Äntligen fick jag till en pallplats här uppe på Orsa Grönklitt Ski Marathon, efter två femteplatser 2010 och 2013 var det dags att kliva upp på pallen! Jag är kanske inte så dålig ändå!? Det börjar kännas bättre och bättre nu, kroppen svarar äntligen!
På första varvet var det lugn åkning, ingen ville dra på grund av nysnön. När det blir sådan här luskörning så blir det mycket folk i klungan och lätt hetsigt. Sen ska motionärerna upp och förbi, rätt onödigt kan jag tycka. Bättre att dom håller sig bakom och försöker ligga med så länge det går istället.. Ja ja, inget att göra åt det. Svårt i stridens hetta ju.
In mot varvningen (2x21 km idag) så började det gå fort, Oscar Persson gick upp och bombade. Jag lyckades gå med han och Byström med lucka bakåt. Hängde med 157-åkarna i cirka 7 kilometer på andra varvet, innan jag blev tvungen att släppa dom. Hamnade ensam trea ett tag innan Daniel Södersten och sedan Gabriel Thorn kom ikapp. Vi tre hade ett riktigt fint samarbete under hela varvet, men vi lyckades aldrig komma ikapp Byström och Persson.
In i backarna med cirka tre kilometer kvar så tänkte jag: ”äh, ingen minns en fegis” och gick upp för att försöka rycka, men det var lönlöst. La mig som trea och sedan tvåa i vår tremannagrupp. På slutet av sista backen ryckte Thorn, jag bryggade upp hans ryck, hade bra tryck hela vägen in i mål och lyckades överlycklig komma trea i mål. Riktigt nöjd med det!
Hade lätt känning i halsen igår, men jag köpte en whisky och gurglade, samt drack två deciliter. Sov 8,5 timmar inatt också och vaknade upp pigg idag, win!
Jag körde på skate-skidor idag faktiskt och Briko Maplus med, spray-pulver-spray.