85 minuter all in på (o)äkta(?) fyror + gymstyrka

Äh, va fan. Jag gav kroppen en sista duvning idag, lika bra det om jag ska börja jobba imorgon. Då blir det lite annat fokus nu en tid, mer jobb och mindre timmar. Så får det lov att se ut. Såg då till att ge mig själv lite andrum med dagens dubbelpass. Nu blir det två till tre dagars vila. För att verkligen vila upp, efter en ganska bra period träningsmässigt. Kanske inte rent mängdmässigt (50 timmar de tre senaste veckorna), men jag har fått till ganska mycket kvalitet faktiskt. Känner mig lite sliten. 

Dagens första pass blev en aning slitsamt. Dunkade iväg på fyrorna, i närmast stormförhållanden med regn och vind. Planen var att köra på i så hög fart jag kunde, från Mellsta och vidare över: Amsberg, Vallmora, Smedsbo, Bomsarvet och Medväga. Nu åker jag inte runt på några Götalands-fyror, utan fyror som går tungt något så satans jävligt. Idag gick det då så tungt att jag inte ens kunde stå i fartställning. Att man ska behöva försvara sig på grund av alla sörlänningar med trimmade GPS-klockor. Det borde vara förbjudet med sådana klockor söder om Dalälven. Siffrorna från mitt drag blev i alla fall:

1,25,10 timmar, 25,12 kilometer, 185 höjdmeter, 151 snittpuls, 163 maxpuls, 17,7 km/h snittfart 

Det var det som fanns i kroppen idag i alla fall. Märkbart sliten i musklerna. 

Piggnade på mig en aning mot eftermiddagen och drog till Actic på maserhallen för att köra ett gympass:

Chins med chrunch 3 x 8 

Enbensknäböj 3 x 5, 62,5 kilo

”Stakning” på knä i cablecross 3 x 5, 77 kilo

Magchrunches i cablecross 3 x 6, 109 kilo

Bänkpress 3 x 4, 80 kilo

Latsdrag 3 x 4, 86 kilo

Stakkast med medicinboll 3 x 8, 12 kilo

TRX-styrka 

Ska försöka höja vikterna framöver och gå ner lite i repetitioner. Kanske eventuellt att jag ska lägga in lite explosivare övningar med lägre vikter framåt säsongen. Vi får se. Nu får jag försöka träna lite smartare och med bättre kvalitet. 

Tack för idag!

Sista lediga dagen

Det syns inte på bilden att jag just sovit lite drygt nio timmar. Men det har jag. Vaknat till någon gång bara när Amanda matat Alfons. 

Jag är nu i full färd med att starta igång denna sista lediga dag, innan jag imorgon ska tillbaka till jobbet igen. Känns väl både skönt och jobbigt. Men det måste väl göras antar jag. 

Tänkte strax ge mig ut i den regntunga oktoberdagen för att åka rullskidor en sväng. Har jag motivationen och orken så blir det även gym i eftermiddag. Vi håller tummarna för det! Kämpa Adam. 

Sjua på Hackmora bergslopp

Det var väl okej idag ändå. 13,20 slutade kalaset på. Har sprungit snabbare än så många gånger, men också långsammare. Långa uppförsbackar är väl inte riktigt min melodi. Men det ska jag ju inte skylla på. 

Inför loppet så var jag nervös som vanligt. Blir nästan mer och mer nervös ju äldre jag blir. Sjukt det där. Sätter nog en del press på mig själv. Onödigt kan tyckas, men även ohjälpligt när jag är som jag är. 

Värmde upp med Adam Larsson. Vi joggade i cirka 40 minuter, en fartökning på tre minuter och tio kortare ruscher blev det, för att försöka väcka igång kroppen. Men det är liksom en konstig känsla av svaghet i kroppen/musklerna som infinner sig när jag vet att jag kommer bli dödstrött. Kör jag distans, eller tröskelintervaller så är jag inte alls på samma sätt. Försöker intala mig att "tröttheten" bara sitter i skallen, fungerar ibland och ibland inte. 

Hade det kämpigt i början idag, cirka första kilometern, spände mig och det stämde inte alls. Därefter så kändes det faktiskt lite bättre och jag tycker att jag gör en stabil och okej avslutning på loppet. Lyckas kriga på så gott jag kan. Springer tillsammans med två andra fram till sista branten på högst 100 meter, därifrån och in i mål så spurtar jag ifrån den närmast bakom med åtta(!) sekunder. Det fenomenet har ju inträffat för mig många gånger också, att jag är helt slut, men lyckas ändå spurta på slutet, så troligen är jag väl för bekväm mentalt för att ta ut mig hela vägen in, vem vet.

Efteråt så dunkade jag in ytterligare en intervall på sex minuter uppför grusvägen, mest för att få fylla ut träningsdagboken. Jag slutade på sjunde plats idag, resultatet hittar ni här. Tack för ett fint arrangemang Sågmyra SK, min kära löparklubb. Dessutom så hade jag bästa hejarklacken med Alfons och familjen, stackars Alfons som på sin enmånadersdag för första gången får följa med på en konditionstävling. Hoppas han blir klokare än far sin och väljer något annat än detta.. 

Enligt klockan så fick jag följande siffror, samt puls- och höjdkurva:

13,21 minuter

2,86 kilometer

182 snittpuls

195 maxpuls

220 höjdmeter

4,40 min/km snitthastighet

Fick ventilera ur lungorna i alla fall

Vrider ur de sista krafterna

Hackmora bergslopp idag

En suddig bild från senast jag sprang, år 2013. Sedan dess har det inte riktigt passat. Men tidigare genom åren har jag sprungit otaliga gånger. Första gången så tidigt som 1995, då kom jag tvärsist. Min bästa tid är från 2002, då sprang jag på 12,51. På den tiden kunde jag springa rätt fort (men hade dålig ork), det kan jag inte längre. År 2000 så vann jag pojkar 16. Tänk vad tiden går hörni och fortfarande håller jag på med detta. Det är ju faktiskt rätt kul emellanåt. 

Starten idag går klockan 11,30. Som vanligt har jag inga speciella mål när det gäller löptävling. Vill få till ett bra pass och en någorlunda okej känsla, hur bra känsla man nu kan få av att tävla 2,9 kilometer och drygt 200 höjdmeter. 

Tre roliga timmar

Adam Larsson - Jag - Måns Sunesson

Tjenare.

Nya träningstimmar är avverkade. Till vilken nytta kan man fråga sig? Svaret på den frågan kanske vi aldrig får... 

Vi åkte bort till Lennheden idag, fina vägar längs med Dalälven. Men lite väl mycket löv, så troligen sista vändan där för året. Jag var rätt seg, trött och osugen på att träna under i princip hela passet idag. Enda gången jag tände till var när vi halvvägs in i träningen slog till med tio impulser á 20 stavtag, där kändes det riktigt lamt till en början, men rätt så bra på slutet. 

Hade en bedrövligt låg snittpuls på 103, men så kan det ju vara ibland. Vi var i alla fall ute i tre långa timmar och hade roligt. 

Nu efter träningen så har jag tvättat Benzen och sedan ställt in den i garaget, sköna känsla!

Lördags-svammel

Mina två fina

Hej mina vänner. 

Lördag och bara någon dag ledig ytterligare, till jag på tisdag återgår till jobbet igen. Ja ja, det ska väl gå det med. Bara att bita ihop. Har ju fått en fin tid ledig och en fin period med träning både i sommar och nu. Troligen blir jag ju ledig vecka 44 också. Så det borde inte gå någon nöd på mig! Behöver ju jobba också, så det trillar in deg. Igår så såg vi till att spara lite pengar genom att gå till Willys, handla billiga varor på extrapris, använda en medhavd tygkasse och stannade till på hemvägen för att ta upp två pantburkar. Pengar ska sparas! 

Nu ska jag ta ett litet stakpass med mina träningskombattanter och imorgon blir det Hackmora bergslopp. Mäktigt!

Ett fint löppass - och ormjäveln låg kvar!

Stannar till vid Bjusan och tittar ut över det stilla vattnet. Andades en sekund och tänkte över livet. Trivs rätt bra ändå, mycket har hänt de senaste två åren och det mesta åt det positiva hållet

Jag tog en ny, nästan exakt samma löprunda som jag sprang med Adam Larsson i onsdags. Skillnaden idag mot då var att jag sprang en extra backe upp till Snickarbodarna (500 meter, 60 höjdmeter) och sprang totalt 25 minuter snabbare. Förlåt Adam, men jag måste ju få hålla AI-puls. 

Inatt så låg jag helt seriöst och var orolig över den där ormen vi såg. Funderade på att åka rullskidor istället, för att slippa råka på orm(en). Jag frågade till och med Amanda om hon trodde att ormen skulle ligga kvar, men hon lovade dyrt och heligt att den fan skulle vara flera kilometer bort. Jo hej, när jag sprang förbi orm-platsen så låg det aset där idag igen, med huvudet mot stigen, men på höger sida denna gång. Lika levande som senast. Kolsvart och äcklig. Hur är det ens möjligt?! Den jäveln har fått smak på människokött, det ger jag mig fan på. Min ormfobi är inte av denna värld. Jag skrek lika högt denna gång, som sist.

Kolla på de två bilderna nedan, pulskurvan från mina löppass, de två cirklarna runt pulstoppen påvisar tillfället då jag träffar på mördardjuret:

I onsdags

Idag

Förutom debaclet med nyss nämnda möte så var det ett fint och bra löppass. Totalt 2,40 timmar, 575 höjdmeter och 25 kilometer exakt. Kroppen kändes bra och benen börjar bli mer vana vid löpningen. Det är (förutom alla jävla ormar) så fruktansvärt härligt att springa i skogen, bästa träningsformen skulle jag nästan säga. Speciellt här omkring Tjärnaberget och Muskboberget, maken till fina vändor är svåra att hitta. Men såklart har dom väl finare och tuffare vändor i Skåne, Torsby och Göteborg... Bättre bloggare också.  

Boss är helt utom sig av lycka när han får komma med ut och springa. Han står och skriker/ylar vid dörren i flera minuter innan. Sen drar han iväg som ett skott till en början, innan jag släpper honom lös och han får kuta fritt.

Myrpassager är inget någon av oss gillar. Boss sjunker ner med sina smala tassar och jag gillar inte att bli blöt/skitig.

Ny cykelvagn till Alfons

Igår så var vi till paketuthämtningsstället för att hämta hem denna mäktiga cykelvagn. Det är en Active från Nordic cab. Tog inte lång tid alls att fälla upp den, man behövde inte montera annat än hjulen, enkel att förstå sig på och ganska så snygg. Inuti den såg det riktigt mysigt ut också, en sådan hade jag velat åkt i som barn. Ska bli riktigt skoj att få testa den framöver. Förutom cykelvagn så kan vi med hjälp av tillbehören vi fick med använda den som vanlig barnvagn, joggingvagn och även som skidvagn!

Nu ska jag ut och springa med Boss!

Ångestintervaller x 10

"Klasskillnad"

Foto; Måns Sunesson

Idag var det tufft. Visste ju redan innan hur jävla ont det skulle göra. Sjukt det där egentligen. Vanligen så glömmer man (iaf jag) bort mellan gångerna hur jävla jobbigt det är att köra riktigt hårt. Man förtränger det liksom. Just efteråt är känslan så sjukt skön och jag känner en stor lättnad. Efter några timmar så brukar det dyka upp ett konstigt sug till att vilja prestera igen och göra det bättre. Sen ju närmre man kommer nästa tuffa pass, desto mer ångest och tvivlan känner jag. 

Idag var det ren och skär ångest i detta ögonblick, precis innan första intervallen:

Adam Larsson tänker fan inte bjuda något Boråsföretag på gratisreklam på sitt vätskebälte

Nåväl. Jag hade med mig Måns och Adam idag. Visserligen skejtade Adam, jag stakade (såklart) och Måns använde helkropp lite drygt hälften, men vi peppade varandra bra. Det som är så härligt när vi har ett sådant här välfungerande team här i Borlänge, alla peppar alla och vi ställer verkligen upp på varandra. Grymt! Ingen är allergisk för att ta vind på näsan heller.

Något som jag tycker kan göra ångesten värre är när man kör som idag: upp- och nedför samma backe. Vilket oftast blir lite längre vila och man hinner fundera än längre på hur jobbigt och roligt detta egentligen är. Nog gnällt, vi tog oss igenom passet med bravur.

Såhär körde vi:

Fem block av: 4 minuter A3+ - 2 minuter vila - 1 minut max

- På fyraminutrarna så kom jag mellan 1,21 och 1,26 kilometer, plockade 40 höjdmeter och snittade 18,2 till 18,8 km/h. 

- På enminutrarna så kom jag mellan 340 och 370 meter, plockade 10 höjdmeter och snittade 20,3 till 21,7.

Fick verkligen veta att jag lever idag. Bra pass och bra skalle!

Söta

Han är söt den här lilla jäkeln vi fått hem till oss alltså. Även Amanda är rätt så söt:

På insidan av badrumsskåpet så satte hon upp dessa ”rivlappar” i slutet av graviditeten. Igår så sprang hon en kilometer faktiskt (tror dock hon inte får det egentligen, med risk för framfall osv). Påhittigt och gulligt i alla fall. 

Snart ska jag ut på ett intervallpass igen med rullskidor och stakning som fokus. Tror inte jag kommer vara eller känna mig riktigt lika söt som de två jag nämnde nyss.