Klassiskt i Bergebo

Hej mina vänner. 

Jag har just tränat med gänget på skid- och orienteringsprofilen här på skolan. För min del blev det klassiskt med nyvallade skidor. Jag brände av tre varv runt den fina femkilometersslingan och ett varv runt 1,5 kilometern. Idag måste jag ge spårpersonalen väldigt beröm, det var toppenfina spår. Nästintill nydraget med pistmaskin, kul!! När dessutom skidorna gick lite lättare nu när jag vallat dom med både nytt fäste och glid så var upplevelsen betydligt mycket bättre! 

Totalt fick jag ihop 75 minuter fin och lugn klassisk åkning. Nu väntar jobb och sedan förberedelser inför morgondagens race!

Hörs!

Träna för att orka

Jag tränade när jag kom hem idag, kände att jag behövde det. Rensa tankarna i lugn och ro. Det känns fel att säga att det kändes bra, både mentalt och fysiskt. Men det har gått i vågor idag, stundtals har jag varit väldigt ledsen och gått ifrån på jobbet in på toan för att få vara ifred. Stundtals har det känts okej. Jag har inte sagt något på jobbet, vill inte vara någon till last, jag fungerar lite så, är kanske lite inbunden för det mesta. 

Träningen blev i alla fall löpning till och från spåret i Skräddarbacken och så stakning i 90 minuter runt elljusspåret två varv, samt upp till rundslingan omkring Halla fäbodar, där körde jag fyra varv. Totalt 1,45 timmar och 25,2 kilometer. Ett fint pass med mycket känslor inblandat. Tankar på livet, funderingar på döden. Oundvikligt, men jobbigt. 

Nu har vi försökt truga i oss mat. Ingen av oss är speciellt hungriga. Vi kollar gamla bilder på Boss och har tänt ett ljus för honom här på bordet. 

Vi kommer sakna dig så mycket kära Boss. Det gör redan ont i mig.. 

Boss är i himmelen nu.

Det gick inte att rädda Boss... Han hade ätit något som fastnat inne i magen/tarmen på honom, så dom blev tvinga att avliva honom. Vi är förkrossade och ledsna givetvis. Jag trodde inte att det var så allvarligt så jag följde inte ens med in till veterinären... Usch och fy vad dum jag känner mig nu.. 

Alfons var så snäll och skulle pussa honom där. Sen när dom skulle gå därifrån utan hunden så tog Alfons kopplet och sa ”hunden”... 

Jag kommer minnas alla fina stunder med Boss, löpturer i skogen på 2-4 timmar, hur glad du var i oss allihopa, hur sugen du var på all mat och hur vänlig du var. Jag har aldrig träffat en finare och snällare hund än dig Boss. Tills vi ses igen. Tack för allt ❤️

Boss är sjuk, med mera

Våra två älsklingar. 

Det är ju som bekant lite körigt, så är det väl för alla personer och familjer mer eller mindre. Men med jobb, en liten son, träning för oss båda och även en hund så blir det ibland väldigt stressigt. Så den senaste tiden har vi varit lite små-irriterande på vår käre hund ”Boss”. Speciellt när han är ganska så sugen på mat ständigt och ska nästan hänga över tallriken när vi äter. Men under de senaste dagarna har han varit sjuk och dålig, han har spytt och skitit inne flera gånger. Troligen har han ätit upp något klädesplagg, typ en strumpa eller så. Han har gjort det förut också och då blev han tvingen att opereras.. Varför han gör så vet vi inte, dessutom är stackaren ganska allergisk och har en väldig klåda.. Tråkigt nog är det först när han blir såhär dålig som man uppskattar hur mycket han betyder för oss. Nu får vi bara hoppas att vi kan få honom pigg och kry igen. Jag hoppas på det i all fall! Alltid ska det vara något..

Jag hade ganska svårt att somna inatt, haft det några nätter nu. Det går ju i vågor det där, så jag får försöka att inte lägga för mycket vikt vid det, sådant brukar vända. Har då alltid gjort det förr. En sak som störde mitt insomnande var ett skavsår som spruckit på grund av våldsamt ”Skiergande”:

Det dunkade och sved oerhört inatt. Det fanns vissa lägen som jag kunde hålla handen i som gjorde att det blev bättre, men så fort jag rörde mig så sved det till. I-landsproblem de luxe.

Morgonens cykling till jobbet bjöd på krispiga 13 minusgrader, en skön start på dagen som gör att man vaknar till på bästa sätt. Kroppen känns ganska pigg idag, även om det faktiskt var första gången som jag känner mig lite öm i musklerna sedan gårdagens tuffa Skierg-pass. Det är främst i bröstmuskulaturen(!)  och övre delen av ryggen, fint! 

I eftermiddag så väntar det ett lugnare distanspass stakning, det blir med största sannolikhet i Skräddarbacken på ”hemmabanorna”!

Hörs senare.

Mycket bra pass på "Ergen"!

Suddiga bilder-koncernen AB var förbi på passet idag och knäppte av några skott

Godkväll kamrater!

Efter dagens insats i arbetsvärlden så var det dags att ge kroppen en omgång också. SkiErg-intervaller stod på schemat och ångesten smög sig på när jag sakta klev nedför trappen till källaren.  

Efter en uppvärmning på fem minuter kring 2,00-fart/500m så körde jag följande upplägg på dagens intervallpass (motstånd 7 på alla intervaller):

- 6 minuter 10"-20", 172 snittpuls, 180 maxpuls(!) (18 stavtag per 10 sekundersintervall, och lätt eller inget drag i vilan)

3 minuter vila

- 10 minuter @ 1,50,8 min/500m, 169 snittpuls, 174 maxpuls

2 minuter vila

- 8 minuter @ 1,48,7 min/500m, 173 snittpuls, 178 maxpuls

2 minuter vila

- 6 minuter @ 1,46,6 min/500m, 178 snittpuls, 183 maxpuls

2 minuter vila

- 4 minuter @ 1,44,6 min/500m, 180 snittpuls, 187 maxpuls

2 minuter vila

- 2 minuter @ 1,42,3 min/500m, 175 snittpuls, 186 maxpuls

2 minuter vila

- 1 minut @ 1,38,3 min/500m, 169 snittpuls, 184 maxpuls

1 minut vila

- 4 x 30"- 30" @ 1,38,1 min/500m i snitt på intervallerna, 175 snittpuls, 182 maxpuls på hela blocket 

2 minuter vila

- 6 x 40" - 20" @ 1,43,1 min/500 i snitt på intervallerna, 174 snittpuls, 187 maxpuls på hela blocket

Avslutade med lite drygt fem minuter på sub 2,15 min/500m-fart.

Ett pass ganska likt detta som jag körde i slutet av november, då på den gamla maskinen som troligen ger lite sämre tider. Men idag kändes det mycket bättre faktiskt och jag tyckte att jag kunde plåga mig bra också! Tiderna idag behöver jag väl förhoppningsvis inte skämmas alltför mycket över väl?! 

Total träningstid landade på 75 minuter, varav 45 minuter intervalltid.

Bevisbilder för den som tvivlar:

Geoteknik

Hejsan mina kära läsare!

Det är ju kanske inte alltför ofta man stannar upp och funderar hur allting fungerar, samt hur allt är uppbyggt. I skogen som på bilden ovan så är det väl moder natur som format landskapet till vad det är idag, kanske bitvis till hjälp av människan, beroende på hur orörd natur det är. Men i städerna så ser det ju lite annat ut, eller egentligen på de flesta ställen där människor bor. 

Ett företag som sysslar med samhällsplanering och samhällsbyggnad är Iterio, det dom sysslar med kallas vid ett annat ord för geoteknik. Det är ett gäng olika konsulter som tillsammans hjälper sina kunder med projektledning, projekteringsledning och datasamordning. Dom har specialister inom teknik som jobbar med hela spektrat inom geoteknik, miljö och trafik.  

Är du intresserad av detta så ska du absolut kolla in deras sida. Bland deras mer kända kunder så hittar vi bland annat trafikverket, så dom har ju ganska bra koll på läget vill jag lova!

Går vi in lite mer på begreppet geoteknik så är det en fråga om något som måste tas hänsyn till vid byggen, så att det liksom går hand i hand med den omkringliggande naturen. Så att inte varken naturen eller de nya byggena blir förstörda. Experterna på firman gör uträkningar och ser till så att allting fungerar efter bästa sätt, inte bara för bygget, utan också för omkringliggande saker.

Åtta år sedan min första långloppsvinst +ANNAT

Suddig bild järnet, men idag är det åtta år sedan som jag vann mitt första långlopp (blev påmind av Facebook): Maserloppet 2011, det efter en spurtstrid mot Jan Matsson. Nu är jag alltså uppe i elva segrar på långlopp, men vem håller ens räkningen på sådant?! 

Jag kom att tänka på under loppet i söndags att jag mot slutet när jag var ensam faktiskt kunde njuta av att jag med stor sannolikhet skulle vinna, trots att jag låg på i princip det jag hade. En ganska skön känsla och något jag verkligen försökte njuta av då det väldigt sällan upplevs! 

Han är söt våran älskade Alfons. 

Tog en promenad när Alfons var på dagiset, jäkligt fint med solsken en liten stund! 

Tittut!

Alfons och Simon har verkligen funnit varandra. Simon kallar Alfons för glädjespridaren. Jag tror att dom är på samma nivå dessa herrar!

Det var några bilder det. 

Idag så cyklade jag till jobbet i härliga tio minusgrader, det är faktiskt riktigt nice att cykla om man bara klär sig bra. Jag har buff och mössa på huvudet. På överkroppen endast en vinterjacka över mina vanliga kläder. Ett par långkalsonger under mina friluftsbyxor. På händerna har jag ett par tumvantar från skistart. 

Under min rast på jobbet så har jag fortsatt med att gå en promenad 3-5 kilometer, det har jag gjort på alla jobbdagar sedan jag började efter sommarlovet i slutet av augusti. En fin liten rutin som jag tänker fortsätta med. Tänker att det är bra med vardagsmotion. Dessutom så går vi till mataffären 99% av alla gånger också. Som sagt kan det vara bra med lite extra vardagsmotion när man tränar lite mindre, men jag kollade in träningsdagboken igår och noterade att jag kanske inte kommer komma så långt ifrån 600 träningstimmar i år, det är ju verkligen mer än okej!

Jag försöker att en gång i veckan fasta mellan middag och middag, så cirka 18-22 timmar i alla fall, tycker att  det är en bra grej och kommer fortsätta med det. Ibland blir det träning på fastande mage också, men isåfall endast lågintensivt eller möjligen styrka. 

Denna vecka är det en stak-, eller skidvecka. Så det blir bara skidpass, eller ja, i eftermiddag är tanken skierg-intervaller hemma. Jag har ju blivit bekväm nu...

Hörs senare!

2,15 stak på drömspår!

Mina Oakley med Prizm low light-lins gjorde sig väldigt bra idag! 

Efter det vi hade att göra hemma så drog jag och Alfons till Falun. Alfons fick umgås med Simon Andersson och jag fick möjlighet att träna, en sådan chans får man bara en gång i livet tänkte jag då och åkte upp till Lugnet!

Jag körde två varv runt elit 15 kilometers-spåret. Helvete vilken klasskillnad det är på spåren där kontra de jag vanligen åker på. Idag var första gången på länge som ett träningspass var roligt, skönt och kändes bra. Annars åker jag mest runt och är irriterad på hur dåliga spåren är och hur tungt det går. Idag gled det ju lätt, trots dåligt vallade skidor och ganska kärvt före. Tänk om man ändå hade råd och tid att ta sig till Lugnet varje dag, så mycket bättre jag hade mått och så mycket mental energi jag hade sparat!! 

Nåväl, jag ska inte hylla det till skyarna alltför mycket. Det är ändå lite för lite platt på Lugnet, och det är just den platta stakningen jag behöver förbättra. 

Jag lade in femton stycken impulser idag, fördelat på:

- 5 stycken á 15 stavtag acceleration och 15 stavtag i maxfart

- 5 stycken á 25 maximala stavtag uppför 

- 5 stycken á 18 maximala stavtag på platten/lättfört 

På mina 2,15 timmar så hann jag idag 32,55 kilometer och jag plockade hela 770 höjdmeter. Hade även en bra och lagom hög snittpuls på 127! 

Imorgon ska jag jobba igen... 

Bråda dagar

Matar lillgrabben. Det är körigt på de ”lediga” pappadagarna. Eller ja, det upplevs så för mig i alla fall, det är ”mycket” att göra och hinna med. Nu när vi ska vara på dagiset någon timme var dag och samtidigt vara med gör ju att tiden blir än mindre till annat. Men det är en tid nu i början så att han får lära känna personerna och stället där, sedan blir det inte så mycket tid där, inte till en början i alla fall. 

Under gårdagen så blev det förutom vilodag bland annat en promenad till Willys, promenad tur & retur till Skräddarbacken för en skidlektion, upptorkning av hundskit på en matta och snöskottning. Idag så ska jag försöka hinna med att träna också. Jag har varit i kontakt med en superbarnvakt i grannstaden som jag tror kommer lösa uppgiften med bravur. Så efter dagishänget väntar lunch för junior och sedan drar vi till Falun för ett träningspass. Jag skulle ha behövt gå en promenad också, så inte den sjukliga fetman åter tar övertaget. Ni hör ju, det är bråda dagar för en fattig kommunalarbetare!

Bilder från igår och vila idag

Lite fler bilder gårdagens lopp. Det var ju kul att få vinna Norrbärke Ski Marathon, men det roligaste var att känslan mot slutet äntligen var bättre och att det fanns att trycka med. Jag har ju egentligen vetat att jag ska vara skaplig i år med tanke på hur löpningen fungerat främst under hösten och sen med tanke på att jag genomfört bra träning på rullskidorna hela försäsongen. Så att det tidigare inte fungerat är väl helt enkelt små marginaler, på första loppet (Craft Ski Marathon) i Orsa så var skidorna bedrövliga, förra helgen så var jag halvsjuk med ett stukat sjölvförtroende. Denna helg så gick det som sagt äntligen bättre, skönt. Jag ska försöka kämpa på vidare och förhoppningsvis blir det än bättre framöver, för känslan igår var egentligen bara bra den sista milen under gårdagen, dessförinnan var det lite halvseg känsla.

Nu snart ska jag och Alfons till dagis för att hälsa på lite. Därefter så blir det en promenad till Willys för inhandling av måndagstacos. I eftermiddag så ska jag sen ha en skidskola uppe i Skräddarbacken. Ingen träning idag alltså.