Foto: Mattias Nilsson
Klockan
07,48 så joggade jag iväg hemifrån Britsarvet för att
12 minuter senare möta upp ett gäng från DSA uppe vid LIVI (friidrottshallen vid Lugnet). Vi skulle springa en liknande tur som jag gjorde
den 3:e juni. Alltså över Björnmyra - Bodaberget - Hornberget. Planen var
3,5 timmar för de andra i gänget och jag reviderade snabbt min plan till
fyra timmar. Anledningen till det är att jag helt enkelt vill träna på lite nu i början av veckan och således kan vila både lördag och söndag. Förra veckan blev det ju nästan
18 timmar och denna vecka är planerad till
14. Men det kan vara lite farligt och lätt att enbart stirra sig blind på en vecka som följer kalendern; måndag till söndag. Tittar jag tillbaka till de senaste sju dagarnas träning så hamnar jag på
21 timmar. Det är ju lite annat än
18, respektive
14. Så dubbla vilodagar ibland är inte helt fel faktiskt. Dessutom så ska jag ju upp tio timmar i träning denna fyraveckorsperiod (
65), gentemot den förra (
56).
Nåväl, passet då. Det var en liten men trevlig grupp som sprang iväg klockan
08 från LIVI. De på bilden ovan, samt Mattias Nilsson (tränare på DSA). Tror inte jag missat någon, i så fall får ni skälla på mig. Vi började med att springa
bergsstigen, därefter vidare på
Carl Larsson-leden, strax innan Björnmyra så sprang vi höger upp på Björnmyraberget. Bitvis nya stigar för min del, väldigt kul, även nära mitt barndomshem i Skuggarvet så blev det en del nya stigar för mig. Efter Björnmyraberget så rullade vi vidare igenom Björnmyra och ner emot Boda. Vi korsade Skuggarvsvägen och drog rätt uppför Bodaberget. Fina stigningar idag vill jag lova.
Från Bodaberget så sprang vi stigar, grusväg och en gammal körväg tills vi till slut hamnade ovanför Laktjärn, nära Skuggarvet. Från Laktjärn sprang vi grusväg och stig hela vägen upp till Hornberget (330 meter över havet, dagens högsta punkt). Denna backe stiger 157 höjdmeter från lägsta till högsta punkt, på 2,56 kilometer. En del platt emellanåt dessvärre, men ändå en fin backe!
Efter att ha varit uppe på Hornberget så sprang vi från Lostenen ner till Skuggarvsvägen igen, vidare bort mot Lugnets naturreservat. Där valde vissa att springa raka vägen hem, medan jag, Gustav, Caroline och Akira sprang tillbaka mot Skuggarvet och Gallsjön igen via grusvägar och stigar. Vi kom strax ut på Lugnets gröna milbana, där tog vi oss upp till toppen (305,9 meter över havet) och sedan ner till Carl Larsson-leden igen, vid gränsen av militärområdet.
Resterande del av passet blev lite av en skarvning, vi tog oss bland annat upp till Sjulsarvsstugan, ner till Lugnets elljusspår och sedan upp till Kårestugan och hoppbackarna. Från hoppbackarna så sprang jag med gänget ner till Lugnet och friidrottshallen, lämnade av dom där och skarvade den sista halvtimmen över Jungfruberget.
Det blev ett riktigt bra pass måste jag säga. Gillar verkligen det här med att köra ett långt pass per dag. Skönt med sällskap dock, det är ju faktiskt perfekt att träna lite innan och efter, då upplevs det inte lika långt faktiskt. Kände mig skapligt pigg under hela turen och absolut inga svackor, skönt. Enda lilla problemet var insidan av höger knä som värkte lite sista halvtimmen. Men det är nog ingen fara. Nu sitter jag i soffan med stödstrumpor och korta kompressionstights, för att öka på återhämtningen lite.
Totalt blev det
fyra timmar,
34,62 kilometer och
890 höjdmeter! Länk till passet från min Polarklocka har ni
här.
Bilder och Strava:
På Carl Larsson-leden första gången idag, efter drygt en halvtimmes löpning
Gänget återigen nedför Hornberget