Stakfilm!

På gårdagens intervallpass så filmade Börje Gräfnings mig och Kalle. Och som ni ser så får jag ju lite problem med att hålla emot i bålen, tappar liksom hållningen och höften, Ett genomgående problem i min skidåkning. Och även i min vardag. Detta är problem som jag tror orsakar min ryggvärk och som jag tror att jag kan få bukt med via rehabövningar där jag lär mig att aktivera de inre bålmusklerna bättre. Jag får ju ont som skräcken bara av att nöja mig framåt i vardagen, mest för att de inre magmusklerna inte aktiveras och för att ryggraden(?) tar hela "smällen".

För er information så kan jag lova att det inte är någon barnlek att ligga i rygg på den väldigt starka Kalle. Han är en väldigt duktig skidåkare, både fysiskt och även tekniskt. Har alltid försökt att kolla på honom när det kommer till de tekniska bitarna i skidåkningen. Han åker väldigt energisnålt och med ett lugn i åkningen. Brukade alltid säga till honom förr när han var en mer "allround-åkare" att det såg ut som han var ute på ett distanspass när han åkte sprint. Anledningen till det är ju att han åker väldigt stort och kraftfullt, trots att han inte är lika muskulös (läs; tjock) som en annan. Så man har ju lite att vinna på tekniken, men jag tycker ändå att det ser okej ut när jag vinglar fram. Det är en rätt så brant backe, föret var inte superlätt och jag (vi) åkte på träningsvallade skidor.

Förresten, vad hände här? Ett inlägg som är helt seriöst, utan både svordomar och ironi?! Än kan jag överraska er mina kamrater.

90 minuters bensär

Idag var jag lyckligt lottad,fick ägna 90 minuter skejtandes i skidspåren på Lugnet tillsammans med Johannes "Kingsby" Ringsby, Kalle Gräfnings och Rikard Tynell. Ringsby är så snäll och mysig. Han vågar dock inte säga så mycket, av rädsla att bli felciterad på bloggen..!

Var lite halvt sliten sedan förmiddagens drabbning. Hög puls och muskeltrött. Men det var skönt att få röra på sig lite. 22 kilometer och 500+ höjdmeter mäktade vi med. Slingan är ju inte så upphetsande direkt, börjar bli rätt less på den. Och motionärerna har plogat fram en ny inlands-is utför den enda lilla backen som finns. 

För övrigt rotat jag väl vidare. Försöker leva efter devisen: "slit längtan ur bröstet ditt, innan det blir infektert!"

Ni vet ju att jag inte gillar att vara ensam?! Något mer jag inte gillar är att betala för saker och vad passade då inte bättre än att Henrik Öijer (länk kommer "Hendrik") gav mig några Noccos. Välkommen till teamet som sponsrar mig Henrik!

Stakning och syraintervaller

Nej, men det är väl klart att något alltid ska jävlas. Varför skulle något få gå bra någongång? Lyckades lägga ner knäet i den hårda snön på sidan av spåret efter en av intervallerna. Det var svart blod som rann ur blåsan ni ser på knäet. Har man tur nu så är det väl någon dödlig sjukdom som yttrat sig.

Tack som fan Kalle Gräfnings att du "lurade" ut mig idag på träning. Annars hade jag väl suttit som ett jävla kolli här hemma och tyckt synd om mig, vilket jag gör just i detta nu. Tragisk, är bara förnamnet. Skit samma, träningen då:

Vi körde ett rent stakpass idag, med intervaller, mjölksyra-dito. På de första uppvärmningsvarven så kändes det så in i helvete tungt, totalt jävla slut, sliten i musklerna och orkeslös. Som tur var så värmde vi upp en skapligt lång stund och jag träffade även på pappa så att jag kunde byta till ett par skidor som gled lite bättre. 

Efter uppvärmningen var det dags för dödens intervaller: 10 min tröskel - 4 x ca 4,30 min (ett varv + upp till toppen igen, alltså cirka 1,5 varv) - 4 x 45-60 sekunder. Vilan emellan var 3-4,5 minuter. Mjölksyran sprutade ur hela kroppen. Tröskeln kändes faktiskt rätt så bra och jag var med och drog åt Kalle. På de andra intervallerna så hängde jag med i lite drygt hälften (på den andra 4,5 min hängde jag med hela) och tappade därefter litegrann 5-7 sekunder uppskattningsvis. Siffrorna på intervallerna:

-  10 min, 3,53 km, 168 snittpuls, 177 maxpuls, 85 höjdmeter

- 4,29 min, 1,57 km, 174 snittpuls, 181 maxpuls, 50 höjdmeter

- 4,34 min, 1,57 km, 171 snittpuls, 179 maxpuls, 50 höjdmeter

- 4,36 min, 1,57 km, 171 snittpuls, 177 maxpuls, 50 höjdmeter

- 4,40 min, 1,57 km, 169 snittpuls, 176 maxpuls, 50 höjdmeter

- 48 sek, 0,25 km, 158 snittpuls, 168 maxpuls, 10 höjdmeter

- 59 sek, 0,31 km, 162 snittpuls, 169 maxpuls, 15 höjdmeter

- 43 sek, 0,23 km, 154 snittpuls, 165 maxpuls, 10 höjdmeter

- 56 sek, 0,33 km, 163 snittpuls, 171 maxpuls, 10 höjdmeter

Det var inte en dans på rosor vill jag lova, men förhoppningsvis välbehövligt för både kropp och själ. 

Förresten, jag bävar som skräcken inför nyår, högtider ni vet, gillar ju inte det.. Kan inte någon bjuda in mig på någon nykter tillställning? Behöver något annat att tänka på än min misär här hemma. 

Minus 1-2 grader och cirka 7-8 snökanoner som matade på

Svärmorsmardrömmen

Annandag

2150 besökare på bloggen igår. Den går ju faktiskt bra just nu. Borde bli singel oftare. Fortsatt bra stöd från folk som ringer och skriver. Hade inte gått utan er. 

Nu ska jag upp på Lugnet och göra ett halvhjärtat försök att köra stakintervaller med Kalle,G. 

Det blev en timme

Tog mig ut på en timmes skate idag i alla fall. Mäktade inte med så mycket mer än det. Hade planer på att springa några timmar också, men jag hade inte den mentala orken till det. Är ju lite stressad nu av att enbart ha tränat en timme på två dagar, men det är ju bättre än inget och jag har tränat bra på slutet. Imorgon ska jag försöka ta tag i det här igen. 

Tack alla som hört av sig och visat sitt stöd, glad att ni finns. Det kommer bli en tuff period nu framöver. Men egentligen så är det ingen skillnad på min vardag nu mot innan, har ju ändå levt ensam. Nu kan jag fokusera helt på mig själv, skönt det i alla fall. Jag ska försöka leva vidare i min skidåkarbubbla, men vet att den kommer spricka om något med henne kommer upp eller fram. Så jag ska försöka isolera mig så gott jag kan från det. 

Har legat i soffan med träningskläderna och stirrat i taket i tre timmar efter träningen. Många tankar som snurrar just nu. Största skräcken är att jag ska vara ensam resten av livet. Men hellre det och må bra. Jag ska försöka sträva efter harmoni nu, men vilken väg jag tar dit vet jag inte riktigt än.

Tillbaks till noll igen

Fick hänga med min kömpis Filip Öijer igår!

Sådär då, en natt är genomliden, bara resten kvar. Har fina vänner som ger och gett ett bra stöd. Stort tack till er, ingen nämnd och ingen glömd! Det här löser vi. Finns väl värre saker som hänt, även om det är riktigt tråkigt. Men att ha varit ihop med någon som inte vill träffas eller höras är inte så kul det heller. 

Idag är det ju juldagen också, inga planer eller någonting för tillfället. Sitter mest här, tom och en aning nedstämd. Man märker verkligen att julen är en familjens- och kärlekens högtid. 

Jahapp, man är i alla fall tillbaks på noll igen. Allt är borta, allt är försvunnet. Det blir inget Norge. Och jag lär väl hänga kvar här i kära Falun. Det gillar ju jag i alla fall. 

Det går som i vågor, ibland blir jag väldigt nere och ibland känns det rätt så bra. Tanken att aldrig träffas mer är den jobbigaste och att ha förlorat någon man tyckte väldigt mycket om. 

Har en känsla att detta kan ta tid. Får väl försöka ta till mig och leva efter klyschor och floskler, såsom att man måste "gilla läget", "tiden läker alla sår", "ensam är stark", osv, osv. Men man är ju inte 20 längre, så det börjar ju brinna i knutarna.

Var även med vid Öijers julklappsutdelning, det var inte Henrik som var tomte.

Det är över nu.

Hon kom till mig. Sa att det var över. Jag grät och var jätteledsen. Hon visade inga känslor och sen drog hon. Jag vet inte om jag orkar nåt mer nu. Varken skidor eller annat. Allt kan vara över. Det visar sig. Just nu pissar livet på mig. Jag hatar det. 

Rätt okej

"Min sinnesstämning är ett spöregn på en kyrkogård" - Organism 12

Blev väl rätt trevligt idag ändå. Men ingen träning, tråkigt nog. Och ingen tjej. Man kan ju tydligen inte få allt här i livet. Man lever ju i alla fall och har hälsan i behåll. Om det nu är någon tröst. 

Får se hur lusten faller på kring träning imorgon. Har ingen riktigt lust att göra något när jag mår såhär. Hatar mig själv ännu mer än vanligt när jag är så dum som hänger upp mitt liv på en annan. Det hade ju funkat om det var någon som tyckte om mig. Men nu har jag tyvärr inte den förmånen. 

Heja livet, snart är det i alla fall slut på jul!

Jul idag

Igår kväll så åkte jag hem till familjen Henrik och Ronya Öijer för Bingolotto och lite häng. Det var trevligt! Tur man har vänner. 

Blev ingen träning i förmiddags. Var för trött för det. Får se om det hinns med senare. 

Jahapp, det är julafton idag. Kul som skräcken. Ingen som läser några bloggar idag, så jag kan ju skriva vad som helst, bl.a. Bl.a. Bl.a.  

1,30 timmar stakning, hatar julen och hatar livet.

Goder afton!

Två pass avklarade. Är inte ute efter någon medalj eller att ni ska tycka att jag är duktig. Hade jag haft en tjej så hade jag ju kunnat vara med henne, men det har jag ju inte, så då är det väl lika bra att träna. Har väntat i fem år på att få ha något annat än ett miserabelt jävla distansförhållande, men allt blir bara sämre och sämre. Inte så lätt när den ena vill träffas och höras, medan den andra skiter fullständigt i en. Och ja, lätt då för er att säga att jag ska gå. Men då jag då och då blir matad med orden att jag "visst vill vara ihop med dig" så är det inte så jävla lätt att dra sig ur. Denna månaden har det varit totalt jävla nattsvart mörker, inte setts och i princip inte hörts något. Nu kan vi inte heller ses över julen, då det är viktigare att bland annat gå ut på krogen. Imorgon är det julafton, fy fan vad jag hatar den skiten. Kapitalistiskt jävla skit, köpa julklappar för pengar man inte har och vara med nära och kära. Men jag som inte har såna då? Vad i helvete ska jag göra då? Just nu är jag så fruktansvärt jävla ledsen och tom.. Tänk att jag är så jävla värdelös och ful att jag inte ens klarar av att ha ett förhållande. De flesta av mina kompisar har på senare tid hittat tjejer senare än mig och dom har ju ett mer "sunt" förhållande där båda parter vill ses. Varför i hela helvete ska jag ha hittat någon som aldrig vill ses för...?!? Imorgon ska jag fan träna hela jävla dagen och sedan låsa in mig i den här jävla tragiska lägenheten jag har och hoppas på att skiten brinner ner. 

Nu var det inte min miserabla livssituation som ni ville läsa om, den vet ni ju redan om. Efter det första misslyckade passet så var det dags för ytterligare en träning för mig; 1,30 timmar stakning uppe på Lugnet. 495 höjdmeter och 21,5 kilometer. Körde stora delar av passet tillsammans med den mäktiga och lovande junioren Oskar Svensson som skejtade. Det var skönt att ha någon att prata med där ett tag, för jag höll på att explodera inombords. 

Just nu hade jag gärna fått lite uppmuntrande kommentarer ifrån er kära läsare, för jag känner mig så fruktansvärt jävla värdelös och nere för tillfället. Vet inte alls vad jag ska ta mig till. Det är inte så jävla roligt att inte ha någonting i livet förutom en tragisk skidkarriär som går på sparlåga. Visst att jag har lite glimten i ögat och är lite skämtsam, men det börjar så sakteliga bli allvar nu.. 

Mail: adam@adamsteen.se

Mobil: 076 - 166 49 97