu helt plötsligt får jag inte lämna honom där på onsdag, vilket jag skulle göra enligt planen. Som sagt kan jag förstå att man inte orkar med en hund, det är kämpigt för mig också. Men att bara säga att jag inte får lämna honom, utan någon överenskommelse är allt annat än okej. Det är ju ett liv det handlar om och ett ansvar när man skaffar en hund. Precis som vilket annat djur som helst, eller barn för den delen. Det är ingen pryl man bara kan ha ett tag , sen tröttna på och skita i. 

Jag är oerhört ledsen för Alfons, Boris och min skull. Även väldigt arg och irriterad. Jag har tyckt det funkar som vi har det nu och ville fortsätta ha det så. Tyvärr kan jag inte ha honom på heltid, det går inte. Om då den andra parten vill ha en förändring så är det väl inte mitt ansvar att helt utan överenskommelse lösa situationen och bli påtvingad honom på heltid? Snälla säg att jag inte är tokig?! 

Usch vad dåligt jag mår i det här. Dels med hunden. Men också lögner om den nya personen och sen att jobbet börjar nu. Mitt i allt kaos. Jag har en jävla förmåga att dra till mig skit alltså.. Men men, skit ska väl skit ha, så det är väl välförtjänt. 

En sak till. I tio års tid (så länge jag haft bloggen) så har jag från och till fått skit för det jag skriver här på min blogg. MEN jag tänker inte rätta mig in i ledet, ta skit, eller försöka försköna min verklighet. Känner och tycker jag en sak, då skriver jag det. Sen att jag är överdriven och en "drama queen", det vet jag. Men jag tänker fortsätta skriva på mitt sätt. Det är det som gör att jag sticker ut och som gör mig unik. Att hålla på skriva om blåbär, tårtor och hur trevligt livet är kan andra hålla på med.

Hoppas ni har det bättre!

Fin dag igår, flytt till Falun(?) och snart ingen hund(?)

Åter en bra dag igår vid sommarstugan med grabbarna Boris och Alfons. Sista heldagen för denna sommar. Verkar vara på sista versen med Boris också då den andra ägaren inte vill ha honom kvar. Jag vill det, men har inte möjlighet att ha honom själv, så det får nog tyvärr bli en annan lösning. Tråkigt för mig, men än mer för Alfons som är så väldigt fäst vid honom. Men men. Då slipper jag helt anpassa mig till den andra och kan spela helt efter mina regler. Men det är inte jag som vill bli av med hunden, så det är inte mitt ansvar att lösa situationen. Jag har gått med på att ha honom som jag har honom nu, precis som med Alfons och halva veckor. Kommer inte gå med på något annat. 

Ska kolla upp boenden i Falun under hösten och försöka se om det är möjligt att flytta tillbaka dit. Vore faktiskt skönt att komma till ”min stad” igen. Men det blir nog svårare att få med mig Alfons dit som det verkar, så det lär väl troligen inte bli någon flytt. Den som lever får se. 

Idag så ska jag försöka beta av ett löppass på tre timmar i skogarna här. Sedan så ska vi åka hem till lägenheten, jämmer och elände. Livet är fantastiskt. 

Kettlebell + Stak 36 km

Började träningsdagen med samma styrka som igår, skillnaden mot då var att jag idag körde 40 repetitioner per övning, mot 60 igår. Nu har jag vevat av övningarna för denna vecka och förhoppningsvis klarar jag av att dra ner på den framöver. För även om den är bra så blir jag sliten av den och det kanske inte är det viktigaste för mig att köra. 

Efter styrkan så drog jag in till Dala-Floda och stakade 36 kilometer, 2 timmar och 190 höjdmeter (flackt järnet). Körde tio impulser om 12 stavtag vardera under den första timmen. Åkte som vanligt på mina Swenor 4.

Känner av min hand från och till. Den värker och blir svullen på handryggen. Trist med tanke på att jag tänkt börja köra lite tuffare pass på rullskidor framöver i höst. Men vi får ta allt som det kommer. Har större bekymmer än så.. 

  

Fiske-Alfons

Texten på bilden ovan skrev jag igår när jag satt en stund på stranden i skymningen. Tyckte väl jag kände mig så djup där och då. 

De andra bilderna är också från gårdagen med Alfons. Mysigt att vara med honom, det enda jag har som egentligen betyder något. Vi var nere vid bryggan och fiskade en stund. Alfons kastade dock mest omkring med linan, men vad gör väl det. 

Idag så ska jag beta av de sista kettlebell-repetitionerna och sedan åka en liten sväng rullskidor i Dala-Floda. I övrigt så ska jag bara vara med Alfons. 

Vi hörs senare. 

45 min kettlebell + 22,5 km löpning

Hejsan hejsan. 

Nu är jag äntligen i sommarstugan igen och återförenad med Alfons. Som jag saknat honom. Jag tränade ju tidigare idag också och det blev något sådant här:

60 kettlebellsswing 

60 clean & jerk

60 utfallssteg 

60 snatch

60 burpees 

60 goblet squat 

60 rodd med kettlebell

60 russian twist

60 press med 2 armar

30 armhävningar med klapp 

Skönt att kunna träna det ute på gräsmattan i solen. En perfekt kombo att träna styrka i solskenet, du blir smal, deff och brun. Få saker som slår det! Det har varit tufft med denna styrkan, att ha den innan eller efter andra vanliga pass, det kostar på både fysiskt och mentalt. Men snart blir det lite ändring i programmet och då får styrkan stå tillbaka lite. Får se framöver hur jag lägger upp det, men det blir mindre än nu i alla fall. Det viktigaste är ju trots allt att få bra träning för konditionen, sen får resten vara lite mer som ett komplement. 

När styrkan var klar så blev det en fin löptur på två timmar, 22,5 kilometer och 370 höjdmeter. Sprang första timmen på Tjärnaberget , därefter till Mellsta där jag snurrade resten av passet. Sprang i mina Hoka Evo Jaws, bra att variera mig mellan dämpade och odämpade skor tänker jag. En helt okej träningsdag som var enligt min plan. 

Nu är det nära jobbstart, på onsdag drar det igång. Lite oroligt och ångestfyllt nu. Men det blir nog bra när jag är igång igen. Det har ju gått bra förr, så då borde det väl gå bra nu också. 

Jag kämpar fortsatt på med mina andningsövningar och kalla duschar. Det enligt Wim Hof-metoden. Har även börjat lyssna på meditation som avslappning. Får se om det ger någon effekt på sikt. Det lär väl inte göra mig sämre i alla fall. Tänker att det kan vara ett bra sätt att öva mig på att vara i nuet och få fokus på annat än allt som känns dåligt. Det är väl bara att kriga vidare så vänder det väl någon gång. Jag tänker ändå att jag har varit duktig i denna kris genom att träna väldigt bra och att jag även fokuserat på bra mat. Det tror jag inte alla som mår dåligt fixar. 

Sol, middag och nya kläder

Härligt med solsken igår! Passade på att sola ute i lite drygt en timme efter min träning. På kvällen så blev det sedan middag i Borlänge med två kompisar och därefter drog vi till Falun. Blev en trevlig och ganska lugn kväll! 

Idag så ska jag beta av lite kettlebells-övningar, springa en sväng och därefter åka till sommarstugan för att vara där några dagar med Alfons. Det ser jag fram emot! 

Fick några träningsplagg från Lager-157 igår. Dom var sköna och fina! Tack för det!