Solsken var jag än går och medvind i ryggen. Det är lite så jag försöker jobba nu för tiden. Allt blir så mycket enklare då.
Det här passet hade kunnat blivit ett värdelöst och dåligt sådant. Det började med att pulsbandet strejkade (troligen slut i batteri), sådant har jag inte riktigt psyke för att tackla vanligtvis, utan att få ett lättare utbrott, idag brydde jag mig i alla fall inte nämnvärt, vackert så. Första två timmarna kändes inte speciellt bra, har haft lite mer ont i ryggen i några dagar nu igen, dagens pass var inget undantag, jag ljuger inte när jag säger att VARENDA stavtag under dessa tre timmar kändes i ryggen. Det märks nu efteråt också, lägger jag mig på ryggen och försöker dra knäna mot bröstet och vidare mot hakan så kommer jag inte speciellt långt utan att det värker. Men det ska nog släppa.
Hade tänkt ge upp passet efter ganska precis två timmar, var rätt less på att det gjorde ont. Men precis då träffade jag på dagens räddare i nöden; Viktor Axelsson, Joakim Lindstedt och Anton Enberg. Åkte med dom och började känna mig gladare och även piggare. Trots att ryggen värkte så funkade det ändå att harva vidare. Tack för sällskapet grabbar!
Idag testade jag längre stavar för första gången sedan 2012. Jag är 178 centimeter kort, har tidigare åkt med 150 centimeter klassiskt och 160 centimeter skate. Idag dunkade jag på med 155 centimeter och jag GILLADE det! Känslan var att jag fick ett helt annat driv, det är inte alls omöjligt att jag kör med den längden på Vasaloppet.
Totalt blev det tre timmar enbart stakning, med skateskidor och klassiska pjäxor. Jag kom exakt 43 kilometer och klättrade 975 meter. Pulsen var som bekant inte med idag. Bra pass i alla fall!
Fina spår på Lugnet idag. Var kallsnö, trots att det varit plusgrader under dagen. Men solen gör att det torkar upp.
Hade äran att åka i 20 minuter med
Robin Norum idag också. Robin har tagit några steg framåt i år, kul, det är en seriös, trevlig och bra kille på alla sätt!
