Efter allt svullnade den senaste tiden så fick det bli fasta idag och träning på just fastande mage. Jag föredrar helst att träna distans när jag fastar, därefter gym och sist intervaller. Men mitt midjemått struntar ju i allt det där, så det gäller att passa på och att försöka minska ner det igen. För vilken gång i ordningen är dock oklart.
Jag stakade på Elpexfyrorna ner till Actic Maserhallen och betade sedan av mitt andra pass med sex repetitioner. Jobbigt, jävligt, svettigt och kämpigt. Men något som måste göras tyvärr. Just nu känns alla pass jobbiga och slitsamma, undrar om det är åldern eller huvudet som spökar?!
Såhär körde jag i alla fall:
- Marklyft: (uppvärmning: 10 x 90 - 6 x 100 - 4 x 120 kilo) 4 x 6 @ 135 kilo
- Knäböj: (uppvärmning: 10 x 60 - 6 x 70 - 4 x 90 kilo) 4 x 6 @ 105 kilo
- Frivändningar: (uppvärmning: 10 x 50 - 6 x 60 - 4 x 70 kilo) 4 x 6 @ 72,5 kilo
- Chins 10 x 10, start varje minut
- TRX, 4 övningar för bålen, 3 set och 8 - 16 repetitioner
Avslutade träningspasset med totalt 30 minuter stakning och 10 stycken inlagda spurter á 25 stavtag. Trött som vanligt, men ett bra pass!
Ny måndag och den sista veckan innan livet med måsten brakar loss igen. Denna sommaren har gått i en rasande takt och det kändes som att det nyss var skolavslutning. Jag ljuger om jag säger att jag ser fram emot att börja jobba igen. Men det är väl så när det vankas förändring, med ny skola, annorlunda tjänst och sedan en förändring från att ha varit ledig till att åter börja jobba. Lite ångestfylld just nu, men det brukar gå bra så fort man är igång, det har då gjort det förr. Sen har jag varit lite ur gängorna med lite onyttig mat, sen kväll i lördags, sliten från tidigare träning, dålig sömn och så vidare. Bara att kämpa vidare, så vänder det. Allting går upp och ner.
Igår var vi väldigt sega hela familjen. Det enda vi gjorde i princip var att ta en promenad i skogen, bygga koja inomhus med Alfons (bilderna ovan), cykla till affären, äta och vila. Jag sov hela 10,30 timmar inatt, nästan för mycket, så nu är jag trött för det istället. Välbehövligt var det i alla fall. Nu ska vi strax ge oss ut på en promenad, Amanda tränar och sedan efter lunch så ska jag få träna. Idag väntar det styrkepass på gymet. Slit och släp.
Det blev en väldigt trevlig kväll igår. God mat och gott sällskap. Kvällen fortsatte sedan på lite olika ställen, till ganska sen. Kul då, men känns lite onödigt nu kanske. Tanken var att träna cykel med Simon Andersson idag klockan 10. Men Simon ställde in det eventet, då var jag snabb att rätta mig in i ledet och ställa in även jag. Lika bra då jag varit seg och sliten i några dagar, samt inte fått speciellt bra sömn inatt. Men efter detta så är det åter dags för skärpning med bra träning och mat!
Känslan här, efter att just klarat av det jag haft ångest inför hela dagen...!
God eftermiddag kära vänner.
Det var då själva fan hur svårt det ska vara att ta sig ut på träningspass. Idag får jag dock skylla mig själv då jag frivilligt lät Amanda träna först. Planen med det var att jag skulle få en fin promenad innan frukosten och det fick jag. Nästan åtta kilometer med Boris och Alfons. Sen efter lunchtid var det så dags för mig att bege mig iväg. Jag var väldigt nervös och ångestfylld inför dagen. Mest för att jag känt mig så trött de senaste dagarna. Men iväg kom jag och dessutom klarade jag av passet med bravur!
Såhär körde jag:
- Löpning till gymet: 11,21 minuter, 2,66 kilometer
- Löpintervaller på bandet:
- 10 x 4 minuter @ 18,5 km/h, 1% lutning, 1 minuts vila mellan varje. Kändes hyfsat kontrollerat, även om det mot slutet började bli ganska jobbigt. På den sista intervallens sista 30 sekunder så höjde jag farten till 19,3 km/h och lutningen till 2,5%. Svettigt. Snittpulsen på de allra flesta låg över 170, så pulsen var åter på fina nivåer, skönt! Maxpulsen blev 186.
Jag avslutade intervallerna med tre backar:
- 3,20 min @ 9,5 km/h, 15%
1,40 min vila
- 3,20 min @ 11,4 km/h, 10%
1,40 min vila
- 3,20 min @ 15,5 km/h, 5,5%
Dessa backar blir jobbigt på ett annat sätt, mer muskulärt och mindre flås för mig. Men jag är ju en fettis som ogillar backar. Tycker bäst om att springa platt, åtminstone när jag ska försöka springa fort.
- Löpning hem: 12,15 minuter, 2,84 kilometer
Sprang fyraminutersintervallerna i Hoka Carbon Rocket och resten i mina Napali. Ville försöka få all hjälp jag kunde för att ta mig igenom passet. Dom är riktigt fina mina ”carbonspjut”!
Väl hemma så avslutade jag det hela med totalt 300 tåhävningar och sedan lite foamroller på vaderna. För att förebygga problem. Så jävla skönt att ha betat av detta mördarpass! Nu ska det bli trevligt med en kväll på Blackstone, kanske i kostym!?
Här sitter vi i soffan och äter frukost. Eller ja, det är Alfons som äter. Själv försöker jag återhämta mig från gårdagens mastiga middag med efterföljande fika. Vi firade Amandas födelsedag några dagar i förväg. Det här sockerförbudet verkar ha lagts på is igen några dagar.. Det är ju lite problematiskt när Amanda både gillar att baka och även gör det med bravur. Inte alltför lätt att skippa alla godsaker då. Lägg där till att jag varit (och är) så sliten och trött, så jag har känt att jag behövt lite extra energi. Så länge jag i det stora hela försöker tänka på vad jag äter så borde det inte vara några problem, ibland måste man tillåta sig att leva och njuta.
Ikväll ska vi ut och äta på Blackstone här i Borlänge. Så det blir vad jag kan förstå ytterligare god mat och god efterrätt. Det blir trevligt. Därefter får det bli skärpning med dessa utsvävningar. Tragiskt att jag ska bli så nojig över vikt och fett så fort jag inte följer min plan. Men som jag nyss nämnde så har jag känt mig lite extra sugen på mat och godsaker nu när jag varit så jäkla sliten. Förhoppningsvis vänder det snart och jag får min energi tillbaka.
Inatt sov jag med Alfons. Han sover ju bättre nu än tidigare, även om det blir några ofrivilliga uppvaknanden per natt. Jag märker också på pulsen att den blir förhöjd av allt socker, så det är också en anledning till att försöka skippa det i största möjliga mån, kroppen blir liksom stressad och det är svårt att komma ner i varv. Känns som att jag har lika hög puls när jag ska sova som jag haft på träningen de senaste dagarna. Små bekymmer i det stora hela kanske..
Dagens träning kommer bli någon form av löpbandsintervaller. Jag vill ju försöka få tillbaka lite löpform igen. Så dålig som den varit på slutet är inte okej!
Nu var det mycket gnäll igen. Det är lätt att jag tar till gnällkortet när jag är trött och sliten. Det är bara att rida ur stormen, så vänder det och känns bättre igen.
Återigen så räddar Adam Larsson upp ett pass för mig, tack för det. När det förr om åren handlade om räddningar av pass mellan oss, så var det mer att han fick väcka mig sent på förmiddagarna (i bästa fall) och mer eller mindre fick hjälpa mig ut på passen. Så har det dessa två dagar berott på halv motivationsbrist igår och en sjukt sliten kropp idag. Föredrar ändå dessa två räddningar mot föregående års..
Idag var jag så sjukt sliten och seg att jag egentligen hade behövt vara hemma. Men då Alfons är borta hos mina föräldrar, jag är ledig och solen skiner så gäller det att passa på. Noll ork i musklerna, stavarna slant, motvind direkt från start, hjärtat slog knappt och idag tyckte jag för första gången att mina Elpexfyror gick riktigt tungt. Det var en ganska uppretad och irriterad Adam Steen som Adam Larsson mötte vid Bullermyren idag. Min trötta och stundtals lättirriterade känsla höll i sig i ungefär 2,30 timmar, därefter lättade det något och jag slapp känns mig som en zombie åtminstone. Sjukt ändå att jag kan vara så sjukt sliten, trots obefintlig träning. Men halvdålig sömn, hyfsat hårda träningspass emellanåt, lätt(?) inre stress inför jobbet som börjar strax och ständigt jagande av hund + unge lär väl göra sitt till. Det vänder snart, bara att hålla i över ledigheten, så får jag försöka anpassa mer sen.
Passet idag gick inte till historien som något av det snabbaste jag gjort. Det var med nöd och näppe som jag tog mig framåt. Pulsen landade på 104 i snitt och 122 i max. Såna dagar är inte direkt roliga, men men. Jag hann i alla fall med 62,1 kilometer och 430 höjdmeter under de fyra timmarna, så helt still stod jag inte, men nästan. Hade Qpark sett mig i någon av backarna i början av passet så hade jag garanterat fått en saftig bot. Nåväl, timmarna rullade in som dom skulle i alla fall. Det känns väldigt avlägset att jag för två somrar sedan, innan Alfons föddes bombade 20 timmars-veckor 9 veckor i rad (182 totalt och med två vilodagar per vecka), då haglade fyra- och femtimmarspassen in. Det var bättre förr..
Jag tränar ju som bekant en hel del och vid nästan alla mina träningspass så använder jag mig av olika sportglasögon. Det är ett ganska skönt verktyg att ha, speciellt när jag rör mig i hastigheter över gångfart, vilket jag i princip gör 100% av all träningstid. Det gör att jag får ett bra och skönt skydd för ögonen. Utan glasögon så brukar jag lätt få tårar i ögonen av fartvinden. Är det dessutom soligt ute så brukar jag ofta kisa, vilket ger mig huvudvärk efter ett tag, så sportglasögon är för mig att föredra i nästan alla lägen. När jag åker skidor och tävlar så blir glasögonen också ett skydd mot stavar i ögonen från framförvarande åkare.
På Mister Spex så hittar du en rad olika märken från olika tillverkare. Det tycker jag är bra, så att dom inte bara har ett, eller ett fåtal märken, utan ett helt register av kända och bra varumärken. Bland annat så har dom mitt favoritmärke, vilket är Oakley. Förr har jag använt mig av lite olika märken, men de senaste åren har jag endast använt mig av just Oakley och kommer nog aldrig använda något annat märke.
Hos Mister Spex finns även möjligheten till att få slipade sportglasögon. Jag själv är lyckligtvis förskonad från dålig syn, men jag tror att det är väldigt värdefullt för folk som lider av olika synfel att även kunna få möjlighet till slipade sportglasögon. För det är ju inte bara i vardagen som det behövs slipade glasögon, det är ju givetvis också ett måste för många även när dom tränar. Så om du har svårt att hitta några bra eller snygga sportglasögon så tycke jag att du ska kika in Mister Spex, här finns det en glasögonmodell som faller alla i smaken, garanterat!
Jag vill berätta en liten historia om en träningskompis jag tränade med en del förut, han var nämligen utbildad ekonom och pluggade tillsammans med sin idrottssatsning som längdskidåkare. Det fungerade perfekt för honom att plugga på cirka 50-75% fart och samtidigt träna ganska hårt, vissa veckor uppgick träningen till 25-30 timmar. Så har man bara viljan och motivationen så fungerar det mesta.
Efter avslutade studier så började min kompis att leta lite olika jobb, ett tag så jobbade vi tillsammans åt ett bemanningsföretag, där var vi ute på lite olika jobb på industrier mestadels. Någonstans här så skiljs våra historier åt. Medan jag valde att fortsätta med mitt idrottande och att hanka mig fram på olika extrajobb, med bland annat mycket jobb i skogen på sommaren, så valde min kompis att "växa upp" och skaffa sig ett riktigt jobb. Så kompisen kontaktade Brightmill och med hjälp av dom så fick han ett fint interimschefsjobb på ett stort företag. Efter något år på det företaget så har han åter fått hjälp av Brightmill att skaffa ett nytt chefsjobb på ett annat stort företag. Kul att det går bra för honom! Själv så är jag mer den personen som trivs med lite mindre jobb, mer fritid och mer träning.
Det händer ibland att vi hörs jag och min vän. Vi tränar inte så ofta ihop med varandra, men vi träffas någon gång ibland och pratar om gamla, goda minnen. Kul hur sporten kan föra olika personer samman, hur man kan skapa fina minnen på olika träningspass, resor till olika tävlingar och sedan med rätt vilja även få en fin språngbräda ut i arbetslivet till de bra jobben. Jag tror ändå att idrottare och gamla idrottare har ett lite annat och kanske i många fall bättre tänk än personer som inte idrottare själva. Men det är min personliga åsikt.
Dagens intervall-crew: Adam och Adam. Vem är vem egentligen?!
Hej hej.
Sent omsider kom jag till slut ut på träning. Men idag satt det så långt inne att jag aldrig trodde jag skulle komma ut. Sjukt osugen, trött, seg, hängig, svag och så vidare. Jag hade kunnat bege mig ut kring klockan 09,00. Det blev 11,15. Då hade jag vankat av och an i huset i drygt två timmar, fullt påklädd (eller ja, träningsklädd i alla fall) och redo. Eller redo var jag ju inte, åtminstone inte mentalt. Jag hade SMS:at med Adam Larsson dagen igår och visste att han skulle sluta sitt morgonskift klockan 10,25. Men vi hade bestämt att inte köra, då jag skulle ut tidigare. Så blev det inte och efter att ha kontaktat honom igen så bestämde vi att köra ihop. Stort tack för det, det var min räddning idag. Annars hade jag gått runt här i huset än och gruvat mig för träning.
Vi möttes upp vid Sportfältet och sedan drog vi till Skräddarbacken där dagens batalj skulle utspela sig. Kände direkt på uppvärmingen att kroppen inte riktigt var med på noterna, 110 i puls som högst och tvärseg. Men träning är träning, inte VM idag heller, så det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Jag har ju en bana som jag brukar köra intervaller på, den tar cirka fem minuter, innehåller typ 30 höjdmeter och är ungefär 1,9 kilometer lång. Vi bestämde oss för att huvuddelen av intervallerna skulle utspela sig där. Den första blev dock i princip bara uppför till Skräddarbacken och de två sista blev förbi Skräddarbacksskolan och upp mot toppen av Skräddarbacken. Tror att de boende runt min bana är sådär nöjda med vårt pickande förbi deras hus, varv på varv.
Planen och utfallet blev: 10 x 6 minuter, 1,5 minuts vila. Varannan intervall med benen och varannan intervall stakning. Jag körde på Elpex 4 och Adam med 4:or bak och 2:or fram. Dagen till ära så hade jag slipat upp mina stavspetsar med diamantslipen och min mäktiga Hikoki-skruvdragare.
Trots att jag var riktigt seg och liksom svag i musklerna, med en maxpuls på endast 168 så kändes det ändå helt okej idag. För det första så var det mitt första intervallpass sedan i vintras som jag använde benen och det funkade helt okej och även stakningen fungerade bra. Hastigheten på intervallerna var det inga som helst fel på, vi snittade 21,3 - 23,5 km/h på de intervallerna som inte var bara uppför, så det finns ju någon form av klipp där i alla fall. Får jag bara en bra känsla sen så ska det nog gå att kunna åka ännu lite fortare. Min plan var att istället för att bränna av en timme rätt av, så delar vi upp det i intervaller, med hyfsat kort vila, för att få upp lite högre fart än vanligt. Det var rätt okej måste jag säga!
Allt som allt var vi ute i 2,15 timmar, fick in 38,7 kilometer och 460 fina höjdmeter. Ett bra pass i slutända, tack för sällskapet och för bra matchning Adam! Där och då trodde jag att jag skulle ha gjort det jobbigaste för dagen. Det visade sig att jag hade fel.
Efter en lunch och strax därefter en ny frisyr av Amanda så gick vi ner till Willys för att handla. Hela veckan har jag väntat på att dom skulle få in läsk som dom skrutit om i reklamen, men varje gång jag varit där så har det varit sopslut. Idag när jag för en gångs skull inte hade barnvagnen med, då Alfons är hos mina föräldrar så hade dom givetvis några plattor läsk hemma. Vrång som jag är så bestämde jag mig för att köpa två stycken som jag skulle bära hem. Först var tanken att jag kunde stanna för att vila på den 2,3 kilometer långa vägen hem, det var galet tungt nästan direkt. Men allt eftersom att meterna rullade på så bestämde jag mig för att vägra stanna och bara gå hela vägen hem med den 17 kilo tunga lasten (jag vägde plattorna när jag kom hem). Såhär såg jag ut efter bara 800 meter:
Med mig hade jag Amanda, glatt påhejandes och givetvis jävlandes bredvid. Det hela slutade i någon form av Vlogg som ni kan titta på här:
Imorgon väntar nya bravader. Alfons är som sagt hos mina föräldrar, så vips har det dykt upp en möjlighet till "lång-Janne", aj aj aj...!
Jaha, idag slog almanackan över på augusti. Få saker är väl så deprimerande som just det. Nu är det över med sommar, ledighet, värme, ljus och allt annat härligt. Kanske är det därför jag känner mig så seg, sliten och nere som jag gjort några dagar? Jag gillar ju inte höst, vinter, kyla och mörker. Vill ha sommar året om. Inte någon stressig vardag där man knappt hinner någonting. Men vad gör man, det är väl bara att rätta sig i ledet och bita ihop. Det har ju gått bra förut, så det ska väl fortsätta göra det också. Jag är mest orolig över att inte hinna med saker sen när jag börjar jobba, blir stressad redan nu över allt som dyker upp utöver det vanliga i vardagen.
Jag fick en halvkass natt med sömn inatt också, svårt att somna liksom och när man sover med Alfons så får man räkna med ett antal uppvakningar av att han gnäller och stönar. Han vaknar inte själv, men gör en massa ljud där han ligger i sängen. Lite smådrygt.
Kroppen min är rätt trött och sliten som jag nämnde. Men jag har ändå tänkt trotsa det och köra intervaller på rullskidorna. Det brukar släppa när jag väl kommer ut. Måste försöka passa på att få till bra pass nu under resten av ledigheten, så det är bara att gräva ner huvudet och göra jobbet!
