lördag, oktober 06, 2018

Äntligen nytt personligt rekord på Hackmora Bergslopp 12:48 och fjärdeplats!


Foto: Sågmyra SK

Jag vet inte hur många gånger jag sprungit Hackmora bergslopp, men jag vet att jag sprang det första gången redan 1995, då var jag 11 år gammal, sprang på 18,21 minuter och kom klart sist. Sedan dess så har jag sprungit en rad lopp, men bara två gånger tidigare har jag varit under 13 minuter: 12,51 år 2002 som var gällande personligt rekord fram tills idag och 12,55 år 2013. Annars har jag legat omkring 13,04 - 13,35 ungefär. 13,20 hade jag förra året. Resultat från årets Hackmora bergslopp hittar du här och bilder här.

Känslan på slutet är att löpningen fungerar rätt bra, men det är ju inte samma sak som att springa uppför. En akilleshäl jag länge haft är ju min uppförslöpning, eller egentligen uppförsbackar över två minuter på alla sporter jag utövar/utövat. Troligen på grund av mitt relativt låga syreupptag (5,2-5,4 liter är det maximala värdet jag uppmätt). Men trots det så hade jag en bra känsla inför loppet idag, var avslappnad och inte överdrivet nervös, dessutom så trodde jag att jag hade en god chans att ta mig under 13 minuter idag. Kul! 

Jag värmde upp delvis tillsammans med Linus Larsson och Mikael Sandgren. Efter 15 minuters jogg så lade jag först in en tre minuter lång tröskel i 3,39 min/km-fart, när jag såg den mellantiden och ändå tyckt att jag inte var speciellt andfådd så insåg jag återigen att löpningen fungerar bra. Jag avslutade uppvärmingen med 10 x 20 steg i något högre fart än tröskel, med 20 lugna steg däremellan. Pulsen gick upp till 170 och även det kändes skapligt!

Väl på startlinjen så börjar ju tankarna, nervositeten och så vidare. Idag tänkte jag: "här står jag och är glad nu, men om några minuter så ska jag plåga mig så nära mitt max jag kan, hur fan ska det gå?" 

När starten gick så kom jag iväg bra och låg länge på tredje plats i första stigningen. På toppen av den och sedan utför den enda nedförsbacken så tappade jag några platser och låg väl 7-8:e ungefär, kändes ändå helt okej och jag hade ju bra häng på killarna framför. På den cirka en kilometer långa grusvägen så kändes det bra för en gångs skull och jag kunde plocka några placeringar så att jag in på den sista kilometern låg fyra, i rygg på trean Erik Rost. Jag hade krafter kvar och tänkte att nu jävlar ska jag få revansch efter spurtförlusten på 3000 meter bana 2016. Men tydligen hade Erik ytterligare ett ess i rockärmen och kunde segla ifrån mig under de sista hundra metrarna. För en gångs skull så hade jag ingen extra spurt att ge på slutklämmen, jag tog mig knappt uppåt och framåt, så kanske tog jag helt enkelt ut mig allt vad jag kunde idag. 

Jag kollade inte på klockan en enda gång under loppet, så när jag hörde dom ropade "48" när jag gick i mål så fattade jag direkt att dom syftade på tiden 12,48 och att jag äntligen fick slå personligt rekord igen på Hackmora! Skapligt skön känsla att lägga sig ner då kan jag berätta. Sjukt nöjd med tid, insats, placering och känsla.  Race-siffror från min klocka: 12,50 min (startade klockan tre sek innan), 2,86 km, 185 snittpuls, 193 maxpuls, 220 höjdmeter, 15 fallmeter.

Efter tävlingen så joggade jag Linus Larsson och Mikael Sandgren ner till vägövergången, två kilometer ifrån mål, där skulle vi köra en tröskel upp till målet. Det blev istället "tröskel", ganska hårt, men ändå kontrollerat (10,06 min, 1,95 km, 185 höjdmeter, 172 snittpuls, 183 maxpuls). 

Sprang i mina Icebug Acceleritas 6 idag, 217 gram per sko, riktigt bra val för dagens race!

Avslutar med några fler bilder:


Foto: Margareta Steen




Foton: Frida Veljebo

Hackmora bergslopp idag!












Det är svårt att beskriva hur skön känslan att slippa träna när jag kommer hem från jobbet är. Igår var ju en sådan dag. Hela mitt väsen blir lugnare då jag slipper vara stressad och småsur. Dessutom så hinner man med en massa saker som annars står ogjorda. Som ni ser på bilderna ovan så blev det lite jobb i trädgården, med bästa Alfons som hjälpreda. Amanda klippte päronträdet, jag krattade och tog upp kvistarna. Vi slängde alla döda plantor från vår odling, jag hann med att klippa alla kanter som inte automovern tar och jag avslutade fixet med att ladda Benzens batteri. Skönt att få lite undanstökat! 

Idag är det det traditionsrika Hackmora bergslopp som står på agendan! Klockan 12.30 startar vi. 2,9 kilometer och drygt 220 höjdmeter, det brukar räcka långt för att bli trött. Jag tycker det är skönt att få till lite tävlingar, för att driva puls och för att slippa den vanliga träningen. Rullskidtävlingar är inget jag gillar, däremot löptävlingar, så då kör jag löptävlingar. Har inga direkta mål med dagen, att få till ett bra träningspass och att jag får ta ut mig räcker. 

Nu ska jag gå en kort promenad med Alfons och Boss, medan Amanda tränar. Sedan blir det frukost: två deciliter havregrynsgröt med egenplockade blåbär och hallon, samt två kokta ägg. 

Vi hörs senare!

fredag, oktober 05, 2018

Jag gillar Helhetshälsa


Jag fick hem lite produkter från Helhetshälsa idag, vissa av burkarna ovan är för test. Vanligen så äter jag följande kosttillskott från Helhetshälsa: Helavit, Helamin, Omega 3, Vitamin D3 och Magnesium. Har testat en rad olika kosttillskott tidigare, men under de senaste åren så har jag endast ätit tillskott från Helhetshälsa. Det jag tycker är bra och tryggt är att dom tillverkas i Sverige och att dom har som affärsidé att ha marknadens renaste tillskott. Det finns ju en uppsjö av tillskott där ute och många fungerar säkert bra, jag har dock bevis på att Helhetshälsa fungerar bra då jag sällan är sjuk. Det räcker långt för mig!

Nu i förkylningstider så kan jag rekommendera två tillskott som förhoppningsvis kan hjälpa till att antingen motverka, eller att förkorta sjukdomen tidsmässigt:


Zink optimal och Immun optimal. Dessa produkter har räddat mig tidigare vid annalkande förkylningar! 

Morgonjogg och andra bestyr


Packade ner Alfons i väskan och drog till jobbet för att avverka veckans sista arbetsdag. Skämt åsido. 

Denna fredag började med att jag på fastande mage cyklade till jobbet och sedan sprang med ett gäng killar på skid- och orienteringsprofilen. Dagens uppgift var att vi skulle plocka ner orienteringskontroller för skolan och vi delade in oss i grupper. Jag sprang bara med en grupp, vad gäller orientering så är jag inte speciellt bra, knappt att jag klarade det när jag själv gick i skolan, skulle jag lägga manken till nu så tror jag väl att jag skulle kunna ta mig runt en enklare bana på högstadienivå, mer än så är det inte. Det är roligt att ha hand om profilen här på skolan, synd att det bara är en dag i veckan och på fredagar, men men, bättre än inget. Jag fick ihop en timmes lätt jogg. Det får räcka för idag, känner mig lite småsliten och sov rätt dåligt inatt. 

Nu har ju Alfons börjat sova lite bättre på nätterna, men då har jag istället svårt att slappna av. Ligger och väntar på att han ska börja gnälla. Men det lär väl ge sig med tiden. Att sova ensam varannan natt är ju i alla fall helt okej, då hinner man inte bli helt förstörd. 

Kvar på dagens agenda står en kort promenad under min halvtimmesrast, jobba några timmar, cykla hem och sedan promenera till affären för att inhandla ingredienser till dagens middag. 

Trevlig fredag på er!

torsdag, oktober 04, 2018

Det var inte roligt att köra stakintervaller idag heller...


Blött, blåsigt och kallt, mina Elpexrullskidor med fyror bak och treor fram gick tyngre än en SkiGo-vallad skida idag. Då förstår ni kanske hur jag slet?!

God afton bloggen. 

Idag var det en dag då det rent mentalt var extra tungt att bege mig ut. Skapligt väder under dagen när jag jobbade, som sedan blev till regn och blåst när jag skulle till med mitt, såklart. Ingen supermotivation, halvkass känsla och givetvis en puls som inte riktigt är på de nivåer jag vill. Men jag vek inte ner mig, körde precis enligt planen och passet blev bra, utan tvekan. Jag har börjat tänka såhär kring mina stakintervaller: Tänk inte på att pulsen är låg, försök tänk bra teknik, bra fart och att jag ska få en bra belastning rent muskulärt. Puls kan jag driva på löpning och löptävlingar (Hackmora på lördag och Beat the mountain på nästa lördag). Kommer försöka köra lite löpband framgent också, när det är slut på löptävlingar, då retar jag det systemet där, sedan håller jag i med stakintervaller, 60 minuter tröskelstak och så vidare. 

Idag så körde jag en fallande stege, mer om den snart. Då kom jag åter att bli osäker (så typiskt undertecknad att bli just osäker) när jag vandrade mig nedåt och skulle öka farten/intensiteten. Jag har ju inte kört någon mjölksyra att tala om på rullskidor/stakning. Jaha, är jag oduglig i vinter igen nu då?! När syran slog in på de kortare intervalldragen så blev jag närmast gråtfärdig, usch, här vill jag inte vara. Men samtidigt, där jag tävlar på vintrarna så är det inte alltför mycket som avgörs ändå på just den biten tänker jag, utan jag försöker nöta på med min plan, får jag lust kanske jag trycker in lite kortare och hårdare intervaller och sen får det väl helt enkelt bli som det blir. Det har ju gått hyfsat förr, så det lär väl inte bli så mycket sämre kommande säsong. Jag tror jag är i skaplig fas, det är nog bara den halvdåliga dagen som gör att jag tvivlar. Kapaciteten har jag ju i alla fall, det tycker jag att jag visade under Lidingöloppet och övriga löptävlingar den senaste tiden. Skidor kan jag ju åka också, har ju ett antal skidår på nacken, så det är nog bara att nöta på vidare med bra pass. 

Dessutom så kan jag ju fortsatt vara sliten efter nyss nämnda Lidingöloppet, det blev ju träning tre dagar därefter med bland annat en femmil stakning, tuff styrka och ett lätt distanspass, följt av en vilodag (som i många fall kan göra att man blir lite seg dagen efter). Det är ju inte bara mig själv att ta hänsyn till längre, så ibland blir ju planeringen lite tokig. Men hellre det än ingen träning. 

Inte nog med att känslan var halvdålig idag, blodröda siffror på börsen gjorde ju sitt till åt det dåliga humöret också. Är det blodröda siffror så blir jag bitter, är det bara blåa siffror så blir jag istället orolig och nojig. Aldrig får man då vara nöjd. 

Men det var väl kanske inte denna trams jag skrev ovan som ni klickade er in hit för att läsa?! Ni kanske ville läsa om århundradets träningspass!?!? Jag körde runt, runt på min bana i Skräddarbacken, klarade mig från bussmöten och idiotomkörningar idag, det var skönt. Efter en uppvärmning på strax över 15 minuter så körde jag följande:

10 minuter: 3,50 km, 45 höjdmeter, 30 fallmeter, 155 snittpuls, 165 maxpuls, 20,9 km/h snittfart

2 minuter vila

8 minuter: 2,86 km, 30 höjdmeter, 25 fallmeter, 157 snittpuls, 165 maxpuls, 21,3 km/h snittfart

2 minuter vila

6 minuter: 2,19 km, 25 höjdmeter, 25 fallmeter, 160 snittpuls, 167 maxpuls, 21,9 km/h snittfart

2 minuter vila

4 minuter: 1,61 km, 5 höjdmeter, 25 fallmeter, 157 snittpuls, 164 maxpuls, 23,9 km/h snittfart

2 minuter vila

2 minuter: 0,76 km, 5 höjdmeter, 5 fallmeter, 165 snittpuls, 171 maxpuls, 22,5 km/h snittfart

1 minut vila

1 minut: 0,40 km, 0 höjdmeter, 5 fallmeter, 166 snittpuls, 175 maxpuls, 23,8 km/h snittfart

1 minut vila

4 x 30"-30": 162 snittpuls, 168 maxpuls

2 minuter vila

6 x 40"-20": 165 snittpuls, 173 maxpuls, 18,7 km/h snittfart (inkl vilan)

2 minuter vila

6 minuter 10"-20": 161 snittpuls, 169 maxpuls

Totalt 45 minuter ren och skär njutning i effektiv intervalltid.

Tack för kaffet och godnatt!

Nytvättade färdmedel, sushi och tvättstugan klar (igen)


Kamrater kamrater, hej och hå!

Igår var det en härlig vilodag, men det hanns ju med mycket likväl, eller kanske just på grund av det. Under skoltiden så var vi till KFUM-hallen på någon form av friluftsdag, det innebar 2 x 3,5 kilometer promenad på arbetstid, smooth! Dessutom så fick jag ju som vanligt in mina 2 x 5,5 kilometer cykel till och från jobb. 

På hemvägen från jobbet så stannade jag till på Willys och ”handlade” en kanel som jag fått gratis i ett erbjudande, på grund av att det idag är kanelbullens dag. Snyggt. 

Väl hemma så packade vi släpvagnen som vi har haft på lån av pappa full med skräp och begav oss till tippen för att slänga en massa skit från renoveringen av tvättstugan. Vi stannade till hos Amandas föräldrar och tog med oss Automover-gräsklipparen som vi delar med dom. Vi tänkte ge gräset en sista klippning innan vintern. 

Efter att jag startat gräsklipparen så drog jag igång det viktigaste projektet för dagen: tvättning och vaxning av Benzen + pendlingscykeln. Skönt att få dom rena, då kan jag få lite andrum. 

När jag gjort några timmar på mina färdmedel så var det dags för dusch och sedan en väldigt god samt för mig helt ny middag:


Amanda hade lagat sushi, och jag har aldrig ätit det tidigare (hör och häpna). Det var fantastiskt gott och nu har vi nog fått en ny rätt till vårt ganska smala middags-bibliotek. 

Mätta och belåtna så gick vi ner i källaren och satte upp den gamla tvättmaskinen på den nya, samt fixade iordning tvättstugan för andra gången. Det blev rätt bra:


Idag så var det frost och någon minusgrad ute. Känns spännande att jag ska köra stakintervaller i eftermiddag, men då är nog frosten utbytt mot regn enligt prognosen. Kul. 

onsdag, oktober 03, 2018

Jobbsituation, otryggt Sverige och 0% ränta!


Mysig promenad i regnet igår, 7,5 kilometer och lätt nederbörd. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder, bla bla bla. 

Hej kompisar och kamrater. 

Fem dagars ledighet och nu åter på jobbet. Nåväl, bara att bita ihop och kämpa. Snart höstlov, sen jullov och sedan är det ju vårtermin igen. Det kan nog bli sista året i skolan nu, måste ta mig ur bekvämligheten och göra något åt det här med livet. Kan ju liksom inte gå runt på en ”lön” under tio K i månaden, det funkar inte om jag ska kunna gå i tidig pension. Tanken är att plugga ett år på yrkeshögskola och sedan hitta ”ett riktigt jobb”. 

Läste igår att en man på cykel blivit överfallen av 5-6 personer bakom Hemköp i Tjärna Ängar. Fy fan. För någon vecka sedan stod det i tidningen om ett rån i Jakobsgårdarna (Jax). En tid innan det så blev Amanda, Alfons och Alfons mormor hotade av ett gäng när dom gick hemåt med barnvagnen, tror jag nämnde det tidigare. Det är helt sinnessjukt hur det ser ut här i Sverige, men vänstervridna godhetsknarkare blundar och säger att det inte är några problem. Mångfald och allas lika värde, jo tack. Undrar hur långt det kan gå innan folk förstår. Troligen mycket längre än såhär. Och nu får jag väl fan igen när jag är ute och trampar på tunn is. Jag tycker det är sjukt obehagligt att gå mellan Willys och hemmet under vissa tidpunkter och jag vill inte att Amanda ska gå själv med Alfons där. Fint land vi har alltså. Jag är inne på att skaffa något att försvara oss med som vi har i barnvagnen, ifall det dyker upp någon otrevlig situation. 

Till något roligare:

Igår såg jag nyheten att avanza sänker räntan på deras superlån. Nu kan man alltså låna upp till 50 000 till 0,0% ränta om man har 500 000 i värdepapper som godkännes av just superlånet. Alltså typ ”stora, säkra” aktier/bolag/fonder. Visst, det bygger fallhöjd inför en kommande lågkonjunktur, men samtidigt, jag är långsiktig i mitt sparande och igår så ansökte jag om en kredit med mina värdepapper som säkerhet. Tanken är att skicka in en liten stek i ”tråkiga” bolag såsom: Investor, Latour, Kinnevik och eventuellt SAAB och/eller Volvo. Spännande! De senaste aktieköpen har varit lika tråkiga, med nyss nämnda bolag (minus SAAB och Volvo), samt Telia, Castellum, Swedbank och så vidare!

tisdag, oktober 02, 2018

120 minuter klassiskt med träningsvärk




Det händer inte ofta, speciellt inte på rullskidor, men då och då smäller jag till med ett klassiskt pass. Det är ju rätt så härligt att få (försöka) sträcka ut i diagonalen och att få använda benen vid stakning med frånskjut. Jag gör det så sällan, så jag får ingen avslappnad rörelse i det hela. Men jag har ju tidigare kört åtskilliga timmar med de nyss nämnda växlarna, så rörelsemönstret sitter ju ändå där någonstans. Idag hade jag rejält med träningsvärk, både från Lidingöloppet och gårdagens gymstyrka. Ländryggen småkrampade när jag diagonalade, benen var trötta och jag var småsliten. Skönt då att jag får vila imorgon, efter sju träningsdagarni följd. 

Jag körde vändan över Alderbäcken - Täkt - Spraxkya - Floda - Lindan. I början och slutet av passet så var jag en kortis i Skräddarbacken för att få lite extra höjdmeter. Det blev två timmar, 29 kilometer och 315 höjdmeter. Passet tränades på fastande mage. Jag återinvigde även mina Oakley Radar EV med fotokromatisk lins  det är ju en fantastisk uppfinning under dagar som denna med växlande molnighet. 

Nu ska jag försöka njuta av dagen och umgås med Alfons!

måndag, oktober 01, 2018

142,5 kilo rätt upp


Trots att benen var fyllda av träningsvärk så gick dagens styrkepass klart över förväntan. Är inte alltför sliten, utan det är "bara" träningsvärk, tror det gjorde att jag lyckades få till ett bra pass idag. Men nu räknar jag verkligen ner passen på denna långa styrkeperiod, jag märker ju själv inför dessa pass hur jag blir grinigare och surare, att jag går in i min "fokusbubbla". Egentligen ett tillstånd som jag inte gillar, för jag blir otrevlig och tystlåten. Det är väl en av sakerna som ska bli skönt när jag någon gång i framtiden lägger ner satsningen, att inte bli så sur och fokuserad inför viktiga pass och tävlingar. Då kan jag istället träna mer efter känsla och mer det jag vill. Nu gäller det ju att göra en del grispass om jag vill kunna åka fort även framgent. Åter till träningspasset.

Som sig bör så tog jag mina gamla Elpex-fyror ner till gymet. Som ni ser på bilden ovan så brukar jag numer när styrkan är så pass tung (åtminstone för mig) köra i en variant av dessa kompressionsstrumpor. Om det hjälper vet jag inte, men det är skönt i alla fall. Annars så brukar jag bara ha kompressionsstrumpor i återhämtningssyfte mellan och efter träningspassen, väldigt sällan på träningspass. Jag har testat några gånger att springa lite fortare i dom och visst, det funkar väl rätt bra, men jag tycker det är betydligt skönare med korta löpstrumpor när jag tävlar. 

På gymet så körde jag idag:

- Uppvärmningsövningar 30 kilo: 10 ryck, 10 thrusters, 10 good morning

- Marklyft (Uppvärmning 5 x 70 kilo, 3 x 110 kilo, 1 x 130 kilo) 4 x 4, 142,5 kilo (nytt personligt rekord, har dock aldrig maxat)
- Front squats (Uppvärmning 3 x 70 kilo) 2 x 4, 87,5 kilo + Knäböj 2 x 4, 110 kilo

- Drag med raka armar i cable cross 4 x 4, 77 kilo
- Stakning på knä i cable cross 4 x 4, 91 kilo

- Chins 10 x 10, start varje minut

- Fyra TRX-övningar med fokus på bålen

Som ni ser ovan så körde jag några extra uppvärmninsrepetitioner på marklyft och front squats, det för att minimera skaderisken. Tycker också att marklyften blivit marginellt lättare när jag kört några få lyft på lite lättare vikter innan huvudvikten.

Efter gymet så körde jag 3 x 5 minuter uppför med: enarmsstakning höger + vänster, samt smirnofstakning (diagonalrörelse med armarna och stillastående ben). Idag kom jag längre än vad jag gjort tidigare under detta styrkeprogram!

Nu blir det måndags-tacos!

Dåliga omen inför Lidingöloppet +ANNAT


Dåliga omen inför Lidingöloppet

Efter gårdagens femmil så blev det några timmars jobb i den nya tvättstugan som vi renoverat en tid. Det hade nämligen hänt en olycka bara någon timme innan vi skulle åka ner till Stockholm i fredags. Innan jag stack ut på mitt korta stakpass så lade jag i en tvätt i den nya tvättmaskinen. Tillbaka från träningen så gick jag ner i källaren och såg att den gamla tvättmaskinen som vi ställt på den nya hade ramlat rätt ner i det nya klinkersgolvet, slitit med sig hela kontakten från väggen (den kontakten har vi inte hittat än, ytterst märkligt) och på golvet så låg det bland annat luckor till tvättmedelsfacken, vatten och annat mindre roligt. Den nya maskinen centrifugerade våldsamt och jag blev tvungen att rycka ur kontakten. Vi fixade det värsta, torkade upp vattnet och kollade så att allt var helt, vilket det turligt nog var. Det var detta vi åtgärdade igår, dels med en förstärkning av den platta med justerbara fötter som maskinerna stod på, vi satte även dit vibrationsdämpande fötter till maskinen. Men det största misstaget vi gjort var att vi glömt ta bort transbortbultarna bak på den nya maskinen, därav de rejäla vibrationer som gjorde att maskinen ovan ramlat ner. Bra där.. Igår kväll så testade vi den nya maskinen igen, denna gång utan transportbultar och det verkar fungera. Nästa steg är nu att få upp den gamla maskinen på den nya igen, slit och släp. 

Det var inte bara tvättmedelsbekymmer som inför Lidingöloppet fick mig att tro att på ett dåligt omen. Dels så var och är både Amanda och Alfons sjuka, så jag var livrädd inför att bli förkyld. Jag sprayade Coldzyme och åt Medistus-tabletter som om det inte fanns någon morgondag hela veckan innan. Sen var det ju det här med mitt knä som sju dagar innan loppet gjorde så ont att jag knappt kunde gå. Lägg därtill bilolyckan på vägen ner. Benzen har även den varit lite konstig på slutet, den har haft ett missljud på tomgång, men troligen är det bara någon avgasplåt eller liknande som sitter löst. Så flera gånger tvivlade jag om det skulle bli något Lidingölopp överhuvudtaget. Så fatta lyckan när jag vaknade på lördag morgon på hotellet och varken var sjuk eller hade ont i knät, först då var jag säker på att kunna springa. Det enda som var kvar nu var att ta sig till Lidingö, genom hela Stockholm och sedan hitta en parkering. Timmarna innan loppet så blev jag mer och mer nervös, men på ett helt annat sätt än inför Vasaloppet exempelvis. Jag var stissig, uppåt, pratig och kände mig närmast hög/full. Denna nervositet gjorde mig pigg, jag ville inte sitta still. Nervositeten inför Vasaloppet gör mig loj och trött. Spännande ändå, så mycket som sitter i huvudet. Men jag tror grejen är att här hade jag inte speciellt mycket press på mig själv, här skulle jag ju "bara" springa under två timmar och hålla tröskel till en början,  det skulle ju ta ett tag innan tröttheten kom. Dessutom är ju inte löpning min huvudidrott heller, så det gjorde ju inte så mycket om jag misslyckades. Men jag hade aldrig någon tanke på att jag skulle misslyckas, jag var rätt säker på att det skulle gå vägen nästan hela tiden. Note to self: Jag måste försöka få med mig detta inför kommande lopp på skidor, att hitta glädjen, istället för att bli sänkt av nervositet och rädsla för att misslyckas. 

Måndag

Idag är jag hemma med Alfons medan Amanda jobbar. Mina ben värker rätt rejält idag sedan lördagens race. Känner också lite i mitt knä, precis som tidigare. Jag tror dock att knäproblemet är någon form av muskulär överbelastning och inte något alltför allvarligt. Efter klockan 14 så kommer min mamma hit för att ta hand om Alfons, så jag kan träna gym. Jag väntar med att äta "frukost" till strax innan klockan 14, då får jag in åtminstone 16 timmars fasta också. Tanken var att vila imorgon, men då Amanda är ledig på förmiddagen så hinner jag träna då istället och kan på så sätt ta vila på onsdag. Mycket skönare att vila på de dagar jag jobbar, eftersom att det oftast är sjukt tungt att bege mig ut på träning efter jobbet.

Det återstår nu sex stycken styrkepass på mitt tunga och tuffa program, det ska bli skönt när det är avklarat, så jag kan köra lite lättare styrka igen och få lite mer ork i musklerna.