Stavlängder - 83% - mina stavar och tankar

Den gemytlige

Tjeeeeenare!!

Stavar och 83%

Fortsätter där vi började inlägget igår; om stavar. Jag dillade ju till höger och vänster om att jag hade fått nya stavar från KV+. Ni vet ju hur det är med FIS och deras nya (idiotiska) regel om att du endast får ha 83% långa stavar av din kroppslängd med pjäxor på, i klassisk skidåkning. Man mäter nedifrån spetsen och upp till remmens infästning. Det innebär på KV-stavarna cirka 2-5 centimeter kortare än vad dom är märkta från tillverkaren. Exempelvis så är mina 155-stavar strax över 150 centimeter dit remmen går ut. Detta är med det raka handtaget, med det böjda handtaget så blir staven ungefär två centimeter längre. 

När jag bröt min stav för en tid sedan så passade jag på att kapa till ett par extra stavar, samt även ta ner dom en centimeter för att vara på den säkra sidan om 83%-gränsen. Det var ju fint så länge. 

Uppe i Bruksvallarna förra veckan så fick jag reda på att alla tävlande skulle registrera sin längd i pjäxor, den längden kommer (som jag tolkade det) sedan tävlingsarrangörerna använda under säsongen. Inför start mäts dina stavar och jämförs med de siffror dom har. På så sätt så får man förhållandevis smidigt och snabbt svar på om stavarna är tillåtna eller inte. Jag mätte in på 183 centimeter med pjäxor, 83% av det är 151,89 centimeter, men man avrundar uppåt, så jag får använda stavar upp till 152 centimeter. Mina stavar mätte in på 148,5. 

Jag kände på tävlingen i lördags att mina stavar gärna hade fått vara någon centimeter längre. Så igår gjorde jag slag i saken och fixade till det lilla "bekymret". Det jag gjorde var att byta handtag på de två paren stakstavar jag redan hade. Innan satt det raka handtag på båda. Nu bytte jag till böjda på ett par och till ett prototyphandtag (med en annan reminfästning och lättare material) på det andra paret. Det gav mig ungefär två centimeter extra på stavarna. Avslutningsvis så monterade jag handtag på mina nya stavar som jag fick, ett par ytterligare stakstavar (155 - 151 cm) och ett par skatestavar (160 - 155 centimeter). Förr om åren så åkte jag klassiskt och stakade med stavar som enligt tillverkaren är 150 centimeter (145 till remmen, mätte jag dom till igår). 

Jag använder också alltid den något större trugan på mina stakstavar, eftersom att det allt som oftast är lösare förhållanden på långloppen. Och dåligt stavfäste är inte alltför upphetsande. Jag har också fått ett par nya trugor som är ännu större, vilket blir perfekt i väldigt lösa förhållanden. Förr så åkte jag med ett par rex-trugor när det var löst. Det var inte alls fel, men man märker ju samtidigt av den sämre pendeln med trugor stora som tallrikar.  

Frågor kring stavar eller stavlängder? 

Dagen

Nu har det gått hela 36 timmar sedan jag åt. Det har inte varit några problem. Någon hungerdipp ibland, men oftast helt lugnt. Aldrig låg på energi eller liknande.  Det var dock svårt att somna inatt igen. Grejen är den att när man fastar så kan man få ett adrenalinpåslag, vilket gör att man blir pigg och vaken. Låter konstigt kanske, men så upplever jag det. Idag jobbar jag till klockan 14,30, därefter ska jag hämta en matlåda och sedan så är det dags för elghufsintervaller. Kommer svida i kroppen det! 

Måndagsmonolog

Nya stavar

Med två par nya KV+ på axeln. Nu går dessa skönheter med svart nederdel att köpa för er vanliga dödliga också. Jag brukar aldrig känna någon skillnad på nya versioner av stavar, har alltid varit helt övertygad om att det bara är designen som skiljer. Men i detta fall så upplever jag dom bättre än sina föregångare. Jag hade ju förmånen att åka med dom redan förra året. Största skillnaden jag upplever med dessa är att dom är styvare, vissa gillar det, andra gillar det kanske inte lika mycket. Men jag vill gärna ha en styv stav som levererar kraften rätt ner i marken. Ofta är det styvheten som skiljer sig mot billigare stavar som kan vara ungefär lika lätta. Dessutom så vill jag ha en bra pendel i staven. Det förlorar jag dock en aning då jag nästan alltid stakar med den större trugan från KV. Men hellre bra stavfäste än pendel, i alla fall på långlopp. Lite tankar kring stavar bara..

Tillbaka på jobb

Nu är jag tillbaka på jobbet igen. Lite skönt ändå. Men samtidigt så vill man ju alltid vara ledig. Dock så är det varken så mycket timmar som ska in, ej heller är det något inbjudande träningsväder som vi bjuds på. Regn och plus sju grader är då jag helst utan. Kul att vi hade vinter i två dagar här nere i alla fall.. Så det går lika bra att vara på jobbet en gråtrist dag som denna. Dock så hade jag gärna sett att jag sovit lite bättre, måste försöka ta tag i det där. Låg vaken stora delar även i natt, sjukt. Förr trodde jag att mina sömnproblem berodde på att jag hade en ganska ojämn dygnsrytm, men numera både lägger jag mig och går upp vid anständiga tider. 

Formtoppning och träning

Förra veckan så skramlande jag ihop 16 träningstimmar, varav 13 på skidor under torsdag till söndag. Kanske inte är så konstigt att jag var lite sliten. Vanan att åka skidor, samt köra dubbelpass är ju inte riktigt där än. Jag måste dock fortsätta påminna mig själv om att det inte är någon fara, utan att det är enligt min plan. 

Det är ju från januari som jag vill vara i form, eftersom att det är då långloppen börjar. Och det är ju faktiskt för det jag tränat en hel barmarkssäsong nu. Inte bara med inriktning mot långlopp, utan också med tanke på att min träningmängd (i mina mått mätt) fortsatt är skapligt hög. Enligt min plan så ska jag ha 60 träningstimmar denna fyraveckorsperiod som nu är halvvägs, (31 avklarade hittills). Så fortsatt lite timfokus, men så sakterliga lägga in mer hårda pass, såsom tävlingar och sen fortsatta med min maxstyrka som planerat. 

På torsdag så drar jag till Idre Fjäll. Dels för att få fortsatt skidvana, men också för att tävla 15 km skate på söndag. Det blir toppen! 

Idag så vilar jag ju såklart. Dessutom så fastar jag som brukligt. Blev lite för mycket godis för mig under förra veckan, så jag måste försöka få bort överskottsfettlagret. Imorgon så tänkte jag köra elghufsintervaller för att få lite tid i "röd pulszon" och på onsdag tänkte jag köra styrka! 

Stakning på rullskidbanan

 

God eftermiddag. 

Som ni ser på de tu bilderna ovan så var det kändistätt i skidspåret idag, bröderna psyk, Anders Svanebo, Jens Eriksson, Jörgen Brink, med flera. Dessutom ett oräkneligt antal norrmän som blockerade spåret, som vanligt. 

Idag var jag bedrövligt seg första halvan av passet. Knappt så jag tog mig uppför backarna. På riktigt. Vet inte vad det är för fel. Så lite som jag ändå tränat nu på slutet, i jämförelse med hela barmarkssäsongen. Men det sliter väl med dubbelpass och även skidor på snö. Att inte sova som man vill gör väl sitt till också. För under dessa dagar så har jag då inte gjort annat än att träna några få timmar och därefter vilat. 

Jag var nog rätt sliten i stakmusklerna sen gårdagen också. Så det kanske inte är alltför konstigt att jag var trött idag. Föret var väl inte så optimalt heller och stavfästet lämnade ju lite att önska. Men man måste ju träna på det också. Rullskidor är ju väldigt likt skidor, men det är ju inte riktigt samma sak. 

2,30 timmar var vi ute idag, enbart stakning. 35 kilometer, 450 höjdmeter och en snittpuls på hela 115. Två gånger fram och tillbaka till Ramundberget blev dagens rutt. Inte alltför upphetsande sträckning det. 

Lite tävlingsbilder

  

 

Foton: Skidzonen

 

Foto: Längd.se

Eftersom att ni aldrig sett mig på bild tidigare så var det väl dags nu. Alla är ju som ni förhoppningsvis förstår från gårdagens stakrace. 

Inatt var det sådär omöjligt att somna igen. Vänder och vrider på mig till förbannelse, så jävla irriterande och jobbigt. Tankarna fladdrar överallt och ingenstans. Samtidigt som det kryper i kroppen. Allt detta, trots att jag är trött på kvällarna, håller en bra dygnsrytm och att jag är i harmoni. Men det verkar ju vara skitsamma ändå. Kul. 

Nu ska jag ut på detta lilla minilägers sista träningspass. Det blir stakning. Sen så får jag åka hem till Amanda och Boss. Det blir fint! 

Två timmar skate i fjällterrängen

 

Jonatan Steen, Adam Steen, Oskar Svensson och Anton Enberg. Vilket gäng va?! Dessa stjärnor har varit ute på en två timmar lång skidtur under sen eftermiddag/tidig kväll. Medan grabbarna låg med billigt, så fick en annan ligga på rött under hela passet. 

Det går endast att åka vanliga vägen upp på fjället, bort till Djupdalsvallen där man vänder och åker samma väg tillbaka. Väldigt tråkigt om du frågar mig. Man har ju varit här i några år nu och jag är rätt så mätt på dessa spår. Men timmarna måste ju in. Dock så kan man ju tycka att de kan dra upp lite andra spår, det är ju decimeterdjupt med snö här. 

På de två timmarna så hann vi 28 kilometer och 550 höjdmeter. Börjar bli lite sliten nu, men det är bara att bita ihop. Snittpuls blev 118. Borde fan skaffa mig en hjärtstartare. 

83:a

Då var det där klart! Blev en 83:e plats, av 170 som gick i mål. Det var väl okej. Förra året var det mer stakvänligt och jag var ändå på nedre halvan då. Så jag får ju jämföra med det. Tänk vilken skillnad mot förra året. Säkert 100 träningstimmar mer i år, minst 100 öl färre och garanterat lika många sovmorgnar färre. Ge mig tio år till av seriös träning så kanske jag är på övre tredjedelen. Resultat från dagen hittar du här. 

Jag körde det jag hade idag i alla fall. Precis som känslan innan så var jag rätt seg och hade svårt att komma upp i puls. Det var väl rätt stabilt ändå, varken bra eller dåligt liksom. Vi krigar vidare och hoppas att formen kommer framöver. Planen är ju inte att vara i form förens i januari. Skidorna funkade bra, första gången jag åkte på mina Fischer Double poling, med Briko Maplus såklart!

Siffror från klockan:

45,43 min

14,77 km

170 snittpuls

178 maxpuls

385 höjdmeter

Tänkte tävla

 

Såhär såg det ut för ett år sedan. Då var man också här och stakade. Det var jobbigt då och det lär bli jobbigt idag. Men jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag enbart ska staka på alla klassiska lopp, ändå ska folk fråga. Ja, jag ska staka. Nej, jag åker inget annat lopp här i Bruksvallarna än dagens klassiska. 

Klockan 11:05:30 kliver jag på tävlingsspåret för årets premiär. Startlistan hittar ni här. Det kommer visas på SVT1, och ni kan även följa loppet via FIS. 

Hörs, hej!

Skejt i dödssnö

Ett pass till har jag varit ute och nött idag. Tillsammans med den där Jonatan igen.  I dödens snöoväder. Det här vädret ska då alltid överdriva åt ett eller annat håll, är det inte griskallt så är det tö, och när det väl ska snöa så kommer det decimetervis. Fan så jag gnäller på allt, inklusive vädret. Har vi inte vid flertalet gånger kommit fram till att det inte är någon idé att klaga på vädret?! 

90 minuter så var vi ute och svor på eftermiddagen. Var något piggare än i förmiddags. Men det vore väl fan om jag inte skulle vara det, ätit som en skidåkare (usch), och sovit över en timme. Man ska väl för helvete kunna tåla några få timmars skidåkning i gångtempo, utan att bli trött. Har ju inte gjort annat än att träna under det senaste halvåret. 

Imorgon är det dags för tävlingspremiär, första säsongen jag tävlade var år 1995, det var ett tag sedan sist. Går väl in på trettonde året som senior i år. Vad har jag gjort av tiden?! 

Två timmar på fjället

 

 

God eftermiddag publiken!

Medan folk har tävlat och blandat succé med misär. Så har jag själv varit uppe på fjället och svurit över låg puls och kass känsla. Som sig bör. Trots att jag bestämt långt innan att jag ska försöka träna på här uppe, få in skidvana och inte bry mig om känsla eller resultat här uppe. Det är ändå som att jag omedvetet känner efter alldeles för mycket och att kroppen på något konstigt sätt ställer in sig på sparlåga under passen innan race, speciellt så här i början på säsongen. Jag är nog mest nervös och ovan att åka skidor. Vill dock hela tiden återge hur känslan är och så vidare. Inte vara som alla andra som är så glada och nöjda innan, sen efter racen nedtagna på jorden och helt förstörda. Då är det bättre att redan innan vara nedtagen på jorden. Som känslan varit de senaste passen så tar jag mig inte ens runt imorgon. Men det kommer nog kanske vända. Åtminstone efter tävlingen. Så det är nog mycket nerver och mentalt. Hur jag än försöker strunta i det. 

Två timmar klassiskt blev det på förmiddagen. Lite löst och nysnö, så fästet var lite halvdåligt. Hjärtat slog knappt det heller. Det är något jag verkligen hatar. Vi mötte i alla fall Johan Olsson idag, det var passets höjdpunkt. 

Nu har jag sovit middag och ätit en del. Så hoppas jag är lite piggare nu. 

Tävlingspremiär för alla skidåkare

Mina nya  Oakley Wind Jacket 2.0, från Synsam sports

Hej hej. 

Idag har alla skidåkare i Sverige tävlingspremiär. Tur att jag inte är skidåkare då och således slipper göra något halvhjärtat försök till att skejta i tävligsfart idag. Istället så ska jag väl med min bror upp på fjället och vingla. Planen är att vara ute i högst två timmar, lugn åkning. Imorgon däremot, då är det dags för den här filuren att göra premiär. 

Jag sov gott inatt i alla fall. Nästan så jag blev chockad när jag vaknade. Hur det kan vara. Visste varken vad jag hette eller vart jag befann mig när klockan ringde. Skönt som skräcken. Nu efter ett par koppar kaffe fyllda till ytspänning så börjar jag vakna till. 

Jag återkommer efter fjällturen någon gång, hej så länge!