Mobilcasinon

Hejsan mina kära läsare.

Det finns ju en rad olika mobilcasinon där ute på nätet, vissa bättre än andra. Men utan att överdriva så är det ju en djungel. På www.mobilcasinon.nu så kan man få hjälp med att hitta det bästa, eller det perfekta mobilcasinot för just dig. Här finns en rad recensioner av olika casinon, för att just du ska hitta det som passar bäst, bland annat så att du ska få så mycket bonusar som möjligt, men även andra tips och tricks, för att du ska välja det rätt casinot för din mobil. På deras site så finner du allting på ett och samma ställe, så det är den enda sidan du behöver hålla koll på, vilket är rätt smidigt, därifrån så kan du senare klicka dig vidare till rätt casino för dig, din mobil och för just ditt spelande. 

Man ser lätt på sidan vad man får för olika deals på de onlinecasinon som listas, bland annat hur många freespins man får, vilken insättningsbonus och så vidare. Dessutom väldigt lätthittad och enkelnavigerat så hittar man snabbt länken till det eller dom casinon man väljer att spela på. Det finns en hel uppsjö av olika siter att välja mellan, så du ska nog hitta något som passar just dig och ditt spelsätt.

Ett perfekt sätt att koppla av på, mellan jobbtillfällena, efter träningspass, på kvällar eller varför inte nu under den kommande helgen?! Rätt så härligt ändå att koppla av i soffan och spela på mobilen, vem vet, kanske vinner du en riktigt storvinst också!? 

Jag kommer nog testa denna sidan själv nu när jag är i färd med att välja ett lämpligt mobilcasino för mig. Vågar du avstå? Eller klarar du av att avstå när tristessen börjar krypa sig på. Vid sådana tillfällen så kan det ju vara rätt så lugnande att spela några spel.

Bo på fjällhotell

Tjenare mina vänner!

Det finns ju som ni vet en stor och fin vildmark rätt så nära till hands, åtminstone för oss i Dalarna, men även för resterande delen av oss som bor i Sverige, för även avståndet mellan Stockholm och "dalafjällen" i Idre är ju inte alltför långt, strax under 50 mil är det. Och det är ändå rätt lite om man jämför med vårt avlånga land. 

I Grövelsjön så finns Storsätra fjällhotell,  ett riktigt fint hotell. Här kan man prova på att bo på ett klassiskt fjällhotell i norra dalarna och uppleva denna magiska natur som innefattar hela tre nationalparker, antingen på barmark eller varför inte genom att testa på att åka skidor där uppe? Jag och Amanda var ju uppe i Grövelsjön i slutet av april, magisk vår med oerhört mycket snö kvar. Bland annat så var vi upp på Storvättershågna, Svealands högsta punkt på 1204 meter över havet. Det var en riktig upplevelse, framförallt för Amanda som var i mitten av graviditeten. Jag kan verkligen rekommendera er att besöka Grövelsjön med den magiska naturen som finns där! Storsätra fjällhotell är ett fyrstjärnigt hotell med en riktigt fin restaurang.

Vem vet, kanske så träffas vi på uppe i de vackra dalafjällen till våren?!

Dessa sjukhusbesök...

En bildserie från gårdagens och nattens akutbesök 

Vi blev ju tillsagda av BVC att åka till akuten igår. Klockan 17,45 kom vi dit, efter en ganska kort tids väntande kom vi in och blev sedan intagna på ett rum. Därefter blev det en lång väntan tills läkaren kom, vidare väntan på att få ta blodprover på Alfons, mer väntan att få svar och ytterligare väntan för att få beskedet att dom inte hittar något fel på Alfons och att vi kunde åka hem igen.. Dom misstänkte men avfärdade därefter förstoppning, utan att ha testat ett lavemang. Dom kom fram till att det troligen är kolik. Värda besök alltså.. Denna gången gick det i alla fall bra för Alfons att ta blodprover och ironiskt nog så var han lugn mer eller mindre hela akutbesöket.

Klockan 01,30 var vi i alla fall hemma igår idag och klockan 07,00 var det uppstigning. Konstigt nog var jag inte så speciellt trött när klockan ringde, det kommer väl kanske senare. Detta var nog den första cykelpendlingsmorgonen i minusgrader, rätt härligt och uppfriskande faktiskt. 

I eftermiddag så väntar det en ny succéträning på favoritgymet Actic Maserhallen. Planen för denna gång är återigen löpintervaller. Tror jag har en skaplig plan i huvudet för både eftermiddagens och resten av veckans träning. 

Akuten igen och rehabat

Hej. 

Jag hann hem efter jobbet, tvättade av min skitiga cykel och letade fram ett gummiband (bilden ovan). Jagkörde diverse övningar för axeln, det knakade och for i axeln, men jag tog det väldigt lugnt och hade inte ont, kändes som det var rätt bra övningar. Avslutade med att köra vanlig planka och sidoplankan. Även det gick kanon.

Egentligen så skulle jag på gymet idag. Men Amanda ringde efter att hon varit på ett rutinbesök på BVC, där rådde dom oss att återigen åka in med Alfons på akuten. Dels för att han skriker så otröstligt, men också för att han inte hade gått upp i vikt sedan sist han var inne, snarare gått ner.. Så dom skickade en remiss och tyckte vi skulle stanna här för observation. Får se hur det blir. Och mitt i allt krångel med detta så har vi ända sedan Alfons föddes försökt fixa en barnförsäkring för honom, vi hade först en gravidförsäkring plus via Länsförsäkringar. När vi sedan skulle teckna en barnförsäkring som man tycker bör gå att överlappa över från gravidförsäkringen så gick det inte först för att han låg inne (i onödan) på neo-avdelningen. Därefter har vi fått skickat in en omfattande hälsodeklaration tre gånger, men den har aldrig kommit in till Länsförsäkringar på grund av att dom hade problem i deras it-system internt. Kul. Och nu är vi här.. Det kommer väl återigen bli problem att ens få teckna en på grund av att han ska in igen. Jävla krångel. Och mer krångel när jag kanske missar jobbet, inte kan träna rullskidor och så vidare. Kämpa, 1-2-3 andas. 

Jag och kära Alfons 

Skrik-kolik-fons och rehabtankar

Fick denna bild skickad till mig på Facebook idag. Mysiga minnen... 

Foto: Lars Dafgård


Detta är en bild ungefär en minut innan olyckan med axeln. 

Foto: Beat the mountain

Dagarna springer på som aldrig förr. Det finns inte så mycket tid till annat än jobb, träning, laga mat och försöka avlasta Amanda lite med Alfons. Igår var hon rätt sliten efter att Alfons skrikit i princip hela dagen. Även inatt var det ett riktigt skrik-inferno från vår käre son. Blev väckt ett antal gånger. Stackars Amanda och stackars Alfons som inte blir något bättre i sin magknip/kolik. Amanda har varit utan mjölk i ungefär tio dagar nu, matar honom enligt läkarnas föreskrifter och vi ger honom magmassage vid varje blöjbyte. Men det verkar inte hjälpa. Känns som han är lite trög i magen, kan vara inbillning dock. Det enda som funkar och får honom att somna är när han sitter på bröstet i bärsjalen. Hoppas det vänder snart.. 

Skönt att jag kan träna på gymet nu. Försöker planera lite olika intervallpass på löpbandet och testcykeln. Får jag bara det att rulla på nu i någon vecka så är det lugnt tänker jag. Timmar har jag ju tränat både i flera år och i sommar. Underhåller jag syreupptaget och kanske även retar det en aning så kan jag förhoppningsvis komma starkare ur den biten. Sen är det väl bara att försöka smyga igång med rullskidor/skidor när det börjar kännas okej i axeln. Vet inte när det blir än. Tänkte åtminstone avstå det helt under denna och nästa vecka. Sen får vi se. 

Idag har jag kommit till dag tre i min träning efter skadan. På mitt program står styrka/rehab. Har inte satt något riktigt program än. Men tänker att jag försiktigt testar mig fram på gymet idag. Ben kan jag ju köra på ett eller annat sätt, kanske eventuellt lite bål/mage och framförallt så är tanken att träna rotator kuff så gott det går. Förhoppningsvis kan jag göra det redan nu. Fick inte så mycket information från läkarna på akuten, men samtidigt så ger jag inte så stort förtroende till läkarna angående mitt idrottande. Jag får testa mig fram helt enkelt. Imorgon kommer jag troligen få lite hjälp med övningar av en kompis som tidigare fått axeln ur led vid flertalet gånger. Det ska nog bli bra det här, kroppen vänjer ju sig och tränar man mycket i samma mönster så utvecklas man sämre, så jag får försöka se det positiva i detta! 

6 x 6 på löpband

Tjohej. 

Även löpning fungerar helt problemfritt, åtminstone på löpband,  prisa Gud för det! Tog mig igenom en fin intervalløkt på mølla idag. 

Började med tio minuters uppvärmning. Sedan skulle jag dra igång intervallerna, planen var 6 x 6 minuter med en minuts vila, på 10%(?) lutning och 10 km/h. Hann starta en intervall två gånger, men bandet lade av båda gångerna efter drygt en minut, så jag bytte till ett annat band och då kändes 10 + 10 alldeles för lätt, så jag ändrade till 11% och 11 km/h, vilket ändå kändes lättare än det första bandet. Jag litar inte riktigt på de siffrorna, huvudsaken är att jag blev trött och fick upp lite puls. Lätt att det blir hysteri när man ska jämföra sig med andras hastigheter. Försök hellre fokusera på er själva och skit i andra. 

Jag körde i alla fall mina 6 x 6 minuter med en minuts vila och snittpulsen blev:

150 - 157 - 162 - 166 - 170 - 174 

Maxpulsen blev 183, efter att jag sista minuten på sista intervallen ökade på bandet till 12% lutning och 12 km/h. Blev väldigt svettigt och flåsigt. Bra pass! Sprang i mina Hoka one one clifton 3, de funkade väldigt bra. 

Artikel - träning - rehab

På sweski.com så finns nu en artikel om mitt axel-debacle. Ni hittar den här. 

Ja mina vänner. Veckorna rullar på, hösten ska ju så snart gå emot vinter. Folk hetsar omkring på snöjakt medan jag sitter här med justerad axel och jobbar. Vad ska man göra åt det? Ingenting! Orkar faktiskt inte ens bry mig. Jag är nöjd att det funkade att cykla igår och att jag nådde upp i hög puls. Har jag tur så funkar det idag att springa intervaller uppför på löpband också och då kan jag efter förutsättningarna inte vara annat än nöjd. Det får ta den tid det tar. Tror inte jag blir borta alltför länge faktiskt. Det funkar väldigt bra i vardagen fortsatt, det gör ont ibland, men det hoppas jag blir mindre och mindre. Imorgon tänkte jag ha ett rehabprogram klart för min axel, men jag har inte hittatnägon vettig övning för det ännu. Någon som har tips på övningar att göra för axeln? 

Här var det andra tongångar, dagen innan Beat the mountain, Alfons var nästan superglad att se mig, kanske bara en aning avundsjuk på mina Oakley Radar Ev från sportbrillor.se

Det gick ju bra det där.

I krigstider som dessa så är allt tillåtet, även att endast värma upp tio minuter och värma av i två. Ska jag ta mig igenom dessa pass på gymet så gäller det för mig att inte jaga timmar, jag ska göra det jag behöver och sen vara klar. Fokus nu är att bara få ventilera ur systemen och få träna lite flås. Det lyckades jag med idag. Tio minuters trampande på spinningscykeln som uppvärmning, i shorts, t-shirt och löparskor... Förlåt alla cykelvänner. Sedan brände jag av mitt intervallblock med följande siffror från klockan: 

5 x 4 minuter med 2 minuters vila. 

Snittpuls på intervallerna: 157-163-166-168-173. 

Maxpuls: 182. 

Blev rätt så bränd i låren, men som ni ser så lyckades jag ändå kräma ur lite puls. Kändes helt okej och jag kände inte alls av min axel, jag både satt och stod under intervallerna (40 sekunder sittande, 20 sekunder stående). Hoppas jag kan fortsätta på denna bana nu! 

Värmde av i två minuter och sedan så höll jag i min SkiErg-lektion, fungerade bra att stå på sidan och instruera också. Kul! 

Operation Adam 2.0

Jonas Birgersson fångade mig på bild under Beat the mountain. Här går jag balansgång mellan olika träd. Skadorna på knäet uppkom på något hinder innan, men inget jag kände av. Notera hur fet jag ser ut... Tror dock att bilden ljuger en aning. Notera också att min Swix-tröja  är hel här. 

I lördags hade jag mer eller mindre gett upp allt, förvarnade skolan om min skada och att jag eventuellt skulle vara hemma. Trodde aldrig jag skulle kunna röra mig igen. Ni vet, dramaqueen deluxe. 

Igår söndag så grejade vi lite hemma. Jag gick runt med Alfons i en bärsjal och hjälpte till med det jag kunde, såsom att plocka bort nedfallna äpplen från gräsmattan, dammsuga och städa. Amanda fick denna gång använda handjagar-gräsklipparen för att ta bort gräs där inte automovern kommer åt. Vi var också ut på en promenad i regnet och jag testade på skoj att jogga cirka tio steg, det fungerade. 

Idag är det måndag igen och jag är på jobbet. Jag tog mig dessutom cyklandes hit. Hör och häpna. Det gick bra. Jag får lite ont i axeln i vissa lägen och rörelser. Men det får jag väl räkna med. Jag kan i alla fall klara mig rätt bra, påklädning, dusch och andra vardagsrejer funkar helt okej. Ikväll så ska jag dessutom till Actic och visa upp mig, för den där SkiErg-grejen jag bloggade om förra veckan. Jag kan ju vara där och prata i alla fall. 

Jag har fått ett stort gäng peppande och fina kommentarer från er på omina forum. Det värmer verkligen, tack för det! Bland annat så skrev Anders Södergren följande till mig på Facebook igår:

Sådana kommentarer ger mig hopp och även om jag såklart inte tänkt ge upp så är det ju skönt med folk som varit med om liknande berättar att det är möjligt att komma tillbaka igen! 

Jag har idag bestämt mig för att försöka köra träning så gott det går. Min plan är följande tre pass:

- Intervaller på testcykel, högst en timme totalt

- Intervaller uppför på löpband, högst en timme totalt

- Styrka/rehab. Hitta på lämpliga övningar både för styrka och rehab 

- Repetera ovanstående. 

Eventuellt om man skulle köra rullskidor utan stavar eller med en stav, men det avvaktar jag med ett tag. Vi får se hur allt faller ut och hur det känns. Men idag känns livet något ljusare än i lördags. Tack för ert stöd kära läsare. 

Det kanske är över nu.

Domedagsprofeten har talat. Vore inte detta ett bra sätt att avsluta karriären på då? Jag vet liksom inte om jag orkar börja om från noll. Tränat den bästa sommaren någonsin efter min förmåga, kroppen har känts rätt bra och det mesta började falla på plats. För första gången kanske någonsin så var jag nöjd med i princip alla bitar i livet. Nu är det lite andra tongångar. Jag vet inte alls omfattningen av denna skadan, om jag ens kan åka skidor igen, det tror jag väl såklart, men hur lång tid tar det att komma tillbaka?! Jag är inte så sugen på att sätta mig på en testcykel och trampa varenda dag. Det är löpning och skidor jag brinner för. Orkar inte fundera idag på hur allt blir, men snart måste jag ju börja med det. 

Det gick ju bra igår, fram tills hindret med bilen. Jag kastade mig framåt som ett dyk. Det enda jag kan tänka mig hände var att jag i ungefär samma rörelse som jag landade på marken började kräla framåt och på så sätt fick en maximalt oturlig vinkel & belastning på axeln så hela fan hoppade ur. Jag hörde och kände hur det knastrade i axeln... Jag hade ju bara tankar på att försöka fixa axeln och fortsätta. Att bryta fanns ju inte i tanken, men ju längre tid det tog desto mer rann ju hoppet ur mig. 

Smärtan var rätt så jävlig, men även rädslan efteråt när jag låg där i gräset. Vågade inte röra mig ur fläcken. Jag verkligen kände hur fel axeln låg. Handen och underarmen var bortdomnad. Jag började skaka och frysa efter en stund. Bedrövliga scener alltså. Så jävla tråkigt och onödigt. 

Jag sov 10,5 timmar inatt. Det gick rätt bra. Men det är läskigt och lite smärtsamt att vända sig i sängen. Armen fungerar, men den gör ont i vissa lägen. Vet inte hur jag ska våga använda den mer än till vardags heller. Läkaren sa 2-3 veckors vila, då kan jag ju lika gärna ge upp detta.. Vilade 9-10 dagar när Alfons föddes. En till längre period i detta skede av året är ju inget annat än en katastrof. Jag har ingen lust att ställa mig på startlinjen och veta redan innan hur dålig jag är. Redan nu är jag ju sämre än halva södra Sverige på rullskidor och då tränar jag så hårt jag kan. Hur ska det då bli sen?! Usch. 

Några bilder:

Livrädd. 


In i ambulansen. Man ser i alla fall mina Icebug-skor  dom fungerade riktigt bra i skarpt läge, grymt grepp!


Illamående, less och just hemkommen från sjukan


Trötting.