Slätstrukna cykelbloggare

 

Såhär nöjd kan man bara bli om man har nya överdrags-shorts från Odlo

Tjabba!

Jag är lite hungrig nu faktiskt, rullar på med fastan här. Måste hålla matchvikten. Vägde in på 70 blankt igår kväll i alla fall. Vackert så. Hungern kommer i perioder, men den håller inte i sig länge. Jag är lite för dålig på att dricka vatten. Speciellt när jag jobbar. Idag kommer jag säkert inte ifrån det här eländet före klockan 16, för jag är tvungen att gå på något möte. Rätt ointresserad av det, dessutom blir jag sjukt stressad ju senare klockan blir och jag inte hinner ut och träna. Det är ju mitt viktigaste och mest betydande utav det jag gör. Än så länge. Har alltid haft svårt att förstå hur man kan sätta jobbet före ens eget. Såvida man inte jobbar åt sig självt. Men man är väl inte narcissistiskt lagd för inte. Och när jag skriver om motionärer och så vidare så är det inget personligt, det är bara det att jag hatar folk. Jag är sån. Alltid retar det någon. Vet själv hur lättretad jag är. Stör mig exempelvis på att den slätstrukna cykelbloggaren har fler besökare än mig. 

När jag till slut är klar med det här dagsverket så är det äntligen dags för träning. Eller äntligen var väl att ta i. Men jag måste ju försöka träna. Idag blir det löpning och gym. Perfekt att avsluta en fasteperiod på! 

Hörs väl inatt någon gång!

Tävlingsbilder och mentala barriärer

Vi kan börja med lite bilder från gårdagens Wadköpingslopp:

 

 

 

 

 

 Foton: T-wmedia

 

 

Som ni ser på bilderna så är jag uppe och bombar en del. Samtidigt som slutsegraren ligger och sladdar. Lite tråkigt att jag och Kalle inte lyckades få mer lucka. Det var rätt svårt att gå ifrån, speciellt när vi hade lite sämre skidor än Bryntesson. Ändå skönt att visa att jag är där uppe. Känslan igår var mycket bättre än Grotfallsrundan och förra helgens Sixten Jernberg Memorial Race. Jag är lite feg och lite för defensiv under loppen. Borde våga köra lite hårdare och satsa mer. För orken och kapaciteten finns ju uppenbarligen där. 

Jag får ju ändå säga att jag gjorde det bra i helgen. Pappa hade vallat upp två par skidor en vecka innan. Jag toppade skidorna två dagar innan. Åker ner själv utan någon service- eller langningsperson och lyckas ändå bli tvåa. Bryntesson hade ett team på tre personer som testade ut material och langade dricka. Övriga i toppen hade också langningspersonal, med mera. 

Det här med tävlingar och längdskidor är fan inte bara roligt alltså. Jag brottas mycket med tankar och en del nervositet. Både innan och under loppen. Det är med skräckblandad förtjusning som man håller på med detta. Hade jag inte tävlat så vet jag att jag mått rätt dåligt och varit sugen på att tävla. Men dagarna innan tävlingar så vill jag bara fly söderut, detta är en känsla som stegras upp ända tills jag passerar målportalen på årets ångestkulmen; Vasaloppet. Sen börjar det om igen. Även under loppen så tycker jag det är jobbigt mentalt, typ när jag känner mig sliten, det är många som ligger med i klungan (varav över hälften är såna jag anser inte bör vara där) och det är långt kvar till mål. Dessutom så är det ju lätt att tro att alla andra är så fräscha. Dessa dilemman är det nog fler än jag som brottas med och det är väl bara att försöka lära sig leva med dom om man vill fortsätta utvecklas som skidåkare. 

Tvåa i Wadköpingsloppet

 

Det där var väl ändå okej! Tufft lopp. Åkte och halvslet redan efter ett par varv. Men det var nog lika för alla. Kände mig bitvis rätt stark ändå och bidrog skapligt mycket med dragjobbet efter en tredjedel kört av loppet. 

Kalle Gräfnings och jag var dom två starkaste idag måste jag säga. Flera gånger fick vi lucka, men Peo Svahn lyckades hela tiden dra ikapp oss, med Robin i ryggen. Med två varv kvar så lade jag mig sist i vår fyramannaklunga och avvaktade. Kalle ryckte med ett halvt varv kvar, jag tog upp jakten med Brynte i ryggen, i näst sista kurvan ramlar Kalle (på eget bevåg) och bryter staven. Jag ligger då i spets, men väljer att släppa förbi Bryntesson i sista backen in mot mål, dumt beslut då han gled ifrån mig då och jag har ingen chans att utmana. Men en andraplats är väl helt okej även det! 

Jag åkte på Briko Maplus hot S idag, hade skapliga men inte topp-skidor. Liknande som Kalle och Peo. Något sämre än Bryntesson. 

Bilder kommer framöver!

Siffror:

1,50,53 timmar

39,42 kilometer

172 snittpuls

185 maxpuls 

620 höjdmeter

Trevligt i Örebro

 

Vi fick besök av Bob Impola igår. Och det blev en riktigt trevlig  kväll med god mat och sköna personer. Tack alla inblandade. 

Har sovit skönt och äter nu frukost. Strax ska jag bege mig mot Ånnaboda. Klockan 11 startar loppet, 14 varv, det blir skoj!

Ingen höjdare här va?

 

Alltså, jag gillar Skistart, cupen och allt det där. Men det här var väl inte alltför bra?! Dels så fick jag väl inte ett alltför trevligt svar av tävlingsledningen när jag hörde mig för om boendet och sen så var banan/föret sämre än på Lugnet (tro det eller ej?!). Tur då att Martin Holmstrand fixade boende hos Viktor Hansson åt mig och att det är lika illa för alla med banan. 

Det var typ två decimeter djup sockersnö längs hela banan och bortplogat samt isigt utför. Smalt, rätt mycket kurvor och en del backar där folk kommer saxa sönder spåren. Kommer inte bli jätteroligt imorgon.. Verkligen inte.. Ja ja, nog om det. Lika för alla som sagt. Men det hade ju inte skadat med en flytt till någon ort längre norrut. 

Jag lyckades ta mig igenom mitt planerade träningspasset: 1,15 timmar stakning/tjuvskejt. Sedvanligt så lade jag in lite intervaller; 10 minuter tröskel + 5 minuter 10"-20"-intervaller. Kom upp fint i puls och det kändes helt okej!

Har just avnjutit en riktigt god middag hemma hos Viktor Hansson och hans tjej. Nu är det TV-häng som gäller! Hoppas kroppen och skidorna är på G imorgon!

Packad

 

Packar det viktigaste bara

Goddag!

Blivit en förmiddag i soffan, framför TV:n. Så mycket skidor nu, att man knappt kan lämna för att fylla på vattenglaset. Det är dock perfekt när damerna kör, då kan man både byta kanal och laga mat. Allt för att undvika att somna. Borde kanske kolla på dom när jag har svårt att somna?! 

Om en stund så ska jag laga iordning lunch, äta den och sedan dra mot Örebro och Ånnaboda. Väl där så tänkte jag åka ett lättare skidpass för att känna på kropp, bana och skidor. 

Hörs senare!

90 minuter passgång

Sakta men säkert så lär jag mig att diagonala, det är inte så lätt som det ser ut, för er som ej provat. OBS detta är alltså (ett försök till(?)) klassisk skidåkning, ej stakning

Godkväll kamrater.

Har sedan vi hördes sist jobbat klart på jobbet, hunnit ta helg, tränat och därefter vallat upp tre par skidor inför helgen. Två par av dessa var till mig och söndagens tävling. Ett par double poling med Briko Maplus Med S (spray-pulver-spray) och ett par speedmax med Briko Maplus Hot S. Hoppas att dessa funkar till helgen. Åker ner imorgon och ska bo hos den legendariske Viktor Hansson, blir kul! 

När jag åkte skidor idag så stod temperaturen på nollan och spåren var en aning blanka/isiga. Men mina twin skin-skidor fungerade mer eller mindre klockrent idag, riktigt härligt. Så jag kunde stega på uppför med diagonalen i varenda backe, skönt satan. Jag åkte väldigt i 90 minuter och hann bara 44 kilometer med en snittpuls på 99. Nej, nu råkade jag blanda ihop mitt pass med någon Strava-galen skåning. Jag åkte 20 kilometer med en snittpuls av 122. Ni får inte tro att jag är elit eller snabb. Kändes helt okej i alla fall. 

Varenda gång jag åker i skidspåret (mellan elitåkarnas pass som tränar på förmiddag och lite senare eftermiddag) så är det väldigt få personer där, men det slår ALDRIG fel att de fyra-fem personer som befinner sig i spåren hamnar strax bakom mig och klapprar på skidorna. Jag blir så jävla irriterad och stressad på det att jag knappt kan hålla igen munnen. Varför drabbar det alltid mig? Och varför ska alla åka så fruktansvärt fort för? Dom gör ju inte det om/när dom tävlar ju? Det där kan driva mig till vansinne..

Utan spärrar

 

En liten throwback till Vildmarksloppet i augusti, där jag lyckades bli tvåa. Bilden har egentligen ingenting med inlägget att göra

Tja!

Sista jobbdagen innan helgen nu, trivsamt. Mina ben värker fortsatt, troligen från löpningen innan och efter onsdagens styrkepass. Det hinner nog gå över innan söndagens Wadköpingslopp kan jag nog tro. För att jaga på mig lite mer träningsvärk och bryta av med något "nytt" igen så tänkte jag idag smälla till med klassisk skidåkning på mina Fischer Twin Skin. Det var inte igår. Man får väl tvingas börja rugga upp och fästvalla de helslipade skidorna igen och montera tillbaka spärrarna på rullskidorna. Det här med spärrar är ju en akilleshäl, för en kille som mig som saknar just spärrar. 

Undrar vad nästa idiotiska regel eller förbud blir? Har hört rykten om ännu kortare tillåtna stavlängder till nästa år.. Heja! Jag förstår inte riktigt problemet i det här med att vissa av oss skidåkare vill staka. Det är ju ett delmoment, eller en växel i den klassiska skidåkningen. Inte direkt som att vi/jag vill ta bort klassisk skidåkning och börja skejta. Min lösning för att få bukt med "stakproblemen" är tuffare banor. Tycker det är spännande att se på världscupen när vissa väljer att staka och vissa går med fäste. 

Planen för dagen är att köra ett kortare och lättare träningspass. Efter träningen så blir det en vända ut till mina föräldrar för att göra klart helgens tävlingsskidor åt mig och min bror. Den senare vet inte ens på vilken sida av skidorna man vallar. 

Stakfria träningspass

Idag var det ingen tjuvstakning på träningspasset, det var vi jävligt hårda med. Ett staktag och man hade blivit diskad och hemkörd. Sjukt ändå att det är hårdare/mer förbjudet att staka vissa klassiska tävlingar, än att tjuvskejta. Det här med stakfria zoner är ju så idiotiskt att jag knappt orkar nämna det..! Grymt av Andreas Holmberg i alla fall, som på gårdagens 15 kilometer klassiskt gick på blanka skidor och körde "smirredrag" igenom teknikzonerna!

Dagens träningspass blev ett väl genomfört sådant, med bra känsla. Välbehövligt break i veckan alltså. Hade bra puls idag och rätt så pigga muskler, trots träningsvärken. Vi började med 30 minuter lugn skate, och därpå fem minuter 10"-20"-intervaller. Dessa intervaller tog där dom skulle kan jag lova, kände mig som en lungsjuk, men ringrostig såklart efter några dagar lugnare, så perfekt uppvärmning till trots. (konstig mening, jag vet). Huvudintervallerna för dagen var sedan: 10 x 4 minuter, en minuts vila. Vi "rullade" runt på elljusspåret + röda 2,5 km-slingan från förra helgens världscup, den med mördarbacken. 

Jag kom upp snabbt i puls, och lyckades sedan hålla den på en bra nivå. Dessutom så låg jag på en bra intensitetsnivå, strax under mjölksyra. Perfekt!! Fick ihop 45 minuter AIII och nästan 15 kilometer i "hög" fart.

Narcissistisk träning

 

Skjuter av selfies, ett normalt beteende i denna narcissistiska värld vi nu lever, med sociala medier och bekräftelsebehov

Vi har snart helg igen, jävlar vad denna veckan sprang förbi då. Man hinner knappt med själv. Men som jag sagt förr så är det ändå rätt skönt att ha saker att göra, så man känner att man gör något vettigt. 

Precis som jag förutspådde så har jag lite träningsvärk idag. Både i överkropp och ben. Härligt! Jag har ju "fuskat" lite med löpningen de senaste veckorna. Min plan har ju varit att försöka springa en gång i veckan, i samband med styrkepassen. Men det är inte alltid det passar, jag måste ju få in timmarna också. Så denna veckan där jag planerat att verkligen tränat lite så passade det rätt bra. Det kommer troligen bli den tredje veckan detta träningsåret där jag tränar under tio timmar. Ändå rätt okej mängder om jag jämför med förr där jag tyckte tio timmar var mycket på en vecka. Då låg jag mer på en liknande belastning och nivå vecka efter vecka. Detta året har jag fått till en fin periodisering också, vilket känns rätt bra. Det är första året som jag planerat träningen helt själv och verkligen varit motiverad att fullfölja planen på ett bra sätt. Förr har jag i princip bara tränat på, utan plan. Ser ut att klara min plan på 700 timmar också, ligger cirka fem timmar före. När sen träningsåret är slut vecka 16 så får jag utvärdera och sen får jag därefter se hur jag lägger upp kommande år. Det ser ut att bli en omställning framöver, så det gäller ju att anpassa sig efter bästa förmåga. 

Idag så ska jag köra tröskelintervaller skate. Ska försöka att inte braka ihop mentalt när känslan är dålig och hjärtat knappt slår. Får se hur det går med det. Skidorna är preparerade i alla fall.