lördag, oktober 20, 2018

Bra tider i Romme!



Hejsan!

Idag gick det riktigt bra att springa eller vad man nu kallar elghufs. Jag hade sällskap av Elis Weslien på de två första, eller jag var lite före, men vi tränade ändå tillsammans, sedan begav han sig iväg på nya äventyr. Trevlig bekantskap hur som helst, kanske kan det bli fler pass framöver?!

Efter en uppvärmning på drygt 20 minuter så satte vi igång med elghufs-intervallerna uppför grusvägen i Romme alpin. Enligt mitt segment på Strava så har backen följande siffror (jag har dragit upp startpunkten med några meter och kortat ned målpunkten med det samma, för att verkligen få med backen när jag väl kör): 2,16 kilometer, 232 höjdmeter, 11% snittlutning. Fin backe med andra ord. Eftersom att planen var 4 x 15 minuter så fick jag vackert springa lite fram och tillbaka uppe på toppen, för att få ihop min planerade tid, en lösning som jag tycker fungerar ypperligt. 

Här är siffrorna från de fyra intervallerna:

Första: 2,80 km, 245 höjdmeter, 168 snittpuls, 175 maxpuls

Andra: 2,77 km, 250 höjdmeter, 171 snittpuls, 179 maxpuls

Tredje: 2,74 km, 255 höjdmeter, 170 snittpuls, 178 maxpuls

Fjärde: 2,74 km, 240 höjdmeter, 174 snittpuls, 182 maxpuls

Lägg där till att jag tappade spetsen från trugan i mitten på den tredje intervallen, så jag slant väldigt mycket med vänsterstaven under de sista 1,5 intervallerna. 

Kroppen kändes lite seg innan idag, vi var ju på middag hos mina föräldrar igår med efterföljande fika, dessutom så stannade vi till på en affär längs hemvägen och köpte oss lite lösgodis för första gången på länge. Efter att vi ätit upp godiset så mådde jag rätt dålig, vilket aldrig hänt förut, speedad, hög puls och svårt att somna. Usch alltså, trodde aldrig jag skulle skriva det men socker och godis är fan inte bra, det märkte jag tydligt igår. Allt det till trots så kändes intervallerna väldigt kontrollerade och bra idag, det var jobbigt i det branta partierna, men så fort det planade ut så återhämtade jag mig direkt. Kul att det kan kännas bra uppför för en gångs skull. Förhoppningsvis är det inte bara för att jag eventuellt är i form, utan också för att jag har höjt mig en aning. 

Enligt tiderna på segmentet som jag nämnde ovan så tog jag KOM (11.52) och slog mitt personliga rekord med 12 sekunder, men den gången jag hade det tidigare KOM:et (12.04) på så var det bara en av gångerna som gick snabbt. Vanligen brukar jag ha tider på omkring 13-14 minuter. Idag så hade jag enligt segmentet: 11.52, 11.56, 12,06 och 12,06. Inte illa va? Dessutom lägre puls än vad jag tidigare brukar ha, mer kontrollerad känsla med kanske en växel till att ge och jag kände det som att jag fick in syre och kunde syresätta mina muskler idag. Hoppas det fortsätter så även på skidor framöver!

Totalt blev det 1160 höjdmeter, 2,10 timmar och 20,00 kilometer, bra pass!


Mina bästa tider i Romme

Mot Romme



Tjenare. 

Bilden ovan är från ett fint pass som jag gjorde i Romme i juli 2016. Idag är det dags igen att bege mig dit för att försöka besegra backarna. Premiär för året faktiskt! Jag kommer få med mig Elis Weslien från långt nere i landet, han hade något ärende här uppe i dalarna och ville vara med mig på ett pass, spännande, tror inte jag träffat honom förut. Även Amanda ska vara med, kul!

Det var en hektiskt morgon med att få i ordning allt och nu är det åter bråttom för att hinna till utsatt tid. Planen för passet är 4 x 15 min elghufs!

fredag, oktober 19, 2018

45 minuter stakning i residensstaden


Tjena gänget. 

Nu har jag gjort klart de fysiska aktiviteterna för denna dag, minst sagt duttigt, men en bra dag helt klart! Efter att jag kommit hem från jobbet så bytte jag om och sedan så drog vi till Falun. Jag blev avsläppt vid City Gross och stack iväg på Elpexfyrorna. 

Det var närmast nostalgiskt när jag stakade igenom residensstaden i höstskrud och rusningstrafik. Jag ska ju inte sticka under stolen med att jag saknar vägarna här runt omkring, även om de vägar jag åker i Borlänge är fullt dugliga, det går att bli trött även där. 

Jag fick ihop 45 minuter stakning, 12 kilometer och 195 höjdmeter. Det var helt okej och dagen slutade på två timmars träning. 

Imorgon ska vi till Romme för att köra elghufs, eller löpning med stavar är det väl jag sysslar med närmast, om du frågar någon som tror sig veta hur man gör åtminstone. 

Frostmorgon


Tassar uppför pulkabacken nedanför Bergebo, lite fyndigt med AXA-rågen på ryggen och det långa gräset. Notera också min snygga Skistart-buff  blå som himlen och blå som mina ideologier 

God förmiddag på er!

Efter en natt i tortyrkammaren med Alfons så var jag lätt mörbultad när jag imorse gick upp och noterade att det låg frost på marken. Natten med Alfons var väl inte helt hemsk, men han vaknat mycket och smågnäller. Vi har inte gett honom någon ersättning under de senaste nätterna för att dels försöka lära honom att sova utan, men också för att han ska äta mer på dagarna. Hittills har försöken varit fruktlösa, men vi hoppas på en snar bättring. 

Jag åt ingen frukost idag, vilket jag brukar hoppa över på fredagarna. Hoppade på cykeln och drog till jobbet. Fredagsmorgon innebär tränare för skidprofilen, idag var inget undantag. Vi körde spänsthopp och stavgångsintervaller. Medan eleverna körde intervaller så joggade jag upp och ner i backen, hejade på och kom med snabba tekniktips. Efter passet var slut så joggade jag ytterligare en kvart. Fick ihop 75 minuter och hela 380 höjdmeter. Inte illa pinkat det! 

Nu väntar jobb i någon timme, tre kilometers promenad under min rast och sedan cykling hem. Väl hemma så blir det snabba puckar då vi ska äta hos mina föräldrar. Tanken är att jag byter om till rullskidsutrustning, åker med i bilen ett tag, för att den sista biten staka till mina föräldrar, så att jag i alla fall får ihop totalt två timmars träning idag. 

Jag har sedan igår morse haft en jävulsk nackspärr, det kan ha hjälpt till i mitt griniga humör igår, samt till den huvudvärk jag ärats med. Kämpa på Adam! 

torsdag, oktober 18, 2018

Rastat den klassiska tekniken




Diagonalen är död, länge leve Steen-klivet. 

Vår käre Klæbo slog ju igenom för två vintrar sedan med dunder och brak, det kan väl ingen ha missat. Svårt också att missa hans springande steg i uppförsbackarna som nu mer eller mindre ”alla” försöker ta efter. Lite löjligt kan jag tycka, men vad vet jag som sen länge avvecklat diagonalen för framtidsväxeln: stakning. 

Idag blev det dock en tur med mina Elpexfyror, klassiskt i Skräddarbacken. Upp & ner, fram & tillbaka och hit & dit. Det ser ju redan illa ut när jag vinglande försöker ta mig fram i diagonal, eller stakning med frånskjut. När jag dessutom åker med stakstavarna som är cirka fem centimeter för långa så blir ju synen än mer komisk. Nåväl, det är rätt roligt att åka klassiskt och så illa är det nog inte. Men det känns ovant och direkt så suger det till och börjar krampa så smått nere i ländryggen. Det blev dock bättre efter hand. 

I 2,15 timmar var jag ute idag. Det kändes helt okej rent fysiskt, inga tendenser till väggningar eller energilöshet. Det var mest tråkigt och mot slutet av passet så började temperaturen sjunka väldigt snabbt, det var lite småkallt utan handskar. Jag hann mer eller mindre innanför dörren innan det blev mörkt ute. Usch, hösten är inget för mig. 

Jag vet inte vad det är med mig, men jag är småstressad och lättirriterad nästan ständigt nu under de senaste dagarna. Stort fokus ligger på min träning och när väl den är avklarad så känns allt mycket bättre igen, tills nästa dag då allt börjar om igen. Men jag försöker bita ihop och kämpa på, ibland går det upp och ibland ner. 

Vi hörs imorgon igen!

Finfrämmat igår




Jag vet, det blir mycket bilder på Alfons nu. Det får ni leva med. 

Igår så hade jag ju vilodag, det var välbehövligt. Ändå så känner jag mig som överkörd av tåget idag. Det kommer liksom efteråt den här slitenheten, eller så sitter det bara i huvudet, som med allt annat. Bara att kämpa på vidare och försöka hålla gott mod. Jag vet att jag inte tränar extremt mycket, inte jobbar extremt mycket och inte har alltför mycket saker att göra, ändå så kostar det mycket energi. Speciellt när jag är väldigt noggran kring det här med min träning, jag vill ju fortsätta utvecklas, trots ringa tid till det. 

Efter jobbet igår så fick vi finfrämmat i form av Simon Andersson, han är ju en duktig skidåkare som vi alla vet. Men igår så visade han prov på att vara en duktig godsherre och bebismatare. Vi fick nämligen hjälp med att plocka undan utemöbler och gräsklipparens hus. Dessutom så fick han äran att mata Alfons medan vi gjorde iordning middagen. Det vi dock inte fick bevittna var hans tvättegenskaper, det hann jag nämligen med att stöka undan innan han behagade dyka upp. Enligt uppgift så hade han dock inte hunnit med att hänga upp sin egen tvätt hemma under gårdagen, trots att det var hans enda uppgift för dagen..  Nåväl, man kan inte vara bäst på allt. 

Efter jobbet idag så har jag endast ett lugnt klassiskt pass, det får räcka för dagen. Två lugna pass i rad väntar nu, inför en tuffare helg. 

onsdag, oktober 17, 2018

Party-Packalotan






Mega-mannen Alfons. Vi har ett otal antal namn på honom som vi varierar. Det kan vara Palotan, Packalotan, Kanon-killen, Party-mannen, Party-packalotan och så vidare. Kärt barn har många namn sägs det ju och så är det nog. Även om han inatt inte upplevdes som ett kärt barn till 100% när han låg och smågnällde mest hela tiden. Han har ju inte ätit speciellt bra de senaste dagarna, så nu ska vi försöka låta bli att ge honom ersättning (både på nätter och dagar). Får se om det hjälper att han äter mer mat på dagarna och sedan lär sig sova under nätterna. 

Jag låg och funderade inatt och var på ett väldigt dåligt humör på grund av den uteblivna sömnen. Men nu när jag vaknat till något så har det lagt sig, jag har liksom fått ett filter så här på äldre dagar. Kanske har jag blivit vuxen? Tveksamt. 

Är rätt sliten idag, dels på grund av sömnen, men också på grund av bra pass på slutet. Vi lägger en planerad vilodag idag och hämtar hem de senaste dagarnas träningar. 

Dagens höjdpunkt blir rapporterna från Q3 i mina två största innehav: Investor och Castellum. Hoppas på bra siffror och en fin rekyl i OMXS30 nu!

tisdag, oktober 16, 2018

Sponsra Adam Steens skidsatsning


Tjenare.

Jag startade en insamling på Paypal just, ni hittar den här. Tanken är att jag kan få lite ekonomisk hjälp av er läsare till att bättre kunna bedriva min skid- och idrottssatsning. Jag vänder mig inte enbart till privatpersoner, utan även företag. 

Jag inser ju dock att det inte bara är att få saker utan motkrav, så den som är intresserad kan ju få hjälp i form av skidskolor, träningsupplägg, vallahjälp och annat som har med skidor och träning att göra. Dessutom så finns det möjlighet att köpa reklamplatser samt inlägg på bloggen, samt på tävlings- och träningskläder. 

Är du intresserad av att sponsra mig, eller inleda ett samarbete så kontakta mig gärna via:

Telefon: 076 - 166 49 97

Det går givetvis också att sponsra mig via:

Swish: 076 - 166 49 97
Bankgiro: 401-2035
Plusgiro: 508893-5

Jag syns mycket på mina sociala kanaler såsom:

Instagram (@AddeSteek)
Twitter (@AddeSteek
Facebook (AdamSteensBlogg)
Bloggen (www.adamsteen.se)

Dessutom så är jag ute på mycket tävlingar runt om i framförallt dalarna och är ett välkänt ansikte där (på både gott och ont kanske..). 

Träningen i år har flutit på väldigt bra och mitt mål med säsongen är att komma topp-3 i de långloppen jag ställer upp i här i närheten, samt topp-50 i Vasaloppet (bästa placering hittills i Vasaloppet är 48:a år 2015). 

Hjälp mig gärna att sprida detta inlägg!

Vi hörs!  

53 minuter effektiv intervalltid


Det självgoda flinet som bara uppstår när man kört klart ett intervallpass före klockan 09,15. Stundtals skugga och stundtals rejäl bländning av solen som gick upp gjorde att mina Oakley Radar EV med fotoktromatisk lins fick jobba mer än mig idag! 

Ja men tjena!

Jag hade två val idag, eller egentligen flera, det uppstår väl alltid val och valmöjligheter. Men när det kommer till träning så skulle jag hinna med ett pass innan Amanda började jobba nu på förmiddagen och på så vis så skulle jag kunna få en vilodag imorgon istället. Skönt att slippa träna på de dagarna jag jobbar, så då var valet ganska lätt. 

Jag stack iväg på rullskidorna klockan 07,58 imorse, inga fakirtider kanske, men ändå hyfsat tidigt för en som tidigare hade problem med att gå upp före klockan 10 på förmiddagarna. Jag åkte med rullmotstånd fyra bak och tre fram, vilket jag i princip alltid gör numer. Planen var att köra 4 - 3 - 2 - 1 varv runt min nya intervallbana här uppe i Skräddarbacken. Till skillnad mot i torsdags när jag körde med Måns så var det idag tio grader kallare och genomblöt vägbana, vilket gjorde att tiderna var därefter. Dessutom så satte styrkan i sedan gårdagen, men ändå så kändes det rätt hyfsat och stabilt! Jag pressade inte alltför hårt, utan intensiteten var tröskel ungefär, vilket kändes lagom idag, (flosklerna haglar). 

Såhär var upplägget idag:

4 varv: 21,37 min, 7,47 km, 120 höjdmeter, 125 fallmeter, 159 snittpuls, 170 maxpuls, 20,7 km/h snittfart

3 min vila

3 varv: 16,10 min, 5,60 km, 90 höjdmeter, 80 fallmeter, 160 snittpuls, 171 maxpuls, 20,8 km/h snittfart

2,5 min vila

2 varv: 10,48 min, 3,72 km, 65 höjdmeter, 50 fallmeter, 158 snittpuls, 169 maxpuls, 20,7 km/h snittfart

2 min vila

1 varv: 5,05 min, 1,86 km, 30 höjdmeter, 15 fallmeter, 165 snittpuls, 173 maxpuls, 21,9 km/h snittfart

Som ni märker så varierar höjdmätaren en aning och hänger inte riktigt med ibland. Men ett varv innehåller ungefär 30 höjd- och fallmeter. 

Det blev ett förhållandevis kort och effektivt intervallpass med helt okej siffror vad gäller puls och hastighet. Cirka 53 minuter effektiv intervalltid på de 83 minuter jag var ute. 

Nu får vi se vad dagen bjuder på ytterligare, det blir åtminstone en promenad till Willys för att inhandla dagens middag: blodpudding med bacon!

måndag, oktober 15, 2018

Nya bravader på gymet, bland annat 150 kg i marklyft


Nytt styrkepass och nytt personligt rekord i marklyft. Alltid något.

Nu har jag bara tre styrkepass kvar på min uppbyggnad som pågått i snart 28 veckor, det känns väldigt skönt och förhoppningsvis har det gett mig något bra också. Jag tror jag har blivit starkare i alla fall och det känns bra att följa en plan. Träningsplanen har ju förflutit som så att jag varannan vecka haft som plan att endast staka. På stakveckan så har jag försökt få in 60 minuter tröskel med impulser, sedan två ytterligare fartpass, resten distans. Det har fallit väl ut med löptävlingar på dessa veckor. På den andra veckan har jag haft mina två styrkepass, utöver det så har jag försökt få till två intervallpass (stakning + löpning) och resten distanspass. Denna plan kommer jag följa tills jag har gjort de tre resterande styrkepassen, alltså när vecka 44 är slut. Sedan så får vi se hur planen blir, men tanken är att fortsätta med stakveckor i alla fall, eventuellt ta in lite SkiErg och löpband, sen blir det ett styrkepass med lite mer fokus på explosivitet och lättare vikter. Tror det blir bra till slut. Det gäller väl egentligen bara att få till bra pass, återhämtning mellan tuffa träningar och pass som liknar det man vill tävla i. 

Idag så tog jag mina Elpexfyror och stack till Actic maserhallen där jag körde följande:

- Uppvärmningsövningar 30 kilo: 10 ryck, 10 thrusters, 10 good morning

- Marklyft (3 @ 110 kg, 2 @ 130 kg, 1 @ 140 kg) 5 x 2 @ 150 kg
- Front squats (3 @ 70 kg, 2 @ 80 kg, 1 @ 85 kg) 2 x 2 92,5 kg + Knäböj 3 x 2 @ 120 kg

- Drag med raka armar i cable cross 5 x 2 @ 82 kg
- Stakning på knä i cable cross 5 x 2 @ 91 kg

- Chins 10 x 10, start varje minut

- Fyra TRX-övningar med fokus på stakmusklerna

Efter gymet så tog jag mig till cykelbanan på väg upp mot Skräddarbacken och Tuppes väg där körde jag:

- 5 minuter enarmsstakning vänster arm
- 5 minuter enarmsstakning höger arm
- 5 minuter Smirnofstakning

Därefter så skyndade jag mig hem så fort jag bara kunde.