Ny cykelvagn till Alfons

Igår så var vi till paketuthämtningsstället för att hämta hem denna mäktiga cykelvagn. Det är en Active från Nordic cab. Tog inte lång tid alls att fälla upp den, man behövde inte montera annat än hjulen, enkel att förstå sig på och ganska så snygg. Inuti den såg det riktigt mysigt ut också, en sådan hade jag velat åkt i som barn. Ska bli riktigt skoj att få testa den framöver. Förutom cykelvagn så kan vi med hjälp av tillbehören vi fick med använda den som vanlig barnvagn, joggingvagn och även som skidvagn!

Nu ska jag ut och springa med Boss!

Ångestintervaller x 10

"Klasskillnad"

Foto; Måns Sunesson

Idag var det tufft. Visste ju redan innan hur jävla ont det skulle göra. Sjukt det där egentligen. Vanligen så glömmer man (iaf jag) bort mellan gångerna hur jävla jobbigt det är att köra riktigt hårt. Man förtränger det liksom. Just efteråt är känslan så sjukt skön och jag känner en stor lättnad. Efter några timmar så brukar det dyka upp ett konstigt sug till att vilja prestera igen och göra det bättre. Sen ju närmre man kommer nästa tuffa pass, desto mer ångest och tvivlan känner jag. 

Idag var det ren och skär ångest i detta ögonblick, precis innan första intervallen:

Adam Larsson tänker fan inte bjuda något Boråsföretag på gratisreklam på sitt vätskebälte

Nåväl. Jag hade med mig Måns och Adam idag. Visserligen skejtade Adam, jag stakade (såklart) och Måns använde helkropp lite drygt hälften, men vi peppade varandra bra. Det som är så härligt när vi har ett sådant här välfungerande team här i Borlänge, alla peppar alla och vi ställer verkligen upp på varandra. Grymt! Ingen är allergisk för att ta vind på näsan heller.

Något som jag tycker kan göra ångesten värre är när man kör som idag: upp- och nedför samma backe. Vilket oftast blir lite längre vila och man hinner fundera än längre på hur jobbigt och roligt detta egentligen är. Nog gnällt, vi tog oss igenom passet med bravur.

Såhär körde vi:

Fem block av: 4 minuter A3+ - 2 minuter vila - 1 minut max

- På fyraminutrarna så kom jag mellan 1,21 och 1,26 kilometer, plockade 40 höjdmeter och snittade 18,2 till 18,8 km/h. 

- På enminutrarna så kom jag mellan 340 och 370 meter, plockade 10 höjdmeter och snittade 20,3 till 21,7.

Fick verkligen veta att jag lever idag. Bra pass och bra skalle!

Söta

Han är söt den här lilla jäkeln vi fått hem till oss alltså. Även Amanda är rätt så söt:

På insidan av badrumsskåpet så satte hon upp dessa ”rivlappar” i slutet av graviditeten. Igår så sprang hon en kilometer faktiskt (tror dock hon inte får det egentligen, med risk för framfall osv). Påhittigt och gulligt i alla fall. 

Snart ska jag ut på ett intervallpass igen med rullskidor och stakning som fokus. Tror inte jag kommer vara eller känna mig riktigt lika söt som de två jag nämnde nyss. 

Snabbt och effektivt på gymet

Efter dagens första pass så åt jag lunch och tog det lite lugnt. Sedan så åkte vi till BVC för vikt- och längdkontroll av Alfons. Väl hemma igen så åkte jag ner på gymet för att bränna av följande:

Chins med chrunch 3 x 8

Enbensknäböj 3 x 5, 60 kilo

”Stakning” på knä i cablecross 3 x 6, 73 kilo

Magchrunches i cablecross 3 x 6, 109 kilo

Bänkpress 3 x 5, 77,5 kilo

Latsdrag 3 x 5, 82 kilo

Stakkast med medicinboll 3 x 8, 10 kilo

TRX-styrka i 20 minuter 

Bra pass som tog där det skulle. Pratade även med chefen på Actic Maserhallen om att jag ska hålla en liten genomgång på SkiErg där under oktober för medlemmarna. Det gäller ju att ställa upp när jag får chansen att träna där!

Tre timmar löpning med ormträff

Tja!

Hade bestämt med Adam Larsson att vi skulle springa från mig klockan 08,30 imorse. Vaknade klockan 03,00 av att Alfons skrek, så jag gick upp och fixade mjölkersättning åt honom. Nästa gång jag vaknade så var klockan 08,07. Hann ändå med att både koka, samt äta ägg och byta om till klockan slog 08,31. Snyggt. 

Tillsammans med Boss så sprang vi iväg, upp över Tjärnaberget, Bjusan, Halla Fäbodar, Trons fäbodar, Snickarbodarna och tillbaka igen över Muskboberget. Innan Muskboberget så försökte vi oss på en Photoshoot, gick sådär först:

Därefter fick jag till ett gäng suddiga bilder (högst upp i inlägget). Hade ej ro i kroppen till att göra fler försök då Adam inte stannar sin pulsklocka och jag gör det. Skillnaden i tid mellan oss blir så stor då. 
På väg upp till Muskboberget så skriker jag till det högsta jag kan när jag ser en äcklig jävla ormjävel som ligger precis på/bredvid stigen. Troligen en huggorm då den var helt svart, snokar brukar ju ha två prickar bakom nacken. Usch vad livrädd jag är för ormar alltså. Trodde inte dom var framme den här tiden på året, speciellt inte när det är molnigt och lite regn i luften. 
När vi nästan var hemma så ropade en uppskattningsvis elvaårig tjej på oss i skogen, hon hade orientering med skolan och hade kommit vilse. Vi lotsade då henne ner till bebyggelsen igen. Skönt att fylla på karmakontot lite. 
Totalt skramlade vi ihop 3,05 timmar. I eftermiddag så tänkte jag köra ett pass på gymet. 

En timme tröskelstak med impulser

Nöjda killar efter avklarad långintervall. Jag kör den fotokromatiska linsen, med Radar EV-bågen. Linsen är riktigt nice och ändrar färg efter rådande förhållanden, från helt klar vid dimma, till mörk vid solsken.

På dagens pass var vi fyra personer: jag, Adam Larsson, Jonatan Palander och Måns Sunesson. Jonatan och Måns kom med bil till mig, vi tog oss sedan med rullskidor bort till Adam. Efter en uppvärmning på drygt 40 minuter så var vi ute i Brusala och skulle dunka igång vår långa tröskelintervall. Planen var en timme, med en impuls och byte av person i front var sjätte minut. Vi började med att åka in vid Vallmora, därefter ut till Smedsbo och riksväg 293, sedan bort till Gamla Berget i Falun där vi vände och slutligen gick vi i mål i Smedsbo. Bra pass och bra känsla. Här är siffrorna från tröskeldraget:

1,00,00 timmar, 22,16 kilometer, 230 höjdmeter, 167 snittpuls, 181 maxpuls, 22,16 km/h snitthastighet

Verkade fungera bra med ersättning

Inte så trött som jag ser ut faktiskt. Har mest nackspärr, blir en lite annan sovposition med Alfons bredvid vid huvudhöjd i babynestet. De senaste kvällarna så har vi lagt oss typ klockan 21-22, för att få en någorlunda lång totalsömn åtminstone, har väl funkat rätt bra för mig och lite mindre bra för Amanda. Vi gav Alfons Sempers modersmjölksersättning igår och lite inatt. Tycker att han var lite lugnare under gårdagen i alla fall, så vi testar vidare med både ersättning och mjölk. Tack för alla tips ni kommer med. Det märks att folk blir mer engagerade när barn är inblandade, mitt idrottande däremot verkar ju dom flesta skita i, men så kan det väl vara. Klart att våra kära barn är viktiga. 

Jag ska strax ut på ett rullskidpass med sällskap. Planen är en lång tröskel. Fint så. Återkommer efter det. Och kolla gärna in min till salu-sida!

Lär ha in deg

Tatuerade mig idag. Amanda också. Ville göra något speciellt för min son. 

Med tanke på noll inkomst hela sommaren och även denna månad så kanske det var onödigt med en tatuering, skaplig dubbelmoral.. Men jag handlar aldrig något mer än det absolut nödvändigaste. Dessutom så har man ju alltid buffertar och jag ser alltid till att betala alla räkningar direkt när dom kommer, samt även sätter av 10-50% av allt jag får in till min aktie- och fondportfölj. Men jag hatar känslan av att gå lite minus nu under dessa månader det hinner nog snart vända. 

- Hoppas jag får lägenheten såld i sinom tid, så det rullar in lite deg där. Minst 80% av den vinsten ska ju in i den långsiktiga pengamaskinen. 

- Vi ska försöka anmäla vården för det som hände Alfons med onödig behandling, miss av provtagningar och så vidare. Kanske man kan hoppas på någon krona där i skadestånd?

- Köp gärna mina stavar och annat här. 

- Kanske borde slå till med en ny swishvecka? Dunka in en liten sponsring här: 0761664997

- Någon/något företag som vill sponsra mig mot skidskolor, teknikträning, träningsupplägg, eller annat?

- Köp reklamplats, blogginlägg, länk, logo, eller annat på bloggen. Kontakta mig på mail. 

- Har ni något annat tips på hur er favoritbloggare kan få in lite deg?

Blossalyckan

Tjenare alla mina bloggläsare.

Att bo i hus borde ju vara dom flestas dröm eller mål här i livet när det kommer till nutida eller i alla fall framtida boende. Går jag till mig själv så ser det ut så åtminstone. Nu bor ju jag med min tjej i ett hus här i Borlänge och trivs väldigt gott med det. 

Skulle man vilja bo i, eller flytta till ett nybyggt hus så hade det ju varit coolt med något unikt. Någon form av nybyggda arkitektritade hus hade ju inte varit fel då. På Blossalyckan så hittar ni en massa olika passivhus. Ett passivhus är ett hus med väldigt låg driftskostnad och ett härligt inomhusklimat.  Till skillnad från "vanliga hus" där den mesta energin bara försvinner. Ett passivhus är välisolerat och tätt, det tar tillvara på den mesta värmen och energin. På så sätt får man ett hus som både är mer fördelaktigt för miljön och för plånboken. Win win alltså. 

Som om inte det vore nog så ligger dessa hus på Blossalyckan endast 300 meter ifrån havet, i Skäldervikens södra strand, inte alltför långt ifrån Helsingborg. Just havet är ju faktiskt ett ställe som jag skulle kunna tänka mig att bo nära någon gång. 

Ett ständigt skrikande

Alfons verkar nöjd över sin snygga body 

Jag visste att det skulle bli jobbigt och en omställning att bli pappa. Men detta var bortom mina fantasier. Skrik mer eller mindre till fyra inatt, sen vill han äta nästan en gång i timmen. Varje enskild matning tar cirka en halvtimme. Det var rätt kämpigt där inatt med all skrik. Men på något vänster så somnade plutten när Amanda lade honom på sidan om sig. Så vi fick i alla fall några timmars sömn. Vi ska nog testa att köpa ersättning, för att se om han blir mättare och lugnare av det. 

Kämpig månad blir detta också ekonomiskt. Enda ”lönen” jag får denna månad är fyra av mina tio pappadagar. Så 1656 kronor inkasserade jag idag från försäkringskassan. Kul. Det ska alltså räcka till allt. Vart resterande del är, bland annat VAB-pengarna kan man ju bara undra. Vi har skickat in intyg till försäkringskassan i alla fall. Allt för en behandling på sjukhuset helt i onödan... Jag har väl ett för svenskt namn för att få bidrag/ersättning kanske. Även om det här med bidrag aldrig varit min grej.