Det står nog inte på innan denna krabaten kan krypa, tiden går fort
Det är nog många som idag är lätt, måttligt eller tungt ”Vasaloppsbakis”, speciellt med tanke på det kärva föret. Jag hade också gärna sällat mig till skaran som varit Vasabakis, men den historien vet ni ju redan.
Trots att jag var väldigt skeptiskt inför att kolla på loppet på TV igår så valde jag ändå att titta. Det gick över förväntan och jag kände mig skönt nog taggad till att träna på bra inför kommande Vasalopp! Jag var rädd för att jag skulle bli deprimerad eller bitter bara. Loppet var dessutom spännande med de två utbrytningarna som båda hade kunnat gå hem, om inte.. Den här Vasaloppsändningen är ju trevlig och bra på många vis, men det här dravlet med motionärer och åkande reportar gillar jag inte. Åkande reportern i täten gillar jag dock. Jag hade gärna sett bara eliten, hade dom inte en sådan sändning förut?
Efter marathonsändningen igår så tog vi en promenad till Bjusan och tillbaka. Totalt cirka nio kilometer. Det gäller ju att stänga ringarna på Apple watchen - eller uppnå dagens stegmål, att dessutom få lite frisk luft och även få klä sig i träningskläder känns ju åtminstone bra. Än så länge så känns det ändå rätt okej att vila, har inte hunnit bli rastlös ännu, oroväckande? Nu har det ju gått drygt två veckor sedan den ödesdigra söndagen i Högbo. Förhoppningsvis får jag träna om cirka två veckor igen. Planen är att vi ska åka upp till Sälenfjällen omkring påsk, vore ju fint att få röra lite på mig då och sedan smyga igång mer och mer med träningen.
Idag så är jag tillbaka i tjänst i alla fall, tog även cykeln hit och det kändes helt okej.