7 x 5 minuter stakning i motbakke

Favoritbågen Radar EV på näsan, linsen här är Fire Iridium, snygg satan men inte lika bra som Prizm Road, enligt min mening

Jag höll nästan på att börja detta blogginlägg med: "Är det någonting jag har lite problem med". Sedan kom jag på mig själv att det inte bara är en grej jag har problem med.. Men en av de saker jag tycker är lite kämpiga är att köra intervaller uppför samma backe, inte bara fysiskt, det är jobbigt mentalt och jag blir nervös över att jag inte ska klara att hålla tiderna. Många gånger försöker jag undvika att köra intervallerna i samma backe, eller samma slinga, det bör jag egentligen inte göra. Det är ju bra att utsätta mig för lite press. 

Jag har ju kört ett pass i backe under dessa stakveckor. Då jag nu kör Elpexfyror bak och treor fram så blir det lite mer styrketräning. I alla fall i den status min kropp är nu, med en massa tuffa pass bakom mig, med förhållandevis tungt rull och med endast uppför i intervallen. Men det kan vara bra att få sådana pass också. Pulsen blir dessvärre inte så hög, men ändå okej idag. På lördag blir det ett pass mer på platten och med lite varierande intervaller rent längdmässigt. 

Idag blev det 7 x 5 minuter uppför Kalles Väg i Skräddarbacken. En skapligt fin stigning som aldrig är riktigt brant, perfekt att staka i med andra ord. På intervallerna så kom jag mellan 1,42 och 1,47 kilometer (hyfsat jämna tider, 16,9 - 17,6 i snitthastighet), sista var snabbast. Varje intervall innehöll cirka 45-50 höjdmeter och noll fallmeter. Skrämde upp pulsen till 176 på sista, så det var helt okej. Känslan var stabil och okej, varken bra eller dålig. Ett bra genomfört pass helt enkelt och ytterligare ett steg mot vintern! 

Torsdagstankar

Tjena vänner, bekanta och annat. 

Alfons har haft rätt hög feber i dagarna två, den toppade på 39,6 grader. Men imorse har den gått under 39 och han verkar lite piggare igen. Skönt att det går åt rätt håll! Igår så ”fyllde” han elva månader, jäklar vad tiden går fort alltså. På ett sätt så känns det som att vi var på BB igår och på ett annat sätt så känns det som om vi haft han i en evighet. 

Jag sov ensam inatt och har nu fått tre nätter i rad med över åtta timmars sömn, guld värt. Nu är jag seg på ett annat sätt istället, aldrig är man nöjd. Den segheten släpper nog snart ska ni se. Tanken är att följa med Amanda ut på en promenad nu innan frukost, så jag vaknar till, sen så ska jag träna mina stakintervaller i Skräddarbacken. Jag har fått dille på att bli smal, gå promenader och äta nyttigare. Är det inte det ena så är det det andra. Jag har ju mina nycker. 

Förutom träning och promenader idag så ska jag kapa ett Leki-rör som jag fick hem igår. Hade ju en stav som gick av förra veckan och den ska nu fixas till rätt längd. Jag är faktiskt jävligt nöjd med både service och stavarna från Leki!

Fyra timmar stakning

Ytterligare ett pass har jag nu genomlidit. Satan vad slitsamt det var idag igen. Första två timmarna gick bra, sedan blev det tufft vill jag lova. Jag fick sällskap av Adam Larsson i cirka 2,30 och det var skönt, för passet tog aldrig slut. 

Jag körde på mina Elpex team 610 med fyror, dessa skidor är fyra år gamla, ganska säker att jag fick dom 2014. Adam körde på sina nya med fyror bak och treor fram, dessa hade han när vi körde tröskel i söndags  dom rullade som mina med samma uppsättning. Idag fick jag bekräftat det jag tidigare trott, att mina gamla fyror rullar betydligt tyngre än Adams, blev ifrånrullad utför ganska rejält. Så ni som kör på fyror och ni som snittar rejäla hastigheter på fyror, en kommentar bara: det är skillnad på fyror och fyror. Jag tror att det är ganska stor skillnad på de lite äldre fyrorna och de nyare, troligen gummiblandningen som spelar in. Det kan jag inte svara på, men att mina äldre fyror går tyngre har jag nu bevis på, skönt det i alla fall. 

Vi körde omkring i Borlänge, ingen längre runda, mer skarv här och där. På mina fyra timmar så hann jag  skrattretande korta 57,8 kilometer och fick ihop 445 höjdmeter. Men jobbigt var det, pulsen var uppe på närmare 140 mot slutet, trots att jag i princip bara åkte framåt. Så nog blev det träning allt! 

Inorgon väntar det någon form av intervaller igen, på det passet blir det betydligt lättare rull!

Utvilad och dags för långjanne

Alfons med 39,6 grader i feber igår den stackaren, han fick sova hos mormor. Förutom febern så var han rätt pigg i alla fall, så vi läste att man inte behövde kontakta sjukvården om inte han slutade dricka/äta och var allmänt dålig. Så förhoppningsvis blir det bättre idag. 

Jag fick 8,40 timmars sömn inatt, efter att det tagit sin lilla tid att komma till ro och somna in. Lyssnade på någon avslappningsövning via BookBeat-appen, funkade rätt bra i alla fall. Om jag väl somnar och sen vaknar under natten så brukar det aldrig vara något problem att somna om. 

Nu ska jag ut på en långjanne stakning med Adam Larsson, kroppen känns hyfsat pigg, skönt!

5 x 10 minuter inklusive impulser och vätskebrist

Det är oerhört sällan som jag har problem med värmen, idag var en av dessa dagar. Det sjuka är att det är växlande molnighet och typ 25 grader. Men det är någon konstig tryckande värme, svårt att beskriva. Sjukt också det inte var mer än lite motvind på sina ställen, idag hade jag nästan velat ha lite motvind, för det var nästan olidligt.

Jag började med en kortare uppvärmning på typ 12 minuter och det kändes rätt så okej. Jag körde sedan igång med mina intervaller som var: 5 x 10 minuter, med en maxinsats i början och slutet på 12 stavtag, alltså totalt tio impulser. Jag höll till på nejderna i närheten av Lindan och Hjärpbo, mestadels ganska platt alltså, förutom den sista intervallen som blev uppåt Skräddarbacken. På den första intervallen och nästan hela den andra så kändes det rätt bra, sedan blev det successivt sämre och sämre. Jag svettades rejält om hela kroppen, även benen, något jag sällan gör. Trots att känslan blev sämre så behöll jag humöret uppe, jag visste ju att det var värmen som gjorde att känslan var såhär, jag hade bra puls och försökte fokusera på att åka bra tekniskt. Jag körde på mina Elpex med fyror bak och treor fram. Här är siffrorna:

Första: 3,56 kilometer, 25 höjdmeter, 10 fallmeter, 163 snittpuls, 173 maxpuls, 21,3 km/h snittfart

Andra: 3,83 kilometer, 20 höjdmeter, 30 fallmeter, 172 snittpuls, 179 maxpuls, 22,9 km/h snittfart

Tredje: 3,42 kilometer, 25 höjdmeter, 5 fallmeter, 174 snittpuls, 179 maxpuls, 20,5 km/h snittfart

Fjärde: 3,64 kilometer, 20 höjdmeter, 40 fallmeter, 172 snittpuls, 177 maxpuls, 21,8 km/h snittfart

Femte: 2,88 kilometer, 45 höjdmeter, 0 fallmeter, 173 snittpuls, 177 maxpuls, 17,3 km/h snittfart

Totalt utpumpad efteråt och på den drygt 15 minuter långa avåkningen så stod jag mer eller mindre still. Direkt när jag kom hem så hällde jag upp en liter med Watt Intra Ride (sportdryck med mintsmak), tänker att det borde vara minst lika bra som att dricka vätskeersättning i alla fall. Känns som det är viktigt att jag får tillbaka vätskebalansen då planen är att åka fyra timmar imorgon. 

Sliter vidare

Tjena gänget.

Här hemma sliter vi på efter bästa förmåga. Vi målade klart tvättstugan igår förmiddag, sen gick jag för att sova i nästan en timme, oerhört välbehövligt. Senare under dagen så gick vi en promenad på elva kilometer i samband med en handling på Willys. Vägde in på sub 70 igår för första gången på länge, det var glädjande. 

Som vanligt var jag trött när jag gick till sängs, som vanligt så hade jag svårt att slappna av och som vanligt tog det lång tid att somna. Dock så fick jag en ganska bra sammankopplande sömn när jag väl somnat, då Amanda inatt sov med Alfons. 

Det är lätt att bli irriterade på varandra som läget är nu med den väldigt dåliga sömnen. Gäller bara att försöka härda ut, någon gång vänder det väl får vi hoppas. Tills dess är det väl bara att försöka göra det bästa av situationen. Vi är ganska säkra på att det är Alfons tänder som spökar, han biter på saker och kliar sig där ofta. Idag har han även 38,8 grader i feber, vilket brukar vara normalt när tänderna är på väg ut har jag läst. 

Amanda jobbar idag med ett glapp mitt på dagen, då ska jag ut på ett rullskidpass. Denna vecka är det ju stakvecka, så tre intervallpass och tre distanspass på mina Elpex-rullskidor. Bara att bita ihop och fokusera framåt. Ni får ursäkta mig om jag är på dåligt humör från och till, men det är lite kämpigt! 

Jag går under snart.

Igår var jag sjukt trött hela eftermiddagen. Trasig. Vid klockan åtta bestämde vi oss för att gå till sängs och klockan 20,44 var jag redo för att somna. Alfons sov bra hela tiden till cirka 23-00 någon gång. Det brukar han göra, det är sen eländet börjar. 

När jag la mig så gick jag från att vara trött till klarvaken direkt. Vände och vred på mig, gick upp för att kissa, svettades på grund av värmen, tankarna snurrade. Jag vägrade kolla på mobilen och tänkte att det var en bra idé. Klockan 23 gav jag upp och slösurfade en stund, kollade även Jens Burmans vlogg, den är bra. Försökte somna igen, klockan blev 00, den blev 01 och den blev 02.  Någonstans i denna vevan så började Alfons vakna, gnälla och härja runt. Irritationen växer inom mig, stressen över all missad sömn, stressen över att dagens vilodag inte blir en bra vilodag om jag inte får sova riktigt, stress över att snart börja jobba, jag som inte hinner någonting nu när jag är ledig ens. 

Jag somnade väl någon gång långt in på småtimmarna och blev väckt klockan 06 av Alfons. Kul. Skrev och frågade Amanda om hon kunde ta honom ifall hon var vaken och sovit. Det gav mig 90 minuters sömn, värd sin vikt i guld. Tack. 

Min stubin har blivit kortare den sista tiden, mer och mer lättirriterad. Stör mig på allt och alla. Usch vad drygt det är att inte få sova. 

Nu ska vi ner och måla lite i källaren, Amanda jobbar och min mamma ska passa Alfons. Känner att jag behöver någon timme ifrån honom och hans numer nästan ständiga gnällande. 

Kämpa Adam, det finns folk som har det värre, men även bättre...

60 minuter tröskel med impulser

Tjena!

Jag bestämde mig redan i början av uppvärmningen att jag skulle göra ett bra pass, trots pissvädret och då var inställningen sedan därefter. Skönt att man har lite skalle ibland ändå. Regnet till trots så var det riktigt varmt att träna idag, även om det stundtals hällde ner. Jag valde kort-kort, långa kläder blir ju bara blöta, tunga och kalla. Jag mötte upp Adam i Medväga och sedan så var det dags för att avverka dagsverket. Idag körde vi båda på förhållandevis nya Elpex-skidor med fyror bak och treor fram. Senast vi körde detta tillsammans så åkte Adam skate på Marwe 6 och jag stakade på skidor med fyror fram och treor bak, dessutom så var det torrt då, idag körde vi ungefär samma vända. Lite förenklat så startade vi i Bomsarvet, åkte ut till riksväg 293, in förbi Vallmora, Smedsbo, Stråtenbo, vände strax innan infarten till Aspeboda, raka vägen tillbaka på 293 och målgång i Bomsarvet igen. 

Adam hade fått för sig att jag var starkast idag, kanske för att jag stötte på honom med ett bra självförtroende i mötesögonblicket. Det mentala spelet är viktigt.  Idag blev det faktiskt att jag drog hela tiden, men även om man har någon bakom sig så tycker jag att det gör mycket många gånger, hade nog inte klarat att åka så fort som jag gjorde idag själv. Det känns inte så i alla fall. Man blir liksom tvungen att hålla i, även om det känns tungt ibland. 

Vi körde 60 minuter i ett svep, impuls (spurt/maxinsats) med 12 stavtag var sjätte minut. Såhär blev siffrorna (snittgudarna kan förbise kommande avsnitt):

20,76 kilometer, 165 höjdmeter, 162 snittpuls, 175 maxpuls, 20,76 km/h snittfart

Det var dyngblött på vägbanan och jag kände mig lite sliten muskulärt sedan veckans styrkepass. Pulsen var lite seg att få upp till en början, därför kan det vara "skönt" att lägga in lite spurter för att bli lite extra trött och för att få bryta av det monotona rörelsemönstret en aning. Även vinden var stundtals lite jävlig idag, skulle jag sätta en ungefärlig procent på motvind så säger jag 50%, men jag har ju satt mig i en sådan situation att det blir lite "vargen kommer-syndrom" när det kommer till motvind, ni tror mig säkert inte längre. Men allt det till trots så kändes det stabilt och helt okej. Dessa pass är något jag ska försöka köra återkommande, tidseffektivt och ger en bra hårdhet. Jag har ju som ni vet inte tid eller lust att köra en massa fyratimmars- och vasapass. De tävlingar jag kör är ju oftast två timmar långa och då tror jag att jag klarar mig skapligt på detta. Känns som jag försöker rättfärdiga min mindre träningsmängd med en massa bortförklaringar här och där, men ni förstår säkert.

Efter träningen som totalt blev 2,15 timmar och 37,5 kilometer så blev det sju kilometers promenad med min mamma till IKEA, jag hann även med tre kilometers promenad imorse innan frukost, så veckans totala mängd där är 70 kilometer, snyggt! Jag har ju även fått dille på pannkakor som ni kanske märkt och igår testade jag ett nytt recept utan mjöl (LCHF alltså): tre ägg, tre deciliter havremjölk, lite salt och 1,5 matskedar fiber husk. Dom var nästan lika goda som vanliga pannkakor och utan kolhydrater, grymt!! Jag försöker ju i största möjliga mån att undvika kolhydrater i vardagen, för att tappa lite vikt. Men inför, under och efter hårda träningar och tävlingar så intas det såklart kolhydrater. Även i vardagen från och till när suget blir för stort..

Avslutningsvis så måste jag nämna den tragiska nyheten om att Vibeke Skofterud avlidit. Jag blev oerhört tagen av den nyheten och tyckte verkligen att det var sorgligt. Vibeke som jag haft som idol  och varit lite småförälskad i sedan jag såg henne första gången på Svenska skidspelen i början av 2000-talet. Må du vila i frid. Vid sådana här besked så får man ju sig en tankeställare, är det så viktigt med alla tjafs och bråk här i livet, politik hit och dit, att det är städat hemma, att man sparar sina pengar istället för att göra roliga saker. Det viktigaste i livet är nog ändå att man försöker uppskatta det man har och att man i största möjliga mån försöker vara här och nu. Ta hand om er kära läsare!

Folk som klagar på hettan.

Grattis till er som gnällt på hettan, nu har ni ställt till det för oss som älskar sol och värme. Från och med idag tog sommaren officiellt slut. Nu kommer det regna varenda dag till november ungefär. Från november till mars blir det slask och tö. Jag hoppas att jag har fel, men jag har varit här i Sverige förr och bevittnat både somrar och vintrar. 

Jag kan ju inte påverka vädret direkt (det kan bara ni som gnäller på värmen), så jag får väl försöka acceptera läget så gott det går bara.. 

Nu strax ska jag i sällskap av blixtar, åska och Adam Larsson dra ut på ett längre tröskeldrag stakning. Kan bli hur kul som helst det!

25 kilometer löpning

Tjena!

Dagens 2,30 timmar tog bra mycket längre tid än 150 minuter. Alfons var fortsatt gnällig, så det blev några mat- och tröststopp. Men efter cirka 40 minuter så var han lugn. Skönt det. Fokuset på dagens pass var att få lite löpning i benen och mitt sällskap skulle inte vara med mig hela turen, så det gick bra ändå. 

Amanda, Alfons och Boss var med på den första svängen. Endast grusväg, upp till toppen av Muskboberget och sedan hem igen. Det blev 1,34 timmar, 15,62 kilometer och en snittpuls på 118 för min del. Jag hade lite ont i vaderna sedan löpintervallerna i torsdags  så jag sprang med mina Hoka Napali. 

Efter att vi kommit tillbaka hem så kastade jag av mig vätskebältet (skavsår satan runt midjan sedan jag sprang med bälte och bar överkropp i torsdags) och snörade på mig mina Inov8 x-talon 212 och drog iväg. Jävlar vad jag älskar dessa skor, sitter som en smäck på foten, bra grepp, hållbara och inte en känning i vaderna, trots noll dämpning. Det finns ju vissa som hävdar att man ska ha uppbyggda skor och andra menar att man inte alls ska det. Jag är lite kluven och föredrar båda delar. Men springer man i skogen så föredrar jag de odämpade trailskorna!

Den andra löpdelen för dagen blev 56 minuter utan stopp. Jag räknade snabbt ut att jag kunde springa 30 minuter bortåt och sedan försöka mig på att springa hem på 26 minuter. Turen gick på stigarna över Tjärnaberget, mot Bjusan. Mestadels uppför först och utför sedan. Men det är ju inte alltid så lätt att springa fort utför på rotbeklädda stigar för en gammal banlöpare som mig, men jag klarade mig hem på under 26 minuter och tvingades skarva två minuter. 9,64 kilometer hann jag och snittade 132 i puls. Totalt 2,30 timmar, 25,27 kilometer och 480 höjdmeter. Fint pass och fin kupering. 

När jag springer så sällan som jag gör och de gånger jag springer själv så försöker jag springa istället för att lufsa som skidåkare ofta gör. Det för att underhålla löparbenen så gott det går inför de få löptävlingar jag deltar i. Sen försöker jag köra lite hårdare än vanlig lugn AI så ofta jag känner mig sugen på det och är pigg. Speciellt idag så funkar det ju bra då löpningen mest belastar benen och morgondagens pass är planerat för stakintervaller. Sen är ju tanken som jag varit in på tidigare att successivt (under kommande åren) träna mindre i mängd och tid, samtidigt som intensiteten höjs. Det blir nog bra!

Efter träningen så har vi slipat väggar och golv i nya tvättstugan. Vi hann även med att måla väggarna. Det blir nog bra när det blir klart! Nu är jag ute på en liten smygpromenad medan Amanda hjälper sin mamma med håret. Jag tar alla chanser jag får till vardagsmotion nu. Lite som en missbrukare eller alkis, fast med promenader istället. Kanske jag borde söka för detta?

En vägg i tvättstugan