Sista dagen i frihet..

Idag laddar vi upp för den sista dagen i frihet och utanför murarna. Nu är det ju dock inte något fängelsestraff jag ska beta av, även om det känns som det just nu. Imorgon börjar jag jobba igen, efter cirka åtta veckor på fri fot, eller ledighet om man så vill. 

Idag så väntar det lite allt möjligt faktiskt. Först så ska vi gå ner till Willys för att inhandla varor till kvällens taco-middag. Därefter ska jag packa ihop hela gänget och dra till Falun. Medan Alfons får umgås med farmor och farfar så ska jag passa på att beta av ett fint löppass i terrängen där. Planen är väl att trycka in ett nytt pass på cirka 30 kilometer. Denna gång är tanken att bara springa i skogen och nästan uteslutande på mjukt underlag. Känner mig nästan som ett barn på julafton, nu när jag ska få återuppleva de fina stigarna i grannkommunen. 

Häromdagen så gjorde jag trolldeg åt Alfons som han fick leka med. Det uppskattades och var kul en stund i alla fall. 

Alfons har även fått klicka lite på min gamla dator, från tiden när jag inte var lika Apple-frälst som jag är nu. Dock har han endast fått trycka, klicka och fippla med den avstängd. Han får vänta ett tag innan han är betrodd till en påslagen dator, annars kommer han väl lyckas släcka ner hela internet. 

Söndagsfemmilen

Dom är inte speciellt snygga, varken mina radarlock, eller Prizm trail-linsen. Men rätt bra i vissa förhållanden. Exempelvis i det gråtrista vädret vi bjöds på idag. Herrarna på bilden är dock snygga

Hej hej.

Jag passade på att stänga denna träningsveckan med en  femmil stakning. Lika bra att bara gasa på ända in i kaklet, inför tisdagens jobbstart. Ångesten växer sig starkare för varje minut. Usch alltså, nu vill jag verkligen inte börja. Men jag tror att mycket hänger på att det blir ett nytt ställe och att jag känner lite oro inför det. Bara jag är där så blir det nog bra. Jag tänker dock belöna mig med en mjukstart och vila från träning både tisdag och onsdag. 

Tidigare så hörde Simon Andersson av sig och ville slå följe en stund på träningen. Så jag tog vägen över Kvarnsveden ut till cykelbanan mellan Falun och Borlänge. Sedan åkte vi tillsammans följande runda: Bomsarvet, Ornäs, Aspeboda och tillbaka ut till 293:an där våra vägar skiljdes åt här:

Vilken väg hade du tagit?

Jag åkte sedan raka spåret hem och klockan stod på 50,4 kilometer när jag klev av rullskidorna. Ganska bra planerat ändå, då målet var 50 kilometer. Jag körde på mina Elpextreor idag och Simon på ett par Swenortreor. Våra skidor rullade likvärdigt. Femmilen tog för mig 2,44. Ett fint pass med 115 i snittpuls. 

Då jag är rätt sliten så lyxade jag till det med sportdryck i vätskebälte idag. Det satt fint, kändes helt okej och inte så trött känsla som de senaste dagarna. Om det berodde på sportdrycken eller inte är dock oklart.   

Fick en fin träningsvecka med 15,55 timmar och 240 kilometer. Nu har även den fjärde fyraveckorsperioden för detta träningsår avslutats och jag kan notera att jag fick in 53,5 timmar, årets mesta under en period. Långt ifrån rekordet på 84, men det är andra tider nu, är mer sliten av 53 nu, än 84 förr, innan Alfons föddes. Så kan det vara.

Nu ska jag försöka njuta av kvällen med familjen!

Dödspass med stundtals bedRÖVlig känsla

Dödstrött efter ungefär halva passet.

Tjena.

Jag ljuger om jag säger att jag var peppad och sugen på dagens pass. Usch och fy alltså. 5,5 timmars sömn inatt, sliten sen länge och allmänt trött. Hade jag gett någon annan råd kring träning idag så hade jag sagt vila. Men det är svårt också, man vill så mycket, vill spänna bågen, vill försöka utvecklas, vill få in allting i livspusslet och så vidare. Jag försöker så gott jag kan, men den senaste tiden kanske jag har varit lite för hård mot mig själv om man räknar till allmänbelastningen. Men som jag tidigare nämnt så är planen att gå på veckan ut, sen får jag ge mig själv två dagars vila när jag börjar med jobbet på tisdag. Förhoppningsvis kommer energin tillbaka igen och jag blir åter i hyfsat slag. Ändå rätt trist att känslan är så bedrövlig nu, medan jag i våras tyckte löpningen fungerade kanon. Nåja, det kommer nog släppa och det var inte helt katastrof idag. Nog med gnäll, såhär körde jag idag på mitt "multisportpass":

- Löpning uppvärmning: 11,49 min, 2,02 km

- Löpning "tröskel" (sprang på det jag kunde, utan att helt maxa), startade nere vid oss i Nygårdarna, sprang stig upp till Bjusan, grusväg ner tillbaka till oss och sedan asfalt ner till gymet vid Maserhallen. 50,00 minuter, 12,60 kilometer, 167 snittpuls, 174 maxpuls, 150 höjdmeter, 150 fallmeter, 3,57 min/km snittfart. 

På stigdelen hade jag följande siffror: 22,10 min, 5,19 km, 130 höjdmeter, 20 fallmeter, 4,17 min/km

På grus- och asfaltsdelen: 27,50 min, 7,42 km, 15 höjdmeter, 125 fallmeter, 3,45 min/km

- Löpbandsintervaller: 2 x 5 min, 2,5 min vila. 

Första femman: 19,3 km/h, 1% lutning (sista 30 sek 2,5%), 165 snittpuls, 177 maxpuls

Andra femman: 9,5 km/h, 15% lutning (sista 30 sek 10 km/h), 169 snittpuls, 178 maxpuls 

Det blev en ganska lång vila mellan den långa tröskeln och löpbandet. Löpbandet kändes ändå rätt hyfsat bra, vilket var glädjande. Nu återstod bara styrkan och löpning hem:

- Bänkpress: (uppvärmning 10 x 55 - 6 x 65 - 4 x 75 kilo) 4 x 6 @ 75 kilo

- Lutande rodd: (uppvärmning 10 x 40 - 6 x 50 - 4 x 60 kilo) 4 x 6 @ 62,5 kilo

- TRX, 4 övningar, 3 set, 12-18 reps

- Löpning hem: 11,44 min, 3,00 km

- 300 tåhävningar

Sprang i mina Hoka Napali idag, inte det minsta optimalt på stigen, men som vanligt perfekt på grus och asfalt. Bra pass ändå till slut, skönt att jag betade mig igenom det jag skulle göra. 

Väl hemma så kunde jag se klart cykelvasa-sändningen och se Emil Lindgren äntligen få ta hem sin första seger i Cykelvasan 2019. Det blev jag glad för och tycker han är väl värd den segern. Stort grattis Emil! Resultat för cykelvasan 2019 hittar du här.

Proteinpulver, dålig sömn och Cykelvasan

Igår så fick jag hem lite nya smaker på proteinpulver från Svenskt kosttillskott. Kan kännas lite överdrivet och lite ”broileraktigt” att som konditionsidrottare hålla på med proteinpulver. Något som annars ofta förknippas med gym och personer som oftast förlägger sin träning på just gym. Men jag har faktiskt börjat med proteinpulver på morgonen. Jag blandar i det i ett stort glas, tillsammans med havregryn, havredryck, chiafrön och lite bär. Äter den röran nästan varje morgon och gillar den. Dessutom har jag börjat med att ta en proteindrink på kvällen innan läggdags, jag tycker att jag har blivit mer återhämtad av det, speciellt när jag har kört hårda pass. 

Nu har dock min återhämtning varit sisådär och jag har ändå känt mig trött i säkert tio dagars tid. Det är till stor del på grund av att min sömn varit rena röven en tid. De senaste kvällarna så har jag legat och vridit mig i timmar innan jag kan somna. Är trött när jag lägger mig, men ändå är det helt omöjligt att somna. Tråkigt. Jag vet inte riktigt vad det beror på heller, om det är för att jag tränat skapligt hårt, har ångest inför jobbet, eller om det bara helt enkelt satt sig i huvudet. Nåväl, någon gång lär det väl släppa. 

Nu sitter jag och kollar på Vasaloppets sändning från Cykelvasan. Jag lär dock inte hinna se vem som blir ”segrare Cykelvasan 2019”, plikten kallar nämligen och jag ska strax ge mig ut på ett löpintervallpass. 

41,5 klassiska kilometrar i Skräddarbacken

De annorlunda passen står som spön i backen. Igår var det skate och idag klassiskt. Kul med variation och skönt med några pass där jag inte behöver gå in med hela min själ och halvt plåga ihjäl mig. Två lugna pass i rad nu med hyfsat många timmar. Jag har känt mig skapligt pigg ändå idag och passet gick helt okej. Skönt! 

Dagens träning förhöll sig endast i Skräddarbacken, upp, ner, hit och dit, mestadels på cykelbanor. Fint att snurra där ändå tycker jag. Så nära Lugnet och dess omkringliggande terräng som man kan komma här i Borlänge i alla fall. Undrar om de boende tycker det är kul när jag kommer förbi där, pickandes med stavarna, med jämna mellanrum. Jag tror nästan det. Eller inte. 

Idag körde jag på mina Elpexfyror och dom funkar som vanligt galant. I mina öron på de flesta passen på slutet har jag ett par AirPods från Apple. Jäklar alltså. Vad bra dom är. Det här är ingen suspekt reklam som kanske, eventuellt kan dyka upp ibland på min sida. Jag har inget som helst samarbete med Apple, jag är bara nördigt förtjust i deras produkter och AirPods som är mitt senaste köp är en grym produkt även de! 

Dagens kalas slutade på fina 2,30 timmar, 41,5 kilometer och 580 höjdmeter. Imorgon är det slut på leken och dags för ett tuffare pass med löpintervaller och styrka. 

Bilder, raljeringar och annat

Amanda byggde en liten hylla igår mitt under dödsregnet. Alfons var med och hjälpte till även han. 

Vi brukar mysa lite i sängen på morgnarna efter att Alfons vaknat. Eller jag brukar försöka krama om honom och samtidigt blunda för att med lite tur få lite mer sömn. Medan jag låter Alfons titta på lite ”Greta Gris”. Igår så smet han ur sängen, tog av lampskärmen på lampan som han sen tände och viftade med den som en riktig ljussabel. 

Junior gömde sig i min garderob där jag har träningskläderna. Vanligen brukar han kasta ut så mycket plagg som möjligt, nu slapp jag det åtminstone. 

Han är inte bara vild och galen Alfons. Några minuter per dygn så är han faktiskt lite trött också. 

När Alfons var trött för en gångs skull igår så passade Amanda på att klippa det lille monstret. 

Morgonmys i soffan. 

Nyfriserad, glad och busig. 

Häromdagen tvättade jag min bil, vilket verkligen var välbehövligt. Under tiden så hade Boris full koll på mig från fönsterbrädan i Alfons rum. 

Ja, det blev en del bilder i detta inlägg, utan något speciellt budskap. Men så kan det vara ibland. 

Här rullar dagarna på i en rasande takt. Försöker klämma in min träning, därefter göra de vanliga måstesakerna såsom tvätt, städning, med mera och så givetvis umgås med Alfons + Boris. 

Jag är småsliten och trött ständigt. Men det har jag ju varit inne på ett otal antal gånger. Vi får helt enkelt hoppas på att det släpper. Jag tänker att jag tränat nästan på gränsen vad jag klarar i mitt livspussel just nu, att jag då när jag ligger på gränsen får svårare att sova bra och därigenom blir sliten. Det bästa nu när jag börjar jobba igen är nog att acceptera situationen som den är och anpassa det hela därefter. Försöka intala mig själv om att göra bra pass och att istället se till att vara pigg på de passen, så att dom blir gjorda efter bästa förmåga och inte bara klämma in pass + timmar bara för att. Det kan vara nog så svårt. Men jag tror att allt skulle bli bättre av det. Om jag tränar 8-10 bra timmar i veckan och håller mig pigg tror jag blir bättre än att jag försöker pressa upp det hela till 12-15 timmar och konstant vara sliten och trött. Så får det nog bli! 

Idag väntar det ett nytt lugnare distanspass på rullskidorna, hörs efter det!

42 skate-kilometer

Det är inte ofta jag skejtar. Idag var andra gången denna barmarksperiod. Planen för veckan var att få in skaplig volym i träningen, ur mina mått mätt. Jag har varit lite småsliten och trött. Så istället för att endast springa och staka så ville jag försöka få lite mindre belastning på musklerna, men ändå träna. Så idag fick det bli ett lugnt pass skate. Perfekt med helkroppsarbete och lite genomblödning av muskulaturen. 

Det är lite ovant med skate nu när jag kör det så sällan. Jag har börjat bli rädd för små stenar som ligger längs vägbanan. Kommer ihåg min krasch för ett par år sedan då det tog tvärstopp. Så nu när jag åker skate har jag alltid full koll på vägen framför mig. På klassiska skidor upplever jag inte samma ”tvärstoppskänsla” när jag kör på en småsten, såsom jag gör på just skate. Kanske ovana, eller kanske på grund av att hjulen är smalare och högre på skateskidorna. 

Passet blev en lugn och fin historia. Först lite drygt en halvtimme i Skräddarbacken för att få in lite höjdmeter. Därefter runt vändan: Lindan - Trollebo - Baggbo - Spraxkya - Alderbäcken - Lindan. Sedan avslutade jag den sista halvtimmen i Skräddarbacken, för nya bestigningar av höjdmeter. 

Jag körde på mitt enda par skaterullskidor, vilket är Elpex Composite. Jag kör inte med originalhjulen, utan med en variant som rullar tyngre. Tror att det är deras 3:or. Dom rullar ungefär som mina fyror, om jag får killgissa lite. 

Kändes helt okej i kroppen ändå, så det var skönt. Skramlade ihop 2,30 timmar, 42,14 kilometer och 430 höjdmeter. 

Fint löppass på 34 kilometer

Strax innan toppen på Snöberget, Romme alpin

På väg mot topp nummer två: Solklinten

Här bor Frodo, han har låst dörren och vill inte bli störd

Mysig bro mellan Norr Sellnäs och Esaiegårdarna

Tjena. 

Nu sitter jag här hemma och försöker återhämta mig från ett ganska tufft löppass. Tanken var att det inte skulle bli så tufft, men tiden, längden och de redan trötta musklerna gjorde ju sitt till, vilket gjorde att det blev rätt slitsamt mot slutet. 

Alfons har ju inte varit speciellt mycket på sitt dagis och dessutom har han inte varit där på hela sommaren. Så vi kom överens med fröken där att vi skulle ha honom där på prov en stund idag. Det hela passade bra ihop med min plan på ett längre löppass. Så jag sprang med joggingvagnen till dagiset i Alderbäcken, vilket blev 5,52 kilometer och tog 27 minuter. 

Efter att jag såg att allt var lugnt med Alfons så tog jag sikte mot toppen av Romme Alpin. Ville få lite utmanande terräng, så att jag inte bara nöter platt asfalt och grus. På bortvägen sprang jag över ängarna förbi Gunnarsbo, Grevbo och Fagerbacken. Jag tog mig sedan upp på Snöberget och sedan Snöklinten. Två riktigt tuffa och fina stigningar som drog ner snittfarten rejält. Planen var att hålla sub 5 min/km. På toppen av topp nummer två så låg jag nästan fem minuter efter det schemat. Men efter den långa och fina utförslöpningen med flera kilometrar kring låga fyra minuter och den snabbaste på 3,55 så hade jag ätit upp hela försprånget. 

Nere vid Fagerbacken igen så sprang jag tillbaka till dagiset via Norr Sellnäs, Esaiegårdarna och Frostbro. Tillbaka vid dagiset så hade min egna lilla utflykt gett följande siffror: 1,41,57 h, 20,81 km, 370 höjdmeter, 4,54 min/km snittfart och 134 i snittpuls. 

Här återstod det ”bara” att springa hem. Det var först så varmt att jag tog av mig på överkroppen. När jag sedan blickade hemåt så såg jag att det var ett helt galet regnväder på väg emot oss, snabbt klädde jag på mig själv igen och satte på en regnjacka på Alfons. Jag tog en liten skarv/extrasväng över Lindan, mest för att få springa en annan väg hem. Hemvägen landade på 38,22 minuter och 7,68 kilometer. 

Totalt fick jag idag in fina 34 kilometer på 2,47 och med hjälp av Romme även 420 höjdmeter. Ett riktigt bra pass som avslutades med 300 tåhävningar och lite rullning på foamroller över vaderna. 

Jag sprang i mina gamla Hoka Napali idag, fungerade klockrent överallt!

Nu väntar två dagar med lite lättare distanspass. Känner att det behövs. Är rätt sliten och trött. Lättirriterad, ljud- och ljuskänslig, är väldigt lättstressad och har ett lite allmänt dåligt humör. Antingen är jag på väg rätt in i väggen, eller så är det ångest inför att börja jobba. 

Dags att åter lasta +Watt

Det går hårt åt vattenflaskorna här hemma. Boris har väl bitit upp ett gäng, några har blivit utslitna då jag ofta använder dom istället för glas, någon har jag tappat bort och Alfons har lekt sönder en eller två. Så ibland kan det behövas lite nya. Igår fick jag in ett nytt gäng från +Watt. 

Jag fick även hem sportdryck, vilket kan behövas till de tuffare passen, men också till längre tävlingar. Jag gillar smaken i sportdrycken, fräsch apelsinsmak. Egentligen har jag inte haft något problem men vilket märke jag än använt som sportdryck, alla har fungerat bra. Men det jag tycker utmärkt Watt från andra märken är att jag mer sällan fått kramp i musklerna. Det kan ju vara värt att tänka på. Det man kan göra är att blanda drycken ganska starkt, dock får man testa på träning innan, så att man vet att man tål det. 

En produkt som ska bli spännande att testa är deras Carbo+ Flash. Den kommer jag blanda i sportdrycken mot slutet av loppen. Tror det kommer bli en fin och snabb skjuts av både snabba kolhydrater, samt koffein!

Beställer ni produkter från +Watt och använder koden: ”ADAM” så erhåller ni 25% rabatt. 

60 minuter hård stakning

Där står vi igen på bild, jag och Adam. Cirka en minut efter avklarad intervall. 

Jag brukar ju kalla dessa 60 minutersdrag för tröskel och även typ alla intervaller jag gör för tröskel. Men om sanningen ska fram så är det bara för att försöka avdramatiserar det hela för mig själv. Egentligen kör jag det jag har, möjligen sparar jag någon liten procent. 

Idag stod det 60 minuter hårt på planen. Jag hade bjudit in Adam igår, så det var skönt med sällskap. Kroppen var ganska sliten rent muskulärt från gårdagens mördande styrkepass, så det var rätt skönt att köra på elpextreor idag. Jag inbillar mig att jag lättare får upp en högre puls med lättare rull, speciellt då musklerna är trötta. Det kändes också idag då jag tyckte jag tappade lite i tekniken, orkade liksom inte hålla emot tillräckligt i bålen och dessutom kände jag mig lite svagare uppför än normalt. Men jag tolkar det hela som att min styrketräning tar där den ska. 

Det vi körde idag var som ni redan förstått 60 minuter stakning, hårt. Eller typ tävlingsfart på långlopp. Startade med en impuls på 12 stavtag och fortsatte med det var sjätte minut. Alltså totalt 11 impulser. Siffrorna blev: 23,53 kilometer, 195 höjdmeter, 195 fallmeter, 162 snittpuls och 172 maxpuls. 

Vi höll till mestadels på cykelbanan mellan Falun och Borlänge, med start och målgång i Bomsarvet. På bortvägen åkte vi igenom Vallmora också, för något mer kuperad terräng. Enda gången vi hade medvind var cirka en kilometer i början. På bortvägen längs 293:an så blåste det motvind och jag tyckte det var rakt emot, så jag hoppades på fin medvind hemåt. Men givetvis så var det än mer motvind när vi vänt, så det blev som vanligt onödigt slitsamt.. Sluta blås någon gång!! 

Det blev i alla fall ett fint pass. Nu ska jag endast köra ett till hårt pass denna vecka. Resten distans. Det för att jag ska få in lite volym denna sista lediga vecka. Dessutom för att jag vill försöka få lite energi igen och slippa ha ångest inför varje träningspass.