33 friska kilometrar

Klockan 08,05 imorse tog egot överhanden. Så jag lämnade Amanda & Alfons vind för våg på sjukhuset och drog iväg löpandes mot Stångtjärn i en jävla fart (4,50 min/km första 3000 metrarna) där jag skulle möta upp ett stort gäng skidåkarkompisar från DSA. 

Vi sprang den blåa milslingan upp till Stångtjärn och väl där så sprang vi runt den orangea 20 km-slingan (Källslättenspåret). Och såklart så sprang jag även tillbaka till sjukhuset igen. En fin liten tur på 33,40 kilometer och 3,15 timmar.

Lite piggare blir jag succesivt för varje pass, samtidigt som jag paradoxalt nog blir lite mer sliten då jag inte vilar. Idag hade jag också en rätt så hög snittpuls på 131, det gillas! Jag inbillar mig att det är en jävla sprutt i kaffet här, vilket kan få igång hjärtat en aning. 

Kul var det i alla fall att springa med alla i gänget. Jag gillar omväxlingen med att träna med olika folk, ibland ensam och även de olika sorters pass man tränar. 

Sprang som vanligt i mina Inov 8 x-talon 212  stabil sko som alltid levererar i form av bra grepp och skön löpkänsla. Det enda är att jag fått sjukt ont uppe på min hallux valgus-knöl. Så ont att jag nu mellan passen knappt kan gå. Det kan eventuellt ha blivit lite för tight i skon med min nya sula från rehaboteket  har nämligen haft den i skon tillsammans med originalsulan. Ska testa att enbart köra den nya sulan. 

Bilder:

Min bloggkollega Johannes Ringsby anför klungan


Linus Larsson och Erik Rost

Gabriel Thorn, Anton Hedlund, Rost och Larsson, vid Källslätten


Mina fötter ser rent utsagt förjävliga ut! Nu är det alltså inte den stora knölen på sidan som värker, utan den uppepå, kan knappt böja tån, eller gå. Men att springa fungerar helt utan smärta som tur är. Undrar dock hur länge...

Sista sticket och sövningen igår

Igår blev Alfons sövd ytterligare en gång då infarten återigen gått sönder. Så än en gång blev stackaren stucken. Detta skulle dock vara sista gången som dom skulle sticka honom, skulle denna infarten gå sönder så får han medicinen oralt istället. Det gick tydligen att ge medicinen så också, men det var inte riktigt lika bra. Han har blivit stucken runt 30 gånger och blivit sövd två gånger stackaren. För en behandling som med stor sannolikhet inte ens behövdes. Han har väldigt ont i magen, skriker och har svårt att sova på nätterna. Svårt att sova för oss, speciellt för Amanda. Nej usch, nu vill vi härifrån så att det kan få lugna ner sig en aning. Hoppas han mår bättre efter behandlingen. 

150 minuter runt hoppbackarna

Nyasfalterat på parkeringen bredvid Kårestugan, king. ”Snart blir det en rullskidbana på Lugnet”, den meningen har jag hört sedan jag blev senior 2004-2005. Men snart så...

Dagens träningspass, stakning på Elpex 4-3:or:

2,29,09 timmar

38,03 kilometer

680 höjdmeter

Inget extraordinärt alls egentligen. Försöker hålla mig kring hoppbackarna och nyttja den tuffa terrängen nu när jag är här i Falun. Fint med omväxlingen mot det lite plattare Borlänge, även om jag där mestadels åker i det nästan lika kuperade Skräddarbacken. Lite längre och tuffare backe här i Falun, men mer valmöjligheter och större område i Skräddarbacken. 

Kändes okej idag, pulsen börjar bli lägre och komma ner på mina normala nivåer. Börjar känna mig lite starkare, men har nog ett tag kvar till inna jag kommer tillbaka till min normala nivå. Tacksam över att jag kan träna och att jag får det. Lever nu som en riktig sosse (nysvensk); VAB (bidrag) och träning. Livet. 

Vi kan eventuellt ha varit här i onödan...

Hej och trevlig måndagsmorgon!

Ja, ni läste rubriken. Vi kan eventuellt ha varit här i onödan. Otur, klantighet, eller vad vet jag. Amanda fick en herpesinfektion under graviditeten, läkarna ”glömde” att ta blodprov för att se om det var en förstagångsinfektion eller inte. Hade det varit det så hade det varit farligt för barnet. Nu i efterhand så har dom via blodprover troligen kommit fram till att det inte var en förstagångsinfektion, då både Amanda och Alfons hade antikroppar mot viruset. Så med stor sannolikhet har denna behandling på stackars Alfons varit i onödan. Han hade då sluppit att bli stucken cirka 30 gånger, sluppit att ha ont i magen av medicinen som håller honom vaken om nätterna och vi hade sluppit se vår ögonsten att bli plågad. 

Det väntar väl någon utredning som jag förstår. Så får vi se hur det går med allt. Hoppas det löser sig till det bästa..

Världens finaste

Amanda är så duktig med Alfons, tålmodig och redan en så bra mamma

Ett jävla spring i mördarbacken

Under dagens elghufspass i/bredvid mördarbacken så fick jag verkligen känna att jag lever. Stigningen har en snittlutning på 17% enligt stravasegmentet, (Segmentet är en aning kortare än den faktiska intervallen jag brukar köra.). Mitt KOM (personbästa) på 2,52 var jag dock ljusår efter med mina 3,37 idag. Varenda år så brukar jag ha sjukt dåliga tider till en början och ju mer jag kör desto snabbare blir dom. Denna träningsform är en väldigt bra formtoppare, brukar medvetet köra på mig rejält med mjölksyra nära skidsäsongen och då passar det perfekt. Syftet med dagens pass var inte riktigt detsamma, nu ville jag få lite mer tid med hög puls och inte dra på mig alltför mycket mjölksyra. 

Idag blev det åtta hela vändor och en halv. Nedför så joggade jag så snabbt jag kunde också, för att få så kort vila som möjligt (3,15-3,55 min). Ibland när jag kör passen jag nyss nämnde med mjölksyra upp över öronen så brukar vilan kunna ta uppåt sju minuter. De gångerna så kör jag bara 1-4 hela och några ännu kortare. 

Såhär såg dagens pass ut i siffror:

Första: 4,08 min - 0,60 km - 167 snittpuls - 175 maxpuls - 90 höjdmeter 

Andra: 4,10 min - 0,60 km - 172 snittpuls - 179 maxpuls - 90 höjdmeter 

Tredje: 4,14 min - 0,60 km - 173 snittpuls - 182 maxpuls - 90 höjdmeter 

Fjärde: 4,16 min - 0,60 km - 175 snittpuls - 183 maxpuls - 90 höjdmeter 

Femte: 4,22 min - 0,60 km - 175 snittpuls - 182 maxpuls - 90 höjdmeter 

Sjätte: 4,19 min - 0,60 km - 175 snittpuls - 184 maxpuls - 90 höjdmeter 

Sjunde: 4,19 min - 0,60 km - 176 snittpuls - 184 maxpuls - 90 höjdmeter 

Åttonde: 4,11 min - 0,60 km - 178 snittpuls - 187 maxpuls - 90 höjdmeter 

Nionde (halva): 1,40 min - 0,27 km - 174 snittpuls - 187 maxpuls - 35 höjdmeter 

Kändes skapligt ändå. Jag är ju faktiskt bedrövligt dålig på elghufs och backar som är längre än en minut, så jag kan ju bara jämföra med mig själv på dessa pass. Hade lätt att komma upp i puls idag och det tycker ju jag är en av de viktigaste aspekterna. Det är behövligt att kunna få reta syreupptaget en aning och inte bara stå och staka. Kapa av ett par klassiska skidstavar cirka 10 centimeter och hitta en lämplig backe, sen är det bara att mata på!

Den sparade snöhögen på Lugnet ser ut som en gigantisk sockerkaka

Söndagsförmiddag

Dom här söta får jag sova bredvid


Från gårdagens promenad, när det bara dög att vara inne i tröjan hos mamma och inte i vagnen

Dra åt skogen vilken härlig träningsvärk jag har idag. Den började smyga sig på redan under gårdagskvällen, men idag har den alltså utvecklats än mer. Välbehövligt styrkepass igår alltså, tycker jag tappat litegrann styrkemässigt, men inte alltför farligt ändå. 

Idag så tänkte jag ta mig ut på ett elghufspass i det fina höstvädret. Det är nog också rätt välbehövligt! Och efter det så är det hem för att försöka hjälpa Amanda med att sköta Alfons så gott jag kan. Stackaren har ont i magen och är väldigt skrikig från och till. 

Kul ”uppvärmning” och gym

Det var tre veckor sedan som jag gymmade, så det var verkligen på tiden idag. Känner mig riktigt otränad och klen just nu, men jag får helt enkelt bara låta bli att dra för stora växlar av det. 

Jag fyllde mitt vätskebälte och gav mig ner till gymet ”källkraften” i källaren här på sjukhuset. Ett mycket bra gym som hade det jag behövde. Jag började med en ”uppvärmning” som såg ut såhär i pulskurvan:

Ville köra lite annorlunda än annars så jag lade upp det i fem minuter vardera såhär:

- Löpband: 10% lutning, 10,5 km/h

- Testcykel: ? motstånd, 100 kadens

- SkiErg: 7 motstånd, 1,52 min/500 m snitt

Blev rätt tufft och jag blev både rejält flåsig och svettig. Hade egentligen kunna nöja mig så, på den nivån är det. Löpbandet var riktigt effektivt och det är något jag tänkt mig köra nu i höst! 

Efter min uppvärmning så körde jag följande i gymet:

Chins med chrunch 3 x 8

Enbensknäböj 3 x 5, 57,5 kilo

”Stakning” på knä i cablecross 3 x 6

Magchrunches i cablecross 3 x 6

Bänkpress 3 x 5, 75 kilo

Latsdrag 3 x 5

Stakkast med medicinboll 3 x 8, 10 kilo

TRX-styrka i 15 min

Alfons magont

Junior hade igår ont i magen under hela dagen och även inatt. Troligen för att han fick lov att vara fastande en tid inför nedsövningen under dagen innan, vilket kan ha gjort att han försökt äta igen det efteråt och på så sätt fått ont i magen. Stackaren har skrikigt och gnällt under hela natten nästan. Nu verkar han dock ha lugnat sig en aning. Inte lätt att vara liten eller. 

Idag så håller jag mig inomhus och tränar. Ska snart ner i gymet här på sjukhuset och bränna av ett pass. 

Stakfest

Jimmies mäktiga tights; ta skydd, bomber och granater; boom!!!

Hello hello!

Fint sällskap på dagens träningspass: Bossel Jimmie Johnsson, Rikard Tynell och Robert Eriksson. Trevligt att få hänga med Falupojkarna. Gott snack och en fin tur. 

Vi åkte Stångtjärn, Aspebodavändan och Pilbo, med någon liten skarv här och där. Jimmie och Rikard åkte helkropp. Jag och Robert stakade. Jag har väl inte åkt ett klassiskt pass i år på rullskidorna.. Det funkar ändå tycker jag, speciellt nu när jag kan springa igen och samt elghufs. 

Idag så började i alla fall pulsen att bli lite lägre, så då kommer jag väl börja gnälla på det nu istället.. Aldrig får man vara nöjd. Kroppen kändes lite trött från tidigare träningspass, men ändå helt okej. 

Vi skramlade ihop 3,15 timmar, 52,5 kilometer och 540 höjdmeter, enligt min Polar V800  Ett bra pass helt enkelt, tack för det!

Sövd igår - pigg idag

Godmorgon. 

En ny morgon på sjukhuset. Det börjar rulla på rätt bra här tycker jag, fungerar rätt bra med rutiner och så vidare, vilket känns skönt. Allt pekar också på att det är bra med våran käre Alfons. Enda strulet nu är ju infarten för medicinen. Igår fick som söva den lille stackaren, för att kunna sätta en i foten/benet. Det var väl inte direkt några trevliga scener, men det fungerade dock bra och dom fick in den enligt plan. 

Börjar kännas lite i kroppen från denna veckans träning, ingen stor mängd i sig, men efter en viloperiod så reagerar ju kroppen lite annorlunda. Planen är ju som sagt att träna varje dag här, för att få till en bra träningsperiod igen, innan jag är åter i verkligheten med jobb och allt vad det innebär. Jag behöver ju träna så mycket jag kan, så dåligt tränad som jag är nu så seedar jag inte in mig i treans led i Vasaloppet ens. 

Strax ska jag ut återigen med ett fint gäng här i Falun och staka, det blir perfekt!