Hur har er lördagskväll varit då? Min var sisådär.
2006 och 2018 hade jag hjärtmuskelinflammation, inte några rejäla jävlar, men ändå. Det var träningsförbud. Med det i åtanke så tycker jag ju ändå att jag är försiktig när det kommer till sjukdom och träning. Jag har inte tränat vid halsont eller feber. Men visst, jag är ju nästan ständigt snorig och lätt rosslig i bröstet, framförallt under vinterhalvåret. Snyter mig och harklar mig ofta. Men i min värld är inte det någon förkylning. När jag varit förkyld de senaste gångerna så har jag haft ont i halsen, vilat från träning då, men jag har inte varit nere eller känt mig sjuk på riktigt. Vid något tillfälle under hösten/vintern har jag känt att det kan vara en förkylning på g, men det har inte brutit ut.
Trots att jag inte kämpar om några VM-medaljer, börjar bli till åren, har jobb, familj och så vidare så kan man tycka att det inte är så viktigt för mig med denna träning och tävling. Men min motivation under de senaste åren har bara blivit bättre till träningen och att vilja utvecklas. Jag lägger ju ner väldigt mycket tid, energi och pengar på detta idrottande.
Under den senaste tiden har jag ju känt att hjärtat slår lite konstigt både i vila och under träning. Men jag har inte tänkt att det kan vara så farligt. Redan på Björnjakten i Älvdalen i mitten av december så kände jag att hjärtat slog konstig under både uppvärmning och tävling. Sen har det kommit och gått. Jag märker på intervallpass hur hjärtat vid samma belastning kan hoppa upp 4-5 slag, för att sedan droppa lika många slag och sedan gå tillbaka till normalt igen. Har väl varit naiv och trott att pulsklockan fått något frispel. Jag vill ju hela tiden finna logiska anledningar och att det inte är något att oroa mig över. Även på Moraloppet när jag åkte bra så kände jag hur hjärtat hoppade och slog konstigt under loppet.
Under de senaste veckorna så har det under nästan var och varannat pass varit en hoppande hjärtrytm. Under denna veckan här jag även känt lite lätt smärta och tryck i bröstet. Så oron har ju växt, även om jag försökt tänka att det bara är något tillfälligt. Dessutom så har inte min prestation varit nedsatt alls, snarare tvärtom. Inte alls känt mig dålig, sjuk, trött, yr, eller liknande.
På tävlingen igår så funkade hjärtat än mer konstigt än vanligt, jag kände tryck över bröstet och lite stickande smärta då och då. Pulsen var cirka 10 slag lägre både i medel och max än vanligt. Jag kände mig dock inte nedsatt utan mer att skidorna gick dåligt och att jag hade en dålig dag. Under den sista dryga halvtimmen så var det en rätt tuff backe och jag lyckades gå ifrån alla i min grupp, förutom tre personer. Två av dessa åkte jag med fram till någon kilometer innan mål, därefter blev jag ifrånryckt på platten. Under den hårdkörningen så försvann dubbelslagen, men efteråt så fick jag nytt tryck över bröstet.
Känslan i bröstet var lite som att det var något som låg snett bak i ryggen, men samtidigt som ett tryck över hjärtat. Svårt att förklara. Den känslan höll i sig under hela resan hem och jag tyckte vilopulsen var onormalt hög också.
Väl hemma i Borlänge så bestämde jag mig att åka in på akuten för att kolla upp det. Ifall det var något. Jag blev intagen på akuten, tog blodprover och EKG. Dom hittade ett förhöjt troponin(?)-värde i blodet. Ett värde som var lägre än 2006, men högre än 2018. Så jag blev rullad till avdelning 27, hjärtavdelningen. Hör har jag spenderat natten med en pulsmätare på mig. Det blev rätt sent och jag somnade klockan 03 ungefär. Vaknade upp klockan 06 för nya prover och en invägning på 74 kilo. Så även viktnedgången har ju gått åt fanders på slutet.
För ett tag sedan så träffade jag en läkare som berättade att han misstänkte hjärtmuskelinflammation igen och att jag skulle få göra ett ultraljud på hjärtat. Inte så kul.
Så här är vi nu. Jag sitter i matsalen på hjärtavdelningen tillsammans med ett gäng äldre hjärtsjuka personer. Känns surrealistiskt som 35 åring elitidrottare.
Jag förstår ju att folk tänker att jag har psykskalle och att det bara är mentalt att jag känner detta. Att det är typiskt att detta inträffar nu under vintern när Vasaloppet närmar sig och så vidare. Att jag skyller på detta för att det gått dåligt. Men vad ska jag göra då? Jag har bara försökt träna så mycket jag kan för att bli så bra som möjligt. Jag är driven och vill verkligen utvecklas. Jag har kommit in i ett fint flow i löpningen också och ser fram emot en sommar med förbättrade löptider. Dessutom är det inte bara när det gått dåligt som hjärtat känts konstigt. Utan även på bra lopp och träningspass.
Nu vet jag inte alls hur detta blir den närmsta framtiden. Jag kan dock säga redan nu till 100% att jag inte kommer ge upp idrotten. Jag får lyssna på läkarna och göra det dom säger ni först. Sen blir det ny fart framåt. Dock kanske jag måste lyssna än mer på signaler från kroppen om jag eventuellt har en liten förkylning på ingång. Men det är jävligt svårt att vila också, speciellt när jag tränar typ 9-12 timmar i veckan fördelat på cirka 6 pass. Då blir alla pass viktiga för mig och jag har liksom inte råd med en extra vilodag. Men samtidigt, det kanske är bättre med en vilodag än detta..
Vi hörs framöver!