Rastat den klassiska tekniken

Diagonalen är död, länge leve Steen-klivet. 

Vår käre Klæbo slog ju igenom för två vintrar sedan med dunder och brak, det kan väl ingen ha missat. Svårt också att missa hans springande steg i uppförsbackarna som nu mer eller mindre ”alla” försöker ta efter. Lite löjligt kan jag tycka, men vad vet jag som sen länge avvecklat diagonalen för framtidsväxeln: stakning. 

Idag blev det dock en tur med mina Elpexfyror, klassiskt i Skräddarbacken. Upp & ner, fram & tillbaka och hit & dit. Det ser ju redan illa ut när jag vinglande försöker ta mig fram i diagonal, eller stakning med frånskjut. När jag dessutom åker med stakstavarna som är cirka fem centimeter för långa så blir ju synen än mer komisk. Nåväl, det är rätt roligt att åka klassiskt och så illa är det nog inte. Men det känns ovant och direkt så suger det till och börjar krampa så smått nere i ländryggen. Det blev dock bättre efter hand. 

I 2,15 timmar var jag ute idag. Det kändes helt okej rent fysiskt, inga tendenser till väggningar eller energilöshet. Det var mest tråkigt och mot slutet av passet så började temperaturen sjunka väldigt snabbt, det var lite småkallt utan handskar. Jag hann mer eller mindre innanför dörren innan det blev mörkt ute. Usch, hösten är inget för mig. 

Jag vet inte vad det är med mig, men jag är småstressad och lättirriterad nästan ständigt nu under de senaste dagarna. Stort fokus ligger på min träning och när väl den är avklarad så känns allt mycket bättre igen, tills nästa dag då allt börjar om igen. Men jag försöker bita ihop och kämpa på, ibland går det upp och ibland ner. 

Vi hörs imorgon igen!

Finfrämmat igår

Jag vet, det blir mycket bilder på Alfons nu. Det får ni leva med. 

Igår så hade jag ju vilodag, det var välbehövligt. Ändå så känner jag mig som överkörd av tåget idag. Det kommer liksom efteråt den här slitenheten, eller så sitter det bara i huvudet, som med allt annat. Bara att kämpa på vidare och försöka hålla gott mod. Jag vet att jag inte tränar extremt mycket, inte jobbar extremt mycket och inte har alltför mycket saker att göra, ändå så kostar det mycket energi. Speciellt när jag är väldigt noggran kring det här med min träning, jag vill ju fortsätta utvecklas, trots ringa tid till det. 

Efter jobbet igår så fick vi finfrämmat i form av Simon Andersson, han är ju en duktig skidåkare som vi alla vet. Men igår så visade han prov på att vara en duktig godsherre och bebismatare. Vi fick nämligen hjälp med att plocka undan utemöbler och gräsklipparens hus. Dessutom så fick han äran att mata Alfons medan vi gjorde iordning middagen. Det vi dock inte fick bevittna var hans tvättegenskaper, det hann jag nämligen med att stöka undan innan han behagade dyka upp. Enligt uppgift så hade han dock inte hunnit med att hänga upp sin egen tvätt hemma under gårdagen, trots att det var hans enda uppgift för dagen..  Nåväl, man kan inte vara bäst på allt. 

Efter jobbet idag så har jag endast ett lugnt klassiskt pass, det får räcka för dagen. Två lugna pass i rad väntar nu, inför en tuffare helg. 

Party-Packalotan

Mega-mannen Alfons. Vi har ett otal antal namn på honom som vi varierar. Det kan vara Palotan, Packalotan, Kanon-killen, Party-mannen, Party-packalotan och så vidare. Kärt barn har många namn sägs det ju och så är det nog. Även om han inatt inte upplevdes som ett kärt barn till 100% när han låg och smågnällde mest hela tiden. Han har ju inte ätit speciellt bra de senaste dagarna, så nu ska vi försöka låta bli att ge honom ersättning (både på nätter och dagar). Får se om det hjälper att han äter mer mat på dagarna och sedan lär sig sova under nätterna. 

Jag låg och funderade inatt och var på ett väldigt dåligt humör på grund av den uteblivna sömnen. Men nu när jag vaknat till något så har det lagt sig, jag har liksom fått ett filter så här på äldre dagar. Kanske har jag blivit vuxen? Tveksamt. 

Är rätt sliten idag, dels på grund av sömnen, men också på grund av bra pass på slutet. Vi lägger en planerad vilodag idag och hämtar hem de senaste dagarnas träningar. 

Dagens höjdpunkt blir rapporterna från Q3 i mina två största innehav: Investor och Castellum. Hoppas på bra siffror och en fin rekyl i OMXS30 nu!

Sponsra Adam Steens skidsatsning

Tjenare.

Jag startade en insamling på Paypal just, ni hittar den här. Tanken är att jag kan få lite ekonomisk hjälp av er läsare till att bättre kunna bedriva min skid- och idrottssatsning. Jag vänder mig inte enbart till privatpersoner, utan även företag. 

Jag inser ju dock att det inte bara är att få saker utan motkrav, så den som är intresserad kan ju få hjälp i form av skidskolor, träningsupplägg, vallahjälp och annat som har med skidor och träning att göra. Dessutom så finns det möjlighet att köpa reklamplatser samt inlägg på bloggen, samt på tävlings- och träningskläder. 

Är du intresserad av att sponsra mig, eller inleda ett samarbete så kontakta mig gärna via:

Mail: adam@adamsteen.se

Telefon: 076 - 166 49 97

Det går givetvis också att sponsra mig via:

Swish: 076 - 166 49 97

Bankgiro: 401-2035

Plusgiro: 508893-5

Jag syns mycket på mina sociala kanaler såsom:

Instagram (@AddeSteek)

Twitter (@AddeSteek) 

Facebook (AdamSteensBlogg)

Bloggen (www.adamsteen.se)

Dessutom så är jag ute på mycket tävlingar runt om i framförallt dalarna och är ett välkänt ansikte där (på både gott och ont kanske..). 

Träningen i år har flutit på väldigt bra och mitt mål med säsongen är att komma topp-3 i de långloppen jag ställer upp i här i närheten, samt topp-50 i Vasaloppet (bästa placering hittills i Vasaloppet är 48:a år 2015). 

Hjälp mig gärna att sprida detta inlägg!

Vi hörs!  

53 minuter effektiv intervalltid

Det självgoda flinet som bara uppstår när man kört klart ett intervallpass före klockan 09,15. Stundtals skugga och stundtals rejäl bländning av solen som gick upp gjorde att mina Oakley Radar EV med fotoktromatisk lins fick jobba mer än mig idag! 

Ja men tjena!

Jag hade två val idag, eller egentligen flera, det uppstår väl alltid val och valmöjligheter. Men när det kommer till träning så skulle jag hinna med ett pass innan Amanda började jobba nu på förmiddagen och på så vis så skulle jag kunna få en vilodag imorgon istället. Skönt att slippa träna på de dagarna jag jobbar, så då var valet ganska lätt. 

Jag stack iväg på rullskidorna klockan 07,58 imorse, inga fakirtider kanske, men ändå hyfsat tidigt för en som tidigare hade problem med att gå upp före klockan 10 på förmiddagarna. Jag åkte med rullmotstånd fyra bak och tre fram, vilket jag i princip alltid gör numer. Planen var att köra 4 - 3 - 2 - 1 varv runt min nya intervallbana här uppe i Skräddarbacken. Till skillnad mot i torsdags när jag körde med Måns så var det idag tio grader kallare och genomblöt vägbana, vilket gjorde att tiderna var därefter. Dessutom så satte styrkan i sedan gårdagen, men ändå så kändes det rätt hyfsat och stabilt! Jag pressade inte alltför hårt, utan intensiteten var tröskel ungefär, vilket kändes lagom idag, (flosklerna haglar). 

Såhär var upplägget idag:

4 varv: 21,37 min, 7,47 km, 120 höjdmeter, 125 fallmeter, 159 snittpuls, 170 maxpuls, 20,7 km/h snittfart

3 min vila

3 varv: 16,10 min, 5,60 km, 90 höjdmeter, 80 fallmeter, 160 snittpuls, 171 maxpuls, 20,8 km/h snittfart

2,5 min vila

2 varv: 10,48 min, 3,72 km, 65 höjdmeter, 50 fallmeter, 158 snittpuls, 169 maxpuls, 20,7 km/h snittfart

2 min vila

1 varv: 5,05 min, 1,86 km, 30 höjdmeter, 15 fallmeter, 165 snittpuls, 173 maxpuls, 21,9 km/h snittfart

Som ni märker så varierar höjdmätaren en aning och hänger inte riktigt med ibland. Men ett varv innehåller ungefär 30 höjd- och fallmeter. 

Det blev ett förhållandevis kort och effektivt intervallpass med helt okej siffror vad gäller puls och hastighet. Cirka 53 minuter effektiv intervalltid på de 83 minuter jag var ute. 

Nu får vi se vad dagen bjuder på ytterligare, det blir åtminstone en promenad till Willys för att inhandla dagens middag: blodpudding med bacon!

Nya bravader på gymet, bland annat 150 kg i marklyft

Nytt styrkepass och nytt personligt rekord i marklyft. Alltid något.

Nu har jag bara tre styrkepass kvar på min uppbyggnad som pågått i snart 28 veckor, det känns väldigt skönt och förhoppningsvis har det gett mig något bra också. Jag tror jag har blivit starkare i alla fall och det känns bra att följa en plan. Träningsplanen har ju förflutit som så att jag varannan vecka haft som plan att endast staka. På stakveckan så har jag försökt få in 60 minuter tröskel med impulser, sedan två ytterligare fartpass, resten distans. Det har fallit väl ut med löptävlingar på dessa veckor. På den andra veckan har jag haft mina två styrkepass, utöver det så har jag försökt få till två intervallpass (stakning + löpning) och resten distanspass. Denna plan kommer jag följa tills jag har gjort de tre resterande styrkepassen, alltså när vecka 44 är slut. Sedan så får vi se hur planen blir, men tanken är att fortsätta med stakveckor i alla fall, eventuellt ta in lite SkiErg och löpband, sen blir det ett styrkepass med lite mer fokus på explosivitet och lättare vikter. Tror det blir bra till slut. Det gäller väl egentligen bara att få till bra pass, återhämtning mellan tuffa träningar och pass som liknar det man vill tävla i. 

Idag så tog jag mina Elpexfyror och stack till Actic maserhallen där jag körde följande:

- Uppvärmningsövningar 30 kilo: 10 ryck, 10 thrusters, 10 good morning

- Marklyft (3 @ 110 kg, 2 @ 130 kg, 1 @ 140 kg) 5 x 2 @ 150 kg

- Front squats (3 @ 70 kg, 2 @ 80 kg, 1 @ 85 kg) 2 x 2 92,5 kg + Knäböj 3 x 2 @ 120 kg

- Drag med raka armar i cable cross 5 x 2 @ 82 kg

- Stakning på knä i cable cross 5 x 2 @ 91 kg

- Chins 10 x 10, start varje minut

- Fyra TRX-övningar med fokus på stakmusklerna

Efter gymet så tog jag mig till cykelbanan på väg upp mot Skräddarbacken och Tuppes väg där körde jag:

- 5 minuter enarmsstakning vänster arm

- 5 minuter enarmsstakning höger arm

- 5 minuter Smirnofstakning

Därefter så skyndade jag mig hem så fort jag bara kunde.

Högskolepoäng, börstankar och sömn

Foto: Lars Dafgård 

Ni hittar en artikel från lördagens Beat the mountain hos DT.se här.

Tjenare alla glada måndagsmänniskor. 

Något som är jäkligt skönt är att slippa denna söndagsångest som lätt kan infinna sig om man jobbar måndag till fredag. Nu när jag är pappaledig de två första dagarna var vecka så känns det inte speciellt ansträngande att jobba endast onsdag, torsdag och fredag. Tanken är att jag ska vara pappaledig som nu hela vägen till skolavslutningen i juni, hur skönt är inte det då?! Därefter så har jag inte bestämt mig för hur jag ska göra, men någon form av ändring måste jag ju få till. Kanske kontaktar jag en studievägledare och ser vad jag kan göra med mina 136,5 högskolepoäng (läste två av tre år på sport management-programmet i Falun 2004-2007, plus någon extrakurs inom idrott). Borde ju gå att få till en examen där, annars är tanken att utbilda mig vid någon yrkeshögskola. Under den tiden så kanske jag eventuellt kan hitta någon form av extrajobb, alternativt jobba lite extra som vikarie på en skola. Det har ju löst sig tidigare i livet och borde väl göra det nu också. 

Efter en helg av väntan på att börsen ska öppna igen så är det nu inte långt kvar. Blir det fortsatt nedgång, eller vänder det nu kanske? Jag är osäker nu på kort sikt, men inte speciellt orolig om jag blickar framåt lite längre. Tanken är att sitta kvar på alla mina egna aktier under väldigt lång tid, medan jag kommer sälja av lite av de jag köpt på kredit, om börsen börjar vända uppåt. Men jag försöker ha is i magen och inte handla i panik. De jag handlat på kredit är i princip endast investmentbolag (Investor, Industrivärden, Kinnevik och Latour). 

Dagens uppgifter är att gå en sväng till affären för att handla mat och panta burkar. Måndagar innebär numera alltid måndags-tacos. Finns inte så mycket bättre sätt att inleda en vecka på. Förutom att handla så ska jag även köra ett styrkepass, nu kliver jag ner på två repetitioner per övning och fem set. Det kan bli spännande. Mina ben är fortsatt riktigt slitna sedan loppet i lördags. 

Vi gick till sängs före klockan 21 igår, men Alfons har börjat vara smågnällig på nätterna igen och det var min natt att sova med honom. Han har ätit lite sämre på dagarna och vill äta en massa ersättning på nätterna. Det leder till en gnällig Alfons med en riktigt kissfylld blöja. Allt det till trots så fick jag sova strax över åtta timmar inatt, med en avslutning på nästan en timmes ensam sömn när Amanda gick upp på morgonen och tog Alfons innan hon började jobba, guld värt. 

Avslutar med tre bilder:

Foton: Beat the mountain

Forcerar hindren i mina Icebug Acceleritas 6. Jag värmer dock alltid upp i mina Hoka One One Napali, det är en galet bra sko även det. Jag har aldrig haft ett sådant bra och komplett "skostall" som nu!

Igår gjorde jag en knäckepizza med köttfärs, tomat och ost, den blev god!

Söndagsfemmilen™

Vad vore livet utan femmilar lite nu och då? Troligen både tråkigare och fetare. Men kanske lite mindre jobbigt? Jag drog till med en tur till Falun och tillbaka. Precis som femmilen dagen efter Lidingöloppet så försökte jag åka på lite och kunna träna på att bli lite mer energieffektiv. 

Tyckte det funkade rätt bra även om jag var lite mer plågad än vad snittpulsen på 118 skvallrar om. Totalt så blev det 2,55 timmar, 51,4 kilometer (17,6 km/h snittfart) och 390 höjdmeter. Som vanligt så körde jag med elpexfyror bak och treor fram. Endast vatten i vätskebältet och dricka i farten en gång var halvtimme. 

Veckomängden slutade på 10,40 timmar och 157 kilometer. Duger åt mig, hej!

Sliten järnet

Linus Larsson tog denna bild på mig igår efter målgången. Glad, nöjd och trött. Även idag är jag rätt trött, benen är verkligen förstörda efter gårdagens Beat the mountain. Trodde inte att jag skulle känna såhär mycket. Träningsvärk både i framsida, lår, baksida lår, vader och skinkor. Galet! 

Efter loppet igår så hade vi en trevlig födelsedagsmiddag för Alfons morfar. Även den känns av idag.. 

Jag har varit ut på en liten promenad nu under förmiddagen, medan Amanda varit på gymet. Nu snart väntar det ett rullskidspass för min del, det kan bli kämpigt! 

Alfons mormor har sytt en cool Axa-tävlingsdräkt åt Alfons. Så nu är vi matchade!

Gårdagens snickerstårta var god och minst sagt mastig!

Victory Royale @ Beat The Mountain!

Intervjuad och fotad av Dalarnas Tidningar efter målgång

Vilken revansch från förra årets nederlag!! Jag har ju haft en bra känsla i löpningen på slutet och efter torsdagens stakintervaller med Måns så fick jag ju lite bättre självförtroende i stakningen också. Kul när det för en gångs skull känns bra och att jag får lite flyt. 

Idag så sprang jag och Amanda för "KaQ Racing Team", klädmärket som Johan Sonesson startat, kul att vi fick vara med i ett sådant fint gäng. Efter en ganska sparsam uppvärmning så drog vi iväg, jag kom i tät ganska tidigt i loppet, hade rätt hög puls så fick hålla igen lite för att inte blåsa på alltför mycket. På de första fem kilometrarna så var det säkerligen tio hinder, ändå passerade jag dom på 20,00, inte illa pinkat! Bakom mig ganska nära så var Linus Larsson, Daniel Bodare och Mattias Westman. Efter några hinder så hade jag uppskattningsvis 20-25 sekunders ledning till Linus när det var dags för balansgång på ett spännband. Grejen var att bandet var för dåligt spänt, så det gick inte att genomföra på ett bra sätt, vilket gjorde att personalen vid hindret bad oss skippa det. Det gjorde att Linus, Daniel och Mattias fick lite gratistid på mig och fick springa iväg i rygg på mig. Jag blev lite lätt less då, men fokuserade framåt och lyckades få lucka på dom igen. 

Efter cirka åtta kilometers löpning, mestadels på grusväg och några hinder så var vi på toppen av Nybrobacken. Jag hade några sekunders ledning på Linus, men var rädd att han skulle springa ikapp mig utför, då jag vet att han är rätt bra på det. Men jag hade fortsatt lucka inför första gången uppför själva slalombacken. Vi höll jämt ganska länge, men mot slutet av backen så fick jag lite mer lucka, dessutom så kunde jag trycka på upp över krönet och få ytterligare lite tid. 

I botten av backen inför sista vändan upp så var det lite hinder som jag genomförde helt okej och jag kunde hålla luckan bra bakåt. Började bli riktigt trött i den sista stigningen och faktiskt så gick jag en liten bit precis innan toppen. Utför backen för tredje och sista gången så tyckte jag att jag snabbt återhämtade mig, kollade att jag hade en bra lucka bakåt och kunde trycka på fint hela vägen in mot de avslutande hindren som var: klätternät, löpband á la gladiatorerna och en stor airbag. Gick i mål som väldigt trött och glad etta!! 

Även Amanda gjorde en riktig kämparinsats och blev femma i damklassen på 1,47,00, grattis! 

Siffrorna från min klocka: 1,06,28 timmar, 12,83 kilometer, 182 snittpuls, 193 maxpuls, 595 höjdmeter, 560 fallmeter, 5,11 min/km snittfart. Jag sprang i mina Icebug Acceleritas 6, den skon är i tävlingssammanhang till och med bättre än mina andra favoritskor Inov 8 x-talon 212, lite lättare och lite bättre grepp! Jag halkade bara två gånger under hela loppet i dessa skor, grymma!  

Lite bilder:

Fler resultat här