Träningssammanfattning

God pappaledighetsfrukost!

Tjenare.

Igår avslutade jag ju träningsåret 2017-2018. Det blev ett träningsår med lite blandad kompott, högt och lågt. Tränade väldigt bra i perioder och var tvungen att träna mindre under andra perioder. Tävlingarna gick dåligt till en början, därefter bättre & bättre, innan allt slutade med platt fall och hjärtmuskelinflammation. Men jag fick en månad träning att ta igen nu på slutet av träningsåret, då dunkade jag ju in 49,5 timmar under dessa fyra veckor, mot vanligen när jag brukar skrapa ihop 20-30 timmar.

I år skrapade jag ihop 620,45 timmar - 13% effektiv tid i AIII eller högre intensitet - 5% styrka

Här är tidigare år:

2012-2013: 598,02 timmar - 13% A3< - 5% styrka

2013-2014: 656,12 timmar - 11% A3< - 6% styrka

2014-2015: 658,28 timmar - 11% A3< - 4% styrka

2015-2016: 627,14 timmar  - 12% A3< - 4% styrka

2016-2017: 706,01 timmar - 14% A3< - 4% styrka

När sommaren var slut 2017 och jag började jobba så låg jag cirka 30 timmar före föregående år då jag fick ihop 706 timmar. Jag körde ju bland annat 182 timmar på nio veckor, inte illa pinkat. Sedan blev det ju lite andra saker som kom emellan vilket gjorde att träningen blev lidande:

- Alfons föddes och jag vilade 10 dagar i sträck

- Axeln hoppade ur led och jag tränade bara korta hårda pass på löpband och testcykel i en månad

- Hjärtmuskelinflammation och vila en månad

Räknade ut att jag förlorade cirka 80 träningstimmar på ovanstående. Tur att timmarna inte är allt, jag fick ju till andra kvaliteter! 

Idag börjar det nya träningsåret och tanken är att vila denna dag. Redan under denna vecka så ska jag plocka fram rullskidorna, sjuka scener!

Grabbarna grus

Inatt fick jag sova lite mer, sjukt skönt!

Avrundat träningsåret

Hoppskejtar in det nya...


... och ut det gamla träningsåret. 

God kväll!

Har åter varit i Bergebo för att åka en sväng längdskidor. Trots att vädret varit varmt (13-15 plusgrader) och soligt så var Igeltjärnsvägen minst lika bra som igår. Inte ett genomslag, fint före och ganska lättfört. Jag körde den vägen 2,5 gånger fram och tillbaka, samt fem gånger uppför Elofsson-backen.  Totalt 100 minuter (22 kilometer). Kändes skapligt, men jag är ändå rätt så jäkla sliten i kroppen, mest på grund av dålig sömn de senaste nätterna. 

Jag tror att Igeltjärnsvägen kommer vara åkbar några dagar till faktiskt, så passa på att dra till Bergebo om du har möjlighet. Själv har jag planerat annat ända till möjligen torsdag, då kanske det eventuellt blir en repa till, men troligen inte. 

Stängde denna träningsvecka på 12 timmar och denna träningsperiod á fyra veckor på 49,5 timmar. En bra avslutning på detta året som kanske inte ritkigt blev som jag hoppats på. Men det blir fler år, jag ger mig inte!! 

Den sista dagen.

Den sista dagen på träningsåret. 

Det sista skidpasset för säsongen. 

Den sista dagen på veckan.

För två dagar sedan var det Tim ”Avicii” Berglings sista dag i livet. 

Tänkte inte jag skulle kommentera något om det då jag inte brukade lyssna speciellt mycket på honom, även om jag gillar musiken och genren. Men vi såg dokumentären på SVT igår och den var väldigt bra. Blev väldigt tagen, rörd och påverkad av den. Rekommenderar verkligen att kolla på den och även om man kanske inte gillar musiken så måste man ändå erkänna att han var ett geni. Vila i frid Tim. 

Kvällen slutade med en lång tid sömnlös i sängen med dödsångest. Mindre kul. 

Barüber skiing

Om tillfällena där jag åkt skidor i shorts och t-shirt är lätträknade så är väl de gånger jag åkt i barüber än mer lätträknade. Tror inte jag har gjort det över fem gånger under min livstid, men jag hoppas på fler gånger. 

Idag fick jag äran att åka med både Måns Sunesson och Adam Larsson. Detta var nog det näst sista skidpasset för säsongen, kan kanske bli ett imorgon också. Vi åkte mestadels på Igeltjärnsvägen, men med ett rejält knippe vilja tog vi oss över myrarna vid Igeltjärn och kunde åka ända ner till Vargliden. Det var dock så lite snö/is på vissa ställen att det endast var tunna strängar. Men vi tog oss dit och tillbaka. För övrigt så är det bara vägen som är åkbar nu, det är den nog inte i många dagar till.. Det är ändå helt fantastiskt att kunna åka skidor den 21:a april, även de gångerna är för mig lätträknade. 

Jag åkte i 2,05 idag. Blev trött och hungrig på slutet. Lite sliten kanske. Begav mig ändå hem för att köra lite TRX och gåsen kilometer med Alfons i vagnen. Ni vet, Apple Watchens ringar stänger inte sig själva.. 

Perfekt start på lördagsmorgonen

Uppstigning klockan 07.00, då var Alfons klarvaken. Trots ett antal uppvak under natten. Jag fick åtminstone nästan sju timmars sömn inatt, men jag längtar efter mina välbehövliga åtta. Sjukt i alla fall att jag blivit morgonpigg och kvällstrött. Förr ville jag aldrig lägga mig, men brukade väl till slut släntra mig ikull omkring klockan 01-02, samt vakna 11-12. Lite annat nu när jag går upp utan problem klockan 07 en lördag. Vi har lite grabbtid medan vi låter vår kära Amanda få sova ut lite längre, det kan hon behöva. 

Solen lyser ute och jag ska strax ge mig ut på ett skidpass, nu är det nog inte många kvar för säsongen..

Nytt dödslöpningspass

Aloha.

Ny löpning med familjen. Jag springer, Amanda cyklar och Alfons sitter i cykelvagnen. Perfekt för oss alla. Idag var dock Alfons lite grinig mer eller mindre under hela löpturen, så Amanda fick stanna några gånger. Vi tycker oss höra Alfons ropar ”mamma” nu, inbillning eller inte, men jäkligt kul hur som helst! 

Jag kände mig betydligt lättare i benen under dagens löpning än förra fredagens misär. Det tar sig, även om känslan är långt ifrån bra. Men nu springer jag väl åtminstone. 

Lite siffror från dagen:

1,10,02 timmar

15,85 kilometer

150 snittpuls

179 maxpuls 

120 höjdmeter 

4,26 min/km (44,50 efter 10 kilometer)

Vasaloppshistoria

Vasaloppet är utan tvekan den mest klassiska av alla skidtävlingar i Sverige. Tro det eller ej, men om några år fyller faktiskt en av de viktigaste milstolparna i den svenska skidhistorien 100 år och då kan det ju även vara läge att ta en liten titt på hur allting började en gång i tiden.

Första loppet på över 7 timmar

Några minuter efter klockan sex på morgonen den 19 mars år 1922 ställde sig 116 skidåkare på startlinjen vid Olnispagården i Sälen för att bege sig de nio milen mot Mora.
Strax efter halv två på eftermiddagen dök den första åkaren upp i Mora i form av 22-årige Ernst Alm från IFK Norsjö som gick i mål på tiden 7:32.49, vilket gjorde västerbottningen till den förste Vasaloppssegraren och fram till dags dato också den yngste. Värt att notera är också att endast fyra åkare bröt loppet.

De följande åren gick utvecklingen för Vasaloppet i rasande fart, åtminstone vad gäller segertiden. I det andra Vasaloppet sänkte vinnaren Oskar Lindberg med nästan exakt en timme jämfört med året innan. Tre år senare, 1926, var segrartiden nere på dryga fem och en halv timme när en av de riktigt stora inom svensk längdskidåkning Per-Erik "Särna" Hedlund vann.

Source: 'Ernst Alm' via Wikipedia (Public Domain)

Nio segrar på 10 år

En av de första Vasaloppsåkarna som blivit riktigt stor var IFK Umeås Arthur Häggblad som mellan åren 1933 och 1940 vann Vasaloppet hela fyra gånger. Dock var detta ingenting mot bygdens store son Nils "Mora-Nisse" Karlsson som mellan 1943 och 1953 vann Vasaloppet hela nio gånger. När han vann 1948 hade han någon månad tidigare även vunnit guld femmilen vid OS i St Moritz.
I dag hör det minst sagt till ovanligheterna att de allra bästa längdåkarna även vinner Vasaloppet. Numera är detta något som oftast efter att man "pensionerat" sig från världscupen och istället går över till att satsa på långlopp.

På detta finns det flera exempel, bland annat Jörgen Brink samt norrmannen Jon-Kristian Dahl, som bägge har tre Vasaloppssegrar vardera. Vem vet, de kommande åren kanske vi även får se namn som Petter Northug i Vasaloppet, framför allt med tanke på att den gamle storåkaren inte gjort särskilt stort väsen av sig de senaste säsongerna.

Ska man tro spelbolagen kommer han inte heller göra detta under den kommande säsongen. Hos exempelvis bet365 som erbjuder odds på längdåkning är oddsen för att Petter Northug ska vinna världscuppremiären i österrikiska Seefeld i november hela 67.00.

"För hårt lopp" för kvinnor

Sedan första loppet 1922 har mycket hänt med Vasaloppet. Bland annat så har segertiden mer än halverats, åtminstone om man ser till rekordåret 2012 när Jörgen Brink vann på nästan otroliga 3:38.41.

En annan sak som också ändrats genom åren är synen på kvinnligt deltagande. Efter att första kvinnan, Margit Nordin, körde Vasaloppet 1923 förbjöds kvinnor från att deltaga. Detta då det fanns risk att Margit Nordin skulle få efterföljare samtidigt som arrangörerna ansåg att det fanns risk att kvinnor inte skulle klara av ett så pass hårt lopp som Vasaloppet ändå var.

Faktum är att kvinnor inte tilläts delta igen förrän 1981. Sedan 1997 har damerna en egen tävlingsklass i Vasaloppet.

Source: 'Den klassiska målportalen i Mora' by BIL via Wikipedia (CC BY-SA 3.0)

60 minuter lugnt - 30 minuter tröskel

God förmiddag. 

Perfekt start på både dagen och min långhelg med träning tillsammans med skidprofilen. Jag började med att skejta en timme lugnt med eleverna. Riktigt blött och sörjigt på många ställen, men just Igeltjärnsvägen var bra. Den ligger ju lite skyddat från solen, så det håller nog några dagar till där. 

När jag lämnat av eleverna så bestämde jag mig för att få lite högintensiv träning, så jag blåste på i en halvtimme det som fanns i kroppen. Lite seg från träning tidigare dagar, lätt sömnbrist (6 timmar inatt) och från fastan (funkar bra att fasta på lågintensivt tycker jag). Såhär blev siffrorna enligt klockan på den halvtimmen:

30,00 minuter

8,77 kilometer

167 snittpuls

180 maxpuls

Nu väntar några timmars jobb och sedan så ska jag springa i eftermiddag. Fyra dagars ledighet från jobbet väntar sedan, skönt!

Stakning/Skate/Stakning/Skate i shorts

Jäklar vad det tagit på snön alltså. Bara sen senast jag åkte i tisdags i Bergebo så har det på en rad ställen försvunnit helt och på vissa ställen har även stora vattendrag dykt upp. Men det kanske inte är så konstigt när bilens temperaturmätare visade 18,5 plusgrader när jag gav mig ut på dagens träning. Det var dock väldigt fina förhållanden just på Igeltjärnsvägen, men jag utmanade mig och ville ju åka på fler ställen än det, med varierat resultat. 

Jag åkte endast i shorts och T-shirt, de gångerna jag åkt längdskidor i den outfiten är lätträknade. Upplägget var: 

30 minuter stakning

30 minuter skate

30 minuter stakning

30 minuter skate

Det var så tungfört att jag nästan stod still på vissa ställen, på andra partier fick jag springa med skidorna i händerna. Jag kom hela 21 kilometer på de två timmarna jag var ute och harvade. Detta var nog ett av de sista skidpassen för säsongen. Men vad ska jag träna sen då för att få ihop timmarna? Löpningen är ju svår med skaderisk och även all snö i skogarna. Cyklingen är väl inte att tänka på än när inte cykelbanor är sopade. Detsamma gäller ju för rullskidor. Men vi får hoppas att tröttingarna på kommunen får fingrarna ur och sopar vägarna så vi kan bege oss ut för att nöta mil snart. 

Längdskidsäsongen 2017/18

Världscupen och därmed även längdskidsäsongen är nu till sin ända och då kan det ju vara läge att se tillbaka lite på hur det gick. Framför allt eftersom det fanns en hel del svenska framgångar att glädjas åt.

Bra start direkt för Nilsson och Kalla

Precis som de senaste åren inleddes säsongens världscuptävlingar i finska Ruka med den så kallade Ruka-trippeln. Vår svenska sprintdrottning Stina Nilsson inledde på allra bästa sätt genom att vinna sprinten.

Därefter följde Charlotte Kalla upp detta med en andraplats på 10 km klassiskt och därefter en tredje plats i jaktstarten. Detta gjorde att Kalla även den lilla minitour som de tre tävlingarna i Ruka utgjorde.

Eftersom Stina Nilsson även vann förra säsongens världscuppremiär innebar detta att hon i höst har chansen att ta sin tredje raka premiärseger, som går i Seefeld i Österrike. Ska man tro spelbolagen är detta också något som är högst troligt. Hos till exempel bet365 som är ett av de bolag som erbjuder bets på längdvärldscupen, ger seger för Stina Nilsson i nästa säsongs världscuppremiär 2.50 gånger pengarna, följt av norskan Maiken Caspersen Falla samt amerikanskan Jessica Diggins som bägge betalar 3.00 gånger pengarna för seger.

På herrsidan dominerade norske sprintfantomen Johannes Høsflot Klæbo stort i Ruka och tog hem såväl sprinten som 15 km klassiskt, vilket även innebar att han tog hem herrarnas Ruka-trippel. 

Source: 'Charlotte Kalla 2015-03-25' by Ulf Gustavsson via Wikipedia (CC BY 3.0)

Första OS utan medalj på 24 år

Efter Ruka fortsatte såväl Charlotte Kalla som Stina Nilsson att åka bra och tog hem två respektive en världscupseger under december. Framgångarna för de svenska herrarna lyste dock med sin frånvaro. Inte förrän i slovenska Planica i mitten av januari kom de första svenska pallplaceirngarna på herrsidan när Teodor Peterson och Calle Halfvarsson kom trea i sprint respektive trea på 15 km klassiskt. 

Samtidigt vann Stina Nilsson sprinten i Planica på damsidan och Charlotte Kalla kom tvåa på 10 km klassiskt, vilket förstås var ett härligt formbesked inför OS.

I OS några veckor senare levererade som bekant både Nilsson och Kalla. Stina Nilsson höll för trycket och tog hem sprintguldet i stor stil och Charlotte Kalla tog lite överraskande hem guldet i skiathlon. Förutom det tog Kalla och Nilsson silver i både sprintstafetten och vanliga stafetten och utöver det ytterligare varsin individuell medalj.

För de svenska herrarna gick det däremot sämre. Inte en enda medalj, vilket inte hänt i OS-sammanhang sedan OS i Lillehammer 1994.

Björgen avslutade med seger

En liten revansch för de svenska herrarna blev det dock vid avslutningen i Falun där Calle Halfvarsson lyckades knipa en andraplats på 15 km klassiskt. Även de svenska damerna gjorde en fin avslutning med dubbelseger i sprinten i form av Hanna Falk och Jonna Sundling. 

Dessutom tackade Marit Bjørgen för sig och avslutade en nästan 20-årig världscupkarriär genom att komma på pallen i alla tre tävlingar i Falun och därmed även ta hem den avslutningstour som de tre loppen utgjorde. 

Den totala världscupen däremot tog Bjørgens lagkamrat Heidi Weng hem samtidigt som Johannes Høsflot Klæbo tog hem totalcupen på herrsidan.

Source: 'Marit Bjørgen' by Frankie Fouganthin via Wikipedia (CC BY-SA 3.0)