Tufft + bra gympass!

Återigen tog jag nytt personbästa i marklyft (135 kilo), det ska tilläggas att jag aldrig maxat dock

Även idag har jag varit rätt effektiv. Under förmiddagen så gick vi elva kilometer, där vi bland annartvar förbi Willys för att handla det som saknades till kvällens TACOS! Jag gillar dessa promenader och även handlingarna på Willys. Grym frihetskänsla att bara gå och gå, med ljudbok eller en podcast i öronen dessutom. 

Innan jag stack iväg på träning så bytte jag till nya lager runt om på mina Elpexfyror, de gamla lät nämligen som reaplan. Även de nya lät som reaplan skulle det snabbt visa sig. Dock så tror jag det är nållagren i spärren på bakhjulen som väsnas. Jag varken använder spärrar, eller har några diton, så jag borde egentligen ta bort dom så jag slipper det enerverande missljudet. 

Till och från gymet blev det stakning på nyss nämnda Elpexfyror, dessutom så blev det lite stakstyrka efter gymet: fem minuter enarmsstakning höger + vänster och fem minuter Smirnofstakning. Stakstyrkan i en fin backe upp emot Skräddarbacken. 

På gymet körde jag följande:

- Uppvärmningsövningar 30 kilo: 10 ryck, 10 thrusters, 10 good morning

- Marklyft 4 x 5, 135 kilo

- Front squats 2 x 5, 82,5 kilo + Knäböj 2 x 5, 102,5 kilo

- Drag med raka armar i cable cross 4 x 5, 77 kilo

- Stakning på knä i cable cross 4 x 5, 86 kilo

- Chins 10 x 10, start varje minut

- Fyra TRX-övningar med fokus på bålen

Det kändes rätt bra på gymet idag, lite fräschare i musklerna och allmänt piggare än de senaste passen, skönt. Kunde öka vikterna i de övningar jag ville också, vilket känns bra. Enda lilla plumpen i protokollet var att det började värka i höger lats när jag körde marklyft. Det känns ungefär som träningsvärk där nu. När jag började staka på nedvarvningen så kändes det en aning, men inte alls farligt. Hoppas inte det är något allvarligt. Jag har fått hem en Flowpillow från Flowlife idag, så den ska jag testa på min sargade kropp, det ska bli spännande, får kanske ta en omgång över latsen då!

När träningen uteblivit så får man hitta andra saker att stilla sin rastlöshet med

Jag och minimannen

Hej partikamrater och fågelskådare.

Det finns många saker som jag gillar, många saker som gör att jag mår bra och som helt enkelt ger en skön känsla. De senaste tre dagarna så har jag ju inte tränat, trots att jag egentligen bara kände mig sjuk i fredags. Men som jag var inne på tidigare så "belönade" jag mig med att vila, dels för säkerhets skull när jag ändå (peppar, peppar) är sjuk så sällan och att jag under en tid känt mig sliten mentalt och fysiskt. Det var nog bara välbehövligt. Nåväl, för att fylla upp tomrummet som den uteblivna träningen skapade så har vi gjort annat här hemma, här blir det ingen soffliggning om ni nu misstänkte det. Förutom att vi har hat kalas för Alfons både på lördagen och söndagen med för mig ofantliga mängder fikabröd så har vi också hunnit med en massa här hemma. 

På lördagskvällen så städade vi undan mycket nere i källaren. Det såg ut som ett bombnedslag där nere med saker överallt och mycket skit från renoveringen i form av betong och annat. Dessutom så fixade ju jag med gräsmattan och ogräset, så att det såg anständigt ut igen. Skönt att bocka av sådana saker. Igår så blev det ännu mera ordnat, vi började med en promenad på tio kilometer för att få igång kroppen sedan satte vi fart med resten. Vi lastade ett släp och åkte till tippen med en massa skräp från bland annat renoveringen. Vi städade undan en massa skit från gården så att det ser bra och ordnat ut. Jag hade äntligen tid att tvätta bilen, dammsuga den och polera in lite waxpolish i lacken. Dessutom så plockade vi ur garaget som innan var fyllt med en tvättställning till nya tvättstugan som Amanda byggt, så nu står äntligen bilen i garaget igen, efter att nästan i en månad stått under bar himmel. Det var nog en av de bästa känslorna under gårdagen, när Benzen nytvättad äntrade garaget och jag sedan kunde stänga portarna om den. Nu kommer jag under de närmsta dagarna då och då öppna ena dörren på glänt och med baksidan av handen stryka på den lena lacken, drömmen!  

Så en riktigt fixarhelg med andra ord, känns riktigt skönt att ha det städat och ordnat. Jag är ganska noggrann och ordningsam av mig. Jag gillar inte oreda och kaos. Så nu kanske jag kan få lite sinnesro kring den biten. Den biten som nu blivit eftersatt i form av utebliven träning och en massa skräpmat ska jag under den kommande tiden ändra på. Nu strax ska jag ta med Alfons på en promenad och i eftermiddag så kommer mamma för att passa honom, så jag kan träna gym. Nu är också allt fikabröd från helgen uppätet, så det blir en ny sockerfri period på obestämd tid. 

Jag har ju tänkt springa Lidingöloppet också, den 29:e september, så jag ska försöka få till lite bra löppass inför det. Tanken är att få något 30 km-pass i skogarna här omkring i en fart under sex min/km, något intervallpass i skogen och/eller på bandet, samt Träflasklöpet i Sundborn den 16:e september. Målet med Lidingöloppet är att klara under två timmar, det borde gå. Mina Hoka One One Tracer 2 är på ingång också, det blir perfekt!

Tack för igår!

Tjena!

Stort tack alla inblandade under gårdagen, som gjorde Alfons första födelsedag så trevlig och fin! Det blev ett firande som sig bör med fika, paketöppning och lek. Amanda fick även Alfons att gå 4-5 steg på egen hand, vilken grej. 

Själv så var jag piggare igår och började nästan klättra på väggarna på grund av den uteblivna träningen. Jag började med tio kilometers promenad, fortsatte dagen med att klippa kanterna på gräsmattan (där inte automovern kommer åt), jag trimmade även bort ogräs och annat på gräsmattan. Under kvällningen så städade vi undan en del i källaren från renoveringen som förhoppningsvis börjar närma sig slutet. Men klara blir vi inte än, nya projekt väntar då vi bland annat ska gjuta golv i ett gammalt matkällar-förråd. Det finns att göra. På ett sätt var det skönt att få någon dag fri från träning, så vi hann med att göra lite annat. Kroppen kanske behövde lite vila, därför valde jag att även idag avstå träning, inte skadar det med tre dagars vila heller. Även om det såklart svider lite. Bara att gilla läget, börja göra jobbet igen och fortsätta på den inslagna vägen! 

Det blev något så ofantligt mycket fikabrödsätande igår, illamående och allmänt äcklig känsla. Det kan man väl också få stå ut med ibland, då känner i alla fall jag att det sedan blir lättare att avstå onyttigheter. Idag väntar dock en ny laddning med firande, då några av Amandas kompisar kommer för att fira Alfons, så det ser ut att bli ytterligare fika. Usch. Nåväl, jag fastar i början av dagen och tar en liten promenad för att kompensera något åtminstone. Sedan så ska vi fixa lite i trädgården och ta undan lite utemöbler inför hösten. 

För er som gillar bröderna Ingebrigtsen så släpptes igår det första avsnittet i säsong två på NRK, för att titta så måste ni surfa via VPN, såvida ni inte är i Norge då! Givetvis kollade jag på det redan igår kväll.

Här är några bilder från gårdagen, några är tagna av Erik Ekwall:

Tårtan som Amanda gjorde var minst sagt mastig, jag överdriver inte det minsta när jag säger att den vägde minst fem kilo, nästan halva är kvar än

Alfons paketsamling

Alfons fick en egen tårta med frukt och grädde, han har inte fått börja äta socker än

Spännande med paketöppning

Kanske var det föräldrarna som tyckte det var mest spännande?!

Matpaus

Alfons och mamma

Alfons ett år idag och inget Vildmarksloppet

Vi har tagit en bild på Alfons varje gång han fyllt ny månad, därför blev det idag en ettårsbild och en tolvmånadersbild

Tjenare!

Idag fyller Alfons ett år, stort. Även om det känns som om vi haft honom betydligt längre än så. För att hedra hans dag så blir det kalas för honom i eftermiddag, mysigt och trevligt. Stort grattis älskade Alfons!

För min del ser det mörkare ut, men inte becksvart. Igår så blev det ju vila som ni vet, men jag fick lite lågintensiv rörelse i form av totalt 22 kilometers cykling (jobbet tur och retur + en vända till Ica Maxi för att inhandla medikament), dessutom blev det totalt fem kilometers promenad. Jag var rätt sänkt igår och allmäntillståndet var inte bra. Tänkte nästan gå hem tidigare från jobbet, men det blev bättre under eftermiddagen och kvällen. 

Efter jobbet så sket jag i allt vad sockerförbud heter och köpte en ganska stor lösgodispåse. Vi åt middag och smällde sedan i oss godiset. Sedan gick jag till sängs redan strax efter klockan 20. Vaknade ett antal gånger under natten, trots att jag sov ensam. Det blir väl så när du är van att vakna under nätterna. Jag gick upp klockan 07 och känner mig i alla fall okej. Det blir dock inget Vildmarksloppet för mig idag, det är inte värt att chansa, speciellt med tanke på att jag haft hjärtmuskelinflammation två gånger tidigare. Surt som fan och jävligt trist, men det är bara att försöka fokusera på de bra bitarna och försöka återhämta mig efter bästa förmåga. Jag mår ju bättre än igår. Det var ju dessutom väldigt längesedan jag vilade mer än en dag på en vecka och jag har varit småsliten en tid. 

Jag får försöka blicka framåt nu och känna lugnet. Jag har ju ett antal träningstimmar och rutin i bagaget. Det krävs mer än några dagars vila för att det ska försvinna! Vi kanske kan ta en liten ”krya på dig-” samt ”grattis Alfons-swishning” för att få mig på bättre humör? Swishnumret är: 076-166 49 97, tack!

Vi ska nu ut på en promenad, Alfons, jag och Boss. Skönt att få lite luft. 

Jag avslutar med ett citat jag läste i en bok på skolan igår som jag tycker var ritkigt bra:

”Den som tvivlar - vill inte

den som vill - tvivlar inte”

Domedagen är här.

Godmorgon kära vänner. 

Ja ni, här är det en sinnesstämning likt en begravning nästan. Efter ytterligare en natt med uppvaknanden så kände jag att jag hade lätt halsont på ena sidan. Inte undra på att jag varit seg, sliten och förstörd på sistone. Fan, jag som aldrig blir sjuk. Men jag antar att den dåliga sömnen i kombination med en träning som med min livssituation ligger på gränsen till vad jag klarar av och att jag börjat jobba på skolan med ett antal förkylda ungar har gjort att även jag blivit påverkad. Det är många ord och ramsor som nu passerar i mitt huvud, som inte ens på denna annars så frispråkiga blogg lämpar sig. 

Jag ser nu hur morgondagens Vildmarksloppet passerar, Lidingöloppet som jag tänkt springa försvinna och all träning jag gjort varit i onödan nu när det raserar på grund av en eventuell sjukdom. Jag är inte ett dugg bättre på att tackla dena situation nu som 34-åring, än vad jag var som en pojkaktig 18-åring. Fan, jag hade behövt varenda liten minut av den lilla träning jag bedriver nu, om jag överhuvudtaget ska kunna konkurrera med alla fullblodshingstar i vinter..

Tanken med dagen var att träna nu på morgonen med profilen som jag har hand om, för att sedan få en lugn eftermiddag. Nu är allt raserat och jag kan väl redan nu lägga ner tankarna på att ens bli topp-150 i Vasaloppet och jag kan väl bara stå handfallen när jag bevittnar hur vågen inom den närmsta veckan är uppe på tresiffrigt. 

Detta är ett större problem i min värld än att folk lägger sina röster på vänsterblocket. Då förstår ni hur illa jag mår just nu! 

Just nu så känner jag inga symptom på förkylning, mer än att jag är kraftlös i musklerna. Men med min otur så kommer jag väl bli sämre innan detta är klart.. 

Jag får glädja mig åt att jag har min familj åtminstone och att jag nu kan få lite mer tid med dom. 

Ge mig lite kärlek nu tack!

Stakintervaller och tillbaka på endast normaldålig känsla

Tjena folket!

Jag var nervös att jag skulle känna mig lika dålig och klen som igår. På min 30 minuter långa rast så tog jag min numera sedvanliga promenad på tre kilometer och kroppen kändes ändå helt okej, likaså på cyklingen hem. Jag var noga med att äta mycket lunch i skolan och mellanmål när jag kom hem. Det har gått så långt att jag nu får dåligt samvete när jag äter mycket mat, rädsla över att gå upp i vikt.. Sjukt beteende, men jag försöker fortsatt undvika socker och sådan skit, så det borde ju ändå vara okej att äta mycket mat om jag är hungrig kan jag tycka. Det är nog bara en liten övergångsperiod nu mellan ledigheten och början på arbetet som jag kräver lite mer mat för att ställa in mig i gängorna igen. Det blir nog bra till slut, så fet är jag ju inte, även om jag kanske börjar väga uppåt 73 igen. 

Jag var ju irriterad på att stavspetsarna var slöa igår, så idag tog jag fram min dremel med diamantslip på och gav spetsarna en omgång. Jag ska vara ärlig och säga att jag inte är speciellt säker på hur man gör för att få spetsarna i bästa skick, förra året gick jag på för hårt och slipade ner dom till ingenting. Idag tog jag det väldigt försiktigt och faktiskt så blev resultatet rätt bra! Får väl fortsätta slipa dom med jämna mellanrum nu när asfalten börjar bli hård. 

Stakintervallerna jag körde idag var exakt samma som för två veckor sedan. Alltså 10 - 8 - 6 - 4 - 2 minuter, med två minuters vila mellan varje. Här är dagens siffror:

10 min - 3,63 km, 30 höjdmeter, 15 fallmeter, 157 snittpuls, 165 maxpuls, 21,8 km/h snittfart

8 min - 3,19 km, 15 höjdmeter, 35 fallmeter, 161 snittpuls, 167 maxpuls, 23,9 km/h snittfart

6 min - 2,36 km, 20 höjdmeter, 10 fallmeter, 159 snittpuls, 166 maxpuls, 23,5 km/h snittfart

4 min - 1,60 km, 10 höjdmeter, 10 fallmeter, 159 snittpuls, 169 maxpuls, 24,0 km/h snittfart

2 min - 0,76 km, 5 höjdmeter, 0 fallmeter, 158 snittpuls, 169 maxpuls, 22,6 km/h snittfart

Som ni ser så var det ändå okej fart, för att vara mig då.. Elpexfyror bak och treor fram. Pulsen är dock bedrövligt låg, men jag måste försöka lära mig att bortse från det. Känslan var ändå okej, inte riktigt på hugget, halvseg, men ändå skapligt stabilt. Jag kämpar vidare helt enkelt!

Sliten.

Godmorgon. 

Efter den massiva väggen jag åkte in i igår så vräkte jag i mig en del mat och gick till sängs strax efter klockan 21. Vaknade upp med endast 8,12 timmars sömn på klockan och fortsatt känsla som en klubbad säl. Trivsamt. 

Tanken idag är att försöka genomleva dagen och sedan köra ett lättare stakintervallpass. Just nu känns det ogenomförbart, men under har ju skett förr. 

Två timmar rätt in i väggen!

En av mina bättre saker som konditionsidrottare är att jag ytterst sällan väggar, alltså går mig tom på energi och ork. En gång jag kommer ihåg i modern tid är för två år sedan när jag precis börjat jobba igen efter en ledig sommar och fick smaka på en rejäl vägg  Jag tror att omställningen från ledig till jobb kan få mig att bli dränerad på energi, jag är nog inte ensam vad gäller det. 

Idag har jag ätit bra med frukost (chiapudding + ägg), lunch i skolan (fiskgratäng, rödbetor och potatis) och mellanmål (chiapudding igen) precis innan träningspasset. Jag var aldrig hungrig heller under passet, men orken fanns inte där alls, det kände jag ritkigt tidigt. Tanken var att (i mina mått mätt) köra lite snabbare på detta tvåtimmarspass, kanske uppåt 17 km/h i snitt på mina Elpex med fyror bak och treor fram. Det blev inte så. Kraften fanns inte där i musklerna idag, troligen sliten från gårdagens långa tröskeldrag  men även träningsvärk från söndagens styrka med spurter. Dessa två pass i kombination med lite halvkass sömn och dålig dagsform är nog svaren på varför känslan idag kort och gott var röv. I och med att det sällan känns såhär dåligt så var jag egentligen knappt less, irriterad eller arg. Jag var mest plågad och orolig om jag ens skulle ta mig hem. I backarna stod jag nästan helt still. Kraftlös är bara förnamnet. 

Något jag märkt när jag är lite tröttare är att stavspetsarna slinter mycket mer än när jag är piggare, eller så noterar man det mer när man är trött?! 

Jag tog mig i alla fall hem, åkte totalt två timmar, 31,5 kilometer och klättrade 310 höjdmeter. Snittpulsen landade på 103.. Sopslut vinglade jag in på gräsmattan med rullskidorna på, plockade två äpplen och ett päron från våra träd som jag satte i mig direkt. Under den sista halvtimmen av passet så kollade jag frenetiskt efter lämpliga äppelträd att palla ifrån, med hittade inget. 

Hoppas och tror på bättre känsla imorgon igen. Fan, det här jobbandet är inte bra för mig alltså. Jag blir tröttare, mer irriterad, förlorar fritid + träningstid och förlorar ju nästan pengar på att vara där. Tur i alla fall att jag cyklar dit, hade jag tagit bilen så hade jag då gått back alla gånger. Måste ta tag i den situationen i sinom tid alltså. Men jobbet är rätt bra ändå, fritt, bra kollegor och rätt kul. Plus att jag får en massa ledigt över loven. Hellre det än att jobba 7-16 varje dag. Allt har sina för- och nackdelar. 

Nu ska jag försöka vältra mig i säng snart och imorgon siktar vi på en bättre dag!

Sömn, Lidingöloppet, löparskor och skidklubb

Vår lilla älskling Alfons. Av någon anledning så kallar vi honom för ”Palotan”, eller ”Palotos”, ingen aning  varför eller varifrån vi fått det, men så är det i alla fall.  Så sakterliga blir det bättre på nätterna med våran taktik om att han ska sova själv och inte äta något. Igår gick det fort att få honom att somna, dock så vaknade han klockan två och var så otröstlig att jag blev tvungen att ta upp honom i sängen. Han somnade om snabbt då och vaknade först klockan 06. Sex timmars sömn för undertecknad får räknas som okej i alla fall. 

Det här med Lidingöloppet då, jag har ju blivit lite sugen på att springa tremilen där. Men jag hade ju gärna fått en fristart och var ska jag/vi bo? Kan ju dra iväg i kostnader rejält annars. Och det blir ju tufft för en fattig jävel som mig. Skor skulle jag också behövt ett par Hoka Tracer, men dom har varit restade från fabrik sedan maj, tufft läge. 

Vad gäller klubb i vinter så verkar jag inte få några svar hur det ser ut. Visst, jag åker väl troligen kvar för AXA SC, men jag har inte fått klar någon deal. Har legat på sedan maj, men vederbörande har skjutit upp beskedet sedan dess. Trist att min gamla kontakt slutat, annars hade det inte varit något problem. Har ni något tips på klubb/team? 

I eftermiddag ska jag rulla två timmar, men först jobb!

60 minuter AIII, inklusive impulser

I det grådassiga vädret så passade mina Oakley Radar med Prizm trail-lins perfekt! När jag efteråt tog av mig dessa så blev jag chockad över hur mörkt och grått det var, det måste ju ändå vara ett bra betyg

Tjenare gänget.

Jag har just betat av ett bra och tufft stakintervallpass på mina Elpexrullskidor med fyror bak och treor fram. Jag började med 20 minuter uppvärmning, sedan bombade jag ett långt drag på 60 minuter, impuls (12 maximala stavtag) var sjätte minut. Jag låg på en intensitet omkring mjölksyratröskeln ungefär. Jag startade nere i Jakobsgårdarna, åkte upp till toppen av Skräddarbacken, ner till Lindan, vände uppe vid riksväg 50 och tillbaka upp till toppen av Skräddarbacken där jag gick i mål. Mer uppför än utför alltså. Jag hade planerat innan att det skulle ta ganska precis 60 minuter, jag gick i mål på 1,00,26, inte illa tänkt!  Bitvis var det blöt vägbana och lätt vind, okej väder med andra ord. Även känslan var skaplig faktiskt. Siffrorna som följer:

1,00,26 timmar, 20,61 kilometer, 280 höjdmeter, 175 fallmeter, 167 snittpuls, 180 maxpuls, 20,5 km/h snitthastighet

Puls-, hastighets- och höjdkurva, samt karta (tryck på bilderna för bättre skärpa och storlek):