En dryg femmil i goda vänners lag

Tjena!

Nu har jag försökt ta tag i det här sjunkande skeppet och tränat. Jag bestämde med Simon Andersson att vi skulle åka hemifrån klockan 08,30 och mötas längs riksväg 293. När jag mötte honom så fick jag även en trevlig överraskning i form av hans sällskap: Gustaf Berglund och Alexander Karlsson. Skönt för mig och Simon, då slapp vi prata så mycket med varandra. 

Vi tog en sväng runt lite överallt i Borlänge. Planen var tre timmar totalt och därefter skulle vi äta lunch hemma hos oss. Nu efter lunchen så ska damerna i vårt sällskap träna och vi ska hänga med Alfons. Kombinera nytta och nöje så att säga. 

Kroppen kändes skaplig idag och jag tycker äntligen pulsen verkar normal. Jag hoppas att jag nu får till skaplig träning framöver och därefter en bättre form igen. Planen är att träna bra och låta bli socker igen, så nu får det bli skärpning på alla plan. 

Totalt fick jag ihop 3,08 timmar, 53 kilometer och 255 höjdmeter. Snittpulsen landade på 115 och jag åkte med mina nya Elpexfyror. 

Joggat midsommar ur benen

Amanda ville springa idag, fem kilometer pratade hon om, det blev 15 istället. Med oss på turen var även min bror Jone på cykel. Vi sprang upp mot Sången och sedan runt Gysjön. Stundtals fina stigar och så lite grusväg också. För min del med lite fram- och tillbaka-löpning blev det totalt 15 kilometer och 1,22 timmar. Bra ändå för att vara vilodag. Jag kände lite i benen sedan gårdagens träning, så det var ganska skönt att använda mina Hoka Napali. Nu hoppas jag att jag får träna på bra en period, så jag kommer tillbaka i gott slag igen!

Trevlig midsommar

Hejsan. 

Från ett misslyckande i Orsa, till en hämtning av familjen i Borlänge och sedan till stugan i Dala-Floda för ett trevligt midsommarfirande. Därefter blev jag halvt tvingad in till byn med min bror för ett trevligt evenemang. Där inne träffade jag folk som jag hängde med här på somrarna för längesedan. Trevligt värre må jag säga! Det blev dock en hyfsat tidig kväll och jag kom i säng vid midnatt, så även om det är lite halvt tungrott idag så är det ändå inte hel misär. 

Hörs senare!

Väntat resultat på Orsakajt’n

Ja, hörni. Som vanligt när jag är i farten så slutar det i misär och elände. Idag var inget undantag. Egentligen så kan jag väl inte vänta annat efter min period bakom mig med flera veckor av en förkylning fram och tillbaka. Det är ju inte många bra pass jag har fått till, så då kan man väl inte vänta sig några stordåd. Men ändå så vill jag ju lyckats och ändå så tror jag ju att det ska gå i alla fall. 

Det kändes rätt bra och kontrollerat till en början. Trodde att jag skulle klara att hålla farten, men efter 6-7 kilometer tog krafterna slut och jag orkade helt enkelt inte längre. Resten blev en kamp om överlevnad. Banprofilen är sluttande nedför, så man kan lätt tro att det ska bli snabba tider, men det är alltid så sjukt tungsprunget på denna banan och givetvis var det rak motvind hela loppet. Kul. Tiden på mina 15,21 kilometer enligt klockan blev 58,50. Tragiskt dåligt. Men det är väl bara att finna sig i att jag är just tragiskt dålig i allt jag tar mig för. Här har ni lite siffror från dagen:

Jag sprang i mina Hoka Tracer 2 och dom levererade åtminstone. 

Orsakajt’n idag

Bilden är från förra årets Orsakajt’n. Någon kilometer kvar, med Pontus Nordström i rygg. Till slut gick jag segrande ur den striden. Dock så har det aldrig gått riktigt bra där i Orsa för mig, men säg det lopp som har gått bra ens någon gång för mig. 

Inatt sov jag riktigt dåligt igen, fattar inte att det ska vara så svårt att somna. Två nätter i rad med typ 5-6 timmars sömn. Helt förstörd nu. Klockan 11,15 så är starten idag i alla fall, 15 kilometer. Jag åker upp ensam från familjen. Vad jag gör senare är högst oklart. 

Hoppas ni får en bättre midsommar!

Ett litet stakpass

Till slut så kom jag  iväg på mina rullskidor och kunde beta av dagens träning. Var rätt seg och trött mer eller mindre hela passet faktiskt. Eller det kanske släppte en aning mot slutet, vad vet jag. Tröttheten var väl en mix från gårdagens intervaller och nattens bedrövliga sömn. 

Det blev en liten nätt vända på 1,45 timmar och 28,6 kilometer på mina nya Elpexfyror. Jag började med en sväng i Skräddarbacken för att få lite höjdmeter, sedan åkte jag ett varv runt: Lindan - Trollebo - Spraxkya - Alderbäcken. Stundtals stormvindar motvind, men på något ställe hade jag faktiskt medvind också i några sekunder. Jag tog det rätt lugnt hela tiden, hade som fokus att få igång kroppen och låta blodcirkulationen få jobba lite bara. 

Till morgondagen verkar det ha blivit en del ändringar, så jag set ut att åka själv upp till Orsakajt’n. Därefter får vi se var jag tar vägen. Efter loppet får jag antingen springa tillbaka till starten för att hämta bilen, eller så får jag lägga ut min rullskidsutrustning nere i Orsa innan start, så jag kan åka tillbaka på det sättet. Inte mig emot, då får jag åtminstone lite träning. En vara det råder väldig brist på för tillfället. 

Gnäll och bidrag

Hej.

Det enda jobbiga med att det blivit sommar och lite värme är när jag ska sova på kvällarna. Jag vrider och vänder på mig utan täcke, helt omöjligt att somna. Inatt var en sådan natt. Det tråkiga är att jag blir på så dåligt humör när jag inte får sova mina åtta timmar, eller helst mer. Har svårt för ljud och blir lättirriterad. Stressar också givetvis upp mig själv över att jag inte hinner träna såsom jag vill trots att jag är ledig, då jag har andra än mig själv att ta hänsyn till. Jag ”måste” köra si och så. Jag har inte alls kommit igång med tuffa rullskidspass och så vidare. Kommer knappt kunna ta mig i mål på tävlingarna i vinter om det ska fortsätta såhär. Förhoppningsvis får jag tid till någon form av träning i sommar och har jag tur så håller jag nig frisk också. Men det är stressigt att ständigt tänka på det och när jag är ute på träning så blir jag stressad över att jag måste hem så fort som möjligt för att inte få dåligt samvete över att vara borta hela tiden. Detta kan jag tänka mig är saker som hänger över alla tränande småbarnsföräldrar. Nog om gnäll. 

Jag vaknade upp till en krypande känsla i benen sedan gårdagens löpintervaller. Hoppas det släpper till imorgon, om inte så är jag ändå nöjd att jag kan få springa. Planen med dagens träning är ett lugnare stakpass senare. Förutom det så ska vi på middag till Alfons morfar och vi ska även försöka packa inför midsommar. Efter tävlingen så åker vi till mina föräldrars stuga. Ska bli mysigt att komma iväg lite. Har jag tur så kanske jag kan få åka rullskidor hem på lördag sen, men Amanda ska på någon form av kalas på kvällen där, så det är inte helt säkert. Jag får uppfinna någon form av fäste i min vätskeryggsäck som Alfons får sitta i, så att jag kan åka rullskidor med honom på ryggen (det var ett skämt).

_____

Idag trillade barnbidraget in. Det brände jag direkt. Halva bidraget går till Alfons, där sparar vi i en ”kapitalförsäkring barn”, det för att vi själva kan avgöra när kapitalet tillfaller honom. Jag brukar mestadels köpa investmentbolag och indexfonder åt Alfons. Den andra halvan sparar vi i vårt ”semesterspar” i tre indexfonder från Avanza. 

När det kommer till lönen är jag lika ”hopplös” där och bränner den direkt. Först betalar jag alla räkningar. Därefter smackar jag in så mycket jag kan på börsen. Försöker även att sätta in lite på mitt sparkonto hos Nordax och på Visakortet. 

Försöker hålla mig ifrån onödiga utgifter och se till att ha så låga fasta kostnader som jag bara kan. 

Börsen har ju gått oroväckande bra på slutet. Men det finns inte så mycket alternativ till aktiemarknaden nu när räntorna är låga och ser man till ett års tid tillbaka så har inte börsen rört sig värst mycket med tanke på raset under Q4 förra året. På sikt stiger ”alltid” börsen. 

20 högintensiva minuter

God eftermiddag.

Idag har jag testat kroppen med lite högre fart på löpbandet. Ville få ett intervallpass innan fredagens Orsakajt'n, men jag körde endast 20 minuter högintensivt, istället för de 35-50 jag annars brukar köra. Jag spände bågen genom att chansa på en högre fart än vanligt, förhoppningen var att jag skulle ta mig igenom det utan att slita alltför mycket. 

Jag sprang först till gymet: 11,28 minuter, 2,64 kilometer, 4,20 min/km

På bandet körde jag sedan följande upplägg:

10 minuter @ 19,0 km/h, 1% lutning: 176 snittpuls, 189 maxpuls

5 minuter vila (i vilan brukar jag stå still till en början för att hämta andan, sedan går jag omkring i gymet)

4 minuter @ 19,3 km/h (maxfart på bandet), 1% lutning: 176 snittpuls, 187 maxpuls

2 minuter vila

3 minuter @ 19,3 km/h, 1% lutning: 176 snittpuls, 188 maxpuls

1,30 minuter vila

2 minuter @ 19,3 km/h, 1% lutning: 172 snittpuls, 186 maxpuls

1 minut vila

1 minut @ 19,3 km/h, 1% lutning: 168 snittpuls, 178 maxpuls

Vilan blev som ni kanske märker hälften av intervallen innan i tid. Något längre vila än vanligt, men jag ville inte slita alltför mycket och samtidigt ville jag få till lite tid i högre farter. Det kändes helt okej måste jag säga, fick slita lite på slutet av tiominutersintervallen och även mot slutet av den fyra minuter långa intervallen. I övrigt tycker jag att jag ändå fick de svaren jag ville ha. Kanske inte optimalt att springa löpintervaller två dagar innan en tävling, men efter rådande förutsättningar så fick det bli så och dessutom så är det ju inte VM på fredag. 

Efter löpbandet så sprang jag hem också: 12,20 minuter, 2,90 kilometer, 4,14 min/km. Direkt hemma så betade jag av 300 tåhävningar också. 

Idag sprang jag hela passet i mina Hoka Napali 2, inga snabbskor till intervallerna alltså. Men en fullt duglig sko till att springa både asfalt med och intervaller. Den största skillnaden jag märker när jag snörar på mig mina Carbon rocket eller Tracer 2 är att dom svarar lite bättre, i övrigt tycker jag Napali 2 funkar klockrent till att springa intervaller i.

Såhär går dagarna

Ja, det blir en del bilder på Alfons och även Boris. Det får ni leva med. Det är ju mina favoriter, men jag vet ju att jag är er favorit. 

Dagarna rullar på trots att jag varken har kunnat eller haft tid att träna som jag vill så finns det ju alltid saker att göra. Både att fixa med saker i hemmet eller trädgården, men också lek med Alfons och promenader med Boris. Så tiden springer ändå iväg i rasande takt. 

Idag så jobbar Amanda lite på förmiddagen och sedan lite mot kvällen. Någonstans däremellan så tänkte jag försöka få till ett kort och effektivt löpintervallpass på bandet. Det är för att bara få igång kroppen lite inför fredagens Orsakajt’n, tanken är att få in 15-20 minuter effektiv tid ungefär. Vill inte bli sliten, men måste ändå aktivera mig igen. 

Förutom träningen så lär det inte bli så mycket mer. Kanske en tur till affären bara. Skönt med ledighet och att slippa en massa måsten emellanåt. 

Här är lite ytterligare bilder från dagarna i veckan:

Jag och Alfons cyklade till den nya lekplatsen i Tjärna Ängar(!!) häromdagen, fint där än så länge och Alfons tyckte det var väldigt skoj!

Och så en ny träningscomeback + en fundering kring lön

Tjenare kamrater!

I förmiddags klockan 09,00 drog jag iväg på rullskidorna för att möta upp Elis Weslien. Med mig till en början var även Amanda och Alfons på cykel, men dom vände efter en halvtimme. Just efter att Amanda och Alfons vänt så mötte vi Adam Larsson på skaterullskidor. Då Adam skulle möta Måns Sunesson och Oskar Lundqvist så valde även jag och Elis att vända. Så den tänkta turen blev istället en bakvänd variant av samma rutt, det funkade bra det också. Trevligt med sällskap. 

Vi bjöds på dödens motvind första halva rundan och överraskande nog så fick vi medvind på hemvägen. Trots att jag varit lite småkrasslig fram och tillbaka så tyckte jag kroppen kändes helt okej, vilket var glädjande. Planen var 1,30 timmar stakning, men det blev 1,53 och 29,1 kilometer. Jag körde på mina nya Elpex Team 610 med fyror idag och dom levererade som alltid! 

_____

Efter träningen så gick jag och Alfons till Willys en sväng för att handla. Därefter så kom Elis till oss med sin son. Vi var ute och lekte med killarna en lång stund. Kul att låta Alfons få träffa barn och nya personer. 

_____

Som avslutning har jag en liten fråga eller fundering. Det är ju så att jag ska följa med min elev till en ny skola till hösten, jag ska även hålla i idrottsundervisning för en klass och faktiskt ska jag ha kvar ansvaret på skidprofilen på den gamla skolan. Så långt allt väl. Jag ser fram emot det och det ska bli spännande. Dock så frågade jag om lönen och jade förväntningar om en betydligt högre sådan. Det visade sig att jag blev erbjuden en lön på 700 kronor mer i månaden. Ett erbjudande som jag tycker är alldeles för lågt, dock skulle jag få ferietjänst och lediga lov, men ändå. 21 900 per månad på heltid före skatt blev jag erbjuden och jag vet inte en enda person som har lägre av de jag känner som jobbar. Jag frågade rektorn på nya skolan, varav denne svarade att lönen är som den är, att det inte går att konkurrera med den gamla skolan, samt att det styrs centralt. Jag svarade då att jag skulle fundera ett varv till och har till midsommar på mig att svara. 

Borde det inte gå att ha någon form av förhandling? Jag tycker att jag ska kunna få högre lön än så. Finns det någon som kan komma med lite tips och råd här? Som det känns nu så skulle jag lika gärna kunna vara hemma och försöka hitta något annat som ger lite mer, eller lika mycket till mindre tid. Alternativt skippa idrottsläraruppdraget kanske? Tidigare har jag aldrig sagt någonting om lönen, men jag kände att det var dags att ifrågasätta den en gång och då verkade det ju inte alls som att det fanns minsta möjliga utrymme till förhandling. Men att vara kommunalt anställd är väl en riktigt sossegrej och det kommer jag ju aldrig förstå mig på.