Bild från Vasaloppet 2015 där jag blev 48:a. Egentligen det enda Vasaloppet som gått bra för mig. Resten har varit mediokra resultat mer eller mindre.
Hej på er.
Nu är jag lite mer lugn och sansad. Jag ska försöka gå igenom loppet lite mer.
Starten
Stod långt till vänster för att få stå så långt fram som möjligt. Ett dåligt drag då det blev svårt att komma över på ett bra sätt till höger. In i backen blev det totalstopp och folk forsade förbi på högersidan. Ridå. Hela backen mer eller mindre gick väldigt långsamt på grund av kön och min dåliga start. I början så åker en kille bredvid mig med en skida, han sparkar sig fram med ena benet, han måste ha tappat skidan på något sätt. Undra hur han tänkte? Kände mig ändå rätt pigg i backen och hade kunnat åka betydligt snabbare.
Myrarna
Uppe på myrarna när jag ska dricka så märker jag att det frusit i munstycket så jag kan inte dricka något ur av den medhavda drickan. Det är ett spår som funkar att åka i, resten är översnöat och det tar mycket krafter att försöka passera folk. Jag tänker att jag håller mig lugn, hoppas att det går ihop och att vi kommer ikapp täten. Har ingen aning om hur det ser ut framför. Men det går inte ihop och jag känner att jag får slita för att åka med min grupp som ligger en bra bit över plats 150.
Mångsbodarna-Evertsberg
Sliter ner från Mångsbodarna, många som passerar mig där. Börjar ledsna ur. Upp mot Risberg så börjar jag känna mig hungrig och min puls är väldigt låg. Kanske för att jag fått i mig för lite näring. Tappar placeringar även uppför. Efter kontrollen i Risberg så släpper jag iväg en ny grupp. Tankar om att bryta börjar dyka upp i det tuffa föret. Har varken ork, skalle eller
superskidor.
Vid Evertsbergssjöarna står pappa och langar. Här var jag en hårsmån från att kliva av, även här min bror Jone bröt. Men jag stannade till, släppte av mitt bälte, tog en dricka och fortsatte. Fick en liten boost här och plockade många placeringar upp mot Evertsberg. Såg en stor klunga ganska nära framför som jag tog upp jakten på. Ner från Evertsberg så tappade jag dock den en aning.
Evertsberg-Krångåsen
Vid vägundergången i Vasslan så var jag rejält hungrig. Ropade efter godis och till slut vaknade en dam till som tryckte in en chokladbit i munnen på mig. Tack! Hade en bra period och plockade personer genom Björnarvet, uppför Lundbäcksbackarna och in mot kontrollen i Oxberg. Det kändes inte toppen, men inte heller dåligt, mer än att jag var less att ligga så långt bak.
Fortsätter att mata på ner mot Gopshus, jag drar hela tiden själv och passerar en del åkare. Detta fortsätter in mot Hökberg också, blir dock omkörd av en person innan kontrollen. Efter kontrollen i den sköna utförskörningen blir jag åter omkörd av en person jag just plockat. Här började jag bli väldigt trött och less. Sjukt tufft med ett åkbart spår, att köra förbi tog väldigt mycket kraft.
Kände mig ändå skapligt stark uppför och kunde plocka på åkarna framför. På platten slet jag som ett djur. Vid Läde var jag så trött att jag inte trodde att jag skulle ta mig i mål, det gick sjukt tungt, men möjligen inte skidorna, utan även spåren/föret gjorde sitt till.
Någonstans med cirka 14 kilometer kvar hör jag att jag ligger kring 123:a och jag kör då för målsättningen att klara topp-150.
Krångåsen-målet
Med cirka 12-13 kilometer kvar, strax innan Krångåsen så ändras spåren helt. Det blir mycket hårdare med en liten ishinna i botten och helt plötsligt får man mycket mer gratis i varje stavtag.
Jag matar på in mot kontrollen i Eldris, passerar en fransman som hakar på och jag börjar bli lite piggare igen. Vänder mig om just innan kontrollen och ser att Kari Vikhagen Gjeitnes är på väg ikapp. Jag, fransmannen och Kari kör sedan lagtempo hela vägen i i mål. På upploppet orkar jag inte ens fundera på att spurta, dels för att inte störa Kari som ändå åkte för en fin placering och dels för att jag var för trött.
Sammanfattning
Ja, det var väl ungefär mitt lopp det. Lite positivt med en lite bättre trend sista halvan och att jag inte som förra året vägrade totalt. Men långt ifrån ett bra lopp och det gör mig självklart besviken. Trist att drickan fryser, fast jag blåser tillbaka den i munstycket. Någon som har tips? Sjukt också att jag på Lidingöloppet i höstas blev 61:a och fick stryk av tre tjejer, igår blir jag 117 och får stryk av 5(?). En gång tidigare har jag får tjejstryk i Vasaloppet och det var av Britta förra året. Nu var väl inte det hela världen, det värsta är ju att känslan var så dålig överlag.
Klart att jag är besviken och tänker direkt efter målgång att aldrig åka mer. Men samtidigt vet jag ju med mig att jag inte är såhär dålig. Jag har ett driv i träningen och tycker det är roligt. Dessutom märker jag ju på mina mätbara träningsapparater: Skierg och löpband att jag är bättre än tidigare. Så jag tror inte det är något fel på det fysiska. Nåväl, nogältat om det.
Det har ju även varit en dålig uppladdning innan med sjukdom och uppbrott på hemmafronten. Det lär väl ha gjort sitt till också. Nu ska jag inte skylla på det, men jag tror helt seriöst att jag haft en sväng av Corona-viruset. Den där jävla Coronan som förstört börsen totalt. Jag är helt övertygad om att det inte är det minsta farligt för de flesta personer. Men folk reser ju hela tiden och det är säkert många som har det/haft det utan att märka det. Man åker ju inte in till sjukan för vanliga förkylning-symptom tänker jag och innan denna mediehysteri var det väl ingen som tänkte på Corona. Min sjukdom innan var ju helt annorlunda mot tidigare förkylningar med dåliga luftrör, mycket slem i bröstet, hosta, feber och huvudvärk. Så jag tror på fullaste allvar att jag haft Corona-viruset. Skratta om ni vill.
_____
Nu blickar vi framåt. När jag sen flyttar till egen lägenhet så får jag försöka optimera livet än mer och träna mycket när jag är ensam, samt mindre när jag har Alfons. Jag tror det kommer bli bra!
