60 minuter tröskelstak, med vädrets makter som motståndare

Tjena.

Jag ska försöka att låta bli att skriva alltför mycket om dagens väder. Men det är svårt att låta bli när det känns som om vädrets makter bedriver någon sorts hatkampanj emot mig. Innan träningen och efter intervallen så var det kanonväder med strålande solsken. Men under min intervall så var det helt bedrövligt stundtals, det ösregnade och blåste stormvindar, givetvis mestadels emot mig. Tämligen irriterande och tålamodsprövande. Men jag tog mig igenom det och efteråt så försökte jag hitta de bra sakerna som jag fick med mig från passet, dessa var:

1. Kom upp över 170 i puls mot slutet, trots slitna muskler.

2. Höll nästan 22 i snittfart trots pissväder och bitvis tuff kupering.

3. Körde igenom passet utan att bryta.

En annan grej var när jag med cirka 90 sekunder kvar av intervallen susade nedför vattentornsbacken (skapligt brant backe i Skräddarbacken) och helt plötsligt får syn på en traktor med fullastat släp med träd + buskar. På något mirakulöst sätt lyckades jag få stopp på mina rullskidor i grevens tid, inte jättelätt då det var halt och brant utför. Men det gick, jag fick stanna upp några sekunder och sedan fortsätta intervallen därefter. Nej, jag var inte på superbra humör just där.

Jag började med en kvarts uppvärmning. Sedan betade jag av min timme med impulser som start och sedan var sjätte minut. Kör 12 stavtag med maximal insats under impulserna. här är siffrorna från intervallen:

60,00 minuter, 21,94 kilometer, 205 höjdmeter, 165 fallmeter, 161 snittpuls, 177 maxpuls

Startade vid Skräddarbacksrondellen sedan åkte jag till Lindan, upp till riksväg 50 där jag vände tillbaka ner mot Lindan, vidare till Hjärpbo, in höger i Rågåker och sedan höger igen till Hjärpbo. Hela vägen förbi Lindan och upp till riksväg 50 igen för en ny vändning. Tillbaka ner till Lindan, vänster och sedan till Skräddarbacksrondellen. 

Från rondellen så har jag "min" sträckning upp via skolan, Aron Eriks väg och Skräddarbacksvägen till toppen av Skräddarbacken. En fin stigning på 3,8 kilometer och 84 höjdmeter. Uppe på toppen så fattades det cirka fem minuter till en timme, så jag fick fortsätta bort mot vattentornsbacken och utför den. Målet på intervallen var dock uppskattningsvis 40-50 höjdmeter högre än starten.

Åkte på mina Elpextreor idag då musklerna var slitna. Men då de yttre förutsättningarna var som de var så rullade de knappt bättre än senast jag åkte samma bana med fyror. Då var det typ vindstilla, varmt och torr vägbana. Så kan det vara ibland och nu har jag fått tre riktigt fina pass i rad!

Idag har jag även anmält mig till Lidingöloppet i höst, det blir skoj!

Det är fredag!

För ganska exakt ett år sedan så var vår kära ”mini-man” än mindre än idag. Inte så konstigt kanske. Men det ger lite perspektiv när man kollar tillbaka och bilder på honom finns i överflöd på mobilen. 

Idag så har jag en magisk träningsvärk i kroppen. Nästan varenda muskel värker och jag njuter faktiskt av det. Varenda morgon jag vaknar upp efter ett styrkepass är spännande. Jag brukar försöka känna efter var det värker och sedan ställa mig vid spegeln för att se ifall jag blivit något mer deff. Det brukar jag tyvärr aldrig vara dock. 

Jag har kommit in fint i det här sockerförbudet igen och tycker det funkar bra. Men det kommer ju tillfällen då och då, där man blir tvungen att verkligen sätta sin karaktär på prov. Imorgon är det exempelvis byfest för oss på gatan och då kommer det bjudas på efterrätt. För en överviktig skidåkare som mig så måste jag försöka skippa den, för att jag senare ska kunna ta mig runt Lidingöloppet innan repen dras. Byfesten kommer bli trevlig och det blir en lugn historia då vi har med oss Alfons. Skönt så. 

I eftermiddag efter jobbet så väntar det ett nytt tufft pass, då ska jag köra en längre tröskel, stakning. Kommer dock köra på treor idag, då mina muskler är slitna. Åtta pass i rad kvar nu, innan vi nästa fredag åker till Stockholm för en trevlig weekend utan träning. 

Vi hörs senare då kamrater!

Nytt dödsångest-pass

Gråter blod mellan TRX-seten

Tjena mina kära bloggvänner. 

Nu är det första gympasset med 5:or lagt till handlingarna. Usch alltså. Det börjar bli riktigt tungt och jävligt. Kanske jag kör lite för tunga vikter, för jag har dödsångest inför varenda jävla lyft och jag tar en jäkla tid på mig både mellan repetitionerna och även seten. Men det är ett jävelskap som bara ska genomlidas, fem tuffa styrkepass kvar nu av denna uppbyggnad, bara att nöta vidare. Tror det är nyttigt att få till ett antal bra och tuffa styrkepass också. 

Jag körde såhär idag:

Stakning på fyror till gymet: 10,07 min, 2,66 km

På gymet blev det:

Marklyft: (uppvärmning: 10 x 90, 6 x 100, 4 x 120 kilo) 4 x 5 @ 137,5 kilo

Knäböj: (uppvärmning: 10 x 60, 6 x 70, 4 x 90 kilo) 4 x 5 @ 107,5 kilo

Frivändningar: (uppvärmning: 10 x 50, 6 x 60, 4 x 70 kilo) 4 x 5 @ 75 kilo (tuffaste övningen, riktigt jävlig idag, fick verkligen slita i varenda lyft)

Chins: 10 x 10, start varje minut

TRX: fyra övningar, 3 set, 10-16 repetioner

Lade även in 4 x 10 stillastående Borzov-hopp, för att försöka få in lite aktivering av sätesmuskeln. Får se om det kan göra mina vader bättre och kanske även ryggen. 

Jag avslutade sedan träningen med stakning: 29,15 min, 8,27 km. Lade då in 10 spurter á 25 stavtag. Bra pass som verkligen satte mig på prov!

Lite från gårdagen och lite annat

Sista 400 metrarna gick igår i 2,54 min/km-fart och pulsen peakade på 197. Så nog tog jag i allt..

Foto: Feetingkebab

Tjena. 

Vi börjar lite kort med lite mer från gårdagen.

Resultat:

Ni hittar komplett resultatlista här.

Jag tycker det är perfekt att drämma av ett ytterligare varv runt älven ganska nära inpå målgången. Då är man ju redan uppvärmd, full med adrenalin och har dessutom lätt att komma upp i puls. Det andra varvet gick ju i 3,42 min/km-fart och det kändes ganska kontrollerat. Perfekt för att få upp lite hårdhet i benen. Måste få lite bra känsla i dessa farter inför Lidingöloppet, vilket jag tycker är på god väg. Sen hade jag behövt mer fart och kortare intervaller för att det ska gå bättre på dessa kortare och snabbare lopp. Det är en sjuk skillnad att springa i 3,10-3,20-fart, mot cirka 3,35-3,45-fart, tycker jag i alla fall.

Efter målgången på varv två igår så blev det först en lugn kilometer gå/jogg och därefter 300 tåhävningar för vadernas skull. Direkt därefter satte jag på mig kompressionsstrumpor och sedan sov jag också med kompressions-calfes. Tycker återhämtningen blir lite bättre av det, inbillning eller inte. 

Idag känns inte vaderna så dåliga alls och det är jag glad över. Jobb som vanligt, men mitt i arbetandet så ska jag iväg på ett lunchmöte inför vinterns klubbyte, spännande! I eftermiddag väntar sedan ett nytt dödsstyrkepass, usch. Bara att blicka framåt och beta av pass, efter pass. 

Tvåa på Älven Runt

Sjukt gubbsteg på mig där.. Inte någon riktigt spänst... 

Det blev en hård fight med ”Bossel”-Jimmie Johnsson om segern idag. Kul att få utmana Jimmie för en gångs skull. 

Kände på uppvärmningen att benen inte riktigt var helt återhämtade sedan lördagens Vasakvartetten. Kändes okej, men inte helt 100. Vaderna värkte något. Men det funkade helt okej. Körde ett varv lugnt som uppvärmning, sedan 2 minuter i 3,30 min/km-fart och därefter 10 x 20 steg med 20 stegs joggvila. På sådana här kortare lopp är uppvärmningen ändå ganska viktig, så man kommer in i andra andningen och inte spränger sig när väl tävlingen startar. 

Jimmie drog de första två kilometrarna ungefär. Dessa gick på 3,12 och 3,19. Sedan gick jag upp och drog de kommande två kilometrarna som gick på 3,24 och 3,31. Det kändes okej, men jag hade inte riktigt den fina känslan som i våras. Men det var nog till stor del för de 24 hårda kilometrarna i lördags och inte alls den där dåliga känslan som jag haft de föregående veckorna. Det är jag väldigt tacksam för. 

Med några hundra meter kvar försökte jag mig på ett ryck, Jimmie orkade hänga på och kunde sedan kontra på mitt ryck. Då fick jag tyvärr släppa några meter och var uppskattningsvis fem sekunder efter i mål. Det var jag som sagt ändå nöjd med! 

Siffrorna från racet enligt min pulsklocka:

Någon minut därefter så körde jag och Linus Larsson ett varv ytterligare i ”Tröskel+-fart”. Det tog 16,40 minuter (3,42 min/km, 174 snittpris). Det kändes kontrollerat och bra! En fin dag helt enkelt. 

På tävlingen sprang jag i mina Hoka Evo Carbon och i allt annat sprang jag i mina Napali 2. 

Idag kommer eleverna till skolan

Egentligen en ganska orelevant bild. Men i brist på annat så. Bilden föreställer i alla fall bromsbackarna på Benzen. Eller de före detta bromsbackarna. Dom har nog sett bättre dagar. Tur att jag har hjälp av min pappa som byter ut saker på Benzen, så den hålls i toppskick. Helt onödigt att köpa en ny bil, får inget för min gamla och det är bara onödiga pengar att köpa en ny. Bättre att ägna sig åt börsen, ligger bara en halv årslön back de senaste tre månaderna... Så med facit i hand hade jag ju kunnat köpt en ny bil ändå. Nåja. 

Idag kommer eleverna till skolan. Spännande. Lite nervöst för mig inför nästa vecka då jag ska börja undervisa i idrott. Men jag får fin hjälp från kollegorna, så det kommer nog gå bra. Det kommer bli lite variation i mitt jobb nu, pappaledig måndagar, assistent plus idrottslärare tisdag till fredag och skidprofilen på fredagsmorgnar. Kommer jag bara in i det hela så ska det nog gå galant. 

Det är lite stressigt i vardagen att få allt att gå ihop, jobb, lämna Alfons på dagis, laga mat, få till träningen och så vidare. Jag imponeras verkligen av folk med fler barn och som jobbar heltid. Själv är det helt galet stressigt bara på 80% jobb och med ett barn. Men det blir väl vad man gör det till antar jag!

Ikväll klockan 18,30 är det älven runt. Vaderna känns bättre idag i alla fall, vilket är skönt. Får se hur kroppen svarar sen bara!

En liten enkel stakvända (ja, i stormen)

Godkväll.

Idag har det tränats nu mot kvällningen. Inget exklusivt, glamouröst, härligt eller roligt träningspass. Utan ett helt vanligt, lugnt och enkelt pass i mängden. 

Jag var vid gott mod och fint humör hela dagen, ända tills jag satte mig på cykeln och cyklade hem från jobbet i dödens stormmotvind. Det och att jag sovit lite för lite de senaste nätterna gjorde mitt humör en aning sämre. 

På träningspasset så började jag sen med dödens motvind ungefär hälften av passet, innan jag vände om och faktiskt fick medvind. Kroppen kändes varken bra eller dålig, varken trött eller pigg. Tror jag känner mig lite mer seg och låg på grund av att det är tävling imorgon (Älven runt, löpning, 4,6 km), det är som att jag omedvetet sätter kroppen på lågvarv, för att spara energi. Inget som för mig är konstigt och något jag är van vid. 

Jag stakade endast, på mina Elpexfyror, i två timmar, 33,18 kilometer och åkte följande rutt: 30 min i Skräddarbacken för höjdmeter (330 totalt på passet) - Lindan - Trollebo - Baggbo - Spraxkya - Alderbäcken - Lindan - Kort vända i Skräddarbacken. Ett pass som bara behövdes göras, nu är det tio dagar träning kvar i rad och följande tre dagar kommer bli lite tuffare, bara att bita ihop och ta en dag i taget. 

Hoppas på bra sömn inatt och att mina vader känns ännu bättre imorgon så att jag kan springa obehindrat. Då kommer jag köra i mina Hoka Carbon Rocket, är tanken!

Byggde en grind i staketet igår +ANNAT

De två herrarna som jag fick äran att hänga med igår. Inte ofta dom sitter så där stilla och fint, så då får man vara snabb att ta fram kameran. 

Igår blev det en jäkla massa gjort alltså, riktigt skönt att beta av en del måsten. Allt på fastande mage fram till middagen. 

Vi började med att hämta gräsklipparen hos Alfons morfar, jag klippte kanterna med den manuella gräsklipparen och fixade lite annat smått där hemma, bland annat så plockade jag hundskit på gården.

Vi har ju byggt ett staket på vardera sida om huset på baksidan, staketet är klart på båda sidor, men bara ena sidan har vi gjort klar grinden. Så jag har varit tvungen att flytta över automovern på vardera sida om staketet och tvingas flytta tillbaka den när den ska laddas. Ganska jobbigt. Mer om det strax. 

Kring lunch så gick jag först till kupolen och köpte två presenter till Alfons födelsedag, därefter köpte jag mat på Willys innan vi sedan gick hem. 

Under eftermiddagen så hann jag raka benen, raka skägget och gå en sväng med grabbarna till den närmsta återvinningscentralen i Skräddarbacken för att slänga lite skräp. Jag lagade även mat till Alfons och försökte mysa lite med honom. 

Mot kvällningen så kom Alfons morfar förbi och han hjälpte mig att komma igång med arbetet på den andra grinden till staketet. Jag är ganska osäker på min förmåga som snickare och vågar inte riktigt göra för mycket själv. Men efter en god starthjälp så fixade jag klart hela grinden helt själv, ganska nöjd och stolt över det slutliga resultatet:

Jag kan bara jag vill! Så kanske jag måste lära mig resonera inom de flesta områden här i livet, även idrotten. 

_____

Idag är jag på jobbet igen. Trivs bra här, härligt gäng och det verkar vara en bra skola. Kul! Idag fick jag även en egen jobbdator (dock PC, men det får duga), vilket känns ganska mäktigt. 

Efter jobbet väntar ett lugnare distanspass på rullskidorna. Tror jag kör stakning för att spara benen. Vaderna känns lite bättre än igår, men dom värker än. Gjorde en riktigt smärtsam massage med hjälp av foamroller och bandyboll igår, så sjukt ont gjorde det, men tror smärtan i dom blev lite bättre efteråt. 

Full rulle hela dagen!

Vi börjar inlägget med tre bilder:

Här ser vi Alfons i mina nya utetofflor som jag blev tvungen att beställa förra veckan då Boris ätit upp den ena av mina gamla flip flops. Typiskt. När det är lite varmare ute så brukar jag gå i tofflor för det mesta, för att mina fötter och tår ska få luftas. Inomhus så använder jag alltid mina tofflor från Hoka som jag tycker är riktigt bra och sköna, speciellt om man är lite trött och sliten i benen. Nu efter Vasakvartetten så har jag varit totalt förstörd i vaderna och kan knappt gå utan dessa tofflor. Faktiskt ganska sjukt att det gör en sådan skillnad. 

Under gårdagen så lagade jag mat åt Alfons. Helt plötsligt så hör jag han gnälla och gny. Jag går för att se vad han gör och upptäcker honom i barnvagnen så som ni ser ovan. Han har då krupit in i det nedre förvaringsfacket och kommer inte loss. I det facket så brukar Boris ligga när vi är ute och går. 

Amanda har fixat i ordning Alfons rum jättefint. Ordnat med en ny säng som inte är en spjälsäng, tapetserat, målat, fixat och köpt in en massa saker för att han ska trivas där. 

De två senaste nätterna så har Alfons fått sovit i sitt rum i sin nya säng. Det har faktiskt gått hur bra som helst. Dock så har han vaknat före oss båda morgnarna. Igår så stod han i köket och ropade: "mamma, pappa". Idag så stod han i hallen och var lite ledsen. Det ska tilläggas att vi haft båda dörrarna öppna och även en babywatch installerad, så han fick inte stå länge i sin ensamhet. Så nu blir det inte varannan natt med Alfons, istället får vi gå upp och vara med honom varannan morgon. Det var min tur idag och vi började morgonen med att kolla lite på barnprogram i soffan, så att jag fick en chans att vakna till.

_____

Det är ju måndag idag, vilket jag tror det flesta av er redan listat ut. När det är måndag så kommer jag fortsatt vara pappaledig ända till skolavslutningen nästa år. Kommer nog gärna fortsätta att vara "ledig" en dag i veckan även efter det. Jag gillar det verkligen och det är ju bra för oss alla. Dessutom behöver Alfons endast vara på dagis tre dagar i veckan då Amanda är föräldraledig på fredagarna. 

Idag så ska jag ta en vilodag och det ska bli galet skönt. Därefter så har jag i min träningsplan mer eller mindre bestämt mig för att träna 11 dagar i rad, om det känns okej. Vi ska nämligen till Stockholm sista helgen i augusti och då har jag ju "råd" med två vilodagar i rad. Vissa dagar kommer ju bli ganska lätta träningsmässigt, exempelvis imorgon blir det endast ett lättare distanspass då det på onsdag väntas Älven runt igen. Mina vader är långt ifrån springklara idag, men förhoppningsvis hinner dom repa sig till onsdag kväll. 

Planen för dagen är att hämta tillbaka gräsklipparen hos Alfons morfar, klippa gräskanter med handjagaren (ja, jag använder en gräsklippare utan motor, tycker faktiskt det är rätt roligt), handla tacos, handla presenter till Alfons tvåårsdag den första september och sedan ska jag försöka göra lite rövövningar. Vad gäller det sista så har jag läst mig fram till att vadproblem vid löpning kan bero på att man inte riktigt aktiverar sätesmusklerna på rätt sätt, så jag tänkte att jag ska försöka köra lite enklare övningar med gummiband mellan knäna, för att hitta aktiveringen av gluteus-muskulaturen. 

Så även om jag är ledig från jobbet så finns det att göra idag, minst sagt!

50 kilometer motvindsstakning

Tjenare!

Det är kanske inte så kul att åka rullskidor som det ser ut, eller som ni kanske tror. Men det är ju tyvärr något som måste göras om man vill röra sig i hyfsad fart i skidspåren till vintern. Idag var det en dag där det började lovande med helt okej känsla och kropp. Därefter blev det successivt jobbigare och jobbigare. 

När jag stack ut så var det rätt fint väder, soligt och varmt. Planen var en femmil på under tre timmar med mina Elpexfyror. Den första milen via Mellsta, Norr Amsberg och Ängesgårdarna gick rätt fint, bara lätt motvind och den tog endast 32,5 minuter. Flöt på fint med andra ord. 

Sedan åkte jag bort genom Vallmora och vidare höger mot Smedsbo. På vägen mellan Smedsbo och bort mot Valsan så har man nu lagt ett väldigt tungrullat och jävligt gruslager som någon form av förbättring på asfalten, vilket genast fick mig på sämre humör. Det började även blåsa mer (motvind givetvis) och jag började få regnstänk på mig. Jag passerade 20 kilometer på cirka 67 minuter. 

Rutten fortsatte på cykelbanan längs riksväg 293 mot Falun, jag svängde av höger mot Aspeboda och sedan vidare till Ornäs. När jag med motvind längs cykelbanan svängde av ner mot Aspeboda så trodde jag inte det kunde bli värre, men där visade det sig att vindarna mot tog fart än mer och stundtals upplevdes det som om jag stod still. Av någon anledning tycker jag också att sträckan: 293 - Aspeboda - Ornäs (åt båda riktningar) är en riktigt tråkig sträckning på just rullskidor. Så här var jag inte speciellt nöjd eller glad. Började bli en aning sliten också. Passerade 30 kilometer efter 100 minuter. 

Försökte gneta på så gott jag kunde ner mot Ornäs och såg fram emot att få svänga höger mot och genom Dalsjö. Nu skulle jag väl ändå få om inte medvind, så åtminstone inte motvind. Jo hej, precis innan jag vek av mot Dalsjö så blickade jag upp mot fanorna som stod i vinden, det visade sig att jag åkt i någon rövig sidvind som upplevdes som motvind, kommande sträckning skulle bli rak mot. Började bli ganska less och uppgiven, men samtidigt visste jag ju att det bara var att bita ihop och köra. Någon enstaka svordom, samt några gutturala skrik kunde nog höras från mig mellan Ornäs och Dalsjö. Precis innan jag korsade Torsångsvägen över mot Nyckelby så gjorde jag faktiskt ett vindtest, jag vände om och åkte några hundra meter tillbaka mot Dalsjö bara för att se om det var fel på mig, eller om det faktiskt var motvind. Det var medvind då, åt hållet tillbaka mot Dalsjö. Så ni som tvivlar på min upplevda motvind bara är "hitte på" kan sluta tvivla nu. Jag åkte tillbaka mot Nyckelby, Islingby och sedan Domnarvet. Givetvis i upplevd motvind, som egentligen var en missgynnande sidvind. Passerade 40 kilometer efter 2,13 h. 

Den sista milen så åkte jag sedan över Domnarvet, Bullermyren och Sportfältet. Med några små skarvar här och var för att få ihop mina planerade 50 kilometer. Denna sista sträcka så var motvinden lika illa som mellan Ornäs och Dalsjö. Alltså på riktigt rak motvind. Plus lite lätta regnstänk. Jag har haft bättre stunder på ett par rullskidor.. Jag kom till slut hem efter 2,49,05 h, 50,11 kilometer och 290 höjdmeter. Mer eller mindre helt slut. Snittpulsen var dock på blygsamma 121 slag, så jag var inte utpumpad på det sättet, mer less av (ja just det) motvinden och trött muskulärt från gårdagens urladdning!

Bra träningsvecka ändå på 11,20 timmar och 177 kilometer.