Kul dag på Furuvik

Hejsan. 

Ovan ser ni en radda bilder från gårdagens heldag på Furuvik. Det kanske inte var en perfekt vilodag ur mitt perspektiv med träningen och denna blogg handlar ju om mig och mitt idrottande. Även om det mer och mer smyger in mer vardagliga saker både här och i mitt liv. Men det var en trevlig och rolig dag. Alfons verkade trivas, även om han kanske är lite för liten för att kunna få en roligare upplevelse. Det var roligt för honom att testa några karuseller och han tycker ju om djur. Men han hade nog uppskattat det ännu mer om han varit något år äldre. Dagens största behållning var ändå när vi åkte ”små grodorna” och ”tekopparna”, när Alfons tjöt av glädje. 

För oss vuxna var det ganska jobbigt, utan att överdriva så blir jag mer sliten av en sådan dag än som dagen innan när jag cyklade i nästan fem timmar. Jag blir helt slut av alla ljud och Alfons far omkring överallt, så det blir en del jagande och springande. Men det får man ta, han är ju pigg och har mycket fart grabben. 

Jag kanske låter lite negativ när jag skriver, det är jag inte. Är bara väldigt trött just nu. Har inte fått till sömnen riktigt under den senaste veckan 6,5-7 timmar per natt bara, lite för lite tyvärr. Men det vänder nog. 

Furuvik var i det stora hela trevligt. Lite mycket folk dock, så det var trångt och högljutt. Dessutom så tycker jag synd om de stackars djuren som är instängda, kanske är det inbillning, men jag tycker dom ser deprimerade ut och liksom tomma i blicken. 

När det vankas dagar som denna så får jag förbise sockerförbudet en aning, så det smaskades på lite onyttigheter såsom glads och sockervadd. Det får jag ta, någon dag emellanåt borde inte vara någon fara. 

Nu ska jag försöka mobilisera kraft till att efter lunch ge mig ut på ett stakintervallpass. Hoppas jag blir lite piggare än vad jag är nu!

Furuvik nästa!

Hejsan alla måndagsglada!

Semestern rullar på, men det går i en rasande takt. Ångesten och oron inför att börja jobba igen har så smått börjat smyga sig på. Det är tufft redan nu att hinna med alla måsten om dagarna och då är jag ledig. Hur ska det gå sen när jag börjar jobba den 13:e augusti? Fram tills ledigheten var jag pappaledig både måndagar och tisdagar. Nu ska jag endast vara pappaledig på måndagar. Hemska tanke. Arbetstiderna kommer dock vara ganska lika, ungefär klockan 08-15, tror jag. Men det kommer bli stressande att hinna med den där satans träningen som ständigt ligger mig i hasorna. Det har dock gått förr och borde nog göra det framöver också. Jag tror det bara är lite ångestfyllt såhär innan en förändring, väl inne i det så kommer det nog rulla på som vanligt. 

Det blev ju en fin träningsvecka den som avslutades igår. Årets högsta timantal på en enskild vecka med närmare 18 stycken och noll vilodagar. Tänkte att det var lika bra att pressa på lite. Dels efter en mindre mängd veckan innan på Gotland och också för att passa på när jag är ledig. Tyckte ändå att det gick rätt bra, trots att jag emellanåt kände mig lite seg. Men värmen kan ha gjort sitt till också. Fick i alla fall till två fina intervallpass:

- 60 minuter hård stakning med impulser 

- Löpintervaller + band + styrka

Dessutom ett ytterligare styrkepass som gick bra. Förutom dessa pass så fick jag in en 30 kilometer lång löpning och några ytterligare bra distanspass. Veckan börjades också med 66 timmars fasta. Så på alla plan en verkligt bra vecka! 

Idag känner jag mig lite trött i kroppen från träningen. Benen är trötta, men inte helt trasiga. Värre var det igår mot kvällningen när jag tog cykeln ner till Willys. De två kilometrarna enkel väg var sjukt jobbiga och det fanns inte mycket power kvar i buggarna då kan jag lova. Det blev en hyfsat aktiv dag efter träningen också då vi grejade med staketet som nästan är klart nu, endast lite målning kvar! 

Nu sitter vi i bilen på väg till Furuvik. Det hoppas jag Alfons kommer gilla. Det var väldigt många år sedan jag var där och har inga som helst minnen därifrån. Så det ska bli skoj även för mig att uppleva. 

Vi hörs senare!

http://www.adamsteen.se/

Ingen vägg, men väl ett mastigt och galet fint pass!

150,7 kilometer, 4,49 timmar och 1195 höjdmeter. Där har ni dagens resultat från Väggenrundan™. Den alltid så trevlige Johannes Ringsby, som numer lagt sin skidsatsning på hyllan bjöd in mig till detta anrika pass tidigare i veckan. Med oss på turen fick vi även två italienare i form av: Gilberto Panisi och Davide Mininel. 

Det var mitt andra cykelpass för året och blott mitt femte på min Allebike som jag köpte förra året. Lägg där till att jag tränat varje dag denna vecka och även ganska mycket för att vara mig. Jag var ganska ödmjuk inför uppgiften. Trodde inte mina ben skulle hålla, men det gjorde dom vill jag lova!

Klockan 08,00 rullade jag från Borlänge. Åkte på i ett lagom tempo till Falun där jag mötte upp övriga kombattanter. Såhär ser rundan ut från min Polar-app:

Efter Falun så åkte vi längs Varpan, vidare till Grycksbo och sedan Bjursås. Småvägar där det är möjligt. Strax innan Bjursås svänger vi höger så vi kommer till kyrkan och sedan smattrade vi uppför den fruktade Baggbobacken också, för att få lite höjdmeter och kanske bli av med lite överskottsenergi. Som tur är så gick det inte alltför fort uppför idag, så jag behövde varken gå på rött eller släppa gruppen. Uppe på toppen av Baggbo var jag väl lite trött, men inte alltför sliten som tur är. 

Rutten fortsatte längs den stora vägen mellan Bjursås och Rättvik. Här gjorde alla utom jag ett rejält hästjobb med fina och snabba förningar. Jag var lite mer återhållsam och tog bara lite vind på näsan under en kort stund. Ville inte bli kokt och stekt redan där. 

En bit innan Rättvik så svängde vi av storvägen och började klättringarna upp mot Norr Lindberg. Även här gick det rätt okej för mig, vi cyklade på i ett lagom skönt tempo. Jag hade dock fått upp förhoppningarna om att vi skulle klara oss över skamgränsen på 30 km/h i snitt. Från toppen i Norr Lindberg så åker vi vidare ner till vägen mellan Leksand och Rättvik, in mot Tällberg och den fina vägen längs Siljan. Inne i Tällberg svänger vi vänster och sedan höger upp mot Plintsberg för ytterligare en dödsbacke. Benen känns okej och det rullar på fint i det soliga vädret. 

Rutten fortgår ner till Leksand där vi först stannar kort på OKQ8 för att handla vätska och sedan åker vi till Siljans konditori för en liten längre paus. Jag som både är överviktig och har sockerförbud fick nöja mig med en briesmörgås, samt en kopp svart och rivigt. 

Vi stack sedan iväg från Leksand med mig i spets. Hade inga fikaben, så det var bara att borra på. Vi hade rätt fina vindar idag, stundtals emot, men inte mycket. Egentligen var det nog ganska vindstilla till en början av turen. Kilometrarna rullade in och vips var vi i Djura och strax därefter även i Djurås. Vi åkte över älven och svängde vänster mot Bäsna. Här mötte vi dagens första vägg. Det var dock inte någon energivägg från någon av oss, men en vind som kan ta död på den starkaste. Vi turades om med dragjobbet ner mot Borlänge. Jag började känna mig lite mer krokig, men långt ifrån rökt. Det enda smolket i bägaren på dagens pass var när en person i en svart halvt stylad Volvo-sedan körde förbi oss kring Repbäcken, saktade ned och sprutade spolarvätska på oss. Faktiskt bara andra gången i livet som jag är med om det. Personen måste nog känna sig stolt över sig själv och tycka att hen är en riktig vardagshjälte! Säkert samma klientel som sedan klagar över idrottares ”dåliga” prestationer framför TV-skärmen också..

När vi kom till Mellstarondellen så fortsatte de andra herrarna mot Falun, medan jag själv svängde höger och rullade hemåt. Nöjd och glad över en riktigt fin vända med trevligt sällskap och med en pigg kropp i det stora hela. Stort tack för turen killar!!

Denna vecka har efter detta fina pass inbringat mig hela 320 kilometer och 17,40 timmars träning. Inte fy skam det. Imorgon väntar dock en vilodag!

Några bilder från dagens tur:

Dags för Väggenrundan™

Såhär såg det ut den 17:e juni 2016, alltså kite drygt tre år sedan. Jag tror det är den senaste gången jag och Johannes Ringsby cyklade tillsammans, tråkigt nog. Men idag är det dags igen! Då som nu står den beryktade Väggenrundan™ på schemat. Den gången var jag starkast och fick dra honom mer eller mindre hela passet. I år har jag cyklat ett träningspass, medan Johannes har varit en flitig deltagare på Le Peloton, Ingarvet GP, med mera. Så idag kommer jag få tugga styrlinda. Men skoj ska det bli! 

Hörs senare!

20 min tröskel - löpbandsintervaller - styrka

Länge grämde jag mig inför detta pass, innan jag slutligen kom iväg. Det blev tufft och förhoppningsvis bra. Men känslan var inte det minsta bra tyvärr, seg och stum. 

Jag värmde upp i lite drygt 12 minuter löpning och sedan körde jag en 20 minuter lång tröskel på flack asfalt: 5,47 kilometer, 3,39 min/km, 176 snittpuls. Sedan bar det rätt in på gymet för att bränna av fyra intervaller på löpbandet:

5 min @ 15%, 9,5 km/h, 171 snittpuls, 181 maxpuls

2 min vila

5 min @ 10%, 11,3 km/h, 172 snittpuls, 181 maxpuls

2 min vila

5 min @ 5%, 15,3 km/h, 176 snittpuls, 184 maxpuls

2 min vila

5 min @ 1%, 19,3 km/h (sista 30” 2,5%), 181 snittpuls, 191 maxpuls

Det var inga pigga ben idag, fick verkligen slita på alla intervaller. På den sista intervallen så tänkte jag kliva av redan efter en minut, men på något konstigt sätt lyckades jag mobilisera krafter och beta mig igenom den. En personlig seger bara det!

Efter svettfesten på löpbandet återstod det styrka

Bänkpress: (Uppvärmning 10 x 55 - 6 x 65 - 4 x 75 kilo) 4 x 6 @ 75 kilo

Lutande rodd: (Uppvärmning 10 x 40 - 6 x 50 - 4 x 60 kilo) 4 x 6 @ 65

TRX: övning 1; 3 x 12 - övning 2; 3 x 12/ben - övning 5; 3 x 18 - rodd; 3 x 10

Hela kalaset avslutades med en löpning hem i fint tempo: 2,84 kilometer, 11,09 minuter, 3,55 min/km. 

Nu är jag ganska sliten måste jag säga, men det är bara att kämpa vidare, det blir bättre! Hela passet sprang jag i mina Hoka Napali 2, mycket nöjd med den skon!

Lite Alfons och annat

Bjuder på några bilder på Alfons från de senaste dagarna. Det är en kille med mycket energi i. Kan vara lite jobbigt emellan varven, men allt som oftast är han glad och väldigt härlig! Han lär sig nya ord och saker i en rasande takt, väldigt kul att se och få vara med om. Alfons är också snabb som en vessla, så det gäller att ständigt vara på tå för att hinna med alla bus han tar sig för. 

Det har varit varma dagar för oss alla här, Boris är utslagen och vi andra är märkbart tagna av hettan. Igår så var jag riktigt seg ett tag och fick dricka stora mängder vatten med salt i. Repade mig framåt kvällen. Vi hade sedan en trevlig middag för våra kompisar som tog hand om Boris medan vi var på Gotland. Blev lite sent dock, så jag är lite hängig idag, men det går nog snart över. 

Nu tränar Amanda, vi andra ska hämta gräsklipparen hos Alfons morfar, sen ska vi väl ta en liten promenad. Därefter är det min tur att träna. Planen är löpintervaller och styrka. Vi får se hur det faller ut!

40 kilometer klassisk åkning

Försöker sträcka ut som i fornstora dagar 

Tjenixen!

Jag har småslitit mig igenom ett nytt träningspass just. Tanken var att jag skulle köra ett återhämtningspass, men det blev lite hårdare i och med att det var över 30 plusgrader, samt att jag endast körde upp och ner i Skräddarbacken hela passet. Jag valde att köra klassiskt för att spara stakmusklerna och ska jag köra klassiskt så vill jag ha kupering. 

Det blev totalt 40,67 kilometer och 600 höjdmeter under de 2,30 timmar jag åkte. Körde på elpexfyror och drack en liter med Watt mineral+. 

Nu ska jag försöka njuta av värmen på bästa sätt!

60 tuffa stakminuter, med impulser

Tjena!

Idag har jag fått slita vill jag lova, känslan var inte bra, men det fanns ändå någon form av tryck i åkningen och en hyfsad grundfart ändå. 

Jag värmde upp i 15 minuter, sedan brände jag av en 60 minuter lång intervall i högt tempo. Samma upplägg och samma bana som den 2:a juli. Banan är förhållandevis platt till en början ute på fälten omkring Lindan, sedan avslutar jag med en fyra kilometer lång (mer eller mindre ihållande) stigning upp till toppen av Skräddarbacken. Idag hann jag även över krönet och förbi elljusspåret en bit. Jag försökte minnas mellantider vid diverse punkter, men det visade sig att jag glömt i princip allt. Nu efteråt så ser jag via mina segment på Strava att jag till en början tappade mot den gången, men tog in och åkte ifrån mot slutet. Det var en skön känsla, men det satt långt inne! Jag brukar ju gilla värme, men idag var det fan sjukt varmt och slitsamt. Jag brukar inte dricka något under dessa 60 minuter, vilket jag inte heller gjorde idag, men det hade nog varit smart med vätskesystem och sportdryck. Efter avklarad intervall så var jag sjukt slut, hade tuppskinn och svettades som en galning. Avåkningen på 15 minuter var allt annat än trevlig.. 

Siffrorna från dagens intervall blev: 60 minuter prick, 21,27 kilometer, 195 höjdmeter, 130 fallmeter, 177 snittpuls, 186 maxpuls. Körde givetvis på mina Elpexfyror. Startade med en impuls och körde sedan tio till längs intervallen, var sjätte minut och 12 stavtag per spurt. Dessa jävlar gör riktigt ont, tanken är att försöka efterlikna tävlingar och ryck, men också en liten del för snabbheten. Jag håller samma fart innan och efter impulsen, så man får inte maska något, inte ens en sekund.

Efter passet så var jag sänkt ett tag, nästan svimfärdig. Men jag repade mig efter en stunds stillasittande + vatten med salt i. 

Nu har Amanda dragit iväg på rullskidorna mot vår sommarstuga. Jag ska äta lunch, packa med mig hela konkarongen och sedan hämta upp henne på vägen. 

Hörs, hej!

30 kilometer morgonjogg, med barnvagn

Hejsan!

Igår klockan 18,30 klev jag av fastan efter 66 timmar utan mat. Gott att äta igen, men det hade gått att fortsatt ett tag till också. Dock tror jag det blir för tufft om jag vill få ut något av träningen. Men det var ett jäkla roligt test att göra, se vad kroppen klarar av och så vidare. Det är ju inte så länge i människans existens som vi har haft mat i kylskåpet och kan äta precis när vi vill. Sen var det en fin ”avgiftning” efter semesterveckan också!

Idag så fortsatte jag mitt timjagande till träningsdagboken. Efter en frukost bestående av 3 kokta ägg + en blandning av havregryn, havredryck, chiafrön, proteinpulver, hallon och blåbär, så bar det iväg. 

Tanken med passet var att få till 30 kilometer på mestadels grusväg, men även en del asfalt. Jag bestämde mig för att testa en del vägar som jag knappt varit på. Så jag drog iväg till Skräddarbacken och vidare förbi Dammyran, där uppe sprang jag in på alla avstickare jag hittade, vände nere vid Länsanvägen och sprang sedan tillbaka. Jag avslutade med en sväng upp till toppen i Skräddarbacken och en liten tur upp längs Bjusanvägen. Såhär ser rutten ut på en karta:

Det var varmt och skönt hela tiden, vilket jag gillar. Jag såg även en kopparödla och en huggorm, utan att bli rädd. Det måste vara ett stort framsteg. Jag tror att det går bättre ifall jag ser ormen på långt håll, då blir jag inte så rädd som jag skulle bli om jag stötte på någon på en stig i skogen. Nu stannade jag till och med för att kolla på huggormen när den krälade över vägen. 

Alfons satt lugnt och fint i vagnen hela passet, han småsnackade lite ibland och kommenterade saker han såg, såsom fjärilar, bilar och annat. Kul att ha honom med mig, även om det blir betydligt tyngre att skjuta barnvagnen framför mig. Det är en sak på flack asfalt, men kuperade halvkassa grusvägar är rätt jobbigt. Men jag får bra träning åtminstone! 

Skorna på mina fötter var för dagen mina Hoka Napali 2  superskön känsla med dessa! Det enda, ja det enda, klädesplagget jag hade på mig var mina senapsgula YMR Track Club-shorts  Okej, ett pannband från samma märke hade jag också på mig + strumpor. Men i övrigt inget mer, skönt med sommarvärme! 

Vi fick ihop 30,05 kilometer, 2,39 timmar och 460 fina höjdmeter. Det finns en del fina backar här alltså! 

Det var det hele! 

Tre timmar med fint sällskap och fastat i 60 timmar

Halli hallå.

Det blev en ganska tidig avfärd på rullskidorna imorse, redan klockan 07,41 startade jag pulsklockan. Jag skulle först möta upp Adam Larsson i Domnarvet, därefter vinklade vi ut mot riksväg 293 och cykelbanan för att möta upp Simon Andersson och Mikael Sandgren. Vi vände och följde med dom tillbaka över Kvarnsveden och sedan vidare bort genom Domnarvet, Islingby och Dalsjö. När vi var i Ornäs så styrde jag och Adam mot Domnarvet, medan de andra två herrarna åkte mot Falun igen. Trevligt med sällskap, speciellt om det är just ett trevligt sällskap man åker i. 

Jag var lite småseg idag, dels så har jag en tung träningsvärk i hela kroppen sedan gårdagens gympass. Men jag har även fastat sedan vi satt på båten hem från Gotland. Tanken är att jag ska äta ikväll klockan 18, då har jag fastat i 66 timmar. Ganska fascinerande ändå att det inte är några som helst problem att göra det, jag är inte det minsta hungrig eller energilåg. Tränar man mycket, kör dubbelpass och kanske intervaller så är det nog inte att rekommendera. Men jag ville testa hur kroppen reagerar på en sådan här fasta, kul att veta. Tidigare så har jag som längst fastat 46-48 timmar ungefär, så det blir ett rejält rekord nu! Jag hade utan problem kunnat fortsätta ett tag till, men då tror jag kanske inte träningen ger lika mycket, speciellt inte om jag vill få in lite givande intervallpass. Men ett coolt test är det! 

På fötterna hade jag mina Elpexfyror, vi åkte i ett ganska lugnt tempo idag, så det blev endast 49,1 kilometer under de 3,03 timmar jag var ute. Skönt ändå att få in lite timmar efter att ha haft en lite lugnare vecka bakom mig ur den aspekten.