Godkväll alla läsare!
Först vill jag tacka till alla som kom fram till mig igår och idag och sa att de läser min blogg och gillar den. Räknade inte hur många totalt, men uppskattningsvis 15 personer i alla fall. Det uppskattar jag verkligen, det som gör att jag tycker det är värt att hålla på med detta! Så tack alla kära läsare!!
Det blev en jobbig tävling idag, segern satt långt inne, jag fick gräva djupt i källaren och jobba väldigt med mitt inre. Är sjukt glad att jag lyckades vända mina tankar från att ha trott att jag skulle släppa och bli fyra, till att vinna. Stolt över mig där!
Jag lyckades ta starten idag och det kändes helt okej till en början. Men jag försökte ändå hålla farten nere, för jag visste att
gårdagen var en riktig urladdning. Efter någon kilometer går
Rikard Tynell upp och kör bitvis väldigt hårt. Här hänger jag med utan att förta mig helt och sedan in i långbacken (en rätt lång och mot slutet brant backe per varv, strax innan målgång varvning) så ökade Rikard farten direkt, efter det så blev vi en kvartett med oss två och de två urstarka Skövde-åkarna Dan Moberg och Axel Bergsten. Märkte i uppförsbacken att det bet bra för mig och jag kände mig stark, fick då förhoppningar om att jag kunde vinna idag.
Ute på varv två och även varv tre så blev det dock helt annorlunda. På den platta golfbanan så fick jag bitvis slita som ett djur, låg på repet många gånger och släppte ett par gånger med två-tre sekunder. Men på något magiskt sätt så lyckades jag grisa mig med. Försökte intala mig själv att jag var stark, att jag behövde denna genomkörare, att det bara var en svacka och så vidare. Intalade mig själv också att jag skulle få en tjej om jag bet mig kvar i rygg, man är bra fin i tänket ibland. Mitt huvud är många gånger min största fiende och nackdel, men i vissa lägen så har jag ett jävla psyke också, idag var en sådan dag.
In till varvning för tredje och sista gången så fick Dan Moberg några meter, jag lyckades hänga på Axel och ta upp kampen, medan Rikard började slå på låren (kramp?) och släppte. Vi kom ikapp Dan ganska så snabbt och då klev han direkt åt sidan. Jag tog då tag i taktpinnen utan att tveka en sekund och drog därefter i en bra fart, strax under tröskeln. Började känna mig piggare och piggare och fick återigen en känsla att jag kunde ta hem detta! I slutet på långbacken så försökte jag mig på ett ryck, fick en liten lucka, men inte tillräckligt, klev då åt sidan och lät Dan ta över dragjobbet. Dan drog riktigt hårt och jag låg åter på repet. Lyckades dock återhämta mig i sista utförsbacken så pass att jag med cirka 200 meter till mål kunde dra på en spurt och ta hem segern i Grotfallsrundan 2016. Supernöjd med denna helgen och tack för alla fina grattishälsningar, påhejningar och annat, det värmer ska ni veta!
Siffror:
2,02,12 timmar
39,24 kilometer
173 snittpuls
189 maxpuls
18,8 km/h snittfart
495 höjdmeter
Foton: Petrus Johansson