Idre fjäll idag och joggingvagn

 

 

Jag och Jone passade på att kolla på åkarna under nattvasan, här ifrån vägövergången halvvägs upp i första backen 

Fredagsfeeling?! Helg igen alltså och skidsäsongen håller i sig. Idre raiden imorgon och söndag för min del. Spännande lopp, helt klart. 

Efter jobbet så drar vi uppåt mot Idre fjäll där vi ska spendera helgen. Fint att få komma iväg lite igen, förhoppningsvis till en något mindre ångestfylld resa än den förra helgen. Tänkte att jag skulle försöka köra ett väldigt kort och lätt pass där uppe ikväll, bara för att få röra på mig och få igång systemen lite. 

Väskan är packad och jag är redo för avfärd! Hörs senare! 

Har börjat fundera lite på det här med barnvagn, joggingvagn och så vidare. Vad har vi på joggingvagn  Skulle nog behövt en sådan. Kan vi lösa sponsring på en dito?

Skateintervaller

Betade av ett intervallpass idag, mest för att ha det gjort. Jag lyckas alltid pricka århundradets sämsta före när jag ska köra intervaller, idag var inget undantag. Jag har nog aldrig någonsin åkt i tyngre före, inte bara för att det var tre plusgrader, det låg blöt nysnö i spåret dessutom. Tror det hade glidit lättare på en oklippt och blöt gräsmatta. Då fattar ni kanske?! Det tvärhögg som om jag hade rödklister under hela skidan. Behöver kanske inte säga att jag blev less? "Såhär kan det vara på en världscup", det citatet har man ju hört förr, men det vete fan och dessutom så ska jag inte åka någon världscup, så då har man all rätt i världen att bli less på förhållandena.

Tre intervaller betades i alla fall av, trots rejält träningsvärk så fick jag i alla fall upp pulsen till bra nivåer, det var ju åtminstone bra. Dessutom så kändes kroppen skapligt pigg ändå. Under uppvärmningen så körde jag först fem stycken impulser i tapetklistret, därefter följande intervaller:

- 15 minuter, 4,90 kilometer, 170 snittpuls, 178 maxpuls, 95 höjdmeter

- 10 minuter, 3,24 kilometer, 167 snittpuls, 174 maxpuls, 60 höjdmeter

- 5 minuter, 1,80 kilometer, 164 snittpuls, 172 maxpuls, 30 höjdmeter

Vilan mellan intervallerna var fem minuter. Ett lagom pass.

Blivit så fet att det dryper av mig

 

Gårdagens middag; sötpotatis, halloumi, hamburgare, bacon, ost, grönkål och bearnaisesås. Inte undra på att man blivit fet. 

Vägde in på 74 kilo idag, trots fasta i två dagar och skippande av frukost igår. Inte ändrat något knappt, men ändå har jag gått upp i vikt på slutet. Börjar få panik. Allt och alla svar i livet kan härledas till vikten på vågen; form, mående, fin eller ful och så vidare. Nu måste jag ta till krafttag mot den här feta lekamen jag släpar runt på. Så här kan vi inte fortsätta i alla fall. Känner mig lite svullen i magen och allmänt plufsig. Jag får fortsätta i min utslagna väg så vänder det nog snart. Hoppas på många givande toalettbesök och en dalande viktkurva igen. Det vi dock kan konstatera är att det är kosten och inte träningen som gör dig smal. Som jag sa till Linus Larsson igår när han påpekade att jag eventuellt gått lite för hårt med fastan och således tappat formen: "Det är väl fan så mycket viktigare att vara deff och lätt, än att vara i form och vara pigg!"

Jävlar i min låda vilken träningsvärk jag har idag, kanon!! Min bål vägrar lyda hjärnans signaler, perfekt att jag lade in ett lite tuffare pass igår. Snart får jag lägga av med maxstyrkan också, det kanske kan göra sitt till vikten. 

Idag så tänkte jag dra till med ett rätt så lätt tröskelintervallpass på skateskidorna  för att få igång på hjärta och lungor igen. 

Kanske hör jag av mig ikväll?!

Tränat i fyra timmar

Fick träna i solnedgången med iOla Nyberg och Linus Larsson idag

Efter rättegång och därefter lunch så var det dags för det första träningspasset sedan misären mellan Sälen och Mora. Tänkte att jag lika gärna kunde träna på idag när jag var klar efter lunch, så efter mitt maxstyrkepass så körde jag tre set (kört ett set under hela säsongen) på mitt TRX-program och därefter blev det tre timmar stakning uppe på Lugnet. 

Styrkan gick rätt så bra faktiskt, även om TRX:en var sjukt jobbiga med de två ytterligare seten. Skidåkningen kändes väl sisådär, men det hade kommit mycket nysnö, spåren var precis nydragna och det var galet löst för stavarna. Men jag brydde mig inte så mycket om varken det eller den låga farten, planen var ju ett riktigt lugnt pass. 

Vikterna på maxstyrkan:

- Bänkpress: 3 x 85 kilo + 1 x 95 kilo

- Enbenspress i maskin: 3 x 141 kilo + 1 x 150 

- Magchrunches i maskin: 2 x 5, 91 kilo

- Latsdrag: 3 x 95 kilo + 1 x 105 kilo

- Tricepspress med hantlar: 3 x 17,5 kilo + 1 x 20 kilo

In the court

 

Massage och vilodag igår. 

Rättegång idag. Från när jag blev utsatt för misshandeln förra året. Från en mycket fin en. 

Ledig resten av dagen! Efter rättegången väntar styrka och sedermera stakning. Träningen lär ju göras trots att Vasaloppet är avklarat. 

Raiden i helgen och kommande(?) Vasalopp

 

 

I helgen ska jag ställa upp i något spännande. Den gamla klassikern Raiden är tillbaka! En tvådagarstävling med jaktstart:

- Dag ett, 58 kilometer klassiskt: Grövelsjön - Idre by

- Dag två, 42 kilometer skate: Idre fjäll - Särna

Ett roligt upplägg kan jag känna. Jag var lite sugen på detta loppet tidigare under säsongen, men jag ville avvakta tills efter Vasaloppet för att se hur pass peppad jag skulle vara. Glädjande nog så är jag sugen på att tävla, så jag slängde iväg en anmälan igår. Planen är att bo uppe på Idre fjäll, bokade en stuga där idag. Det blir jag, min bror Jonatan och kanske Amanda som åker upp. Någon av er kanske vill vara med som support ifall inte min gravid-Amanda har kraft att följa med? 

Vi slänger in ytterligare en vilodag för säkerhets skull idag. Kan vara välbehövligt, framförallt mentalt efter Vasaloppet. Så får jag smyga igång med lite träning imorgon igen, det känns som en bra plan. 

Har så smått börjat fundera på träningsupplägg inför nästa år, egentligen inget konkret. Men jag vill ju göra några små förändringar, även om det fungerat bra i stort så gäller det ju att ändra några saker för att försöka utvecklas än mer. Nu vet jag ju inte alls hur det blir efter augusti och barnafödande. Träningen får nog stå tillbaka en del då, men fram tills dess är det fullt blås som gäller, därefter verkligen skala av träningen och bara köra bra och viktiga nyckelpass. Tror det upplägget blir bra ändå. Med detta träningsår på planerade 700 timmar i ryggen så tror jag att jag har en fin grund att stå på. Sen är det ju såklart svårt att spekulera i timmar till nästa år, timmarna är ju inte allt heller, men en fingervisning på hur väl man gjort jobbet är det ju åtminstone. Tror det blir bra faktiskt, spännande med nya och mer viktiga uppdrag här i livet! 

Lite detaljer jag funderat kring inför nästa år för att bli lite bättre (OBS, inget bestämt eller spikat):

För att prestera bättre i Vasaloppet:

- 1-2 tävlingsfria helger i början/mitten av februari. Träna på hårdare under en period för att få en formtopp mot Vasaloppet. Dessutom för att få återhämta mig mentalt. 

- Staka lite mer på tyngre rullskidor; 4:or eller 4-3:or. 

- Några fler stakpass under vintern, både långpass och intervaller. 

- Utveckla min stakning på platten, för att slita mindre uppe på myrarna. 

Detta hoppas jag kan kan hjälpa mig att få en bättre lokal kapacitet i stakningen och på så sätt kunna staka med högre puls och närmare mitt maximala syreupptag. Dessutom så måste jag försöka få bort hjärnspöket kring Vasaloppet, alltså att avdramatisera hela spektaklet. Där tror jag en bebis kan vara ett steg i den riktningen, men i övrigt vet jag inte riktigt hur jag ska lösa den frågan. Än. Några lösryckta och ej helt genomtänka idéer, men jag har sått några frön i huvudet som till slut ska bli en bra träningsplan. 

Mitt Vasalopp 2017

 

Sliter som ett as på myrarna tillsammans med damtäten. Väldigt ogodkänt insats

Placeringsraden på mina åtta Vasalopp (2010-2017):

63:a - 74:a - 86:a - 74:a - 92:a - 48:a - 73:a - 104:a

Förstörde alltså min "fina" trend på tvåsiffriga placeringar. Nästan det jag är mest missnöjd med. Fy fan alltså. Mycket bedrövliga tankar som for igenom huvudet igår. Hur jag skulle bli hånad av alla på sociala medier och så vidare. Var jävligt nära på att bryta bara för det också. Men är ändå glad att jag bet ihop och vände den sjukt dåliga trenden en aning i alla fall. Något som är rätt "skrämmande" nu efteråt är att lättnaden för att Vasaloppet är avklarat är större än besvikelsen över att jag misslyckades fatalt. Mycket talar för att det där loppet är ett stort hjärnspöke för mig. Jag har ju i princip underpresterat alla år här. 

Utan att skryta för mycket så är det ju en del åkare på placeringar 20(+) - 60 som jag slår/slagit på "vanliga" långlopp. Jag vet ju att Vasaloppet är mer än dubbelt så långt som de vanliga skidmarathon-loppen jag åker under vintrarna, och många brukar inte klara av den långa distansen fullt ut, men just där tycker jag inte skon klämmer för egen del, eftersom att jag i princip alltid avslutar bra och plockar placeringar på Vasaloppets slutskede. Och just distansen tycker inte jag är speciellt jobbig, missförstå mig rätt här.

Jag fick en rätt dålig start igår, från mitt spår långt till vänster i färdriktningen. Kom in i backen och det var tjockt med folk åt alla håll. Försökte intala mig att det var bra och att jag istället fick spara krafter, ju längre in i backen jag kom så kändes det bara sämre och sämre, trots att jag inte hade fritt spår före sista halvan. Så jag tror inte att jag kunnat åka fortare även om jag fått en bättre start, surt. Plockade några platser på slutet av backen och kunde ansluta till en liten grupp framför strax efter toppen. Redan några meter in i backen så började min ländrygg att krampa, jag hade ju känt tendenser till kramp i några dagar innan, men trodde det mest var nervositet (vilket det säkerligen var också). Ryggen krampade ihop totalt och ju djupare jag andades, desto värre blev krampen. Trist. 

Uppe på myrarna efter backen så hade jag förhoppningen att kunna plocka placeringar och att ryggen skulle bli bättre. Jag plockade faktiskt några placeringar, och kom in i en större grupp, men ryggen fortsatte krampa och jag fick slita för varje meter jag åkte, trots att jag låg i rygg och trots att skidorna gick bra. Åkte på skateskidor igår, för första gången denna säsong, anledningen till det är så enkel att dessa skidor gled bättre än de klassiska. Vi brukar testa vallatoppningar på skateskidorna nämligen, och sen visade det sig så att de kändes lenare när vi testade dom mot de klassiska. 

Jag hängde i så gott jag kunde på myrarna, ner till Mångsbodarna, Tennäng och nästan hela vägen upp till Risberg så låg jag med min klunga. Men det var inte mer heller. Eller i vissa väldigt korta sekvenser så kändes det bättre och jag började tänka att jag skulle upp och bomba i klungan för att gå ikapp framförvarande åkare, hann knappt tänka klart den tanken före den dåliga känslan kom tillbaka. Hade liksom inget tryck alls i musklerna, allt var på halvfart. Hade ingen kramp förutom i ryggen, inte ansträngd alls i flåset, men det fanns ingenting att åka fort med. 

Pappa stod och langade dricka strax innan Risberg, så jag stannade till där en kortis och tänkte bryta. Min dricka hade frusit i slangen, så jag kunde inte nyttja den (drack totalt 6-7 gånger bara under hela loppet). Jag tog beslutet att fortsätta loppet ändå, men bara för att ta mig i mål, i backarna efter Risberg mot Evertsberg så stod jag nästan still, tog mig med nöd och näppe upp. Just innan Evertsberg så kom en klunga med 90% knytnumnerlappar (led 1 och bakåt) ikapp mig, lyckades hänga med dessa igenom kontrollen och ner mot Vasslan. Låg dock sist i klungan i utförsbackarna och tappade mot de främsta i klungan då vissa är oerhört bedrövliga på utförskörningar såhär långt ner i leden. 

I backarna upp efter Vasslan så fick jag upp farten en aning och började plocka lite placeringar. Hamnade i en okej klunga och fick bra draghjälp. Efter Hökberg så fick jag höra att vi var drygt 1,5 minut efter damtäten, kändes sådär. Men vi fortsatte vår jakt och plockade folk med lägre startnummer. Det gav en liten nytändning. Började känna att jag utan problem kunde åka med min klunga, men så fort det blev en fartökning så släppte jag. I de korta backar som finns längs spåret så slet jag oerhört, där brukar annars min styrka vara. 

Det flöt på förbi Läde, Krångåsen och Eldris. När vi närmade oss Hemus med tre kilometer kvar så hörde jag helikoptern som följde damtäten, trodde dock aldrig att jag skulle hinna ifatt. I Moraparken med 1,5 kilometer kvar så låg jag 35 sekunder efter Britta. Med en fin avslutning så lyckades jag precis passera henne på upploppet, innan hon slog av för att ta segerkransen. Viktigt det i alla fall. Behöll sviten med att inte få stryk av en dam, även om det är en ganska dålig tröst efter ett mycket mediokert lopp. 

Jag är rätt besviken efter loppet. Besviken att kroppen inte svarade som jag vill. Tror det är mycket mentalt. Jag tror också att alla tävlingar och resor i samband med jobbet har gjort mig rätt så sliten mentalt. Det har varit svårt att ladda om. Men jag lyckades ju med årets stora mål att vinna långloppscupen. Vill jag åka bättre på Vasan så tror jag att jag behöver lägga in en träningsperiod med eller utan tävlingar i februari på cirka två veckor, med mer stakning dessutom, för att få en ny formtopp inför första söndagen i mars. Dessutom så måste jag lära mig att inte bli så stressad och uppjagad inför just Vasaloppet. 

Idag gick ju solen upp ändå, jag känner mig väldigt harmonisk och lugn över att Vasaloppet är avklarat. Kroppen känns inte alls trött eller seg. Men efter att ha gått på "halvfart" i nästan 90 kilometer så borde jag ju inte bli så sliten. Nu blickar vi framåt. Jag har ju stora saker på G i augusti och dessförinnan ska jag avsluta en skidsäsong, ett träningsår och även dunka in nya träningstimmar!!

Besviken 104:a, det sämsta Vasalopp jag gjort.

 

 

104:a Vasaloppet 2017. Jag tränar inte 700 timmar per år för att komma 104:a... Har haft en bedrövlig känsla idag, kroppen var inte med alls på noterna, hade kramp i ryggen från första backen, fick inte luft och kunde inte ta ut mig. Första halvan av loppet var total katastrof, jag överdriver inte om jag säger att jag knappt tog mig uppför backarna mellan Risberg och Evertsberg. Andra halvan av loppet var något mer positiv när jag bland annat plockade 38 personer från Evertsberg. Tyvärr så missade jag topp-100 med elva sekunder, det grämer mig något oerhört. Men med en stor skopa tur så slog jag i alla fall första dam; med 1,5 kilometer kvar så låg jag 35 sekunder bakom, men jag hade fått korn på henne så jag matade allt jag hade in. 

Känns rätt tomt och tråkigt nu. Har ju haft en säsong där jag nästan helt klarat mig från ryggproblem, och gjort några halvskapliga lopp. Men just Vasaloppet lyckas jag aldrig åka bra i, snöpligt. Jag hade stora funderingar att bryta strax innan Risberg, stannade till och pratade med pappa samtidigt som jag fick dricka av honom. Men jag valde ändå att fortsätta, tänkte först bara åka i mål, men när jag började plocka lite folk spring jag i alla fall lite nytändning. Enda anledningen till att jag inte bröt är att jag blivit så jävla fet de senaste dagarna av allt ätande och dessutom så måste jag ju få ihop timmarna jag planerat. 

Tack för alla hejarop och så vidare! Jag gjorde det jag kunde idag i alla fall och det räckte inte längre denna dag. 

Siffror från klockan:

4,20,30 timmar

90,23 kilometer

154 snittpuls (brutalt lågt, trots att jag är utvilad)

186 maxpuls

860 höjdmeter

Det är nära nu

 

En sista måltid. Som om man inte ätit nog

Man vaknar av klockan och tänker: "nej, det är inte sant, det kan inte vara sant". Men det är sant, och nu är helvetet nära. Jag tror inte det är längden som är det jag fruktar mest, det är att det är så många bra med. Och all hets runt omkring. Om några timmar är detta spektakel äntligen över, för denna gången. 

Nu väntar en bilfärd mot Sälen, där vi på vägen ska välja ut tävlingsskidorna. 

Hej på en stund. 

Testat, tränat, nervat

 

 

 

 

Testat skidor i Mångsbodarna idag, förhoppningsvis har vi fått fram lite svar. Därefter så åkte vi cirka nio kilometer mot Smågan och tillbaka. Under passet så körde vi mina vanliga intervaller dagen innan tävling:

- 10 minuter tröskel

- 5 min 10"-20"

Kändes väl sisådär. Kom upp skapligt i puls i alla fall. Det var rätt mycket nysnö och fallande snö i spåren. Det snöar än här i Oxberg, tre minusgrader och cirka en decimeter nysnö i spåren nu. Hoppas arrangörerna plogar bort den snö som fallit. 

Nu väntar middag och ett glas rödvin för (mot?) nerverna. 

Hörs!