Träningstankar och annat

Mysigt med lera! 

Foto: Kent Olsson Foto

Ny vecka kära vänner. 

Måndag och Amanda jobbar. Jag och Alfons ska umgås hela dagen, det blir inte en lugn stund. Inatt sov jag ensam och fick ihop 7,5 timmars sömn, börjar känna mig lite piggare. Att inte få sova är väl i det närmsta en form av tortyr. Men med detta schema om varannan natts sovande med Alfons så tror jag att det blir bättre och dessutom så tror jag att han kommer börja sova lite bättre så fort tänderna kommit ut. 

Jag ska vila idag, det behövs, måste bli pigg. Dagen till ära så fastar jag fram till middag, för er som tror att det är dåligt så får ni gärna tro på det, jag tror inte det i alla fall. Det är inte lång tid i människans historia som vi har kunnat äta under fasta tider på dygnet, vi har stora lager att ta av även under en längre tids fastande. Nog om det. 

Tanken med denna vecka och nästa är att köra det som ett 14 dagar långt träningsblock, där jag denna vecka kommer köra 5-6 träningspass, endast stakning och kanske med lite olika rull. Ska försöka bena ut planen under dagen. Planen är att få till 2-3 lite hårdare pass, kanske två intervallpass och ett med lite längre fart i långloppsintensitet. Därefter så kommer jag nästa vecka att köra ett fartpass och sedan två styrkepass. Funkar detta bra så kommer jag på vecka tre starta ett nytt sådant här block. Testa lite nya idéer och köra riktigt slut på stakmusklerna under en begränsad period. För det är ju såhär med träning att du blir bra på det du tränar och då gäller det ju att träna på det du vill bli bra på. Sen så måste du ju utmana dig själv och köra hårt ibland för att kunna utvecklas. Egentligen spelar det nog ingen roll hur intervallerna ser ut, vilan emellan och så vidare. Det viktiga är nog att man verkligen kör sig trött. Att kunna köra sig trött har ju varit svårt för mig den senaste tiden, men jag väljer fortsatt att tro att det är på grund av bristande sömn. Jag är jäkligt känslig när det kommer till bristande sömn, 1-2 nätter går väl okej, men blir det 3-4 i rad då funkar inte jag som jag ska. 

Jag har en till liten "skada" som uppkom under loppet i lördags. Det sved så jävligt på vaden när jag gick i mål, men jag fattade inte varför och såg inte heller något sår. Men senare på kvällen och under gårdagen så blev det ett rejält (nåväl) varande sår. Jag kom till slut fram till vad det berodde på. Under ett av de avslutande hindren så skulle vi ta oss över ett dike med vatten, över diket så var det tjocka "gymnastiksalsrep" uppspända, man skulle hänga med armar och ben som en liten apa och dra sig över, med ryggen nedåt. Jag korsade benen över repet så att hälsenan/vaden på högerbenet låg emot repet och drog mig sedan med armarna över, här är resultatet:

Ett rejält brännsår som svider satan. Har baddat in det med lite sårsprit nu och om några dagar känns det nog bättre igen.

Nu ska jag och Alfons ut och carpe diema!

Långjanne med grabbarna!

God söndagskväll kära läsare!

Idag blev det en invigning av min nya cykel, den var bra måste jag säga, desto mindre bra var mina ben och givetvis vindarna. Skönt då att det blev ett lugnt pass runt om nejderna här i södra Dalarna. Vi mötte upp Simon på vägen mot Falun och drog sedan av följande vända: Hosjö - Vika - Strand - Stora Skedvi - Bispberg - Säter - Gustafs - Torsång - Aspeboda. En nätt liten tur på totalt 125 kilometer och 4,30 timmar. Inga pangben och ingen hets, en skönt tur alltså. Trevligt gäng var det också. I Säter så drog vi ner till Säterdalen där vi inmundigade en fin smörgås med hästkorv. Inte nog med det så drack jag också en näst intill kalorifri sportdryck, det finns ingen hejd på galenskaperna!

Imorgon ska jag vila igen och hoppas på att kunna ladda upp batterierna till en ny träningsvecka med förhoppningsvis bättre känsla än denna. Skrapade ihop lite dryg 16 timmar åtminstone, men jag gör nog hellre 10-12 timmar med bra känsla, det kommer!

Bilder:

Dags att inviga cykeln!

Två bilder tagna av speakern och min kompis Adam Johansson, från gårdagens tävling. Den ena efter målgång och den andra strax före start.

Nu ska jag förbereda mig för att cykla med Adam och Simon. Ser ut att bli fint väder och det ska bli kul att få cykla på min nya cykel för första gången. 

Lyckades få 5,50 timmars sömn inatt, Alfons var ganska lugn faktiskt, så när jag väl lyckats somna efter klockan 00 så sov jag skapligt åtminstone. 

Jag var lite försiktig på vissa hinder igår för att jag var lite rädd att göra illa axeln igen. Även om jag inte känner det minsta i den så sitter det kvar lite spärrar i sådana situationer där kag möjligen skulle kunna få den ur led. Den värsta ”skadan” igår blev istället när jag i skogen i början av loppet råkade snärta mig själv med en grankvist så att jag fick barret rakt in i mitt öppna öga. Kändes inte så mycket då, men det har börjat göra lite ont nu:

Tuff dag på Tough race

Fyndig rubrik va?!

Lyckades inte förbättra min svit i detta loppet, hamnade någonstans mellan åtta och tolv i mål. Katastrof. Men samtidigt, kroppen svarar inte som jag vill, så det är inte så mycket att hoppas på då. Det är dock ett riktigt trevligt arrangemang detta Tough Race Sweden, rolig bana, folkfest och en riktig utmaning.

Jag tog mina Elpex med fyror fram och treor bak, till evenemanget och även hem (36 + 38 minuter stakning, 17,0 och 16,4 km/h i snittfart). Kändes rätt bra på dessa idag åtminstone. På uppvärmningen så kände jag att jag inte var speciellt taggad för att springa fort, fanns liksom inte speciellt mycket ork rent muskulärt. Joggade lite, körde några ruscher, samt 90 sekunder i tävlingsfart. 

Kom iväg bra i starten, men redan vid de första hindren (låga väggar) tappade jag en del, lyckades plocka igen och de första två kilometrarna är i princip bara löpning på en äng. Därefter springer man upp- och nedför ett berg, mestadels obanat bland stock och sten. Innan berget så var jag högst tio sekunder bakom ledaren på plats fyra, sedan började tappet. Kände mig stel och gubbig i löpningen i skogen och undrade först varför, sedan gick det upp för mig att mina löppass detta år i princip bestått av löpning på asfalt och löpband. Inget att skylla på såklart, men jag kände mig mer stapplig än vanligt. 

Mellan kilometer 4 ungefär och målet efter 8,5 ligger de flesta hindren. Jag var väldigt långsam i dessa och nästan lika långsam däremellan. Fanns helt enkelt ingen kraft i benen, vaderna började värka och jag fick krampkänning(!) i låren. Ridå. Den dåliga känslan höll i sig till cirka 1,5-2 kilometer från mål, då var det nämligen en simning på uppskattningsvis 200 meter, av någon anledning så började jag få tillbaka lite krafter där och tyckte att jag fick upp farten en aning både över hinder och i löpningen. Det var faktiskt rätt positivt!! Något annat positivt var att hela familjen hade cyklat dit och hejade på mig, Amanda sprang med och peppade mig till och med. Jag klarade också alla hinder utan att behöva göra om, det var ju också positivt. Bästa stunden är sedan efteråt när vi minglar omkring på tävlingsplatsen och idag åt vi även medhavd mat, mysigt!

Givetvis var jag missnöjd efter målgång.Tråkigt att tävla och inte "kunna ta i", vara hämmad av trötthet och trötta muskler. Men samtidigt, vad ska man göra? Gnälla, eller acceptera läget. Jag tror mig veta vad det beror på: dålig sömn den senaste tiden. Förhoppningsvis börjar Alfons sova bättre igen snart och förhoppningsvis så blir vår sömn bättre av att vi sover varannan natt med honom. Jag får väl ha den tron i alla fall. 

Jag kommer successivt träna mindre timmar och mer kvalitativ träning, det tror jag blir bra på sikt. Och kan jag inte bli snabb igen så ska jag åtminstone vara smal, så jag håller i det med sockerförbud och promenader med barnvagnen. Fick ihop 8,5 kilometer på kvällskvisten, det bränner ju lite av mitt överflödsfett vill jag tro!

Imorgon är tanken att cykla en långpanna med Adam Larsson och Simon Andersson, det ser jag fram emot, första turen med nya cykeln! Det är dock min natt att ta Alfons, håll tummarna.

Siffror från mitt race:

52,22 minuter

8,50 kilometer

176 snittpuls

185 maxpuls 

Bilder som Amanda tagit:

Tough Race Sweden idag

Bilderna är från första gången jag sprang tävlingen, 2015, då kom jag fyra, året efter blev jag sexa och förra året hade jag ont i hälsenan så jag deltog ej. Ingen bra svit, men vi får försöka bryta den idag! 

Igår gjorde vi upp ett schema för sovning, Amandas & min träning och i stort för den kommande tiden. Det är ju tufft för oss alla med en skrikande bebis på nätterna. Hoppas det gör saken bättre. Jag fick i alla fall sova inatt då jag sov ensam i Alfons rum, känner mig piggare idag, helt klart. Sen kommer det ju vänta tider framöver där jag helt enkelt inte kommer kunna träna de mängder jag gjort tidigare, men det har ju varit en del i min mer långtgående plan, att succesivt träna lite mindre timmar, till fördel för hårdare pass. Det är ju dels det jag tror jag behöver och det som funkar bäst i livspusslet för oss. Nu i sommar när jag är ledig funkar det väl att träna lite mer, men sen i höst när jag börjar jobba igen så kommer det att bli tuffare, men det får vi ta då. 

Hinderbana idag alltså. Det brukar vara rätt roligt med dessa lopp, även om min hinderteknik är nära på noll. Min taktik i alla lopp jag sprungit har alltid varit att springa så fort jag kan mellan hindren och sedan ta hindren lugnt & försiktigt för att klara av dom på ett bra sätt och att få lite ”vila” i dessa passager. Tanken är att göra detsamma idag. Jag har ju liksom aldrig tränar på något sådant och är inte speciellt sugen på stt göra det heller, även om jag tycker loppen är roliga. Det finns ju ett gäng som är rätt duktiga på att både springa och ta hindren, dom brukar vara svårslagna. Jag kommer tävla i mina Icebug Acceleritas 6. Klockan 11,30 startar vi i elitgruppen, min tanke är stt ta rullskidorna dit till Dalsjö och hem (10-11 km enkel väg).

Hörs senare!

Seg som sirap - slut som artist

Jag brukar vara duktig på att jobba med mentala bilder, inställning och fokusera på saker. Nu har jag fått två nygamla egna valda sanningar:

1. Jag kan inte sova.

2. Jag är värdelös på mitt idrottande och kommer aldrig kunna springa/åka fort igen. 

Dessa två saker går nu runt som två mantran i mitt medvetande och jag jobbar in dom allt djupare och djupare i mitt huvud. Mitt huvud som jag är duktig på att övertyga att jag har rätt, när det kommer till negativa saker.. 

När jag tog mig ut strax före lunchtid idag så hade jag hållit på en stund med att försöka tvinga ut mig själv på träning. Det var inte lätt idag. Tanken först var att snurra i Skräddarbacken, men jag hade noll motivation till det. Istället så tog jag mina nya rullskidor med fyror bak & treor fram och stakade till Lennheden. Som vanligt blåste det stormvindar runt/mot mig och jag hade stora problem med att hålla hjulen snurrande. Musklerna känns så kraftlösa nu att jag nästan misstänker att jag har fått någon sjukdom, utan att överdriva känslan. Förhoppningsvis är det bara sömnbristen, men vi vet ju att jag inte kan sova också.. 

Jag var ute i 2,15 i alla fall, efter cirka 1,30 så körde jag tio minuter 10”-20” för att försöka väcka kroppen lite. Jag tog mig igenom det åtminstone och lyckades skrämma upp pulsen i 163. Faktiskt så kändes det inte bedrövligt just då, bara normaldåligt. Fan vad jag saknar min vanliga ständiga halvdåliga känsla när jag tränar. Det kommer jag aldrig uppleva igen. 

Nu står jag inför ständiga funderingar hur jag ska göra för att komma tillbaka i gängorna och såklart hur jag ska träna resten av sommaren. Jag vilade ju igår, tränade 2,15 idag och imorgon ska jag springa något hinderlopp. Inte mycket träning där på tre dagar, knappast något som skrämmer mina konkurrenter och som gör att jag kan göra mig själv rättvis på tävlingarna i vinter. 

Men en liten ljusglimt i mörkret är väl att vi känner igen dessa tankar och funderingar. Jag har varit här förr och jag har rest mig upp förr. Och skulle jag inte göra det denna gången så är det väl inte hela världen heller?! Jag har ju min familj och det är väl viktigare än någon jäkla hobby. 

Kämpigt.

Alfons och jag vid sommarstugan igår. 

Gårdagens middag. 

Ytterligare en jobbig natt är avhandlad. Jag kan inte somna på många timmar, klarvaken och väntandes på skrik. När jag till slut somnar så blir vi väckt av Alfons vid otaliga gånger. Därefter uppstigning halv sju när han inte sover mer. Han har varit väldigt gnällig den senaste tiden, kanske magont, kanske nya tänder som kommer fram. 

Det känns som om jag varit på ett flera veckor långt träningsläger. Träningen har ju varit tung den senaste tiden och jag är sjukt trött. Orkeslös i musklerna och håglös i största allmänhet. Väldigt uppstressade för mig när jag ser alla andras lyckade pass och träningstimmar. Ibland längtar jag tillbaka till tiden förr, men där och då så var det fel också. Jag tror aldrig man blir riktigt nöjd, man får försöka acceptera läget så gott man kan och göra det bästa av situationen. Jobba efter sina egna förutsättningar helt enkelt. Lättare sagt än gjort. 

Träning idag och tävling imorgon, det blir kul. Kommer ju gå galant när jag fick sådan bra vila igår och inatt..

En trevlig dag

Amandas fina tårta till mamma. Hon är överjävlig på att göra tårtor Amanda! Som vanligt var hon missnöjd över resultatet, men vi andra tycker dom är både snygga och goda! Vi får förlänga sockerförbudet ytterligare nu, det är egentligen inga problem, är man borta från socker mestadels av tiden så blir man väldigt ”äckligt mätt” när man väl äter godsaker, en bra grej faktiskt! 

Idag blev det 8 + 10 kilometers promenad för min del, vilken vilodag va?!

Här är några bilder från dagen:

Innan vi åkte hem så stannade vi till vid min mormors och morfars grav, så att dom fick ”träffa” Alfons för första gången.

Extrainsatt vilodag

God förmiddag.

Jag kände redan igår på passet att jag tänkte ta en vilodag idag. Tanken var först att träna varje dag denna veckan, men det var väl inte alltför uttänkt kan jag känna nu, speciellt då jag inte fått den sömn jag vill ha på slutet. Både igår och i förrgår natt så hade jag sjukt svårt att somna. Den enda nackdelen med att det för en gångs skull är över 20 plusgrader är väl att det är så varmt inomhus när man ska försöka sova. Jag är rätt känslig där och vill ha både mörkt, tyst, svalt och helt stilla. Det är ganska problematiskt då Alfons vid jämna mellanrum kastar sig runt i sängen när han sover. Inatt liksom natten innan tog det många timmar innan jag kunde sova. Tämligen trasig idag, så det ska bli skönt att slippa träna. 

Istället för träning så åker vi till stugan i Dala-Floda för att hälsa på mamma och fira hennes födelsedag i förväg. Det är ett ständigt pusslande för att få ihop livet som pappa, skidamatör och hemmafixare, men det funkar ju bra för det mesta, bara jag får sova lite bättre. 

Nu först väntar en liten promenad i det härliga vädret, hörs sen!

Adam körde mig sopslut

Fantasifull och bra bild. "Här, ta en bild på mig, jag lägger ner ena staven på marken"

Hej där hemma i stugorna.

Idag har jag fått mig ett pass jag sent ska glömma. Kollar vi bara på siffrorna så verkar det kanske inte så avskräckande: Totalt 3,15 timmar, 51 kilometer och 275 höjdmeter. Enbart stakning givetvis. Under passets gång så körde jag och Adam Larsson intervaller som följer: 4 x 8 minuter, 2 minuters vila + 40"-20"-intervaller. 40"-20" så körde vi först sju stycken och sedan skulle vi köra sex till, efter tre stycken så stakade jag in spetsen på mina stavar och fick avbryta. Snopet. Men vi var nästan hemma och jag kunde byta till nya och därefter fortsätta med tre ytterligare. Jag avslutade sedan med att köra i någotsånär långloppsfart i 17 minuter. 

Det kändes rätt bra på uppvärmningen och under den första åttaminutersintervallen. Sedan blev det allt jobbigare och jag slet med rejäl träningsvärk, men konstigt nog så hade jag rätt så hög puls (181 i max), vanligen brukar jag ha väldigt låg puls när musklerna värker. Det är dock ett bra tecken på att jag kommer åt de muskler jag vill på mina styrkepass. 

Adam var riktigt stark idag, jag fick släppa någon meter på 40"-20"-intervallerna. Förhoppningsvis har han blivit lite bättre och jag är kvar på samma nivå. Jag är väl egentligen inte orolig att jag blivit sämre, men visst finns tankarna där. Jag menar, förra året så radade jag upp fyratimmarspass under hela sommaren, dunkade in 182 timmar på nio veckor. Nu har jag knappt kört några längre pass och får slita för att klara tre timmar. Både mentalt och fysiskt. Det vänder nog snart när jag får köra lite mer stakning, så fort helgens löprace är över så är tanken att få till bättre träning. 

Vi hade ändå skapliga snitthastigheter idag på åttaminutersintervallerna: 22,3 - 23,9 - 22,2 - 22,6. Det är bra för att vara mig åtminstone.. Jag körde på mina Elpex med helt nya treor bak och fyror fram. När jag lämnat av Adam och skulle försöka köra i långloppsfart hem från Domnarvet så hände det ingenting, tyckte jag stod still och kom endast upp i 155 som maxpuls, dock var snitthastigheten 19,4, det trots att det var en del uppför (30 höjdmeter och 0 fallmeter) och ett flertal grusavsnitt. Musklerna var helt kraftlösa och jag bestämde mig redan då för att ta vila imorgon.

Amanda har just kommit hem med 13 kilo jordgubbar (två fulla tiolitershinkar) som vi rensat, sedan väntar en liten promenad för att stänga ringarna och därefter ska vi heja på Sverige i fotbolls-VM!