Jobbsituation, otryggt Sverige och 0% ränta!

Mysig promenad i regnet igår, 7,5 kilometer och lätt nederbörd. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder, bla bla bla. 

Hej kompisar och kamrater. 

Fem dagars ledighet och nu åter på jobbet. Nåväl, bara att bita ihop och kämpa. Snart höstlov, sen jullov och sedan är det ju vårtermin igen. Det kan nog bli sista året i skolan nu, måste ta mig ur bekvämligheten och göra något åt det här med livet. Kan ju liksom inte gå runt på en ”lön” under tio K i månaden, det funkar inte om jag ska kunna gå i tidig pension. Tanken är att plugga ett år på yrkeshögskola och sedan hitta ”ett riktigt jobb”. 

Läste igår att en man på cykel blivit överfallen av 5-6 personer bakom Hemköp i Tjärna Ängar. Fy fan. För någon vecka sedan stod det i tidningen om ett rån i Jakobsgårdarna (Jax). En tid innan det så blev Amanda, Alfons och Alfons mormor hotade av ett gäng när dom gick hemåt med barnvagnen, tror jag nämnde det tidigare. Det är helt sinnessjukt hur det ser ut här i Sverige, men vänstervridna godhetsknarkare blundar och säger att det inte är några problem. Mångfald och allas lika värde, jo tack. Undrar hur långt det kan gå innan folk förstår. Troligen mycket längre än såhär. Och nu får jag väl fan igen när jag är ute och trampar på tunn is. Jag tycker det är sjukt obehagligt att gå mellan Willys och hemmet under vissa tidpunkter och jag vill inte att Amanda ska gå själv med Alfons där. Fint land vi har alltså. Jag är inne på att skaffa något att försvara oss med som vi har i barnvagnen, ifall det dyker upp någon otrevlig situation. 

Till något roligare:

Igår såg jag nyheten att avanza sänker räntan på deras superlån. Nu kan man alltså låna upp till 50 000 till 0,0% ränta om man har 500 000 i värdepapper som godkännes av just superlånet. Alltså typ ”stora, säkra” aktier/bolag/fonder. Visst, det bygger fallhöjd inför en kommande lågkonjunktur, men samtidigt, jag är långsiktig i mitt sparande och igår så ansökte jag om en kredit med mina värdepapper som säkerhet. Tanken är att skicka in en liten stek i ”tråkiga” bolag såsom: Investor, Latour, Kinnevik och eventuellt SAAB och/eller Volvo. Spännande! De senaste aktieköpen har varit lika tråkiga, med nyss nämnda bolag (minus SAAB och Volvo), samt Telia, Castellum, Swedbank och så vidare!

120 minuter klassiskt med träningsvärk

Det händer inte ofta, speciellt inte på rullskidor, men då och då smäller jag till med ett klassiskt pass. Det är ju rätt så härligt att få (försöka) sträcka ut i diagonalen och att få använda benen vid stakning med frånskjut. Jag gör det så sällan, så jag får ingen avslappnad rörelse i det hela. Men jag har ju tidigare kört åtskilliga timmar med de nyss nämnda växlarna, så rörelsemönstret sitter ju ändå där någonstans. Idag hade jag rejält med träningsvärk, både från Lidingöloppet och gårdagens gymstyrka. Ländryggen småkrampade när jag diagonalade, benen var trötta och jag var småsliten. Skönt då att jag får vila imorgon, efter sju träningsdagarni följd. 

Jag körde vändan över Alderbäcken - Täkt - Spraxkya - Floda - Lindan. I början och slutet av passet så var jag en kortis i Skräddarbacken för att få lite extra höjdmeter. Det blev två timmar, 29 kilometer och 315 höjdmeter. Passet tränades på fastande mage. Jag återinvigde även mina Oakley Radar EV med fotokromatisk lins  det är ju en fantastisk uppfinning under dagar som denna med växlande molnighet. 

Nu ska jag försöka njuta av dagen och umgås med Alfons!

142,5 kilo rätt upp

Trots att benen var fyllda av träningsvärk så gick dagens styrkepass klart över förväntan. Är inte alltför sliten, utan det är "bara" träningsvärk, tror det gjorde att jag lyckades få till ett bra pass idag. Men nu räknar jag verkligen ner passen på denna långa styrkeperiod, jag märker ju själv inför dessa pass hur jag blir grinigare och surare, att jag går in i min "fokusbubbla". Egentligen ett tillstånd som jag inte gillar, för jag blir otrevlig och tystlåten. Det är väl en av sakerna som ska bli skönt när jag någon gång i framtiden lägger ner satsningen, att inte bli så sur och fokuserad inför viktiga pass och tävlingar. Då kan jag istället träna mer efter känsla och mer det jag vill. Nu gäller det ju att göra en del grispass om jag vill kunna åka fort även framgent. Åter till träningspasset.

Som sig bör så tog jag mina gamla Elpex-fyror ner till gymet. Som ni ser på bilden ovan så brukar jag numer när styrkan är så pass tung (åtminstone för mig) köra i en variant av dessa kompressionsstrumpor. Om det hjälper vet jag inte, men det är skönt i alla fall. Annars så brukar jag bara ha kompressionsstrumpor i återhämtningssyfte mellan och efter träningspassen, väldigt sällan på träningspass. Jag har testat några gånger att springa lite fortare i dom och visst, det funkar väl rätt bra, men jag tycker det är betydligt skönare med korta löpstrumpor när jag tävlar. 

På gymet så körde jag idag:

- Uppvärmningsövningar 30 kilo: 10 ryck, 10 thrusters, 10 good morning

- Marklyft (Uppvärmning 5 x 70 kilo, 3 x 110 kilo, 1 x 130 kilo) 4 x 4, 142,5 kilo (nytt personligt rekord, har dock aldrig maxat)

- Front squats (Uppvärmning 3 x 70 kilo) 2 x 4, 87,5 kilo + Knäböj 2 x 4, 110 kilo

- Drag med raka armar i cable cross 4 x 4, 77 kilo

- Stakning på knä i cable cross 4 x 4, 91 kilo

- Chins 10 x 10, start varje minut

- Fyra TRX-övningar med fokus på bålen

Som ni ser ovan så körde jag några extra uppvärmninsrepetitioner på marklyft och front squats, det för att minimera skaderisken. Tycker också att marklyften blivit marginellt lättare när jag kört några få lyft på lite lättare vikter innan huvudvikten.

Efter gymet så körde jag 3 x 5 minuter uppför med: enarmsstakning höger + vänster, samt smirnofstakning (diagonalrörelse med armarna och stillastående ben). Idag kom jag längre än vad jag gjort tidigare under detta styrkeprogram!

Nu blir det måndags-tacos!

Dåliga omen inför Lidingöloppet +ANNAT

Dåliga omen inför Lidingöloppet

Efter gårdagens femmil så blev det några timmars jobb i den nya tvättstugan som vi renoverat en tid. Det hade nämligen hänt en olycka bara någon timme innan vi skulle åka ner till Stockholm i fredags. Innan jag stack ut på mitt korta stakpass så lade jag i en tvätt i den nya tvättmaskinen. Tillbaka från träningen så gick jag ner i källaren och såg att den gamla tvättmaskinen som vi ställt på den nya hade ramlat rätt ner i det nya klinkersgolvet, slitit med sig hela kontakten från väggen (den kontakten har vi inte hittat än, ytterst märkligt) och på golvet så låg det bland annat luckor till tvättmedelsfacken, vatten och annat mindre roligt. Den nya maskinen centrifugerade våldsamt och jag blev tvungen att rycka ur kontakten. Vi fixade det värsta, torkade upp vattnet och kollade så att allt var helt, vilket det turligt nog var. Det var detta vi åtgärdade igår, dels med en förstärkning av den platta med justerbara fötter som maskinerna stod på, vi satte även dit vibrationsdämpande fötter till maskinen. Men det största misstaget vi gjort var att vi glömt ta bort transbortbultarna bak på den nya maskinen, därav de rejäla vibrationer som gjorde att maskinen ovan ramlat ner. Bra där.. Igår kväll så testade vi den nya maskinen igen, denna gång utan transportbultar och det verkar fungera. Nästa steg är nu att få upp den gamla maskinen på den nya igen, slit och släp. 

Det var inte bara tvättmedelsbekymmer som inför Lidingöloppet fick mig att tro att på ett dåligt omen. Dels så var och är både Amanda och Alfons sjuka, så jag var livrädd inför att bli förkyld. Jag sprayade Coldzyme och åt Medistus-tabletter som om det inte fanns någon morgondag hela veckan innan. Sen var det ju det här med mitt knä som sju dagar innan loppet gjorde så ont att jag knappt kunde gå. Lägg därtill bilolyckan på vägen ner. Benzen har även den varit lite konstig på slutet, den har haft ett missljud på tomgång, men troligen är det bara någon avgasplåt eller liknande som sitter löst. Så flera gånger tvivlade jag om det skulle bli något Lidingölopp överhuvudtaget. Så fatta lyckan när jag vaknade på lördag morgon på hotellet och varken var sjuk eller hade ont i knät, först då var jag säker på att kunna springa. Det enda som var kvar nu var att ta sig till Lidingö, genom hela Stockholm och sedan hitta en parkering. Timmarna innan loppet så blev jag mer och mer nervös, men på ett helt annat sätt än inför Vasaloppet exempelvis. Jag var stissig, uppåt, pratig och kände mig närmast hög/full. Denna nervositet gjorde mig pigg, jag ville inte sitta still. Nervositeten inför Vasaloppet gör mig loj och trött. Spännande ändå, så mycket som sitter i huvudet. Men jag tror grejen är att här hade jag inte speciellt mycket press på mig själv, här skulle jag ju "bara" springa under två timmar och hålla tröskel till en början,  det skulle ju ta ett tag innan tröttheten kom. Dessutom är ju inte löpning min huvudidrott heller, så det gjorde ju inte så mycket om jag misslyckades. Men jag hade aldrig någon tanke på att jag skulle misslyckas, jag var rätt säker på att det skulle gå vägen nästan hela tiden. Note to self: Jag måste försöka få med mig detta inför kommande lopp på skidor, att hitta glädjen, istället för att bli sänkt av nervositet och rädsla för att misslyckas. 

Måndag

Idag är jag hemma med Alfons medan Amanda jobbar. Mina ben värker rätt rejält idag sedan lördagens race. Känner också lite i mitt knä, precis som tidigare. Jag tror dock att knäproblemet är någon form av muskulär överbelastning och inte något alltför allvarligt. Efter klockan 14 så kommer min mamma hit för att ta hand om Alfons, så jag kan träna gym. Jag väntar med att äta "frukost" till strax innan klockan 14, då får jag in åtminstone 16 timmars fasta också. Tanken var att vila imorgon, men då Amanda är ledig på förmiddagen så hinner jag träna då istället och kan på så sätt ta vila på onsdag. Mycket skönare att vila på de dagar jag jobbar, eftersom att det oftast är sjukt tungt att bege mig ut på träning efter jobbet.

Det återstår nu sex stycken styrkepass på mitt tunga och tuffa program, det ska bli skönt när det är avklarat, så jag kan köra lite lättare styrka igen och få lite mer ork i musklerna. 

Söndagsfemmil

Igår fick benen sitt, idag var det överkroppens tur. Planen var 50 kilometer under tre timmar och det gick i lås. Jag körde på mina elpexfyror bak och treor fram. Blåste på med bra tryck och hade riktigt bra känsla i kroppen, inte alls trött sedan gårdagen, mer än om jag råkade röra lite på benen. Det till trots så snittade jag 120 i puls. Snitthastigheten blev 17,5 km/h, högt för att vara mig på distanspass. Mina fem mil tog 2,51 timmar och rutten var som följer:

Nygårdarna - Norr Amsberg - Vallmora - Smedsbo - Falun (Gamla Berget) - Smedsbo - Brusala - Mellsta - Nygårdarna. 

Fint pass på en fin dag!

Lidingölopps-bakis

Adam Johansson fångade mig och Simon Andersson på bild innan start igår. Där var jag lyckligt ovetande om plågan som skulle inträffa cirka 90 minuter senare. 

Tack för alla grattis-hälsningar, det värmer! Jag är mörbultad i benen idag, men inte så farligt att jag inte kan gå eller röra mig obehindrat. Kanske mycket tack vare att jag sprang i mina Hoka Tracer 2. Skon är riktigt skön, snabb och lätt. Dämpningen är okej för att vara en racesko och jag hade inga problem med greppet. 

Efter loppet igår så var jag riktigt sänkt ett tag, frusen och magont. Men efter en flottig pizza så redde det mesta upp sig. 

Idag är tanken att blåsa av en femmil stakning på under tre timmar, får se när det blir och om det lyckas! Nu först ska vi ta en promenad till Clas Ohlson för att handla lite saker till tvättstugan!

Lidingöloppet: 1,57,40 - 91:a!

Fy fan vad nöjd jag är nu! Att sätta upp ett mål, träna inför det och sedan klara målet. Den känslan är härlig alltså! Men det var tufft idag vill jag lova och jag fick verkligen kriga hela vägen. 

Trots att jag stod längst fram i starten så blev det jävligt trångt de första kilometrarna. Men jag försökte att bara hitta mitt tempo utan att förta mig. Jag kände ganska tidigt att kroppen/benen inte var helt hundra och jag hade tidigt både en lätt krampkänsla i höger baksida låt (haft det från och till väldigt länge) och även tendenser till håll. Det till trots så kom jag in i ett bra flyt och det kändes helt okej. Första milen passerade jag på 36,50 och det kändes stabilt. Sedan fick jag några små svackor här och där under de kommande kilometrarna. Passerade 15 kilometer på 56 minuter. Flåset var inte så ansträngt, men mina ben var riktigt slut. Jag hade det tufft, framförallt uppför, men jag försökte jobba på metodiskt och inte förhasta mig någonstans. 

In på Grönsta med milen kvar så passerade jag på strax över 1,16 och jag förstod att målet under två timmar skulle vara genomförbart, om jag inte monsterväggade. Jag försökte trippa på uppför och släppa på utför. Låg stabilt på ganska lika placeringar loppet igenom, tappade någon under sista milen. Abborbacken var inte rolig vill jag lova, det var knappt löpning uppför den. De sista backarna var tuffa de också, usch. I sista backen med två kilometer kvar ungefär (Karins backe?) så spelades det house-musik på full sula och mitt i droppet så gjorde jag en dab till några tonårskillars förtjusning, dom ropade högt: ”Vilken jävla king”. Dagens behållning! 

Sista biten var det ren och skär plåga. Hann inte njuta speciellt mycket, för på upploppet blev jag tvungen att klippa ner två stycken som jag spurtade emot. 800 meters-steget finns där någonstans. 

Jag kom i mål som 91:a bland herrarna, 97:a totalt då jag fick stryk av fem-sex snabba damer och tiden blev 1,57,40, supernöjd! 

Stort tack för alla hejarop längs banan, väldigt kul! Kanske jag springer igen, vi får se. Nu har jag klarat Vasaloppet under 4 timmar (3,58,51, 2012) och Lidingöloppet under 2 timmar. Det borde inte vara hundratals personer som gjort det i alla fall!? 

Lite siffror:

Lidingöloppet idag, startnummer 308 och start 12,30

Godmorgon!

Efter bilkö-debaclet så kom vi till slut iväg igår och tog oss till ett folkfyllt Lidingö. Jag hämtade ut min nummerlapp (308, som ni kanske noterat från ovan), sedan tog vi en snabbvända genom mässområdet. Lite Vasalopps-stämning över det hela. I Santanders monter så såg jag Johan Olsson och blev faktiskt starstrucked. Jag ska försöka återge konversationen mellan oss:

Johan: - Nej men tjena, ska du springa imorgon också?

Jag: - Hej, jajjemen. Vet du vem jag är alltså?

Johan: - Ja, det är väl klart. Vi är ju vänner på Facebook! Du kommer ju spöa mig imorgon du. 

Jag: - Haha, tveksamt. Mitt mål är att springa under två timmar. 

Johan: - Okej, lycka till!

Jag: - Tack detsamma, kul att träffa dig!

Jag blev lite mallig efteråt måste jag säga.

När vi var klara på mässan så gick vi till Grönsta gärde för att reka lite, sedan tillbaka till Lidingövallen för att kolla där banan passerar. Tanken är att Amanda ska ge mig dricka vid Lidingövallen efter cirka 7-8 kilometer och vid Grönsta gärde efter cirka 20 kilometer. Resten får jag ta av funktionärerna. 

Jag har sprungit den sista milen 2002, som junior. Då kom jag 13:e på tiden 35,37. Jag har även sprungit hela 30 kilometersbanan (uppdelat på olika träningspass) när jag varit på träningsläger på Bosön med min klubb Sågmyra SK för ett antal år sedan, så jag har hyfsad koll på banan. 

Klockan 12,30 startar vi och jag står i startled 1A. Det ska bli kul detta. Planen är att försöka springa i tröskelintensitet, en bit under fyra minuter per kilometer. Mitt mål är att springa under två timmar, hoppas på bra ben och en bra dag!

Jag hatar Stockholm.

Det flöt på fint fram hit. Nu har vi stått i hur lång tid som helst i någon jävla bilkö i höjd med Barkarby. Tror det är någon bilolycka som jävlas. Fy fan vad jag hatar Stockholm. Att folk vill bo här är för mig en gåta, jag skulle inte bosätta mig här om jag så fick en vräkig villa gratis! Kämpa Adam. 

75 minuter stakning, nu mot Lidingö och Stockholm

Hej vänner!

Inatt hade vi sådan lyx att min mamma var här och sov med Alfons. Jag klockade in strax över nio(!) timmars sömn, det är en raritet i dessa dagar, men ack så välbehövligt. 

Efter lite morgonrutiner så stack jag ut på ett stakpass på 75 minuter, idag med fyrorna fram och treorna bak, dessutom så hade jag sportdryck från +Watt (använd koden ADAM för 25% rabatt) i bältet. Lyxlivet flyter på. Jag mäktade med ganska precis 20 kilometer på passet, åkte till Lennheden och vände. Fint pass med några plusgrader, sol och medvind på hemvägen!

Nu ska vi strax sätta oss i Benzen och bege oss ner till Lidingö och Stockholm. Vi börjar med att hämta min nummerlapp på Lidingövallen, sedan ska vi hitta hotellet Park Inn Radisson i Hammarby Sjöstad. Jag ser fram emot resan och Lidingöloppet, det ska bli skoj!