Det eviga ältandet

Throwback thursday. En titt i minnenas arkiv ger oss bilden ovan. Från exakt ett år sedan, jag kommer inte ihåg detta passet, men av minen att döma så ser jag inte alltför glad ut.. Jag åker på konstsnöslingan i Falun och minns jag rätt så var det mycket mindre snö då. Det går upp och det går ner i livet, bara att försöka påminna mig om det.

Bättre känsla igår på passet ju och inte alls samma mentala ältande kring träningen därefter. Att jag ska vara så ältande, tänkande och funderande? Att det inte bara ska vara att köra på? Får jag fundera lite mer kring Axa ski marathon så var ju öppningen ovant stenhård, sedan gick jag mig tom på något sätt med kolhydrater med tanke på att drickan frös och att jag hade sjukt låg puls. Försöker gripa efter halmstrån här och tro att det finns kapacitet långt inne någonstans. Träningen innan har ju visat på att jag är stark tycker jag, jag har kunnat mäta mig på intervallerna med Adam Larsson och han har åkt bra i vinter. Så jag måste bara våga lita på att det jag gör är rätt och att det med lite tålamod kommer gå åt rätt håll! 

Idag är jag fortsatt öm i muskulaturen, fint det! Tog bilen till jobbet idag (fan, förlåt), för eleverna i klassen ska ha utelekar och jag håller i skidåkningen. Passar då på att träna direkt efter det, så spar jag lite tid. Även imorgon blir det bil då jag håller i skidprofilen som vanligt på fredagsmorgnar. Kan inte hålla på åka bil till jobbet ju, men nu blev det så två dagar i sträck. Kämpa Adam. 

En variant på ett långloppspass

Kallt som sate ute idag, minus -16,5, inget jag är van vid, men det gick bra så länge jag höll igång. Jag är sjukt nöjd med pannlampan från Mtiger sports, denna heter RayX10 och lyser sjukt bra, samtidigt som den sitter smidigt med batteriet på huvudet. Jag kan köra maxspurter (nu går ju inte det så fort längre, som vi vet....) utan att den ramlar av. Det har jag inte kunnat med tidigare pannlampor!

Hade inga förhoppningar om bra känsla idag, ni vet, seg sen tidigare. Dessutom så har jag rätt så skaplig träningsvärk och då brukar ju passen kunna bli lite halvsega ibland. Det var som jag nämnde riktigt kallt, jag var ensam och det var mörkt. Men direkt när jag ställde mig på skidorna så kände jag att kroppen var rätt så pigg, det gick skapligt lätt trots att det var kärvt och jag hade rätt så hög puls. Kul att det för en gångs skull känns bra. Är detta vändningen nu?!

Upplägget för dagens pass var som följer:

60 minuter A1 - A2 - 16,71 kilometer, 300 höjdmeter, 137 snittpuls, 155 maxpuls

30 minuter med 1 minut hårt och 1 minut distansfart - 8,99 kilometer, 150 höjdmeter, 161 snittpuls, 174 maxpuls

15 minuter A1 - A2 - 4,58 kilometer, 50 höjdmeter, 146 snittpuls, 155 maxpuls

15 minuter långloppsfart (marschfart/intensitet) - 5,28 kilometer, 35 höjdmeter, 155 snittpuls, 164 maxpuls

Två timmar totalt alltså, åkte direkt till bilen när jag var klar. Bra träning och rätt bra känsla! Åkte i Bergebo och förhållandena var helt okej.

Back in business

Vi har satt i sittdelen i barnvagnen nu, Alfons gillar det och det verkar fungera bättre än liggdelen. Kul!

Det kanske blir ett spritt inlägg mellan himmel och jord nu. Men det får ni ta. Det är ju så jag är. 

Jag är tillbaka på jobbet nu, känns väl helt okej. Skönt att dra iväg på cykeln imorse. Det var en aning friskt med minus 13 grader, frös lite om fingrarna bara, annars gick det bra. 5,4 kilometers cyklande enkel väg, måste ju göra lite åt bukfetman kan jag tycka. 

På tal om bukfetma så vägde jag mig i söndags för första gången sen i våras. 74,9 vägde jag in på då. Det var ingen katastrof kanske, även om jag vill väga under 70 som förra vintern. Man kan inte få allt här i världen, har inte riktigt haft motivationen till att fasta och att äta mindre.

Tyckte synd om mig efter de bedrövliga tävlingsresultaten, så i måndags slog jag till på en efterlängtad Apple Watch. Vet väl inte vad jag ska ha den till. Eller jo, som klocka, stegräknare och kul pryl typ.. 

Jag har sålt min lägenhet redan den 19 december. Fick utgångspriset 995 000 för den, lite trist, men marknaden svajar lite. Trist också att jag inte ens fått handpenningen ännu, mäklaren håller på den tills köparen blivit godkänd i styrelsen. Hur lång tid ska det ta?! Planen för pengarna är att köpa aktier för omkring 1000 kronor per dag i ett års tid, mestadels på large cap och av bolag som delar ut pengar. Sen kanske en liten slant åker in på lendify också, samt fylla på sparkonto-bufferten en aning. 

 Jag ältar, ältar och ältar det här med träning, tävling och skidåkningen i mitt huvud. Dygnet runt. I princip: vad ska jag ändra på? Vad är fel? Varför går det så dåligt? Bla bla bla... Det har verkligen låst sig rejält rent mentalt för mig. Trots att jag har många års bra träning i ryggen, ett hyggligt träningsår närmast bakom mig och inga större bekymmer med varken skador eller sjukdomar. Jag tvivlar mer än någonsin på min förmåga. Jag har inget riktigt GO i kroppen/skallen, eller så inbillar jag mig det. Känslan är inte som jag tror att det tidigare var, men ändå är suget att träna och försöka utvecklas där. Jag fortsätter med det, sen får vi se hur det rullar på framgent. 

I eftermiddag så väntar det ett stakpass med blandade hastigheter och intensiteter, det ser jag fram emot. Kan bli rätt jobbigt då jag har en skön träningsvärk i nästan hela kroppen. 

Nytt styrkeprogram och pass

Hej hej.

Det var skönt med en vilodag igår, vi tog en promenad till mataffären, det var det enda fysiska. Idag så har jag den sista lovdagen innan det är dags att börja jobba igen. Det ska nog gå bra det med, även om det är väldigt skönt att vara ledig.

Denna dag så stod det styrka på träningsprogrammet, jag fick med mig Amanda och vi sprang till & från gymet. Alfons lämnade vi hos mormor. Väl på gymet så körde jag följande:

- Uppvärmning "komplexfemman" 6 reps 20 kilo + 6 reps 30 kilo

A) Hang power clean (frivändning från knäna)
(Uppvärmning: 10 @ 20 kilo - 6 @ 30 kilo - 4 @ 50 kilo)
5 x 3 @ 60 kilo, start varannan minut (cirka 1,30 min vila)

B) Front squats + Chins L-sit
(Uppvärmning knäböj: 10 @ 20 kilo - 6 @ 30 kilo - 4 @ 50 kilo)
 3 x 5 Front squats (3 sekunder ner, 3 sekunder i botten) + Chins L-sit (3 sekunder hakan över stång)
 Start var tredje minut (cirka 1,30 min vila)

C) Tre varv med: TRX-rodd 10 reps + Stakkast med medicinboll 12 kilo, 10 reps + Biceps-axelpress med hantlar (bakvänd stakrörelse)10 kilo, 10 reps
Start var tredje minut (cirka 1,30 min vila)

D) Fem set rullande med: 30 sek burpees (11-12 st) - 30 sek vila - 30 sek kettlbellsswing 24 kilo (15-16 st) - 30 sek vila

Lite annorlunda styrkepass mot vad jag är van, kanske lite mer åt det explosiva hållet och med lite mer "pang", tidigare har det varit mer maximal styrka, så det kan nog vara bra med lite nytt tänk även här. Kände mig rätt seg och trött på uppvärmningsjoggen, sedan blev det sakta bättre. Fick bli rätt så trött i mina muskler under passets gång, hoppas jag blir piggare och bättre!

Imorgon väntar jobb som sagt och därefter ett spännande stakpass på skateskidorna som även det är helt nytt för mig, skoj!

”Vargen kommer”-syndromet

Han är ju söt den där lille Alfons. Även om han under de senaste nätterna tidvis varit skrikig och otröstlig. Det har inte blivit fullt så mycket sömn som jag velat ha på slutet. Men vad gör det då? Det var skönt att komma hem till honom och Amanda igår efter tävlingen. Han bryr sig inte direkt om jag blir 20:e, 105:a eller vinner. 

Vi kan ta lite från loppet igår:

Det gick i en rasande fart direkt från start och jag hade ingen chans att gå med i täten. Först trodde jag att skidorna gick tungt, men så tror jag inte fallet var. Efter att ha matat på det jag kunde i cirka fem kilometer så hamnade jag i en tredjegrupp med ett nästan tio man stort gäng, efter halva första varvet kom vi ikapp Rikard Tynell. Ett tag där så kändes det nästan kontrollerat. Sedan så ökade farten i gruppen och jag blev kvar där. De fem kilometerna in till varvning var som en mardröm, jag tog mig knappt uppför backarna, muskeltrött, seg, svag och extremt dåligt stavfäste. Jag var nästan helt bestämd att jag skulle bryta, för det var ingen normal trötthet, jag fick känslan att det skulle vara skadligt för mig att fortsätta. Drickan hade frusit, så jag hade endast druckit en gång på första varvet. 

In till varvningen så stannade jag en gång vid ingången till stadion och lade av mig bältet, stannade vid utgången ur stadion för att dricka två muggar av arrangören. Ser bakom mig att Jonathan Hedbys var på väg ikapp, väntar in honom och två ytterligare personer i samma klunga. Jag får sedan en bra resa med detta gäng och dessutom så får jag dela dricka med Hedbys två gånger, tack för det!! Jag slet som ett djur under detta andravarv, trots att jag låg på en puls mellan 150 och 155.. Med några kilometer kvar till mål så släpper jag denna grupp och blir inhämtad av en ytterligare åkare. Trodde knappt att jag skulle ta mig i mål, men jag biter mig fast i ryggen på åkaren framför, lyckas genom att saxa uppför de brantaste backarna gå med och med några hundra meter till mål så trycker jag till och blir av med honom. Snittpulsen enligt pulsklockan landade på 162 och maxpulsen 178, alldeles för lågt. 

Det som jag gjorde bra med loppet var att jag inte en enda gång var förbannad, såsom jag brukar bli när det går dåligt. Jag höll humöret uppe, jag försökte verkligen och jag gav inte upp. Men det stämmer inte riktigt i stakningen under långlopp. Känner mig ganska trygg med stakningen på kortare distanser, skate och egentligen min fysiska förmåga också. Men inte just i långlopp. Jag får inte ut det jag vill och det svarar inte alls på det sättet jag hoppats på. 

Efter målgången igår så avanmälde jag mig till helgens 10 kilometer klassiskt i Bergebo. Har inte sugen att tävla. Min plan nu är att fortsätta träna, sen får vi se. Det blir ju lite ”vargen kommer”-syndromet om jag ska lägga av efter varje dåligt resultat. Men samtidigt så har jag liksom ingen lust att hanka omkring på nationella långlopp och bli tjugonde heller. Ni som känner mig vet ju att jag inte kan lägga av, det vill jag inte heller, speciellt när allt annat i livet fungerar bra, jag har tränat bra och jag brinner ju för skidåkningen/träningen. Det gäller att försöka ha tålamod nu, blicka framåt, tro på det jag gör och försöka intala mig själv att jag kan. 

Idag har jag en skön vilodag och ska umgås med familjen bara, härligt!

20:e på Axa ski marathon

Ära och berömmelse here I come! Funderar på att säga upp mig från jobbet och satsa ännu hårdare nu närdet  flyter på så bra med skidåkningen! 

Dags för Axa ski marathon

God morgon. 

Nu äter jag frukost här hemma i Borlänge och strax ska jag sätta mig i Benzen för att bege mig till Orsa Grönklitt för att möta en hysterisk massa med just hysteriska skidåkare. Lite upp och ner med lusten att tävla, men det bottnar nog mest i en osäkerhet på min egna förmåga, som egentligen borde vara bra. Jag tror och hoppas på att formen är på uppgång, har en fin period med bra pass bakom mig, sen om formen är här nu eller kommer senare, det återstår att se. Jag får sätta ett mål i att inte bli så jävla förbannad om det går dåligt, att kämpa det som finns hela vägen oavsett resultat och att se det ur ett större perspektiv, det är inte VM och det är inte så att hela min existens står och faller på om jag blir femma eller 25:a på Axa ski marathon. Det är trots allt frivilligt och något jag gör för att jag någonstans gillar detta. 

Klockan elva startar vi och vi ska köra två varv á 21 kilometer. Kämpa på, Adam Steen!

Allt är förlåtet, Bergebo

Igår handlade bildtexten om Oakley-linser, även idag. För har du ett par Oakley med fire iridium på näsan så förlorar du aldrig en verbal dust, det är ju känt sedan länge, men värt att nämna det om någon mot förmodan har missat det! 

Det var bedrövligt igår och egentligen under hela vintern i Bergebo. Men satan vilken skillnad det var idag, att använda uttrycket ”natt och dag” räcker inte. Allting var nypistat och snökanonerna sprutade för fullt!! Det var minus sex grader, lättfört, snön låg vit på träden och för en gångs skull så var det riktigt härligt att åka skidor. Jag hade samma skidpar idag när jag skejtade som jag hade igår när jag stakade. Igår frös dom nästan under, idag flög dom fram. Sjukt hur det kan skilja sig från dag till dag. 

Jag var ute i 1,30 idag. Åkte lugnt en timme, därefter så lade jag in fem minuter 15”-15” (153 snittpuls, 162 maxpuls, 1,88 kilometer, 22,6 km/h snittfart). Kändes okej, lite träningsvärk i lats och underarmar sedan torsdagens SkiErg-pass. 

Nu ska jag åka och förbereda skidorna för morgondagens Axa ski marathon. 

Tålamodsprövande stakpass

Jag gillar Prizm trail-linsen mer och mer. Förr tyckte jag den var riktigt ful, men sikten (vid väder som ej är soligt) är så bra i den och dessutom tycker jag den gör sig bättre och bättre rent utseendemässigt!

Att åka längdskidor i Bergebo har under denna vinter varit tålamodsprövande, minst sagt. Jag som redan från grunden har ett rätt dåligt tålamod när det kommer till det mesta. Jag är lättretlig med andra ord, speciellt när jag tränar själv och förhållandena inte är bra, då eggar jag upp mig så till den grad att ilskan när som helst kan pysa ut. Jag kan irritera mig på och störa mig på i princip vad som helst. Men idag krävdes det inte mycket för att mitt tålamod skulle ta slut. När jag kom ut till spåret så såg jag direkt att det var ospårat, flera centimeter med halvblöt nysnö. Perfekt för en med bra tålamod eller för någon som gillar utmaningar. Döden för en sån som mig.. 

Jag hade på mitt schema ett pass på 1,45 timmar, med en 50 minuter lång körning i en zon strax under AII (75-85% av maxpuls). Jag åkte Igeltjärnsvägen och ner till Vargliden, spårandes och kontinuerligt svärande. På vägen till Vargliden var det inte bara ospårat, även bedrövligt stavfäste och så har någon dåre åkt bil mitt i ”spåren”.

Bestämde mig nere i Vargliden för att fokusera på uppgiften och inte gnälla. Dessutom så var pulsen på ganska okej nivåer, så det var inte något jag hade hunnit störa mig på än. 75-85% av maxpuls alltså, och min maxpuls på stakning är omkring 185 (195+ på löpning), vilket blev 138-157 i 50 minuter. 

Jag hann åka hela vägen tillbaka till Bergebo, Igeltjärnsvägen bort och sedan en kortis hemåt igen innan jag blev färdig med mina 50 minuter. Det var ett oerhört tungt före, inte en meter gratis. Jag försökte fokusera på teknik, att hålla en lagom puls och lagom intensitet. Snittpulsen landade på 139 och maxpulsen 149. Snitthastigheten 13,9 km/h, varsågod att håna mig alla sörlänningar. Pulsen var i alla fall bra, speciellt med tanke på att jag vid vanliga distanspass brukar hålla 105-115 i snittpuls. 

Kändes okej ändå, med tanke på föret och så vidare. Något sliten sen gårdagens pass, men i det stora hela så var det ett bra pass. 

Vloggers

Alfons blir mer och mer med i matchen för varje dag som går. Nu kan han greppa saker med händerna, han tycker mycket om att ha dessa händer i munnen,  med den munnen gör han en massa olika roliga ljud som med lite fantasi nästan liknar tal och han kan skratta!

Tjo folkens.

Morgon igen och åter dags för ett skidpass. Planen för idag blir stakning i Bergebo. Hoppas på skapliga spår för en gångs skull, så att man kanske kan få stå i fartställning och inte staka utför i åtminstone en backe.. 

Jag håller ju på med den här töntiga bloggen och har väl snart gjort det i tio år, började ju i oktober 2008. Mycket vatten har runnit under broarna medan jag skrivit mina 8130 inlägg. En del av er hatar mig, någon kanske gillar mig och så vidare. Jag gillar dock att skriva, att få skriva av mig, att gnälla här på bloggen är något jag också tycker om, det gör att jag kanske kan släppa lite problem i vardagen. Jag kommer nog fortsätta blogga en lång tid framöver också, även om jag har sett att det blir alltmer populärt med att videoblogga, eller vlogga som det så coolt heter. Jag följer sedan tidigare två stycken som gör bra vloggar och det är: Johannes Høsflot Klæbo och Jens Burman, tryck på namnen för att komma till deras Youtube-kanaler. Nu har jag också noterat att Anton Karlsson från Lager 157 ski team har startat en vlogg, spännande! Troligen är det inget för mig, jag har ingen aning om hur man redigerar dessa filmer, jag har ingen kamera och så vidare. Men vem vet framöver?!