Annorlunda men tufft SkiErg-pass

Tjena!

Då var ett för mig helt nytt pass lagt till handlingarna. Egentligen är det väl inga konstigheter, det gäller att träna hårt, med hårda pass, sen kan man ju variera sig i oändlighet. Dagens pass kändes ju både bra och jobbigt. Jag ska försöka ta er igenom det på bästa sätt. 

Hela passet kördes på motstånd 6 på Skiergen. Jag började med tio minuter uppvärmning och därefter 4 x 20 stavtag hårt. Sedan började det "roliga":

Fyra stycken set med 6 x 500 meter, där planen var att hålla ungefär långloppsintensitet och en stegrande fart genom passet. Vilan mellan varje femhundring var inställd till 35 sekunder och under dessa 35 sekunder så körde jag sex stycken olika övningar under 30 sekunder i nämnd ordning: Burpees (efter första intervallen, osv), fällkniven, squat jumps, jumping jacks, höga knän på stället och splithopp. Det blev helt klart jobbigt och annorlunda. Jag körde rätt hårt på dessa "viloövningar" också, så det blev på ett sätt som att SkiErg-intervallerna blev vila på grund av att det är en mer "normal" och känd rörelse för mig. 

Jag fick till fyra bra block som såg ut som följer:

Första - 15,38 min, 157 snittpuls, 166 maxpuls

Andra - 15,23 min, 164 snittpuls, 172 maxpuls

Tredje - 15,17 min, 168 snittpuls, 174 maxpuls

Fjärde - 15,07 min, 172 snittpuls, 183 maxpuls

Vilan mellan blocken var mellan 5 och 6 minuter, där jag blandade gång och lätt SkiErg.  

Här har ni tiderna på alla intervaller:

Då tar jag hellre rådjur i trädgården

Hellre två rådjur i trädgården, än träskallar som går i skidspåren

Godmorgon.

Jullovskillen har snart ätit upp sina tre ägg samt druckit ur sin kaffekopp. Nu väntar det ett träningspass på Actic. Jag ska köra en variant på ett SkiErg-pass. Blir spännande. Benen är knappt användbara sedan löppasset, så det är som sig bör. Nu ska överkroppen få sitt!

Vad är det för fel på folk som går i skidspår?

Suddig kille på bilden ovan. Jag råkade hamna lite i periferin en aning, testade en avstickare från Igeltjärnsvägen, hamnade till slut i ett mjukt skoterspår som bitvis gick över blöta myrar. Efter någon kilometer så hamnade jag på Igeltjärnsvägen igen. Och tro mig, jag var inte speciellt irriterad heller, det var rätt skoj att utforska lite ny terräng. Desto mer irriterad var jag i början på passet när jag åkte ner emot Medväga och mötte ett äldre par som går i skidspåret, det händer i princip på varenda pass att jag möter folk som går i skidspåret där och det är ALLTID äldre människor! Jag har blivit lärd att inte gå i skidspår och man tror ju att äldre människor gått i samma skola. Men icke. Sen att dom glatt ska hälsa gör ju saken än värre, jag är så arg att jag nästan spricker när jag stöter på dom och ska då samtidigt lyckas pipa ur mig ett "hej" som inte låter alltför elakt, lättare sagt än gjort det. Nej, sluta gå i skidspåret så jag slipper åtminstone en parameter att reta upp mig på, jag har nog många ändå. 

Jag tog mina Twin skin för att dagen till ära få åka lite gammal hederlig klassisk skidåkning. Det bjöds på någon minusgrad, så dom fäster tyvärr inte jättebra, men det är ändå dugligt. Det blev en tur på totalt 2,05 timmar och "satan i kvadratan" vilken träningsvärk jag har i benen, skidåkningen gick väl bra, men jag kunde knappt gå till eller ifrån spåret utan att halta som den gubbe jag är. Det enda jobbiga jag gjorde under träningen var när jag slog till med 10 maxinsatser á 10 stavtag under den sista halvtimmen. Skönt med ett återhämtningspass. 

Imorgon blir det ett jobbigt SkiErg-pass, ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Hoppas jag kommer kunna åka fort någon gång i vinter i alla fall. Sjukt ändå när jag tränar okej, aldrig är sjuk, lever sunt, äter skapligt och så vidare, men presterar som en jävla "jagvetintevad". Jobbigt när folk på typ jobbet, gymet, etcetera frågar om jag tävlat något och jag försöker smyga iväg samtalet på annat och samtidigt svarar lite undvikande om mina oerhört bedrövliga placeringar hittills i vinter.. Det borde gå att vända detta sjunkande skepp på ett eller annat sätt. På söndag hoppas jag slippa känna känslan som bland annat dök upp på Orsa Grönklitt Julmardröm redan på första varvet när Rikard Tynell drar igång sina berömda ryck redan runt Stormon, jag ligger på andra-tredje plats och sliter för kung och fosterland. Känslan/tankarna jag får då är ren och skär flyktkänsla & otrygghet, jag vill bara därifrån och aldrig mer kolla åt en skidtävling. Detta har jag upplevt många gånger när jag åker långlopp med folk som är riktigt bra. Hur ska vi råda bot på det och hur ska jag kunna åka fort på ett långlopp igen? Långlopp som är det enda jag tränat för i två-tre år, men ändå är så osäker på min förmåga, jag litar mer på min kapacitet som traditionell åkare och då är jag ändå lastgammal där... Nej, nu försöker vi fokusera och göra jobbet, det andra borde komma av sig självt. Jag har ju åkt fort förr och jag har ju tränat helt okej under det senaste året!

Dödskampen på bandet

Amanda smygfotade min dödskamp på löpbandet igår. Det var inte snyggt, det gick inte fort, det slogs inga världsrekord. Men det var sjukt jobbigt. Idag värker det rejält i mina ben, så det passar rätt bra att nu dra ut på ett lugnare skidpass!

Ny träning, nytt år, nytt tänk(?)

Sliten efter väl genomfört pass

Tjena!

För en tid sedan blev jag kontaktad av en som ville hjälpa mig med att få in lite nya ideér kring träningen. Jag har fått ett program som började idag. Det handlar väl egentligen inte om alltför nya saker, men lite annorlunda tänk och några nya grejer. Den största skillnaden kan väl vara att jag kör något pass mer i och omkring den tävlingsintensitet jag har på långlopp, istället för att bara köra väldigt lugna distanspass, samt väldigt hårda intervallpass. Så det låter ju inte alltför tokigt, sen så har jag ett nytt styrkepass med lite nya övningar och inte lika tungt som det jag nyligen kört. Det ska bli kul och det är ju bra för motivationen med lite nya ideér! Det allra viktigaste i mitt fall är nog att få tillbaka tron på mig själv och att våga lita på det jag gör/gjort, samt på min förmåga. 

Rent tävlingsmässigt så blir det ett mellanår för min del, jag kommer inte satsa på skistart ski challenge detta år (jag kör dock AXA ski marathon till helgen), istället blir det lite utvalda långlopp här i närheten och såklart Vasaloppet. Sen får vi se hur jag gör nästa år, det är ju framförallt träningen som jag tycker är rolig. 

Det första passet på mitt nya program blev intervaller/fartlek på löpbandet. Jag hade fått ett pass som såg ut såhär:

- 10 minuter uppvärmning, 4 x 20 sekunder @ 3,20 min/km

-  40 minuter fartlek med växlande 1 min 3,20-3,30 min/km / 1 min 4,20 min/km. 1-2% lutning

- 10 minuter nedvarvning

- 3-4 styrkeövningar, överkropp

Jag lyckades hålla farten i lite drygt hälften, sedan fick jag sakta ner det en aning, till ungefär 3,44 min/km och 4,30 min/km. Så kan det vara. Tyckte jag dog i benen en aning, har ju bara sprungit långsammare och med högre lutning, idag fick jag istället springa ut benen och det var jag inte van med. Det var hur som helst ett riktigt jobbigt och bra pass! Snittpulsen under de 40 minuterna var 177 och maxpulsen 193. Såhär såg pulskurvan från klockan ut:

Efter avslutat intervallpass så körde jag följande styrkeövningar:

Pullovers 3 x 8, 30 kilo
Stakning i cablecross 3 x 5, 77 kilo
Två TRX-övningar á 3x12 

Nytt godt 2018

Familjen

Tjenare. 

Under gårdagskvällen så var vi hemma hos Simon Andersson och hans Amanda. Med var även Jesper Nyström. Trevlig tillställning med god mat och gott sällskap. Vi höll ut ända till klockan 23,50, så vi firade tolvslaget i bilen hem till Borlänge igen, det fungerade ju bra det också. 

Jag håller inte på med någon summering av det gamla året, nyårslöften och så vidare. Men vi kan ju se tillbaka på ett rätt så bra år generellt och ett mycket bra år då vi fick Alfons, det blir ju svårslaget ur det hänseendet, även om vi nu får det roligare och roligare med honom. 

Idag väntar en vilodag och lite plockande här hemma. Skönt!

Nyårsintervaller i bedrövliga spår

Tjenare.

Idag har jag varit ute i skidspåret med Adam Larsson igen. På väg dit var jag vid gott mod trots träningsvärk från gårdagens gym. Det ”goda modet” blev totalt bortblåst i samma sekund som jag tog dagens första stavtag: en decimeter blöt nysnö och ospårat. Vad håller dom på med i Bergebo?! Det var nätt och jämt att jag tog mig framåt för att möta upp Adam halvvägs nere i Medväga. På något konstigt sätt lyckades vi åtminstone vända misären till något bra, trots att jag på första tröskelintervallen hade en snittpuls på 146(!) och jag som hatar att ha låg puls. 

Stakintervaller stod på programmet i alla fall och vi körde såhär:

- 6 minuter tröskel 

- 1-2-3-4-3-2-1  minuter, körde i princip allt som fanns i kroppen. 2-4 minuters vila. Vi höll mestadels till på Igeltjärnsvägen, där började det bli lite glatt och således lite lättare spår. Lyckades skrämma upp pulsen i 176, trots att jag är sliten, det är jag nöjd med!

- 8 minuter tröskel, här snittade vi faktiskt 23,3 km/h, vi hade nog kunnat ligga i rygg på en lugn distanstränande rullskidåkare utan problem med det snittet! 

Fått till hårda och rätt bra pass på slutet. Hoppas formen kommer också! Fick ihop drygt 13 timmar träning denna vecka, stabilt för en före detta motionär. 

Gott nytt år på er! 

The revival

Long time no see, make Adam great again och så vidare, och så vidare. Vi har hört det förr, ni har läst det förr.

Nu när jag lagt av med bloggande och skidåkning så har jag hunnit med att, tjaa, tränat och varit bloggfri. Ungefär. 

Nej, jag har tränat som sagt. Jag har inte lagt av. Jag kan inte det och jag vet ju innerst inne att jag är så jävla mycket bättre än det jag visade i Orsa när jag fick stryk av led 6-åkare. Det var brutalt dåligt av mig. Men minns vi inte att jag för någon vecka sedan nämnde här i bloggen att jag planerat att bli i form senare i år, att jag stakat lite mindre på skidor och kört lite mer inomhuspass? Jo, det minns vi. Jag kan inte bara ge upp och kasta om planen för det ju, nej det är bara att blicka framåt. Men jag får väl grina lite och drama queena mig en smula. Jag tror ändå att jag kan åka fortare och fortare. Jag har lite spännande grejer på gång med lite ny träning som jag ska smyga in, det blir skoj! 

Vad har jag gjort då? Vad har ni gjort/läst? Det finns väl inga andra varken skid- eller idrotts-bloggare här i närheten? Likväl som det inte finns andra skidskolor här i dalarna. Det blåser här uppe på toppen. Nog narcissistat. 

Orsa Grönklitt Julmardröm var inte botten för mig. Nej såhär har jag haft det sedan i onsdags när jag slutade med bloggen och idrotten:

Torsdag

Det gick ju som nämnt tiotalet gånger oerhört bedrövligt i Orsa. Dagen efter var jag stursk och ställde mig på skidorna klockan 09,00 för att möta upp Adam Larsson. Det gick så in i helvete tungt, 1-2 decimeter blöt nysnö, plus att jag släpade mitt egna misslyckade självförtroende i en stor jävla släde bakom, ändå höll jag ut i 2,20 timmar. Seg, hungrig, less och trött. Kul med längdskidor! 

Fredag

Trots två tidigare misslyckade dagar bakom mig så skulle jag ändå iväg till Bergebo igen för ett ytterligare skidpass, denna gång träningstävling 10 kilometer skate med Adam Larsson. Idioti kan tyckas. När jag startade passet så var det för en gångs skull inte ospårat och tungfört, men självklart så skulle det vara isigt och spårigt istället. Aldrig att man får vara nöjd. Hur som helst så kändes kroppen på ett helt annat sätt denna dag, jag var pigg, pulsen var skapligt hög (som jag vill ha) och det var roligt med skidor igen (OBS ej ironi). Jag lyckades hänga med Adam i rygg på det första av två varv, på det andra varvet drog jag och fick faktiskt en liten lucka in i mål. Snittade 21,2 km/h på den ganska tuffa banan, med ett snabbare andravarv dessutom. På nedåkningen sken solen mig rätt i ansiktet, livet var på topp och jag skulle aldrig mer åka dåligt på en skidtävling. Snabba kast.

Idag

Fått smak på det här med träning. Idag fick jag med mig Amanda på den första delen av träningen. Vi sprang till och från gymet, totalt sex kilometer och 30 minuter (pressade Amanda lite, så att vi snittade under 6,00 min/km, hon var väl inte alltför glad). Väl på gymet så lyfte jag lite tyngre än andra gånger denna höst/vinter:

Lutande rodd: 4 x 57,5 kg - 3 x 60 kg - 2 x 62,5 kg - 1 x 65 kg

Marklyft: 4 x 125 kg - 3 x 127,5 kg - 2 x 130 kg - 1 x 132,5 kg (personligt rekord)

Bänkpress: 4 x 80 kg - 3 x 82,5 kg - 2 x 85 kg - 1 x 90 kg

Front squats: 4 x 60 kg - 3 x 65 kg - 2 x 70 kg - 1 x 75 kg

Latsdrag: 4 x 91 kg - 3 x 96 kg - 2 x 100 kg - 1 x 106 kg

Chins med raka ben: 3 x 5

Stakning i cablecross: 3 x 6, 64 kg

Stakkast med medicinboll: 3 x 8, 10 kg

TRX-övningar i 15 minuter

Efter gym och löpning så sprang jag upp till skidspåret i Skräddarbacken för att åka skidor upp till Bjusan (bilderna ovan är från vägen upp, det var som att åka i ett vykort), samt två varv på elljusspåret i Skräddarbacken. Totalt en timme klassiskt. Fin träningsdag idag! 

Imorgon kan det vänta intervaller, vi får se om jag inte hinner lägga av och vi får se om det kommer något nytt blogginlägg. 

Hej på en stund!

Blogg- och skidframtid, med mera

Med lite distans till dagens tävling så är jag fortsatt riktig less. Revanschlustan finns inte riktigt där. Inte suget heller. Jag vet ärligt talat inte hur det blir varken med blogg eller skidsatsning framgent. Var sak i livet har sin tid och det är ju bättre att göra saker som ger mig energi och saker jag mår bra av. Alfons blir mer och mer med i vardagen, det är mycket roligare att umgås med honom nu än tidigare. Skidåkningen har blivit ett måste, det låser sig i huvudet och jag tvivlar på min egen förmåga. Bloggen är ett stressmoment, så är det ju faktiskt, även om den ger mig mycket också. 

Men vad ska jag göra istället då? Visst trivs jag på jobbet, både med elever och arbetskamrater. Men om jag inte håller på med skidåkningen så kan jag ju inte hinka omkring på ett 80%-igt jobb och tjäna 10 tusen i månaden. Då måste jag ju utbilda mig hitta ett jobb där jag får in pengar. Livets alla val. Livskris kanske? Brukar ligga och tänka på döden nästan varje kväll innan jag somnar, inga trevliga saker det, usch.. 

Vi får se var allt detta landar, just nu är jag åtminstone inte alls säker på vad jag vill. Jag tycker inte det är speciellt roligt att tävla i alla fall, jag får bara ångest, blir sur och nervös. Speciellt när jag är så fruktansvärt dålig som jag är just nu.. 

Ta hand om er, hej så länge!

Pengino

Nu kring slutet av december är det många som har ont om pengar, och det är många olika saker som man förväntas lägga ut mycket pengar på. Julklappar, resor, ja listan är lång. Då är det inte kul att sitta med höga räntor varje månad som snabbt tömmer bankkontot. De flesta har nog varit i situationen nån gång i sitt liv, kanske efter en längre tids arbetslöshet eller sjukdom. Det kan då locka att ta fler lån för att ha råd med allt men i längden så förvärrar det ju bara situationen. Ska man förbättra sin situation måste man fixa det från grunden.

Det första man kan göra är att se över sina utgifter och göra upp en månadsbudget. Har man ingen budget så är det lätt att man lägger ut för mycket pengar på onödiga småsaker. Konsumentverket har faktiskt ett gratisverktyg för att skapa sin egen budget, och även en kostnadsberäknare där de beräknat rimliga kostnader för olika utgiftsområden till exempel mat och andra förbrukningsvaror. Man kan jämföra sin budget mot dessa exempel för att se om man lägger ut för mycket pengar på något område. Mat är nog det som man kan spara mest pengar på om man faktiskt planerar väl. Att göra sin egen matlåda istället för att äta lunch ute varje dag kan man spara tusentals kronor på varje månad. Men även när det gäller maten man lagar hemma finns det många smarta sätt att spara pengar på. Matsmart är en hemsida som säljer mat och livsmedel som i vanliga fall hade slängts på grund av till exempel förpackningsbyten eller att bäst före datumet är nära. Detta innebär att sakerna de säljer har ett mycket lägre pris än i en vanlig närbutik.

Men en av de största utgifterna för många är just alla dessa lånen och krediterna som aldrig tycks försvinna. Räntor på över 20% är inte helt ovanligt och har man då lån på tiotusentals eller hundratusentals kronor är det inte konstigt att pengarna tycks rinna mellan fingrarna. Att helt enkelt betala tillbaka lånen på en gång är inte ett alternativ för vissa, så vad gör man då? Jo en bra sak man kan göra är att samla alla dessa privatlån, SMS-lån och krediter till ett större lån. Då erbjuds man ofta en lägre ränta och bättre lånevillkor. Men att hitta rätt lån är verkligen inte lätt nuförtiden med så många olika aktörer på marknaden. Som tur är så finns även en lösning på detta problemet. Det finns nämligen något som heter låneförmedlare. Där skickar du in din ansökan till ett av dessa företag, och de skickar sen ut din ansökan till ett flertal olika långivare som de samarbetar med. Sen kan du i lugn och ro jämföra och välja det låneerbjudandet som passar dig bäst. Via Pengino.se kan du samla lån och krediter upp till 500 000 kr och jämföra låneerbjudanden från upp till 20 olika långivare och banker. Räntan som erbjuds ligger mellan 3,54%-18,15% så om detta är lägre än din nuvarande ränta kan du spara pengar på att samla dina lån. För att göra detta så kan man dock inte redan vara skuldsatt hos Kronofogden.

Har man ett aktivt skuldsaldo där så måste denna först betalas tillbaka, och om den orsakar tillräckligt stora problem kan man behöva göra en skuldsanering. Detta ansöker man om via Kronofogden och man gör då upp en återbetalningsplan där man lever på existensminimum under ett antal år. Detta är alltså sista utvägen om man inte har några andra möjligheter längre. Självklart är detta inget önskvärt men det är bra att det finns som alternativ när ens situation känns helt omöjlig.