Mitt Vasalopp 2019

Jag är inte bara ful och en bedrövlig skidåkare, jag är fet också.

Jag hade en väldigt fin support hemma på Vasaloppet och när det var som tyngst så tänkte jag mycket på dom. Kanske det som gjorde att jag tog mig framåt och sedan i mål.

Dagen innan loppet så var jag inte speciellt nervös faktiskt, det brukar jag vanligtvis vara, så det var faktiskt ganska skönt att slippa vara det. Enda gången det märktes att jag var lite nervös var när jag skulle sova de sista fyra nätterna inför loppet och hade galet hög puls, samt sjukt svårt att somna. Förutom det så hade jag väl inte den bästa uppladdningen med en magsjuka och en rejäl vägg på Bessemmerloppet två veckor innan. Därefter en förkylning som förstörde lite av uppladdningen. Visst, jag kanske blev lite pigg i musklerna av lite extra vila, men helst hade jag ju velat följa träningsplanen. Svårt att göra något åt det nu dock.

På morgonen in mot loppet så stegrade nervositeten i takt med att starten närmade sig. Vi hade två alternativ på skidor som vi testade, båda gick snarlikt, så jag valde alternativet med Maplus Med-pulver  vilket passade prognosen bättre. 

Loppet då

Jag fick för första gången en bra backe och en backe där jag avslappnat kunde gå med täten upp på uppskattningsvis en plats kring 40-50. Väl uppe på myrarna så hade jag bestämt mig för att ligga längre fram om jag hade möjlighet till det och det hade jag. Låg ganska långt fram och faktiskt först en gång efter cirka 7-8 kilometer, men såklart fick det inte synas i TV-sändningen. Därefter kändes det billigt och kontrollerat för mig att ligga skapligt högt upp i klungan. Här hade jag förhoppning om ett bra lopp. In mot kontrollen i Mångsbodarna så blev jag dock lite för feg och passiv, vilket resulterade i att jag tappade många onödiga placeringar när folk kom från alla håll, det tappet fortsatte ned mot Tennäng och sedan var täten ett minne blott, klantskalle. 

Redan i Tennäng efter cirka 30 kilometer hade jag en första krampkänning i triceps + mage och i backarna upp emot Risberg fick jag slita, trots att det gick väldigt lugnt och att jag fastnat långt bak i klungan. Här började jag förstå att det skulle bli bra mycket mer slitsamt än vad jag först trott. 

Efter kontrollen i Risberg så öppnade det upp sig lite och jag hamnade i en ganska bra jagande klunga med bland annat Bob Impola och Oskar Niord. Men jag märkte att jag fick slita rejält för att gå med i rygg, framförallt på platten och utför. Medan det gick bättre uppför. Visst var jag ganska trött, men skidorna började gå sämre också, trist nog och troligen på grund av fel skidpar. Här har jag och min bror egentligen bara oss själva att skylla då vi är alldeles för dåliga på att testa ut skidor. Vi har säkert närmare 50 skidpar hemma, men på grund av dåligt testande så har vi för dålig koll. 

Jag lyckades trots allt gå med klungan som åkte ganska fort igenom kontrollen i Evertsberg och även utför ner mot vägundergången i Vasslan där det är väldigt lättåkt. Trots att jag ständigt tappade retfulla metrar utför mot alla jag åkte med, trots att jag låg i suget. Så den egentligen ganska sköna biten mellan Evertsberg och Vasslan blev allt annat än återhämtande. Därefter bär det av uppåt i tre etapper som avslutas med Lundbäcksbackarna och sedan ytterligare en backe innan kontrollen i Oxberg. Här får jag ändå säga att jag förhållandevis lätt gick med den slutliga 39:an Oskar Niord och 56:an Michael Boberg uppför dessa backar. Men så fort det blev utför och flackt så fick jag slita som ett as. 

In mot Gopshus med 25 kilometer kvar så går snöret till klungan och jag får höra att jag endast är 3-4 minuter bakom täten. Jag krigar på fortsatt och tar mig vidare mot Hökberg och genom kontrollen där. Här är enda gången på hela loppet som jag hör en placering och det är när en åkare framför mig passerar som åkare nummer 68:a. Jag får släppa fler åkare och sliter verkligen järnet. På rakorna efter Hökberg med cirka 17 kilometer kvar så ”dör” jag rejält, här trodde jag faktiskt inte att jag skulle ta mig i mål. Varenda meter härifrån och in var ren & skär plåga, utan att överdriva det minsta. 

Precis innan Eldris så kommer Erik ”superhurtbullen” Wickström och Britta Norgren (första Vasaloppet med tjejdäng, kul) ikapp mig. Jag är så trött att jag inte vet vad jag heter här och jag håller nästan på att börja gråta resten av vägen in i mål. Både Erik och Britta, samt alla andra åkare som passerar mig de sista 15 kilometrarna är som om vi hade mötts, det var inte direkt feststämning där. Genom kontrollen i Eldris berättar dom att vi är 10 minuter efter täten, i mål blev det just under 17, snabb kille.. Jag får ändå klappa mig på axeln att jag slet hela vägen in i mål, även om jag med nöd och näppe tog mig uppför de sista backarna från Eldris och in. Jag har aldrig åkt ett jobbigare skidlopp och jag hoppas verkligen att jag slipper göra det igen också!

Från Hökberg där enda gången jag fick höra vad jag ungefär låg och in i mål så fokuserade jag på att klara topp-100. Det tyckte jag där och då var ett bra mål och något jag skulle vara nöjd med. Speciellt med tanke på hur jävla trött jag var, samt hur jag slet med skidorna. 

Nu efteråt är jag faktiskt jävligt missnöjd. Jag ville mer och jag vet att jag kan. Men samtidigt är det så sjukt jävla tråkigt att aldrig få till ett bra Vasalopp. Det gör såklart att jag tvivlar på mig själv, speciellt nu när det egentligen inte känts bra på ett enda lopp i vinter. Eller jo, på de korta traditionella har det känts bra, men inte på något långlopp. Jag vet inte riktigt vad jag ska ändra på heller. Tycker jag tränar helt okej och gör så mycket jag kan rätt, ändå går det (nästan) bara dåligt. Jag offrar ju inte en massa i livet och tränar väldigt hårt för att bli 83:a i Vasaloppet. Men jag klarade ändå delvis av mitt mål att kämpa hela vägen in i mål, utan att tappa humöret, det var ju bra. 

Inför nästa säsong så kan jag redan nu säga att jag kommer köra vidare med skidor och långlopp. Men som det känns just nu så är jag inte så sugen på att börja träna mycket rullskidor direkt, utan mer sugen på att springa. Kanske gör det inte så mycket, kanske gör det det. Men jag tror det lär visa sig och det kan även ändra sig. En annan tanke är att träna en dag mindre i veckan, så jag får två vilodagar och mer tid med familjen. Så tanken är att försöka förfina träningsmetoderna än mer, jag tror innerst inne att det går att prestera ändå, även om jag också tvivlar på min förmåga när jag åker så jävla rövigt som årets Vasalopp. Men jag ska försöka analysera mina styrkor och svagheter, även fundera ut vad jag ska lägga vikt vid för att kunna prestera så bra jag kan på långlopp. 

Det roligaste med hela Vasaloppet var dels början som kändes bra. Men även allt småsnack med kingar som: Andreas Nygaard, Anders Aukland, Joar Thele, Magnus Vesterheim, Øysten Pettersen, Ilya ”Kjell Nordström” Chernusov, Anton Karlsson, Emil Persson, Oskar Kardin, Andreas Holmberg, Simen Østensen, med flera. Kul att dom flesta av dessa vet vem jag är i all fall, även om dom säkert skrattar bakom min rygg över hur kass jag är!

Nu får jag deppa några dagar och även ta ett antal vilodagar, för att sedan försöka samla ihop resterna av mig själv och kanske köra någon mer tävling innan vintern är slut. 

Raden av placeringar i Vasaloppet är nu:

2010 - 63:a, + 15,24 (efter segraren)

2011 - 78:a, + 23,46

2012 - 86:a (3,58,51, min bästa tid), + 20,10

2013 - 74:a, + 22,04

2014 - 92:a, + 7,27

2015 - 48:a, + 30,04

2016 - 73:a, + 8,55

2017 - 104:a, + 22,20

2018 - DNS

2019 - 83:a, + 16,54

Två lopp kvar att bli topp-100 för att få ihop tio stycken!

83:a Vasaloppet 2019. Ändå okej. Helt slut sista halvan.

Ja ja. Orkar inte skriva så mycket. Det kändes bra i början i alla fall och jag fick ligga i spets en kort stund, det har jag aldrig gjort förr. Kroppen började kännas dålig med kramp redan i Tennäng, därefter gick det arr kriga på bra fram till strax efter Oxberg, sedan kändes det i alla fall som att jag sjönk som en sten genom fältet. Så med tanke på allt det så är jag ganska nöjd med hur det gick ändå! Det var det värsta loppet jag någonsin gjort och jag har nog aldrig varit så trött. 

Skidtest - 45 min stak - 3’ + 4x20”

Hej där ute i stugorna. 

Det vi har gjort idag var att testa våra tänkta skidor inför imorgon. Vi kommer valla upp två olika alternativ, alla paren är stakskidor. Idag var det hårt, soligt och riktigt fint. Dock så ska det komma in ett snöväder satan inatt, det blir spännande. För mig spelar det ingen roll vad det blir för väder. Enda lilla tråkiga med ett snöfall är att det kan bli en rejäl klunga med massa slashasar som hänger med, kanske även jag själv?! Som längst har jag hängt med förstaklungan till Lundbäcks-backarna med lite drygt 30 kilometer kvar,  där väggade jag rejält, det var 2014 och jag kom 92:a, typ 7-8 minuter efter segraren. 

Efter skidtestet mellan Evertsberg och Oxberg så åkte vi upp till kontrollen i Mångsbodarna, där vi åkte ett skidpass. Från kontrollen i Mångsbodarna så åkte vi baklänges i 25 minuter, sedan vände vi och åkte tillbaka mot Mångsbodarna. På hemvägen så körde vi ett 3 minuter långt tröskeldrag och därefter 4 stycken 20 sekunder långa intervaller på cirka 95-98% av max, med 40 sekunder vila emellan. 

Totalt fick vi ihop 43 minuter, 13,6 kilometer och 70 höjdmeter. Lättfört och fint!

En timme skate med några impulser + Alfons 1,5 år idag

Jag glömde ju det allra viktigaste tidigare idag: Alfons ”fyller” 1,5 år idag, stort grattis! Han mätte in på 85,5 centimeter lång, vilken bjässe. 

Nu har jag kommit upp till Mora och Oxberg just. Det ser fint ut med en plusgrad, sol och klart väder. Men prognosen skvallrar om snöfall, spännande! 

Dagens träning blev en tur i Bergebo. Jag körde skate först i 50 minuter, därefter blev det följande:

- 4 impulser stakning uppför á 15 stavtag

- 2 impulser stakning på platten á 25 stavtag

Hela passet blev en timme långt (16,1 km och 285 höjdmeter), det var skönt att få lite luft bara i det härliga vädret och ganska snabba föret. Under passet så drack jag sportdryck, för att ladda upp med lite extra kolhydrater. 

Imorgon väntar lite skidtester och sen ett kortare pass skidor. 

Idag åker jag norrut

En på bilden ovan är lyckligt ovetande om hela det spektakel som utspelar sig några mil norrut kallandes Vasaloppetveckan. Den andra sov som en jävla sparris inatt, låg och vände sig i funderingar. Jag gick igenom bansträckningen i huvudet så gott jag kunde. Stora delar känner jag ju till och det är faktiskt ganska skönt att göra det. 

Igår så packade jag klart det mesta inför resan mot Mora idag. Skönt att vara klar. Hade ni sett mig igår, eller idag för den delen så hade ni nog trott jag vore mer sinnesförvirrad än jag är. 

På dagens agenda står det en liten promenad nu med familjen. Sedan åker hela gänget till Bergebo, där ska jag bara åka en timme lugnt skate. Därefter bär det av hemåt för lunch och så väntar ju som tidigare nämnt resa uppåt. Det blir bra det, även om det kommer kännas tomt utan familjen!

Inför Vasaloppet +ANNAT

Att bära isklumpar är något Alfons gillar

Tjenare kamrater.

Vi har kommit så långt in i veckan som till torsdag nu. Det börjar brännas. Det börjar kännas. Det börjar bli lite nervigt. Inatt så sov jag lite oroligt faktiskt. Några dagar kvar nu bara till säsongens höjdpunkt: Vasaloppet. Det är mycket nerver och tankar kring det där hela tiden. Men jag ska försöka hålla det i schack. Jag vet inte om jag nämnde det i samband med Lidingöloppet, men inför det loppet så var min nervositet helt annorlunda än vad den brukar vara inför Vasaloppet. Då var jag uppåt, sprallig och pratig. Men det kanske inte är så konstigt då jag inte hade någon speciell press på mig eftersom att löpning är min andraidrott och dessutom så var ju planen att gå ut i tröskeltempo. Inför Vasaloppet så brukar jag istället bli låg, småsur och kraftlös. Skidor är ju i min huvudidrott så det blir ju lite mer press bara där, det går max från start och dessutom är det mycket kring materialet som kan spela in. Men som sagt så ska jag försöka njuta av loppet i den mån det går, för det är ju trots allt en rejäl folkfest. 

Igår drämde jag ju till med ett rätt hårt intervallpass på Skiergen, jag känner inte av något från det idag, vilket är skönt. Förhoppningsvis så blir det formdrivande inför söndag. Idag så väntar det en skön vilodag och enda fysiska aktivitet blir sedvanligt en promenad med familjen, skönt. Förutom det så ska jag väl kanske planera, packa och fixa inför resan norrut imorgon. Planen är att jag imorgon tränar ett ganska kort skidpass här i Borlänge och sedan åker jag upp till Oxberg där jag ska stanna till söndag. Det är lite att fixa med såsom mat och hela den biten, men det ska nog gå bra. På lördag är tanken att jag och pappa ska testa lite skidor för att få fram bästa möjliga skidor till tävlingen. Jag tror och hoppas det lyckas denna gången. Våra skidpar är nog rätt så konkurrenskraftiga, så även vallan som är Maplus, enda som jag tidigare varit lite orolig över är strukturen och slipen som jag tror har varit lite för fin vid ett antal tillfällen. Men nu tror jag vi har hittat rätt även där. 

På loppet så kommer jag åka med egen dricka med ett vätskebälte från Salomon, det brukar funkla väldigt bra. Är det runt åtta minusgrader eller kallare så brukar jag ha slangen innanför dräkten och då fryser den inte i munstycket. Dock så är det lite krångligare att få fram den då. Men är det någon minusgrad så sätter jag den utanpå nummerlappen eller dräkten med hjälp av självhäftande kardborre. Drickan blir starkt blandad +Watt, i den så brukar jag hälla i en gel och även krossa någon koffeintablett. Därutöver så får pappa langa dricka på diverse ställen, dessutom så brukar det alltid vara någon som erbjuder dricka längs vägen. Tidigare så brukade alltid vi göra ganska varm dricka, numer så dricker jag mycket hellre en ganska kall variant, det tycker jag smakar bäst, även om vissa säger att kroppen tar upp det bättre om den är ljummen. 

Jag får ju vara tacksam över att min förkylning blev så pass kort den blev ändå. Vanligen brukar jag ju ha väldigt korta förkylningar de få gånger jag drabbas, men denna gång var den faktiskt lite värre och jag var rejält orolig för att inte kunna starta ens. Men jag sprayade som tusan med Coldzyme och sög på Medistus-tabletter. En annan viktig sak tror jag är att jag sköljde näsan 2-3 gånger per dag med cirka en liter per näsborre. Jag blandade i salt utan jod och bikarbonat. Först så körde jag med en form av spruta, men jag tror inte det är så bra då det är lätt att man sprutar upp det så at det fastnar. Det som jag tror fungerar bäst är att man bara låter det rinna igenom näsan.

Nu ska jag försöka koppla bort tankar på Vasaloppet, träning och skidåkning så gott det går. Ska försöka njuta av ledigheten med familjen!

Avslutar med några bilder:

Alfons skulle till varje pris stå uppe i diskhon häromdagen

Alfons fick testa mina sköna Hoka-tofflor, som ni ser var han mäkta imponerad. Jag går ständigt runt med dessa inomhus och de är väldigt sköna. Även min pappa använder dessa och de har hjälpt honom mot hans hälproblem. Ett litet tips bara

Jag tycker han ser så söt ut när han sitter på en "vuxenstol" Alfons

Inte så konstigt att man känner sig lite fet emellanåt när man han en sådan duktig sambo i Amanda som bakar oerhört goda bakelser. Här ovan är det ett gäng väldigt goda hemmagjorda semlor. Nåja, jag är i alla fall mycket mer restriktiv kring sådant nu än för något år sedan, då åt jag godis och skit i princip varje dag. Man får vara glad för det lilla. Förresten, jag vägde mig igår eftermiddag också: 73,9, ingen jättekatastrof ändå

Lite reklam för Gorilla Sports: Jag går ständigt runt i shorts inomhus, så dessa nya kommer väl till pass, sköna som tusan. Ni hittar dom här! Yogamattan under är perfekt att ha hemma för diverse bål- eller TRX-övingar. Planen är ju till slut att få till ett okej gym i hemmet. Vi har ju en Skierg, TRX-band och några kettlebells. Skulle vara grymt med en skivstång, lite vikter och ett löpband också. Önska går ju! 

Tredje gången med en fail på Skiergen, men väl ett bra och tufft pass! + mål för Vasaloppet

Det är fan typiskt, så fort det blir vinter så lyckad jag bli fetare och fetare. Nu är jag inte ironisk, utan jag tycker mig verkligen se att jag är betydligt mindre fit nu än under sommaren. Kollade igår under min "gym-tagg" här på bloggen och såg hur mycket mer deff jag såg ut i somras. Jag tycker helt ärligt inte att det ens sett ut om om jag tränar alls på bilden ovan.. Visst, att man är mer brun på sommaren gör ju att man ser lite smalare ut, men samtidigt så ljuger inte vågen. Har dock inte vågat ställa mig på den under en tid nu igen. Egentligen så är det ju bara onödigt att ödsla energi och må dåligt över att jag tycker jag är tjock, tror inte något kilo hit eller dit spelar någon roll för längdskidor och just stakning långlopp. Men det är ändå svårt att koppla bort det. Troligen är viktuppgången på grund av att jag tränar lite mindre och äter lika mycket. Det är lätt att fokusera på negativa saker. Jag ska försöka bli bättre att fokusera på positiva saker, som att jag bland annat mår mycket bättre idag än för något år sedan, jag har en fin familj, jag har lyckats sluta snusa efter tio år, jag tränar ganska bra och jag sköter mig bra överlag i livet. Att jag väger 2-4 kilo mer under vinterhalvåret är väl kanske inte hela livet ändå?! 

Nåja. Nu sitter jag här vid köksbordet, dricker en återhämtningsdryck från +Watt och försöker delge er mitt nyliga försök på skiergen. Jag körde ett liknande pass som den 30:e januari och hade tänkt att jag skulle klara en höjning och hastighet precis som då, alltså: 

10 min @ 1,50

8 min @ 1,48

6 min @ 1,46 

4 min @ 1,44

2 min @ 1,42

1 min @ 1,40

Men jag "dog" på 6:an idag och lyckades inte hålla den farten. Pissliv tänkte jag där ett tag, men bestämde mig ganska snabbt för att jag istället skulle försöka med att hålla en högre snittfart mot den intervallen innan och det lyckades, så hela passet gick snabbare & snabbare, det kändes OK och jag hade en bra/hög puls. Så med tanke på sjukdomen så var det ett väl godkänt pass och en bra genomkörare inför Vasaloppet. Det var inte några pisstider heller, så jag får vara nöjd. Såhär körde jag:

5 min uppvärmning på motstånd 7

10 min @ 1,50,8 min/500m, 165 snittpuls, 172 maxpuls

2 min vila

8 min @ 1,48,7 min/500m, 174 snittpuls, 179 maxpuls

2 min vila

6 min @ 1,47,7 min/500m, 178 snittpuls, 185 maxpuls 

2 min vila

4 min @ 1,47,4 min/500 m, 177 snittpuls, 185 maxpuls

2 min vila

2 min @ 1,44,7 min/500 m, 172 snittpuls, 186 maxpuls

2 min vila

1 min @ 1,42,0 min/500m, 168 snittpuls, 181 maxpuls 

2 min vila

4 x 30"-30" @ 1,38,3 min/500m snitt (1,36,7 på sista), 161 snittpuls, 187 maxpuls (på sista)

7,45 min nedvarvning på motstånd 1

Totalt blev det en timmes träning, varav 25,55 minuter i min högsta pulszon. Blev inte heller för stum, utan när jag märkte att syran började komma så släppte jag någon procent, för att ha lite kvar till söndag. 

Det är ju inte direkt några världsmästartider, men jag får kämpa efter mina förutsättningar. Jaghar funderat lite kring Vasaloppet och hur jag ska känna mig nöjd. Tidigare år så har jag ju bara kastat ur mig att jag vill bli topp-50 för att vara nöjd och jag har varit missnöjd samt arg under och efter alla Vasalopp förutom 2015 när jag kom 48:a. Egentligen säger ju inte dessa placeringsmål speciellt mycket och jag har tänkt om lite nu. Dels har det ju inte känts speciellt bra alls i vinter, men det kan ju vara mentala saker som spökar. Men jag tänker såhär nu kring målsättningen, mitt mål för Vasaloppet 2019:

- Jag ska kriga hela loppet, oavsett känsla. 

- Jag ska ge fan i att bli sur om vissa folk som ej ska komma ikapp mig gör det, jag kan ju bara påverka min prestation.

- Jag ska hoppas på att min kropp svarar så pass bra att jag känner att jag kan tävla hela loppet och att jag kan gå i mål med känslan att jag gett allt

Om dessa mål uppnås så måste jag tillåta mig själv att bli nöjd, oavsett om jag kommer 30 eller 150. Jag ska försöka ha roligt i år!

Imorgon väntar en vilodag.

Avslutningsvis så vill jag tipsa er om en sida där ni hittar smslån, perfekt om ni behöver snabba cash nu inför helgens Vasalopp! 

90 minuter skate

Vet ni någon som får träningsvärk i benen av att jogga 10 kilometer på asfalt? Inte? En ledtråd är att personen gjorde denna jogg igår.. Ni förstår ju hur dåligt tränad jag är. Lägg där till en närmast sjuklig övervikt på grund av mitt enorma matintag. Nu när jag varit sjuk så har jag haft så tråkigt att ätande är en av de få glädjeämnen jag har, plussa det med en begynnande nervositet inför Vasaloppet. Ja, ni hör ju. Jag försöker att få till en del promenad på dagarna, för att hålla övervikten något på stången i alla fall, men det är nog svårt med mina sjuka portioner.

Jag hade en plan om att skejta idag. Ändå så bestämde jag mig när jag kom upp till Bergebo att jag skulle testa åka klassiskt på mina Fischer Twin Skin, det är lustigt att jag alltid verkar glömma hur mycket jag hatar mina twin skins, åtminstone om det är isiga spår, vilket det var idag, (jag tror min fäll är för sliten och att skidorna är lite för hårda för mig, så en ”rätt” skinsskida är ej dålig). Trots att det var hela 6-7 plusgrader så var det stenhårt och isigt. Det blev 15 minuter med konstant svärande på skins-skidorna innan jag tog mitt förnuft till fånga och bytte till skate-utrustning. Hade nämligen ett par gamla skiathlon-pjäxor på mig idag då mina andra träningspjäxorni det närmsta är helt slut och jag får ju inga nya... 

På de 75 minuter som var kvar så hann jag med att åka hela Igeltjärnsvägen två gånger och två varv på elljusfemman. Det var bra förhållanden, förutom att det var lite väl isigt och svåråkt. Men tanken var att köra helkropp för att aktivera så mycket muskler som möjligt. Imorgon tänker jag mig att jag kör ett lite hårdare pass på skiergen, vilar torsdag och därefter två väldigt korta och lätta pass inför söndagens Vasaloppet. 

Idag blev det 90 minuter, 24 kilometer och 445 höjdmeter. 

Arenahotellet i Uppsala

Hej hej mina kära bloggläsare.

Jag tänkte att jag skulle tipsa er om arenahotellet som är ett hotell i Uppsala. Detta hotell har hela 200 rum och 620 bäddar. I varje korridor så blir man påmind om något som förknippas med idrott och dessutom så är vissa av dessa korridorer anpassade, exempelvis:

- En korridor är anpassad för personer i rullstol, (totalt 19 rum)

- En korridor är anpassad med längre sängar för långa personer, exempelvis basketspelare eller volleybollspelare. Alltså för folk som är över två meter långa 

- En korridor har större rum för familjer med upp till åtta sängplatser, perfekt om hela familjen är med på cupen

Man har valt att ha ett stort sportfokus på detta hotell, byggnaden ligger nära E4:an, har gratis WiFi , air condition och ligger på ett lugnt läge med närhet till alla evenemang på arenorna i närheten. Bland annat för följande idrotter: Bandy, innebandy, Friidrott, ishockey, badminton, tennis. Det finns också ett stort kanalutbud, ett gameroom med TV-spel (både X-box och Playstation) och en relaxavdelning. Hotellet ligger också ganska nära skidspåren i Storvreta, vilket kanske är intressant för mina läsare?!

Det finns också en möjlighet för idrottsföreningar att få återbäring/cashback. Det gör man genom att hänvisa gäster till hotellet. Gör man det så får man 8% i cashback för hotellbokningar och konferenser som hänvisas genom din förenings unika föreningskod. Ganska smidigt ändå att man kan rekommendera hotellboenden till företag, privatpersoner, släktingar, bortalag eller varför inte andra lag till en cup och på vis tjäna pengar till klubben. Känns enklare än att sälja exempelvis lotter, korvar eller annat. Det är bara att fylla i ett formulär för klubben och sedan kan man börja rekommendera hotellet. 

Grymt koncept och ett kanonbra hotell, passa på att boka in dig eller ditt lag redan idag!

Kan det gå? Milen sub 48 min

Snörade på mig mina Icebug och vältrade mig ut på en tjockisjogg runt Borlänge. Jag fick med mig Amanda på cykel och Alfons i cykelvagnen. 

Efter fyra dagar med sjukdom och utan träning så fick det idag räcka. Jag har lite lätt snuva kvar och fick ur lite löst slem ur bröstet, men i övrigt är jag kry. Jag har inte känt mig hängig eller dålig under sjukdomen, har jag tur så borde jag inte tappat för mycket. Men vem vet. Det gäller nu också att jag inte får något bakslag, då är det ju kört. Vi håller tummar och tår för att det ska gå vägen. 

Löpningen blev exakt tio kilometer på precis under 48 minuter. Snittade 132 i puls. Lagomt ansträngd. Kändes ganska okej i musklerna större delen av passet, mot slutet blev jag lite trött. Andningen kändes okej, lite rosslig ibland, men det släppte så fort jag harklade mig. Imorgon hoppas jag på att kunna åka ett skidpass!