Halli, hallå.
Vi kan ju börja med något positivt och bra i alla fall. Jag såg EM-fotbollsmatchen mellan Island och England igår. Jag trodde redan på förhand att England skulle få det svårt mot Island. Många var nog rätt säkra på engelsk seger, men jag är inte så imponerad av det engelska landslaget faktiskt. När Wayne Rooney stänkte in 1-0 på straff efter cirka fyra minuter så blev jag dock lite orolig, det gick över efter en minut då islänningarna kvitterat. Efter cirka 18 minuter så dunkade Island in ett nytt mål och succén för våra nordiska grannar var ett faktum! Riktigt kul och stort för dom. Lars Lagerbäck har gjort en legendarisk insats för dom. Många av spelarna i den isländska truppen spelar i allsvenskan, den ligan håller ju inte alltför hög nivå. Men det bevisar åter att fotboll är en lagsport, det behöver inte vara ett gäng med stjärnor för att ett lag ska vara bra och prestera. På papperet så tror jag inte nån ur den isländska truppen hade platsat i Englands startelva.
Det var längesedan Sverige spelade på den här nivån. Jag skulle tippa på att det var i och omkring mästerskapen (VM) 2002 och (EM) 2004. Då vann Sverige sin slutspelsgrupp båda gångerna, dock blev det respass direkt i kvartsfinalerna. Men ändå, Sverige spelade mycket bättre då. Visserligen hade vi några fler stjärnor på den tiden, men som nyss nämnt om Island så är det ju inte bara stjärnorna som avgör om ett lag är bra eller ej. Jag tror dock att vi kommer få ett bättre landslag i Sverige inom några år när förra årets U21-Europamästare blir lite äldre och mer erfarna.
Nog om fotboll. Jag vaknade upp med halsont idag igen, det är mindre roligt. Minst lika ont i halsen som igår. Jag har ju varit förskonad från halsont och förkylningar i över ett år. De gånger jag känt mig på gång att bli förkyld, eller haft en liten känning i halsen så har det försvunnit på några timmar, eller på en dag. Men när det känns minst lika mycket idag igen så börjar jag känna mig lite less. Less därför att:
1. Jag förlorar träning och timmar.
2. Jag vill träna och göra något vettigt på dagarna, inte sova halva dagarna och sedan "lalla" omkring resten.
3. Jag vet hur jobbigt det är att dra igång med träningen igen efter att ha varit still några dagar, dels fysiskt, men också hur bekväm och lat jag blir efter att ha vilat.
4. Jag känner mig tjock när jag inte tränar. Vill inte äta så mycket. Träningen fungerar som så för mig att det blir en "belöning" för att jag efteråt ska kunna äta. Nu har jag ju inte gjort mig förtjänt av det med utebliven träning.
5. Ledig från jobbet, då vill jag ju verkligen passa på att få till bra träning och sedan vila däremellan, har ju inte alltför lång "semester", så det var ju nu i sommar som jag verkligen skulle träna.
6. Finns en risk att jag missar helgens Toughrace här i Borlänge, Dalsjö. Känns ju sådär.
Ni förstår ju att jag kan bli lite less här. Men jag ska försöka hålla känslan på stången och inte låta mig bli bitter. Lättare sagt än gjort kanske. Men jag får försöka påminna mig själv om att träningen inte är hela livet och att jag ju har en mycket roligare och bättre livssituation nu med en bra och fin tjej, jobb och att jag är mer tillfreds överlag.
Jag sov nio timmar i natt i alla fall. Sömn är ju trots allt det bästa för att tygla en förkylning, det har jag lärt mig genom åren. Förr så tryckte jag i mig allt ifrån vitlök, till honung, till förkylningstillskott på hälsokost för åtskilliga hundralappar. Det resulterade ju bara i kass mage och en andedräkt som en drake.
Idag ska jag försöka tvätta min bil och även Amandas. Skulle också vilja se dokumentärfilmen om Island och Lagerbäck; Lagerbäck - en isländsk saga på SVT Play. Den tror jag är riktigt bra!
Det här är hunden "Lars", han var inte riktigt lika intresserad av gårdagskvällens fotbollsmatch som jag. Inte heller mitt kära kvinnliga sällskap. Men man kan umgås och ha det trevligt ändå. Exempelvis genom att beställa kläder från mobilen i timmar. Man är ju ändå nära varandra och det är i min värld värt mycket!
