Stakning i räls -> sugföre

Första timmen på dagens stakpass rullade på rätt snabbt, lättfört och fint. Tyvärr bjöd inte natten på några särskilda minusgrader, så den lilla ishinna som hade hunnit lägga sig var snabbt upptinad och den sista timmen så gick det väldigt tungt i spåret. Det hindrade dock inte mig från att staka i två timmar, eller 26,4 kilometer. Under den sista halvtimmen så lade jag också in tio stycken impulser á 15 stavtag. 

Kände mig lite sliten, men inte så konstigt då de senaste nätterna med Alfons som en virvelvind mellan oss har bjudit på cirka sex timmars sömn. Dessutom så har jag skramlat ihop drygt femton träningstimmar också, inte illa pinkat kan jag tycka. 

Nu väntar lite mer vedkapning, hörs!

Skaråkning i Borlänge i april(!)

Inte fager blogginnehavare, det enda som räddar upp bilden är förutom Adam Larsson, mina Oakley Radar EV  utan dom hade jag inte kommit långt idag...

En aning fagrare vyer

Den här härliga vårvintern med sol och kalla nätter hade gärna fått stanna kvar i minst en månad till för mig. Men nu skvallras det om plusgrader upp till tjugo i antalet kommande vecka, visst det är skönt, men nu är det rätt härligt med skidåkning också. Vi kan åter konstatera att det är rätt skönt att vi inte kan styra vädret (än?). Galet fint var det idag i alla fall. Ett kärt återseende med Adam Larsson var det också, vi har knappt setts sedan januari, så kan det vara när man har olika upplägg i både jobb, träning och tävlande. 

Vi körde en fin tur på 2,15 timmar, till en början på de vanliga spåren, men andra halvan av passet blev det mer ”offpist” på bland annat en del hyggen i närheten av Igeltjärnsvägen som till och med för Bergebo-fantasten Adam Larsson var helt okända, det var en häftig känsla kan jag lova er!! Skaren höll skapligt ända fram till klockan elva ungefär, det är inte illa pinkat. Nu fortsätter jag åka skidor någon dag till, i princip så länge det går och som jag sagt så försöker jag smyga in lite löpning och styrka också. Tränar på en period utan särskild plan men ändå försöker köra på en del, sedan får framtiden utvisa hur fortsättningen blir. 

Efter skidpasset så har vi hjälpt Amandas föräldrar att såga lite ved, därefter har vi gått i tre kilometer och jag har just stängt ringarna på Apple Watchen, drömmen!

Tidiga lördagsmorgnar

Jodå, även idag ser solen ut att komma upp i fin form. Elva träningstimmar avverkade hittills denna vecka, benen värker fint sedan gårdagens försök till löpning, som mer liknade någon form av buffel som vältrade fram. Jag ska ändå bege mig ut i skidspåret för att åka på skaren i Bergebo tillsammans med Adam Larsson, men det är först klockan nio, här är man numer uppe före sju och är pigg, trots att jag inte sovit mer än kanske sju timmar. Tider förändras. 

Minns någon vår för lite drygt fem år sedan, när det vankades galej var och varannan helg (kväll), en kväll (natt) innnan jag gick till sängs så skrev jag ett smått legendariskt SMS till nyss nämnda Adam: ”Hemma nu, det är lugnt. Kim och väck mig imorgon så tränar vi ihop”. Just kim och väck mig kanske kan ge en liten fingervisning om att det inte är så lugnt kanske?! Det har blivit en följetong oss emellan under åren det, kul minne men inte något liv/leverans att sakna. 

90 minuter ren plåga

1,30,32 timmar

18,17 kilometer

135 snittpuls

149 maxpuls

4,59 min/km

120 höjdmeter 

Löpning, endast asfalt. Betongben och inte en meter gratis, usch. Värre känsla än första långloppet i vintras. Skidåkning är lite mer förlåtande vid dålig form, i alla fall för mig som är just skidåkare. Men det var bra att få en liten genomkörare för benen, rent flåsmässigt var det ju inga som helst problem. Inte ens ett par Hoka Clifton 3 kunde rädda upp det sjunkande skeppet idag. Dagens mest positiva var att Amanda & Alfons följde med mig på cykel och i cykelvagn!

Plockar hem strava-KOM, bla

Skaplig morgon hörni!! Redan fredag och slut på jobbveckan. Alldeles lagom att jobba cirka 8-15 och tre dagar i veckan, jag får ju ändå ingen lön (typ), så jag kan ju lika gärna vara ledig. 

Dagen började med skidprofilen och träning med eleverna, givetvis på fastande mage. Riktigt fint med sol och frusna spår. Det var skare dessutom, en av vinterns finaste pass och morgnar i det avseendet. Efter att ha åkt med gänget från skolan klart så bestämde jag mig för att försöka trycka på lite och bland annat ta tillbaka KOM från folk som tror dom är bättre än mig. Jag smackade på Igeltjärnsvägen fram och tillbaka och enligt strava så blev det:

Ditvägen: 8,25 minuter på 2,8 kilometer. Här var det en som hade KOM på 8,14 (med draghund), men i skrivande stund har den personen tagit bort det. Kanske på grund av en kommentar från mig...

Hemvägen: 7,05 minuter på 3,1 kilometer. Inga konstigheter. KOM rätt igenom. 

Tur och retur: 15,35 minuter på 6 kilometer. Eller enligt min klocka och mellantid så blev det 16,37 minuter, 6,46 kilometer. Snittpuls på 175 och maxpuls på 186. 

Hjärtat verkade slå både under träningen och även efter, så det var ju skönt. Tänker mig att jag försöker springa en sväng i eftermiddag också, måste ju komma igång! 

Två timmar stakning i Bergebo

Tjena folkens!

Det blev ett nytt träningspass idag. Tänk va, att kunna åka skidor i mitten av april, i helt okej förhållanden dessutom, sjukt! Det stod längdskidor stakning på dagens program, för säkerhets skull så skruvade jag på de största trugorna på Leki-stavarna innan jag begav mig iväg. Föret var väldigt varierande, bitvis var det rena sorbeten, medan det på andra ställen var lättfört och lätt isigt. 

Totalt var jag ute i två timmar och högg, jag försökte åka på lite snabbare, men jag var sliten i musklerna sedan gårdagens gym och det sugiga föret gjorde det ganska svårt att få lite klipp i åkningen. Jag blev i alla fall trött och jag fick träna de muskler som jag vill träna inför kommande säsongs långlopp. Jag hann åka 28 kilometer och klättra 400 höjdmeter åtminstone. 

När det börjar slå runt

Efter gårdagens träning så satte jag som vanligt på mig min Apple Watch. Jag tränar nämligen aldrig med den på mig, utan har den bara till vardags, möjligen på något gympass har den varit på och givetvis på alla promenader då det inte är träning. Jag har fått dille på det här med att stänga de tre aktivitetsringarna och då främst den röda rörelseringen. Den ringen är den som är svårast att stänga då jag har ställt in den på 690 kalorier per dag, alltså blir det 690 kalorier att förbränna utöver min träning, så det gäller att jag inte bara är stillasittande. Jag har ju en fördel då jag cyklar till jobbet och inte har ett alltför stillasittande jobb. Vi har lektionerna i en byggnad och lärarrummet med kaffemaskinen i en annan byggnad, så två gånger per dag springer jag över skolgården för att hämta kaffe och tillbaka upp till klassrummet med tre trappor, allt för att stänga ringarna. Sjukt beteende. 

Nu har det kommit sig så att jag stängt dessa ringar på klockan i 47 dagar i sträck, ingen svit man gärna bryter i första taget. Så efter gårdagens middag stod klockan på 570 kalorier brända, det var ju bara att ta med sig Boss och springa en tvåkilometer på strax under 12. Det innebar såklart att målet var i hann: Rörelseringen stängdes. Ganska lätt att göra mig nöjd nu.. Men jag tror detta kan vara en bra morot för folk som rör sig mycket mindre än mig och som behöver aktivera sig lite. Man behöver ju inte ha en Apple Watch, det funkar ju lika bra med en stegräknare av något slag, det finns ju till och med i de flesta mobiler numer. 

Åter till det här med träningen som jag var inne lite på igår. Det kan ju vara bra med planer hit, nyckelpass dit och så vidare. Men det allra viktigaste är ju att få till en bra kontinuitet och så en balans mellan hårda & lättare träningspass. För man kommer inte ifrån att det måste tränas hårt i perioder och under träningspass för att kunna utvecklas. Sen ska ju folk göra en grej av att inte träna och vissa tränar timmar som om det inte fanns en morgondag. Vissa upplägg funkar för en del, men inte för andra och vice versa. Det gäller att hitta sin egen grej som funkar, inte bara fysiskt utan även mentalt som är minst lika viktigt. Men precis som jag nämnt tidigare så har jag mer och mer börjat tro på att ju äldre du blir desto viktigare blir det att köra väldigt hårt (tuffa intervaller och maximala impulser), samt att lyfta väldigt tungt på gymet (hormoner, nervsystem och så vidare). 

Nu är jag inne på fjärde dagen utan sötsaker och det fungerar bra. Det jag inte får äta är godis, chips, fikabröd, glass och så vidare. Lightläsk, naturella nötter och möjligen popcorn är okej. Jag kämpar på och förhoppningsvis blir jag lite mer deff. 

I eftermiddag väntar ett stakpass i Bergebo, sugen att hänga med?!

Fina vikter på gymet och tusing på SkiErgen

Goder afton. 

Jag har tillsammans med Amanda avverkat ett litet träningspass just, kändes helt okej. Jag sprang till och med till gymet med t-shirt idag. Löpningen blev totalt 30 minuter och detta körde jag på gymet:

- Lutande rodd 5x5, 62,5 kilo

- Marklyft 5x5, 125 kilo

- Knäböj 5x5, 85 kilo

- Bänkpress 5x5, 75 kilo

- Frivändningar 5x5, 62,5 kilo

- Chins ”10x10” - 8x7 - 2x8, start varje minut, totalt 70 chins

- En tusing på SkiErgen, motstånd 10, tid 3,29,6, det fanns inte mycket mer att ge kan jag lova, usch 

Lönnfet småbarnspappa i clifton 3-skor och T-shirt, en sjukare syn här i hooden

Amanda fick smaka på dödsmaskinen för första gången, hon verkade gilla den...

Bevis

Tog fram vårjackan och cyklade till jobbet + träningstänk

Sju minusgrader till trots så tog jag idag på mig vårjackan när jag cyklade till jobbet efter nästan två veckors ledighet. Inte trodde jag då att när jag åter cyklar till jobbet så väntar det minusgrader. Men solen har börjat värma, klart väder innebär minusgrader och solsken som mot lunchtid blir till plusgrader. Hoppas detta härliga väder håller i sig, allting blir så mycket enklare när solen lyser! 

Som vanligt är tankarna till stor del under dygnets timmar återkommande till träning och upplägg kring det. Kanske än mer när träningsåret närmar sig sitt slut och det nya tar vid på måndag vecka 17 (23:e april). Tanken är att åka skidor så länge det går, få in löpning, styrketräning och om ett tag smyga in lite intervaller. Kanske göra en plan, mer eller mindre detaljerad, kanske inte. Kanske bara sätta upp lite riktlinjer att förhålla mig kring, samt få in nyckelpass. Kanske tänka i tvåveckorscykler. Jag vet inte riktigt, det jag vet är att det krävs en del träning bara för att hålla sig kvar på samma nivå, men jag ska försöka förfina det så att jag hittar en bra balans i familje-, tränings- och arbetslivet. Jag vill också ändra lite från föregående år, dels för att ge mig en chans till utveckling och dels för att det är roligt med lite nya saker. Några idéer inför nya träningsåret:

- Klara 10 x 10 chins med start varje minut. Det ger mig hårdhet och styrka i staknuskulaturen. 

- Få in minst ett 30(+) km löppass i veckan, bara benen håller, löpning är grymt bra träning. Jag måste bara våga ge mig ut ensam i skogen och trotsa min oerhörda ormfobi, regniga dagar är ju något som passar bäst för dessa löpturer. 

- Köra ett återkommande pass en gång i veckan som är likt mitt gamla ”Vasapass” men med lite mer mellanmjölksfart hela tiden. Typ snabbdistans med eventuella ryck, AII-AIII i 2-3 timmar. 

- Nya 4-3:or, köra de flesta passen på rullskidor med 4:or bak och 3:or fram, tvärtom och alltså något tyngre än fjolårets uppsättning med fyrorna fram. 

- Impulser, lite fler och en del längre impulser. Både i platt terräng och kuperad. För att försöka behålla lite snabbhet, få till en bra teknik och som styrketräning. 

- Lägga en plan för styrka där jag växlar mellan två pass som under försäsongen ändras och in mot säsongen blir lite lättare och mer explosivt. Mer allmän styrka till en början och mer specifik senare. 

Någonting sådant kanske? Det är ju både bra och dåligt med en plan. För jag mår dåligt om jag inte följer planen och helst lite mer därtill. I livet som småbarnspappa och allt därtill så händer ju saker och det blir ju svårt att följa en plan till punkt och pricka. Så jag ska väl försöka hitta något bra som går att följa på ett bra sätt. Men det här med nyckelpass känns ju rätt bra, sedan så fyller jag på med mer ”slaskpass". Jag ska försöka träna en del med mina kompanjoner här i Borlänge, så mycket det passar. Ser fram emot en ny härlig försäsong, jag är beredd att göra jobbet efter mina förutsättningar!

Fram till vecka 17 så tränar jag bara på helt utan plan och försöker helt enkelt bara att träna. Idag blir det löpning och gym. 

Äntligen är solen här igen

Att träna idag mot gårdagen var som att jämföra natt och dag, det går knappt. Huttrande, småsvärande över regn och obefintliga spår - kontra dagens - solsken och kallföre, i april(!) dessutom. Nu var det inte kallföre hela passet, men ungefär hit, halvvägs under en av mina och dagens sällskap Måns drickapauser:

Spåren idag var fina i Bergebo, tråkigt nog hade dom bara dragit Igeltjärnsvägen, spåren längs med Igeltjärnsvägen och 1,5 km-spåret. Trist när det finns snö och när det ser ut att kunna vara åkbart ett tag till. Men bättre än att åka i ospårad nysnö i alla fall. 

Inte ett moln på hela passet idag och helt galet fina förhållanden till en början som sagt, sedan började solen värma upp spåren och det blev allt mer tungfört. Men skins-skidorna  gjorde kanske sitt till också, de är väl inte direkt kända för att glida lätt. 

Efter cirka 90 minuter så lade jag in tio stycken lite längre stakimpulser på 25 stavtag, dom satte verkligen där dom skulle och jag fick verkligen bekänna färg, känns dock som något välbehövligt. Kroppen behöver få sig lite omgångar nu framöver. 

Direkt efter den 2,05 timmar långa klassiska turen så körde jag en kortis TRX också. Jäklar vad smal jag ska bli nu när jag inte äter något godis, snart två dagar avklarade, arma mig... 

Imorgon väntar den första jobbdagen efter nästan två veckors ledighet.