lördag, september 29, 2018

Lidingöloppet: 1,57,40 - 91:a!


















Fy fan vad nöjd jag är nu! Att sätta upp ett mål, träna inför det och sedan klara målet. Den känslan är härlig alltså! Men det var tufft idag vill jag lova och jag fick verkligen kriga hela vägen. 

Trots att jag stod längst fram i starten så blev det jävligt trångt de första kilometrarna. Men jag försökte att bara hitta mitt tempo utan att förta mig. Jag kände ganska tidigt att kroppen/benen inte var helt hundra och jag hade tidigt både en lätt krampkänsla i höger baksida låt (haft det från och till väldigt länge) och även tendenser till håll. Det till trots så kom jag in i ett bra flyt och det kändes helt okej. Första milen passerade jag på 36,50 och det kändes stabilt. Sedan fick jag några små svackor här och där under de kommande kilometrarna. Passerade 15 kilometer på 56 minuter. Flåset var inte så ansträngt, men mina ben var riktigt slut. Jag hade det tufft, framförallt uppför, men jag försökte jobba på metodiskt och inte förhasta mig någonstans. 

In på Grönsta med milen kvar så passerade jag på strax över 1,16 och jag förstod att målet under två timmar skulle vara genomförbart, om jag inte monsterväggade. Jag försökte trippa på uppför och släppa på utför. Låg stabilt på ganska lika placeringar loppet igenom, tappade någon under sista milen. Abborbacken var inte rolig vill jag lova, det var knappt löpning uppför den. De sista backarna var tuffa de också, usch. I sista backen med två kilometer kvar ungefär (Karins backe?) så spelades det house-musik på full sula och mitt i droppet så gjorde jag en dab till några tonårskillars förtjusning, dom ropade högt: ”Vilken jävla king”. Dagens behållning! 

Sista biten var det ren och skär plåga. Hann inte njuta speciellt mycket, för på upploppet blev jag tvungen att klippa ner två stycken som jag spurtade emot. 800 meters-steget finns där någonstans. 

Jag kom i mål som 91:a bland herrarna, 97:a totalt då jag fick stryk av fem-sex snabba damer och tiden blev 1,57,40, supernöjd! 

Stort tack för alla hejarop längs banan, väldigt kul! Kanske jag springer igen, vi får se. Nu har jag klarat Vasaloppet under 4 timmar (3,58,51, 2012) och Lidingöloppet under 2 timmar. Det borde inte vara hundratals personer som gjort det i alla fall!? 

Lite siffror:







Lidingöloppet idag, startnummer 308 och start 12,30














Godmorgon!

Efter bilkö-debaclet så kom vi till slut iväg igår och tog oss till ett folkfyllt Lidingö. Jag hämtade ut min nummerlapp (308, som ni kanske noterat från ovan), sedan tog vi en snabbvända genom mässområdet. Lite Vasalopps-stämning över det hela. I Santanders monter så såg jag Johan Olsson och blev faktiskt starstrucked. Jag ska försöka återge konversationen mellan oss:

Johan: - Nej men tjena, ska du springa imorgon också?
Jag: - Hej, jajjemen. Vet du vem jag är alltså?
Johan: - Ja, det är väl klart. Vi är ju vänner på Facebook! Du kommer ju spöa mig imorgon du. 
Jag: - Haha, tveksamt. Mitt mål är att springa under två timmar. 
Johan: - Okej, lycka till!
Jag: - Tack detsamma, kul att träffa dig!

Jag blev lite mallig efteråt måste jag säga.

När vi var klara på mässan så gick vi till Grönsta gärde för att reka lite, sedan tillbaka till Lidingövallen för att kolla där banan passerar. Tanken är att Amanda ska ge mig dricka vid Lidingövallen efter cirka 7-8 kilometer och vid Grönsta gärde efter cirka 20 kilometer. Resten får jag ta av funktionärerna. 

Jag har sprungit den sista milen 2002, som junior. Då kom jag 13:e på tiden 35,37. Jag har även sprungit hela 30 kilometersbanan (uppdelat på olika träningspass) när jag varit på träningsläger på Bosön med min klubb Sågmyra SK för ett antal år sedan, så jag har hyfsad koll på banan. 

Klockan 12,30 startar vi och jag står i startled 1A. Det ska bli kul detta. Planen är att försöka springa i tröskelintensitet, en bit under fyra minuter per kilometer. Mitt mål är att springa under två timmar, hoppas på bra ben och en bra dag!

fredag, september 28, 2018

Jag hatar Stockholm.


Det flöt på fint fram hit. Nu har vi stått i hur lång tid som helst i någon jävla bilkö i höjd med Barkarby. Tror det är någon bilolycka som jävlas. Fy fan vad jag hatar Stockholm. Att folk vill bo här är för mig en gåta, jag skulle inte bosätta mig här om jag så fick en vräkig villa gratis! Kämpa Adam. 

75 minuter stakning, nu mot Lidingö och Stockholm


Hej vänner!

Inatt hade vi sådan lyx att min mamma var här och sov med Alfons. Jag klockade in strax över nio(!) timmars sömn, det är en raritet i dessa dagar, men ack så välbehövligt. 

Efter lite morgonrutiner så stack jag ut på ett stakpass på 75 minuter, idag med fyrorna fram och treorna bak, dessutom så hade jag sportdryck från +Watt (använd koden ADAM för 25% rabatt) i bältet. Lyxlivet flyter på. Jag mäktade med ganska precis 20 kilometer på passet, åkte till Lennheden och vände. Fint pass med några plusgrader, sol och medvind på hemvägen!

Nu ska vi strax sätta oss i Benzen och bege oss ner till Lidingö och Stockholm. Vi börjar med att hämta min nummerlapp på Lidingövallen, sedan ska vi hitta hotellet Park Inn Radisson i Hammarby Sjöstad. Jag ser fram emot resan och Lidingöloppet, det ska bli skoj!

torsdag, september 27, 2018

10 - 7,5 - 5 - 2,5 minuter stakintervaller







Det var lite småkärvt på Skräddarbackens elljusspår idag. Borde ha lagt på Maplus Med Base!

Jag städade av ett lättare intervallpass i spöregnet idag, elpexfyror bak och treor fram. Efter lite drygt en kvarts uppvärmning så drog jag sedan igång intervallerna runt min nya bana uppe i Skräddarbacken. Banan är bra tycker jag, med en fin uppförsbacke, plattkörning och en bra utför där jag inte behöver stå i fartställning. Enda nackdelen är att jag behöver åka på bussgatan i några hundra meter och den är jävligt smal, speciellt när jag möter bussar. En chaufför pekade åt mig idag att jag skulle åka på cykelbanan bredvid. Anledningen att jag inte åker på cykelbanan är att jag då inte kan svänga av höger längs min bana, det går en massa syltryggar med hörlurar i öronen samt med barnvagnar & hundar och cykelbanan är även fylld av gropar och ojämnheter. Men sådant begriper inte folk som aldrig rört sig själva. Ute på Skräddarbacksvägen under en av intervallerna så körde en blå Passat om mig så nära att det swishade i armbågen, hur tänker sådana personer? Blir vansinnig över sådana omkörningar! Nåväl, åter till intervallerna, dom gick helt okej!

Dagens intervaller och upplägg:

10 minuter: 3,45 kilometer, 159 snittpuls, 20,7 km/h snittfart

2 minuter vila

7,5 minuter: 2,71 kilometer, 162 snittpuls, 21,7 km/h snittfart

2 minuter vila

5 minuter: 1,73 kilometer, 162 snittpuls, 20,7 km/h snittfart

2 minuter vila

2,5 minuter: 0,8 kilometer, 162 snittpuls, 19,2 km/h snittfart (endast uppför)

Högsta puls för dagen var 170 och det får anses som väl godkänt. Efteråt körde jag av mig en sväng och fick ihop totalt 75 minuter och 20 kilometer, ett lagom lugnt pass!

Nu ska jag unna mig något, skämt åsido!

Kämpiga tider med junior




Tjena folk och fä!

Inatt fick jag sova ensam, medan stackars Amanda och Alfons hade en ny helvetesnatt. Alfons gnällde och skrek hela natten. Han är förkyld och har även en ny tand på ingång. Känns jobbigt att behöva gå till jobbet och sedan hem för att träna, tycker synd om dom där hemma. Det är topp-100 på Vasaloppets baksida... Sjuka prioriteringar för inte så mycket tillbaka egentligen. Det får ju en att tänka på sina livsval emellanåt, men samtidigt så finns det ju alltid folk som gör sämre livsval.. 

Idag är det veckans andra och sista jobbdag. Efter jobbet väntar ett lättare stakintervallpass. Nu kör vi!

onsdag, september 26, 2018

90 minuter stakning och Craft Ski Marathon



Jag var ute och vräkte mig i mina Oakley Flight Jacket idag, snygga och med favoritlinsen Prizm Road. Dock är min favoritbåge Radar Ev, den sitter absolut bäst (på mitt huvud i alla fall). Jag tycker att dessa Flight Jacket och även Jawbreaker har en tendens att glida ner en bit på näsan

Hej där.

Idag så har jag varit med skolklassen till både vatten- och reningsverket här i Borlänge. Det var intressant och trevligt. Jag har aldrig tidigare varit på något av dessa och jag fick lära mig en del nytt. Skoj! 

Det regnade imorse på väg till jobbet, sedan slutade det och klarnade nästan upp, lagom tills jag skulle sluta så öppnade himlen sina portar och regnet vräkte ner i alla riktningar. Bara att gilla läget, trä på mig regnkläderna än en gång och gränsla velocipeden för att bege mig hemåt. 

På min träning en stund efter hemkomst så lyste solen hela tiden faktiskt, dock var asfalten blöt och jag var ganska oinspirerad på att träna överhuvudtaget. Men ni som tränar och ni som känner mig vet att sådana dagar kommer då och då, samt att dessa pass inte gör sig själva, bara att bita ihop och genomlida eländet. Med cirka femton minuter kvar av passet så lättade den bedrövliga känslan något och det kändes okej åtminstone. Troligen så är det bara mentala grejer som gör att jag vissa gånger känner mig pigg och andra helt sänkt. Jag fick ihop 90 minuter, 22,4 kilometer och 255 höjdmeter. Idag så körde jag faktiskt på mina Elpex med fyror fram och treor bak, mygelpass. 


Igår så gjorde jag ju reklam för min löparklubb Sågmyra SK och deras Hackmora bergslopp, idag är det ett nytt lopp som står på tur, denna gång är det Craft Ski Marathon som går av stapeln den 6:e januari 2019 i Orsa Grönklitt, även det arrangerat av Sågmyra SK. Detta brukar vara ett riktigt kanonlopp, tidigt på säsongen, många "kingar" brukar vara med då det inte är något Ski Classics-lopp den helgen och banorna samt spåren brukar i princip alltid hålla riktigt bra klass i Orsa Grönklitt. Missa inte detta lopp! Klicka här för att komma till anmälan!



Bilder, sovning och träning




Kul att fota med min nya iPhone X S, blir betydligt bättre bilder. Alfons är mitt favoritobjekt att fota, av förklarliga skäl. 

Vi hade en trevlig dag igår med bland annat en promenad, matlagning, sovning i soffan och lek. Det var min tur att sova med Alfons inatt. Klockan 00 vaknade han första gången, jag fick honom att somna om i sin säng och sedan vaknade han igen klockan 03. Timmen mellan 03 och 04 brukar alltid vara lite jobbig, även i natt. Jag tog upp honom i min säng och han knölade runt, gnällde och kunde inte somna om. Turligt nog så somnade han ändå om vid klockan 04 och vi fick lite mer sömn till klockan 06,30 ungefär. Skrapade ihop 7,45 timmar i alla fall och det får anses väl godkänt med en sådan huligan som Alfons. 

Idag och imorgon är de enda dagar jag jobbar denna vecka, skapligt skönt. Efter en vilodag och fastande dag igår så är det i eftermiddag dags för träning igen, planen är 90 minuter stakning. 

Hörs senare!

tisdag, september 25, 2018

Hackmora bergslopp, lördagen den 6:e oktober


Tjena.

Jag vill passa på att göra reklam för min löparklubb Sågmyra SK och deras traditionsenliga Hackmora Bergslopp. Nytt för i år är att tävlingen går lördag den 6:e oktober, och alltså inte på söndagen, vilket det tidigare gjort.  Givetvis kommer jag ställa upp, hoppas även du gör det! Min bästa tid är 12:51 från 2002, på det 2,9 kilometer långa loppet med cirka 225 höjdmeters stigning. Det hade ju varit roligt att få slå den tiden någon gång, förra året sprang jag på 13,20, förhoppningen i år är att springa snabbare än så! 

Vi ses där!




En uppdatering kring läget, mobil, knä +ANNAT


Morgens folkens.

Tisdag, vilodag, Alfons- och pappadag. Solen skiner ute (men det är jävlans kallt). En perfekt dag helt enkelt! Sov i eget rum inatt, men hade väldigt svårt att somna, kan det vara fullmånen som spökar tro? Men när jag väl klubbats in i sömn så sov jag ända till strax efter klockan sju, så jag fick i alla fall ihop nästan åtta timmar rätt in i sömnbanken. Igår när jag vaknade så inbillade jag mig att det kliade lite i halsen, men jag skickade på med lite Medistus antivirus och Coldzyme, sen verkade det gå över av sig självt. 


Medistus Antivirus, sugtabletter

Något annat som verkar ha gått över av sig självt är mitt onda knä. Det var ju en sådan smärta ett tag så att jag inte trodde jag skulle kunna springa på länge, det ömmade och värkte rejält. Både när jag böjde på knät och även tryckte på vissa punkter så gjorde det ont. Ungefär som när man har senknarr. Men helt plötsligt har det bara försvunnit, jag kan inte riktigt säga vilken dag det försvann heller, det gjorde ju ont i lördags när jag sprang, även lite under styrkepasset dagen efter. Men sen verkar det slutat värka helt plötsligt, sjukt värre. Jag har inte smort mig med Voltaren heller på några dagar. Hoppas jag får vara fri från knäsmärtan i fortsättningen nu också då, även om det inte är jättenoga då det inte värker vid rullskidåkning och löpsäsongen i princip är slut, men det kan ju vara skönt att kunna köra lite löpband.

Ända sedan Apple hade sitt event den 12:e september så har jag varit sugen på en ny iPhone. Jag vet det är sjukt beteende, min iPhone 7 är i fantastiskt god kondition, men kapitalisten i mig behöver stillas ibland. Igår blev längtan för stor, så jag placerade Alfons i cykelvagnen och drog ner till Elgiganten. Där inhandlade jag en ny iPhone X S, 256 GB rymdgrå. Billigt och bra. Jag har lärt mig en läxa sedan tidigare mobiler, så från och med min iPhone 7 och framåt använder jag numer skydd på telefonerna, skärmskydd plus en bra täckande baksida.



Med tanke på att jag nu har en ny mobil så kan jag sälja min olåsta iPhone 7 (128 GB). Jag har eventuellt en köpare, men annars är den till salu för 2500 kronor. Som hittat. Perfekt skick och den fungerar kanonbra. Den lilla skadan som syns nere i högra hörnet är skärmskyddet som är lite trasigt, inte någon skada på mobilen. Batteriet är av naturliga orsaker inte lika bra som när den är ny, men ändå fullgott och den har aldrig stängt av sig vid kyla, som vissa iPhone-användare upplevt.

Nu ska vi ta tag i dagen!