Inne igen

 

Det fick bli ett snabbt uppvaknande klockan 06,00 när Amanda väckte mig och berättade att hon hade samma symptom med värkar och samma känslor som senast hon åkte in. Trettio minuter senare så är vi nu på antenatal-avdelningen (förlossningen) i Falun. Vi lade oss klockan 23 igår efter en trevlig middag, jag somnade direkt men är ändå som ett lik just nu, så stackars Amanda som knappt sovit på flera dagar mår nog än sämre.. Nu får vi se vad som väntar framöver, de närmsta timmarna och även dagarna. Det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen. Jag är ju rätt trött och sliten, trots bara 15 timmars träning denna veckan, dessutom så värker ju hälsena och vad fortsatt. Så vila bör ju vara det smartaste på alla plan. 

Nu håller vi tummarna för att allt går bra för Amanda igen!

Bärsele från Babybjörn

Tjenare!

Förra veckan så fick vi hem en riktigt fin bärsele från Jollyroom, tillverkad av Babybjörn. Modellen heter "Babybjörn One" och den lämpar sig väl till utomhusaktiviteter. Den är gjord i ett vattenavvisande material, dessutom så andas tyget, vilket gör den smidig att använda vid exempelvis promenader och vandringar. 

Man kan använda selen på fyra olika sätt: tre positioner på magen och en på ryggen. Selen går att använda från att barnet är nyfött, utan något speciellt inlägg och ända tills barnet väger cirka 12 kilo. Selen uppfyller också säkerhetskraven  EN13209-2:2005 för bärselar.

När jag provade selen så var den lätt att ställa in, den satt väldigt bra över både axlar och höfter. Det ska bli ett sant nöje att få använda denna ute i naturen när bebisen kommer i höst!

Veckans tredje fyratimmarspass

Idag blev det några drickapauser, trots att jag använder mig av min vätskeryggsäck från USWE

Tjohej!

Vad passade inte bättre på midsommardagen än att staka i fyra timmar tillsammans med Adam Larsson?! Det var faktiskt rätt så kul och kändes bra i närmare tre av fyra timmar denna gången. Vi körde en fin vända till Falun och tillbaka, det brukar faktiskt vara skönare och lättare att träna länge när man kör på en längre vända, istället för att skarva omkring. Såhär åkte vi idag:

Kroppen kändes okej, men hälsenan värker satan. Kunde inte gå upp på tå i stakningen, då hugger det som en kniv rätt in i senan/vaden. Kan fortsatt inte gå riktigt. Har försökt att stretcha och massera lite, hoppas det släpper snart för jag vill verkligen kunna springa mer i sommar, det är något jag tycker om mycket.. 

Fick ihop 61,8 kilometer och 570 höjdmeter, enbart stakning på mina Elpex 4-3:or. Idag så var det blöt asfalt och således mycket tyngre rull. Sjukt vad det kan skilja på samma par skidor. 

Nu har jag precis städat huset och även förberett inför grillmiddag. Det är mycket att stå i nu när Amanda inte får göra något, men det är bara att gilla läget.

Amanda hemma, hälont och träning igen

 

Igår hälsade jag på Amanda någon timme mot kvällningen. Inte speciellt kul att vara inne på sjukhuset ensam, speciellt inte under midsommar. Personalen skulle dock inte göra något mer med henne än att observera, så om hon lovade att ta det lugnt fick hon åka hem. Det blev lite gladare miner då och Boss blev överlycklig när Amanda kom hem igen, jippie!

Jag har fortfarande sjukt ont i min hälsena och upp till vaden. Samt även lite under hålfoten (har platta fotvalv). Det kanske hänger ihop. Men vad det är vet jag inte, kan knappt gå. Har också en stor och öm hallux valgus-knöl på samma fot. Det är slut med gubben nu alltså.. Det finns dock folk som har det värre!

Jag ska strax bege mig ut på ett nytt stakpass på några timmar igen. Vad håller man på med ens? 

Stabil insats i Orsa, med knak i hälsenan

 

Grinar illa efter målgången, inget kastande ner i gräset denna gången. 

Foto: Längd.se

Tjena!

Två löprace på två dagar var kanske lite tufft. På uppvärmningen så kändes det inte så illa ändå, hade lite lätt träningsvärk i baksida lår bara och var väl kanske inte alldeles på topp. Jag var heller inte lika nervös som jag brukar vara, det var rätt skönt. Planen var att springa "typ tröskel", inte spränga mig och få en tid en bit under timmen. Jag höll skaplig fart och tyckte det kändes helt okej. Kände rätt tidigt att jag inte hade benen för att springa fortare, höll kilometrar omkring 3,40-3,55 mestadels. Ett bra tempo som jag borde hålla rätt lätt. Men just på Orsakajt'n som knappt har någon höjdmeter så är det ändå rätt svårt att springa fort. 

Banan för i år var något omgjord vid hälften och även förlängd med 500 meter från föregående år (15,8 kilometer totalt). Jag hade precis 38 minuter efter en mil och 57,33 efter 15 kilometer. Fysiken är skapligt bra, gick inte riktigt att ta ut mig idag bara, men jag är ändå rätt nöjd efter en skapligt stabil insats. 

Med 250 meter kvar så skulle jag lägga in en dödsspurt där jag hade förhoppningar om att springa ifrån framförvarande löpare, jag tog in något, men sedan knakade det till i min hälsena/vad. Samma hälsena/vad som jag haft ont i från och till i cirka två månader nu. Jag tog mig knappt i mål, fick halta och spring-hoppa på ett ben. Måste ha sett rätt sjukt ut. Men i mål kom jag i alla fall. Nu värker hälsena och vad, jag är rätt öm i den. Men det är i alla fall ingen senknarr, så jag hoppas det släpper fort. 

Mäktigast med dagen var att få träffa på och byta några ord med Olle Walleräng. Olle som är ett år yngre än mig som jag tävlade emot och tränade några pass med förr om åren, har inte sett honom IRL på många år. Hann vann idag ganska komfortabelt. 

Resultat från tävlingen hittar ni här. 

Siffror från klockan:

1,00,45 timmar

15,84 kilometer

182 snittpuls

198 maxpuls

70 höjdmeter 

Trevlig midsommar på er nu, själv ska jag in och hälsa på min tjej och tillika mamma till min framtida son på sjukhuset. Stackars Amanda som måste ligga kvar där en natt till. 

Dags för Orsakajt'n

 

Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga glatt. Godmorgon, godmorgon, i kör!

Har inatt sovit med mina fina vadskydd och med min bästa Boss. Vadskydden för att försöka få någorlunda fräscha ben efter gårdagens 3000 på bana. Och med Boss för att stackars Amanda är inne på förlossningen sedan igår. Hon hade en del värkar, sammandragningar och smärta. Så dom ville ha henne inne över natten för observation. Vi får hålla våra tummar för att allt går bra. 

Jag är strax i färd med att bege mig mot Orsa för att springa Orsakajt'n, 15 kilometer löpning med start klockan 11,15. Förra året hade jag en riktigt dålig dag, tror jag dessutom fick en släng av vätskebrist i det kvava vädret. Det var även första gången i mitt liv såom jag tig  av mig mitt linne under en tävling. Hade en bit över en timme då (1,03-1,05 någonstans). Min bästa tid tror jag är typ 56-67 någonstans. Klarar jag under timmen idag så får jag vara nöjd!

Hörs sen!

9,16 på 3000m + 4x1000m

Upploppet, jag precis bakom Gabriel Thorn, trean där bakom är Anton Hedlund (9,20)

Mitt personliga rekord på 3000 meter (coopertest) är från 2006 på 9,01. Då hade jag precis slutat med friidrott och var en bättre löpare på korta distanser. I höstas så sprang jag på tiden 9,11. Dagens förhoppningar var satta någonstans kring 9,30. Var rätt seg, som vanligt inför sådana här prövningar, mentalt alltså..

Vi (jag, Anton och Gabriel) började med en jogg upp till elljusspåret på Lugnet, därefter så sprang vi en sju minuter lång tröskelintervall runt spåret (3,53 min/km), sedan bar det av ner till friidrottsbanan för dagens trevligheter.

Anton drog första varvet, Gabriel resten.. Jag var trött under den första kilometern, sedan började det släppa något. Bitvis så kändes det faktiskt riktigt bra och jag hade någon liten förhoppning om att försöka gå upp i spets under sista kilometer, tyvärr så hade jag inte riktigt krafterna till det, samtidigt som Gabriel ökade farten något. Med cirka 250-300 meter kvar så går jag upp i spets, men jag känner på upploppet att jag inte har krafterna till någon monsterspurt, så jag kliver ut åt sidan och låter Gabriel ta förstaspåret igen. Jag släpper en meter eller två, men lyckas jobba mig ikapp in i rygg precis till målgången igen. Nöjd som tusan med att springa på 9,16 idag, det trodde jag inte.

Efter detta så avslutade vi med fyra stycken tusingar i tröskelintensitet på: 3,32 - 3,37 - 3,28 - 3,23.

Snittpulsen från racet blev 183 och maxpulsen 194. Mums!

Kommer nog kännas på Orsakajtens 15 kilometer löptävling imorgon...

Bilder (alla bilder i inlägget är tagna av Annica Zell):

Varvning, ett varv kvar(?), Anton lyfter på hatten och tackar för draghjälpen

Samanbitet innan starten

Utslagna efter målgång

3000 meter idag

 

Vad har jag gett mig in på? Ska strax bege mig av mot Falun för att springa 3000 meter på bana med DSA. Det kommer nog bli allt annat än roligt. Men vad gör man inte för att försöka bli lite bättre, även på ålderns höst. Kämpa Adam!

Nytt fyratimmars stakpass

Adam och Adam

Tjenare! 

I ett rejält blåsigt Borlänge så blev det precis enligt plan ett nytt fyra timmar (61,37 kilometer, 470 höjdmeter) långt stakpass. Dagens sällskap var återigen Adam Larsson. Adam skejtade på Marwe 6:or och jag körde som vanligt på mina Elpex 4-3:or, mina rullade lite lättare än Adams. Kanske jag borde köra mer på 4-4:or? 

Rutten för dagen var lite oplanerad, hela vändan var väl mer eller mindre en lång skarv, men vi hann i alla fall med en sväng runt Skräddarbacken och upp till Bergebo, så att vi åtminstone fick några höjdmeter. 

När jag för någon vecka fick ont i axeln så använde jag mig av min vätskeryggsäck från USWE, trodde då att den var en del av orsaken till värken. Nu har jag dock haft den på mig under de två passen igår och idag, utan problem, så vi kan nog avskriva den som boven i dramat.

Kände mig inte superpigg idag och som vanligt hade jag låg puls. Är kanske bara för klen och åker för sakta, vad vet jag. Har i alla fall kommit igång skapligt med träningen och timmarna nu. Försöker träna på bra nu under sommaren, så jag får en fin grund att stå på till framöver. Planen blir då att inte ha någon plan, men att ändå träna bra, viktiga och kortare pass. Tror jag kan bli bättre av det faktiskt. 

Nytt stakpass på ingång

 

Det blev bilkörning till och från gårdagens avslutningsfest med mitt gamla jobb. Ett bra beslut idag känner jag! Trevlig tillställning med god mat, avtackning och sällskap. Tack för det!

Idag är det återigen dags för att bege mig ut på rullskidorna för ett liknande pass som igår. Anledningen till det är att jag sedan ska köra två hårda löppass i rad, så planeringen fick bli såhär denna gången. Huvudsaken är ju att jag gör jobbet kan jag känna. 

Vi hörs lite senare.