Stakintervaller på snö i 7 plusgrader och ny vändning

Alltså, det är mitt psyke det är fel på, inte min kropp. Jag sätter nog för höga krav på att känslan måste vara på ett visst sätt, speciellt i veckorna och på eftermiddagarna. Jag måste lära mig att acceptera att kroppen ibland är seg och att inte hela världen rammar bara för det. Jag tror liksom att så fort jag gör ett dåligt pass så är jag tillbaka på noll igen. Ganska jobbigt att ständigt känna så. Det måste jag försöka jobba bort. 

Idag var det en helt annan känsla igen, en känsla som var bra och kroppen svarade bra både i muskler och flås. Så nu är jag uppe i det blå igen. Berg- och dalbana, sinuskurva, osv. 

Vi var ett härligt gäng idag: Adam Larsson, Linus Larsson, Mikael Sandgren, Robert Eriksson och jag. Adam Larsson åkte med fäste, vi andra stakade. Efter en längre uppvärmning så blåste vi av intervallerna:

3 x 10 minuter med cirka 3-4 minuters vila och därefter 10 x 60”-60” fullt blås. 

Snitthastigheter/snittpuls på 10 min:

1:a 20,3 och 163

2:a 20,3 och 167

3:e 20,2 och 167

Jag tyckte att det kändes kontrollerat och att jag hade en växel till att ge. Kom ihåg det nu Adam när du börjar tveka inför tävlingarna!! 

De avslutande enminutersintervallerna kändes också rätt bra, inte speciellt mycket mjölksyra heller. Kul! Hoppas jag tagit ett steg inför denna vinter, dagar som denna känns det så i alla fall. Men det gäller att jag kommer överens med min skalle som både är min största tillgång och min värsta fiende. 

Det var sinnessjukt blött, sju plusgrader och smått regn. Inte alltför lockande att mata runt, runt på snön där. Löst för stavarna var det också, jag värmde upp med Lekis största truga  men skruvade på mellanvarianten inför intervallerna, gillar inte stora trugor då pendeln blir förstörd och dessutom så sjunker man ner hur det än är. 

Imorgon är tanken att smattra av en femmil på rullskidorna, blir kul. Jobbet lär göras!

Ett nytt onödigt pass

Som om jag inte fick nog igår eller imorse så skulle jag ut igen och träna direkt efter hemkomsten från jobbet. Frågan är ju om det inte gett mer att varit hemma, men men, jag känner att jag måste få till lite extra pass och extra tid här och där. Speciellt då det är ett tag kvar till tävling för mig. Men jag gillar det inte för fem öre och jag tvingar mig själv i princip varenda minut jag är ute. Inte alla pass givetvis, men dagens andra pass och gårdagens misärpass bland annat. 

Småont i ryggen, fet av mycket ätande de senaste dagarna (vägde in på 74 efter jobbet idag och redan där funderade jag att lägga mig på tågspåret), seg och allmänt less med dåligt humör. Som gjort för att skippa träningspass, men inte jag heller. Jag satte på mig pannlampan, klev i rullskidorna och gav mig av på ett 75 minuter långt onödigt stakpass i Skräddarbacken. Orkar inte kolla upp hur långt jag åkte ens, men ni kan väl halvera ett valfritt entimmarspass från valfri skåning så har ni väl en ungefärlig längd. Inte nog med att jag är inne i någon form av mental och fysisk svacka så har jag haft otur med materialet i form av två piggar förstörda på rullskidholkarna under dom senaste två hårdare passen. En olycka kommer sällan ensam.

Imorgon ska jag till Lugnet igen, hoppas på bättre känsla och mentalt fokus då!

En vändning och ett härligt morgonpass

En aning sänkt från gårdagen och med lätt värk/stelhet i kroppen så vältrade jag mig ur sängen i morse. Efter frukosten som endast bestod av en halvliter vatten, samt en kaffekopp så började jag så smått vakna till liv igen. Jag cyklade sedan till skolan, lämnade väskan inne i lärarnas omklädningsrum, lyckades låsa in mitt egna nyckelkort där i all hast och tvingades gå till samlingen utan nyckel. 

På träningen så började jag känna mig piggare och gladare. Gott snack med elever och en härlig stämning. Detta första pass för dagen blev totalt 1,15 timmar löpning. Under denna tid så blev det också som följer:

- Spänsthopp: 5 varv med 6 jämfotahopp, 7 enbenshopp höger och 7 vänster (totalt 100 hopp)

- Mångsteg (som diagonal skidåkning) 5 x 20 steg

- Plankan i två minuter

Ett rätt skönt och lagom pass såhär på morgonkvisten. Tror det kan vara bra för de allra flesta att bryta av med lite spänst, men det gäller att vara lite försiktig med tanke på skaderisken. Precis som i andra styrkeövningar så är utförandet viktigare än antalet. Bättre att göra dom riktigt och några färre. 

Nu väntar några timmars jobb och sedan ett kortare stakpass i eftermiddag!

Ett skitpass

En riktig skitbild. Passar perfekt till detta skitpass. Jag åkte med pannlampa och utan hjälm, det syns dock inte på bilden. 

Trots två riktigt bra sömnnätter, mycket mat och vilodag igår så gick det piss idag. Jag är liksom trött mentalt och väldigt lättirriterad, hela tiden på gränsen till att bli förbannad och få ett utbrott. När jag dessutom ständigt tänker på genomförandet av dagens pass och inget annat så blir det liksom jävligt jobbigt mentalt. När jag sedan börjar passet och märker att pulsen knappt går över 100 och att ryggen värker så är det nära att jag vänder hem direkt. Stör mig på i princip varenda bil jag ser, givetvis släpper spetsarna, asfalten är blöt och sikten är dålig. Konstigt nog så var det i alla fall vindstilla för första gången på tre års tid. 

Jag tänkte köra 10 x 4 minuter med en minuts vila och avsluta med 10 x 10”-20”. Men när jag hade så sjukt låg puls på de första intervallerna, trots att jag nästan körde max så ändrade jag och körde följande: 5 x 4 minuter med en minuts vila - 10 x 10”-20” - 5 x 4 minuter med en minuts vila. En enda gång kom jag upp i 170 i puls, på den första intervallen hade jag så låg puls som 145 i snitt. Riktigt irriterande, trots att jag bestämt mig för att inte bry mig om pulsen. 

Hastigheten på intervallerna var i alla fall okej i mina mått mätt, alla intervaller utom en var över 20,5 km/h i snitt (den var bara uppför). Det får duga med elpexfyror bak och treor fram. 

Jag hade väl en dålig dag idag bara helt enkelt. Det kan vända fort.  Men jag ska inte sticka under stol med att det är riktigt jobbigt med allt som ska hinnas med, jag är väldigt lätt stressad nu mer och har inte så stora marginaler till vad jag klarar av. 

Fet känner jag mig också då det känns som jag ätit alldeles för mycket mat de senaste dagarna. Nåväl, bara att bita ihop och blicka framåt och fortsätta påminna mig om att göra bra val framåt i livet vad gäller kost, träning och allt annat. Kämpa Adam. 

Sömntutorna

Två pigga frukostkillar. 

Igår natt så sov jag smått otroliga 9,10 timmar, men håll i er det kommer mera. Efter jobbet igår så var jag sjukt trött och rätt hungrig. Jag åt och jag tog det mestadels lugnt där hemma. Strax efter klockan 21 gick vi och lade oss. Jag hade också förmånen att sova med Alfons, så förhoppningarna till god sömn var inte speciellt höga. Men med bara några korta uppvaknanden under natten, flyttning till sängen klockan 06,30 och sömn vidare till 07,45 gav enligt min Apple Watch 9,48 timmars sömn. Galet, men välbehövligt. Har väl en del eftersläpande dålig sömn som ligger i hasorna. 

Idag så fick jag lite sovmorgon från jobbet då Amanda hade en läkartid på morgonen och jag passar Alfons under tiden. Skönt att ta det lite lugnare, det blir lätt mycket stressande annars. 

I eftermiddag efter jobbet så väntar det stakintervaller igen, är inte direkt sugen, men så länge jag slipper dimman och helst regnet så är det väl bara att bita ihop. 

Back @ work

Hej folket.

Som ni ser på bilderna ovan så fick jag lite godsaker igår på posten: prylar från Watt och så kläder från Axa. Perfekt inför den stundande vintern, som i och för sig inte verkar behaga dyka upp. Nu får det gärna bli lite lätt vinter, eftersom att jag har fått tummen ur och bytt däck på mina två färdmedel. 

Efter elva dagars ledighet så är det idag åter dags för jobb. Lagom lång semester så att jag inte riktigt hinner få ångest inför att börja jobba igen. Det mest jobbiga är väl att behöva träna vissa pass i mörker, men det går väl an så länge det inte är dimma som igår. Men träning ska vi inte tänka på idag då det är vilodag, det känns oerhört välbehövligt och skönt. Lägg där till att jag har nio timmars sömn från inatt i ryggen, så nu bör jag vara rustad för en bra dag!

Att tänka på inför skidåkningen i vinter

Hej mina skidintresserade läsare.

Nu börjar det med stormsteg närma sig vinter. Många skidorter runt om i Sverige har redan lagt ut sparad konstsnö och jag har redan varit på två av dessa ställen: Orsa Grönklitt och Lugnet i Falun. Sedan finns ju bland annat Idre Fjäll, Umeå, Östersund, Bruksvallarna, med flera. Många skidåkare precis som jag själv blir ivriga att komma till det vita guldet. Personligen så kommer jag åka till Lugnet i Falun en gång i veckan, jag tycker det räcker för mig och så länge det är åkbart med rullskidor så kommer jag fortsätta med det. Skidåkningen gör jag för att få skidvana, medan jag än så länge kör de tuffare och mer viktiga passen på rullskidor. Det är nog främst förr att jag inte riktigt hunnit tröttna på rullskidåkandet för året än. Troligen på grund av att jag tränat mindre mängd och mer intensitet i år. 

När man tar fram sina sommarförvarade skidor, eller köper nya på exempelvis Skidsport.nu, så är det allra viktigaste att man har ett spann på skidorna som överrensstämmer med din vikt och din åkkapacitet. Som motionär så har man i regel något mjukare skidor, om vi pratar klassiska skidor med fästvallning, det för att man inte riktigt har den åkstyrka som elitåkaren har. Men i de flesta fall så kan man som motionär ha skidor som är anpassade efter den egna vikten, medan elitåkare har skidor anpassade för något högre vikt. 

En annan viktig del i skidåkandet förutom skidor och spannet är att skidorna sköts om på ett bra sätt. Då pratar jag vallning. Det gäller att man vallar dom regelbundet så att dom inte blir vita i belaget, då torkar dom lätt ut och tids nog så kan dom inte ta åt sig av vallan. Det kan möjligen gå att rädda skidorna med en stenslipning, men det går inte att göra för många gånger per par. Så det är mycket bättre att försöka sköta om sina skidor med paraffin och vallning. 

Lycka till med skidåkandet och se till att ha kul!

Två timmar dimljus

I pannlampans sken och på fastande mage så har jag just genomfört ett två timmar långt och väldigt oglamouröst stakpass. Det var ett regntungt Borlänge med en dimma så tjock att jag trots lampa knappt såg fem meter framför mig. Jag åkte mest och räknade ner tiden tills jag skulle bli klar och få sätta tänderna i middagen. Till slut blev jag dock klar och kunde bocka av ett ytterligare träningspass: två timmar på mina elpexfyror bak och treor fram. Ska bli oerhört skönt med vilodag imorgon! 

Bråda dagar

Såhär lugnt och städat som jag vill ge sken av från bilden ovan är det sällan på våra promenader. Åtminstone inte till en början. Först är det ett helt företag att byta blöjor och klä på Alfons med allting han ska ha på sig. Han har (inte så) lite spring i benen och vägrar ligga still på skötbordet. Efter att Alfons sitter i vagnen så ska jag försöka baxa ut den genom dörren och därefter få på selen på Boss. Väl ute så drar han i kopplet så att hela vagnen håller på välta. Allt medan jag har fullt upp med att starta promenaden på Apple Watchen och någon lämplig ljudbok eller podcast att lyssna på. Vi brukar gå upp på grusvägen mot Bjusan. Där brukar jag släppa Boss så han får springa av sig lite, efter en stund så brukar han lugna sig och Alfons brukar somna. Idag blev det fem kilometers promenad med hela konkarongen först, sedan lämnade jag av Boss hemma, medan jag och Alfons fortsatte till Willys för att handla. Totalt nio kilometer fick vi ihop. 

Nu är jag hemma och försöker mata Alfons. Han har ätit dåligt några dagar nu igen, så det gäller att försöka hitta något som han gillar. Oftast blir det havregryn med grädde, blåbär och hallon som går bäst. För min del så blir det fasta till middagen efter min träning som ska genomföras efter att Amanda slutat jobbet vid klockan 17. Bråda dagar alltså! 

Precis nu så kom posten, det visade sig att jag har två paket att hämta ut: ett från Watt och ett med Axa-kläder, spännande! Bara att dra igång ett nytt företag med att klä Alfons, men denna gång tar vi nog cykelvagnen till affären! 

60 min hårt med impulser

- 4 x 15 minuter elghufs i Romme i lördags

- Tuff styrka igår

- 60 min tröskelstak med impulser idag 

Skönt att ha stökat av en mindre dödsperiod! Om ni tycker det rullar tungt med fyror så skulle ni ha åkt på Lugnet idag, fy för bövelen vad tungt det gick. Inte så konstigt kanske när det var gråmulet, fem plusgrader och på eftermiddagen. Spåren var genomblöta. Men tungt före och blöta förhållanden behöver ju inte hindra undertecknad från att köra passet som planerat och det gjorde det inte heller. 

Efter en uppvärmning på femton minuter så brände jag av passet enligt plan: 60 minuter tröskel (eller hårt tempo utan att maxa), med en impuls var sjätte minut. Siffror: 18,78 kilometer, 164 snittpuls och173 maxpuls. Inga rakethastigheter som ni märker, men jag fick ta i och kroppen kändes okej i alla fall. 

Inför sådana här pass så brukar jag ladda med watt warm up och en koffeintablett, mest för att jag ska få lite högre puls och bli lite alertare rent mentalt.

När jag var klar med min intervall så åkte jag lugnt i ytterligare en kvart, för att totalt få ihop 90 minuters skidåkning. När det var klart så kastade jag mig av spåret så fort det bara var möjligt. Det är toppenbra att kunna åka skidor när det ser ut som det gör ute, men det är oerhört tråkigt tycker jag och jag är ganska övertygad om att rullskidåkningen ger minst lika mycket i en tid till. Planen är att åka skidor omkring en gång i veckan på denna slinga, mer än så har jag inte tid eller lust till.