Ömma ben!

Lilla vännen Alfons 

Tjenare!

Idag är benen väldigt ömma efter gårdagens löpning. Det är inget konstigt i det, speciellt med tanke på att jag inte sprungit så mycket i år. Det till trots så känner jag ändå och tycker att löpformen är rätt bra. Jag fick sådan mersmak igår på löpning att jag bestämt mig för att springa Vildmarksloppet 32 kilometer den 1:a september (på Alfons födelsedag), kul! Jag är också lite sugen på Lidingöloppet faktiskt. Grejen är att det var så roligt igår, jag njöt verkligen när jag sprang längs Vasaloppsspåret till stora delar med tröskelpuls. Jag tänkte verkligen på att hålla igen i början, ändå så passerade jag milen på 37 minuter blankt och i Oxberg på 57,20 cirka. Tiden till Oxberg är cirka en minut sämre än min bästa tid för två år sedan, den gången var jag helt utpumpad, igår så var jag tämligen oberörd, om än något trött i benen. 

Efter Oxberg så började jag komma ikapp horder av folk som tog upp hela spårbredden, dessutom hade många hörlurar i öronen och kunde inte höra mig när jag kom bakifrån. Det var väl det negativa med tävlingen. Jag sprang om hundratals personer, utan att överdriva. 

Den som vann min sträcka heter Japhet Kourir och har vunnit Lidingöloppet tre gånger. Han sprang på 1,22,16, lite drygt 12,5 minuter snabbare än mig alltså. Det låter mycket, men jag är nöjd med insatsen. Alla andra sprang på över 1,30 och jag var strax över minuten efter Mora trails löpare Vojtech Kettner. Det får ju anses som bra! Enda gången jag behövde gå på rött var under de sista hundratalet meter i backen upp emot Hökberg. Jag skulle vilja påstå att det är jobbigare att springa fem kilometer i sub 3,30 min/km, än gårdagens 24 kilometer i sub 4-fart. 

Sågmyra SK, 5:a i Vasakvartetten 2018 på tiden 6,17,35. Anders Berglund, Markus Westman, Adam Steen och Mattias Westman

Idag avslutar jag stakveckan med ett distanspass! 

En bra löpinsats på Vasakvartetten!

Hej idrotts- och Sverigevänner! 

Det där gick enligt planen och nästan lite över förväntan. Tanken var att gå ut lagom och sedan försöka hålla det så länge det går. Släppa på utför, trycka på platten och hålla igen uppför. Det gick bra faktiskt! Det är rätt skönt att springa lite längre och hålla sig omkring fyraminutersfart och på tröskeln. Jag tror jag skulle kunna bli rätt skaplig på att springa lite längre om jag gav det lite mer tid, tror också att jag skulle klara under två timmar på Lidingöloppet en bra dag, hade jag fortsatt drygt fem kilometer till idag så hade jag klarat under två åtminstone. Som sagt är fyraminutersfart rätt behagligt, men ökar jag farten ner emot 3,30-3,40 så blir det genast mycket mer slitsamt. 

Första kilometerna är mycket utför och jag passerade fem kilometer på 17,37 tämligen oberörd. Därefter blir det lite mer kuperat och farten låg kring fyra minuter per kilometer. Vid Oxberg efter 15 kilometer passerade jag på 57,22, en bra tid för att ändå hålla igen något, under en minut från min bästa tid mellan Evertsberg och Oxberg! Det var bra löparväder,fint underlag och riktigt roligt att springa idag! Jag fick smak igen på att springa långt, jag har ju inte sprungit ett löpsteg sedan i söndags när jag sprang ett halvmaraton med Amanda. 

Här är lite siffror från dagens lopp: 

Jag startade på tionde plats och tog oss upp på sjätte, det var inte fy skam. Han som vann sträckan sprang på 1,22,16, men det är den trefaldige Lidingöloppetvinmaren Japhet Kourir, så jag är inte alltför missnöjd över det! 

Skorna jag sprang i idag var mina Icebug Acceleritas 6  en riktigt bra sko för ändamålet, i klass med mina Inov 8 X-talon 212, men något lättare.

Mot Evertsberg och Vasakvartetten

God överklassmorgon!

Sitter nu vänster bak i Sågmyraledaren Mats Hellbergs bil och destinationen är Evertsberg för att springa Vasakvartetten. Vasakvartetten är precis som Vasastafetten en stafett, skillnaden är dock att Vasaloppets 90 kilometer är fördelat på fyra sträckor istället för tio. Jag ska som bekant springa mellan Evertsberg och Hökberg, en sträcka på 24,2 kilometer enligt arrangören. Igår skrev jag att jag inte tävlat längre än 18 kilometer, det jag glömt då är att jag ju sprang Vildmarksloppet och blev tvåa år 2016  den tävlingen är ju 32 kilometer. 

Vår tävling startade klockan 07,00, Vasastafetten startar klockan 09,00 och först av alla startade Ultravasan, redan klockan 05,00. Enligt planen så ska jag starta ungefär klockan 10,00. Tanken med mitt lopp är att försöka öppna och springa kontrollerat. Målsättningen är att springa under 4,00 min/km, klarar jag det så blir jag nöjd!

Nordtrafik

Hej bloggvänner!

Man hör ju historier nu och då om folk som importerar bilar från USA. Antingen att dom köper via nätet hos exempelvis Nordtrafik, eller att man åker över själv. Det har ju dock sina fördelar med att anlita ett företag som har all information om vad man behöver i pappersväg och annat. Det finns ju problem som kan uppstå på vägen annars, med tullar, frakt och annat. Hade jag tagit hem en bil så skulle jag använda mig av Nordtrafik och en bil jag gillar är en Ford Mustang från 1967, dom är riktigt snygga måste jag säga! Jag gillar också lite större bilar såsom Chevrolet Suburban, dom ger ett jäkligt maffigt intryck! 

Går man in på Nordtrafiks hemsida så hittar man allsköns information om hur man går till väga när man bestämt sig för att ta hem en bil från andra sidan pölen, det ser riktigt smidigt och enkelt ut. Det är ju nästan så att man själv blir lite sugen att ta hem en snygg amerikanare, men det krävs ju en del tid, kunskap och pengar att äga dom också, så det får troligen bli senare i livet.   

Men är du själv sugen på att ta hem en amerikanare så tycker jag verkligen att du ska titta in Nordtrafiks hemsida!

Stakmaran

Är det stakvecka så är det stakvecka. Men jag ska ju tävla imorgon, långt dessutom. 24 kilometer löpning på klassisk Vasaloppsmark mellan Evertsberg och Hökberg. Det längsta jag tidigare tävlat är 18 kilometer på Träflasklöpet i Sundborn vid två tillfällen. 

För att ”lyxa” till det lite idag så körde jag på lite lättare rullmotstånd med fyrorna fram och treor bak, det blir en viss skillnad ändå, mot att ha dom vice versa, vilket jag tränat mestadels på under den senaste tiden. Förutom lättare rull så hade jag även mojito-sportdryck i vätskebältet, det för att försäkra mig om att inte gå tom. 

Jag körde en fin vända idag över Norr Amsberg, Vallmora, Aspeboda och Ornäs:

Under turens gång fick jag smaka på rejäla vindar och en riktigt störtskur i mitten av passet. Sedan slutade det regna och jag hann faktiskt torka upp helt innan jag kom hem. 

Försökte rulla på i skaplig takt hela tiden, utan att belasta för mycket på muskler och flås. Det hela slutade med 2,30 timmar, 43,4 kilometer, 250 höjdmeter, snittpuls på 110 och en snitthastighet på 17,3 km/h. Det kändes okej i kroppen!

10 - 8 - 6 - 4 - 2 stakintervaller

Här kommer jag ut ur tunneln, blötfet och utan rullskidhandskar. Jag har nog inte nämnt att jag kört rullskidor utan handskar de senaste veckorna, tycker det fungerar kanon. Förr fick jag galna blåsor, framförallt i handflatorna, det får jag inte längre, istället blir det några enstaka mest på fingrarna

Hej kommunistvänner!

Ett jäkla hallå blev det sedan förmiddagens inlägg, men inte alltför många negativa ändå. Sjukt i alla fall att vi har demokrati i Sverige och man får rösta på (nästan) vilka man vill, men väljer man "fel" parti så blir man borttagen som vän på Facebook och stämplad som en idiot.. FOLK! Nog om det.

Jag har ju tränat idag, förutom åtta kilometer promenad på förmiddagen och nu nyss sex ytterligare så har jag faktiskt stakat intervaller på mina Elpex med fyror bak och treor fram. Precis som planen så blev det ett lagom hårt pass. Pulsen är väl sisådär, lite för låg, men känslan var ändå skaplig! Femton minuters uppvärmning fick räcka, sedan körde jag följande:

10 minuter - 3,52 kilometer, 25 höjdmeter, 10 fallmeter, 158 snittpuls, 164 maxpuls, 21,1 km/h snitthastighet

2 minuter vila

8 minuter - 3,17 kilometer, 15 höjdmeter, 25 fallmeter, 160 snittpuls, 166 maxpuls, 23,8 km/h snitthastighet

2 minuter vila

6 minuter - 2,20 kilometer, 10 höjdmeter, 15 fallmeter, 160 snittpuls, 165 maxpuls, 22,0 km/h snitthastighet

2 minuter vila

4 minuter - 1,66 kilometer, 10 höjdmeter, 10 fallmeter, 163 snittpuls, 172 maxpuls, 25,0 km/h snitthastighet

2 minuter vila

2 minuter - 0,75 kilometer, 10 höjdmeter, 0 fallmeter, 166 snittpuls, 174 maxpuls, 22,2 km/h snitthastighet 

Det var ett jäkla väder när jag körde med både en rejäl vind bitvis, dock normalt med vinden åt samma håll hela tiden. Dessutom så bjöds det på en lätt fuktad vägbana och några regnstänk. Ungefär som vanligt denna sommar alltså. Precis som vanligt så körde jag också enbart stakning hela passet, på uppvärmningen, i vilan mellan intervallerna och under nedvarvningen. Totalt var jag ute i 90 minuter och kom exakt 26 kilometer, för en blötfet motionär som mig så var det ett bra pass!

A (SD) walk in the park

Tjenare!

Börjat dagen med åtta kilometers promenad med barnvagn och Boss. En skön start på dagen, något jag kommer sakna när jobbet drar igång. Jag brukar försöka gå innan frukost, i ett försök att optimera fettförbränningen. Amanda är i Stockholm idag, så min mamma kommer snart hit för att passa Alfons, så jag hinner träna. Planen för dagens träning är ett lite lättare stakintervallpass, det är ju bara två dagar kvar tills jag ska springa 24 kilometer mellan Evertsberg och Hökberg i Vasakvartetten, det blir tufft! 

Jag såg att Erik Wickström lade upp sitt resultat från en valkompass, så jag får väl göra det jag också, med risk för att få alla vänstersympatisörer i hasorna. (Jag försöker att hålla mig utanför politik i bloggen så mycket det går och ska så fortsätta göra). Här är mitt resultat:

På alla mina fyra valkompasser så har jag fått Sverigedemokraterna i topp, med antingen L, M eller KD som tvåa. Tidigare har jag alltid röstat på Moderaterna. I år så kommer jag inte rösta på dom. Jag gillar Jimmie Åkesson och hans politik, end of discussion.

Fyra timmar stakning

Adam har köpt sina Elpex på Skistart, precis som jag så åkte han idag på fyror bak och treor fram

För andra dagen i rad så hade jag med mig Domnarvs-sonen Adam Larsson. Skönt med sällskap ändå, även om det många gånger fungerar bra att träna själv. En mix är nog optimalt, beroende på hur man är som person och den biten. Adam skulle åka i tre timmar, så jag började med att åka klockan 07,58 i 30 minuter, hem till honom och avslutade med 30 minuter hem från honom. Däremellan så åkte vi upp till Bergebo för lite höjdmeter. Sedan Ornäs, Aspeboda, riksväg 293 till Falun och vände, tillbaka till Domnarvet och Bergebo två gånger till för höjdmeter och minutskarvar. 

Jag kände mig faktiskt rätt skapligt pigg passet igenom, en liten svacka mellan 2,30 och 3,00, men inte alls så seg som de senaste långpassen. Jag har dock sjukt låg puls, utför så går den ner under 70 slag per minut. Många "förståsigpåare" tycker väl att man "bara" kan köra snabbare, men jag tycker inte det behövs på dessa pass, inte än och inte med den träningsmängden jag ligger på, ju mindre träningsmängd jag kommer ha framöver, desto hårdare kan jag ju köra på de flesta passen, men jag är inte där än och då tycker jag det är viktigare att hålla ner farten på de lugna passen. Det är inte syreupptaget som tränas på dessa pass, det får jag till på de tuffare intervallpassen. Sen kan andra få ha som fokus att hålla hög snittfart på "lugna" pass. Ja, det irriterar mig, även om jag vet att det inte är något som automatiskt gör en till bättre skidåkare. 

Under den sista halvtimmen så blev jag tvungen att öka farten en aning för att hinna hem innan klockan slog över fyratimmarsstrecket, på skojs skull så tog jag en mellantid på platten för att visa min låga puls, trots ganska hög insats: 

5,47 minuter, 1,91 kilometer, 10 höjdmeter, 0 fallmeter, 19,9 km/h snittfart, 127 snittpuls, 133 maxpuls

Här tryckte jag på skapligt, men inte riktigt "intervallfart", det duger åt mig. 

Totalt blev det alltså fyra timmars åkning, 62,8 kilometer och 520 höjdmeter. Ett lugnt och fint pass. Skönt att kroppen svarade okej igen på ett längre pass.

Mitt sista fyratimmarspass?

Breakfast for winners

Godmorgon kamrater. 

Sitter nu vid köksbordet och inmundigar frukosten ni ser på bilden ovan. Ute är det nästan minusgrader (9 plus), men solen skiner. Jag kör kort-kort ändå, det borde bli varmare. Strax ska jag bege mig ut på ett enligt planen fyra timmar långt stakpass, usch. Förhoppningsvis det sista på ett tag. Egentligen har jag inte tid med sådana här lång-Jannar, men jag är rädd att dom lär till ibland. De långpass jag har kört på slutet har känts bedrövliga, så jag har inga höga förhoppningar, men jag har överraskat förr. 

Vi hörs senare!

60 min tröskel - en kilometer längre än senast

Solsken ute och ändå tränade jag i t-shirt idag, tänk att man alltid ska behöva frysa i detta land.

Idag blev det samma upplägg som för drygt två veckor sedan alltså 60 minuter stakning tröskel, med impuls var 6:e minut, samma uppställning (Adam x 2) och samma rullskidor (Elpex med fyror bak och treor fram). Skillnaden då mot nu var att det regnade satan då, idag var det uppehåll. Fan vad tiden går fort alltså, jag blir deprimerad. Den bästa tiden på året är i slutet av maj, sen är resten ett rent helvete med mörker och kyla. Sidospår. Kämpa Adam.

På uppvärmningen så kändes det sämre och sämre idag, väldigt låg puls och allmänt trött. Hade inga höga förhoppningar om att kunna åka fort idag. När sedan Adam sa att han kunde börja dra så blev jag glad. Vi körde alltså 60 minuter i ett svep, med totalt tio impulser á 12 stavtag. Start i Medväga, ut till riksväg 293, in förbi Vallmora, ut i Smedsbo, bort mot infarten till Aspeboda, vändning vid trafikplatsen strax innan Aspebodainfarten, tillbaka genom Smedsbom, utför Brusalabacken och sedan målgång mellan Bomsarvet och Medväga.  

Jag kände ganska tidigt idag att kroppen ändå var med på noterna och att den var villig att ta i. Trots att jag inte kände mig pigg så kände jag mig ändå skapligt stark. Jag förstår om det låter konstigt. Efter 12 minuter så gick jag upp i spets och det svarade rätt så bra. Jag kunde nöta på i rätt bra tempo och jag märkte på tiden att jag var snabbare än senast. Visserligen går det lättare när det är torr asfalt, men ändå. När jag passerade "målet" från förra gången så hade jag lite drygt tre minuter kvar, det var en skön känsla. Det blev ett bra pass och jag tycker ändå att grundstyrkan och orken finns där någonstans, det gäller bara att jag vågar tro på det jag gör, trots min ringa träningsmängd. 

Siffror från tröskeldraget:

60 minuter, 21,82 kilometer, 162 snittpuls, 178 maxpuls, 21,8 km/h snittfart,  205 höjdmeter och 185 fallmeter

Glad i hågen så åkte jag hemåt och var nöjd över ett väl genomfört pass, tills jag kom till övergången där Mats Knuts Väg korsar Plogstigen. Trots att jag vet att det är grus där så blir jag lika jävla irriterad varenda gång:

Ett av flera grusavsnitt som jag stör mig satan på i Borlänge. Här är det NCC, med deras personal som sitter i någon barack och gäspar hela dagarna. I över ett års tid så har det sett ut såhär. Hur jävla svårt kan det vara att asfaltera denna lilla bit?!? Jag åker omvägar med cykeln för att slippa denna stenkross. Jag har mailat om denna och om andra ställen, men får aldrig några vettiga svar. Sådana här dåliga arbeten har jag inte upplevt i Falun. Tur att jag har Skanska i min aktieportfölj och inte tröttluvorna på NCC.

För att avsluta i lite mer positiv anda så bjuder jag på en film på Alfons skratt som jag nämnde tidigare idag, kul att jag lyckades få det på film: