Stakning med impulser och AII-inslag

Det sägs att man blir glad och mår bra av träning. Isåfall kan det jag håller på med inte kallas träning. Ont i ryggen och långt ifrån glad, är väl någon form av fruntimmersbekymmer igen som spökar. Men jag har åtminstone rört på mig en sväng. 

Dagens första pass blev två timmar långt och precis som igår så stakades det enbart. Det rullar jävligt tungt nu när det är blött och kallt. Kalle Gräfnings hade lagt upp en rutt och ett pass som var något tuffare än vanlig AI (distanspass). 

Vi möttes upp utanför mig i Britsarvet och drog direkt upp till Lugnet, över skidstadion och upp till Hoppbackarna. Vi rullade vidare mot Norslund och tog backen på Rörosvägen. Fortsatte mot Slussen, Kvarnberget och Främby. Vidare upp igenom Galgberget och avslutade med att ta backarna i Krondiket. Blev en fin tur ändå, men frågan om det inte är trevligare med att köra längre turer och inte inne i stan. Speciellt nu när det ligger mycket hala löv på marken. Hade ju varit optimalt med en rullskidbana, såg att DT (Dalarnas Tidningar) uppmärksammat behovet av en rullskidbana häromdagen. Men om det nu mot förmodan skulle bli en sådan så skulle väl inte undertecknad vara välkommen där. 

Under tiden idag så lade vi in 4 x (cirka) 5 minuter AII, uppför de längsta backarna längs rutten. Precis som igår var känslan; trasig och muskeltrött som en gnu första halvan och sedan något bättre den andra. Vi hann också med sex stycken impulser. 

Smal

Dricker enbart en smoothie till frukost idag, i hopp om att bli smal, så att jag en dag kanske kan få en tjej..

Nu ska jag ut och staka med Kalle Gräfnings igen. Perfekt med regn, grått och rusk. Symboliserar ju mitt eget liv rätt bra. 

Två timmar löpning i pannlampans sken

Sopat in 5,05 timmar träning idag, inte illa det heller. Att jag nu på eftermiddagen sprungit i två timmar utan att ha ont i knäet är ju också rätt fint. Det är också väldigt härligt att springa i pannlampans sken, ensam i skogen. Typ där slutar väl ljusglimtarna i mitt tragiska, värdelösa och ensamma liv. Någon gång ska det väl ändå vända tycker jag?!

Löpturen nu på eftermiddagen utgick hemifrån Britsarvet, jag tog mig först upp på Jungfrubergets båda toppar, fortsatte vidare genom skogen mot Hornberget, upp till Lostenen, ner igenom Skuggarvet, in på Lugnets naturreservat och sedan hem. En lugn, fin och skön tur. Kände mig lite piggare än i förmiddags också. Fick dessutom lite adrenalin-påslag då och då när jag såg ett antal lysande djurögon här och där inne i skogen. 

Siffror:

2,00,39 timmar

18,00 kilometer

127 snittpuls

153 maxpuls

455 höjdmeter

Lostenen uppe på Hornberget

Hade det varit ljust så hade ni sett sjön Varpan

3,05 timmar stakning

Men jävlar vad fint att få träna hemma igen. Stakat i 3,05 tillsammans med Kalle Gräfnings, Linus Larsson och Lars Suther! En vända över Hosjö - Danholn - Karlsbyheden - Ruptjärn - Riset - Sundborn - Skuggarvet - Lugnet - Falun. Kände mig lika trött och fet som jag är under de två första timmarna. Men under den sista timmen så kändes det väl i alla fall lite lättare. Efter halva passet så började även solen att lysa, det var inte helt fel. 

Så fort jag kom hem till Sverige så börjar den här jävla runkryggen att göra ont igen. Lika fan det, man har väl gjort något dumt i sitt förra liv. 

Nu ska jag sova en sväng och sedan träna lite mer. Tror jag. 

Staka i regn

Hade en väldigt trevlig och mysig kväll igår tillsammans med en ny bekant...

Idag är det dags att damma av rullskidorna och staka en sväng. Pissregn ute, men vad gör det när man dansar på moln?! 

Bitterljuva Falun

Sådär då. Bitter igen. Ensam igen. Ingen aning alls om hur kommande veckor ska se ut ju, så jag har inget kul alls att se fram emot. Har ingen riktig plan vad jag ska träna, känner ingen lust att jobba och  så vidare. Men jag har ju lärt mig att min bitterhet går i cykler, så det vänder nog snart igen. 

Nu äter jag lunch på jungfrun och sedan ska jag hålla i ett event med tälja och måla dalahästar. Hoppas det är någon snygg tjej med. 

På svensk mark

Igår var det sol, värme och glada miner. Nu är man tillbaka till detta kalla helvete igen (hur nu ett helvete kan vara kallt är ju dock frågan). Imorgon har jag ett inplanerat jobb på några timmar, i övrigt har jag inga planer på den kommande tiden. Det känns rätt drygt. Luften gick ur mig nu känns det som. Får hoppas jag bara är trött efter resan. Hade ju varit skönt att komma hem till någon nu, men det blir ju som vanligt ensamsittande i min bittra lya. 

Mot Sverige

God förmiddag. 

Nu är det snart dags att lämna denna paradisö för att bege sig hem till kalla och tråkiga Sverige igen. Lite vemodigt kanske, men ändå rätt skönt. Har får till bra träning här nere i alla fall; 25 timmar och cirka 8000 höjdmeter på dessa sju dagar är bra!

60 minuter AIII stakning, uppför

Då var det sista passet avklarat här nere. Det blev ett riktigt tufft pass stakintervaller. Körde från Maspalomas och backen uppåt mot första toppen på 490 meter över havet, glömt bort vad den heter. Körde även dessa helvetesintervaller så att jag glömt bort vad jag själv heter. 

Dagens intervaller blev i alla fall som följer:

Första: 27,00 minuter, 6,27 kilometer, 172 snittpuls, 183 maxpuls

Andra: 20,00 minuter, 4,27 kilometer, 173 snittpuls, 181 maxpuls 

Tredje: 8,39 minuter, 2,05 kilometer, 172 snittpuls, 181 maxpuls 

Fjärde: 5,26 minuter, 1,42 kilometer, 169 snittpuls, 181 maxpuls

Den första intervallen så körde jag hela helvetesbacken, blev nedskjutsad i bilen och delade in backen i två intervaller och till sist blev jag nedskjutsad en kortis för att få ihop mina planerade 60 minuter. Det var sjukt jobbigt idag, men jag är nöjd att jag genomförde det. 850 meter plockade jag. Det är fint! 

5h+ bike!

Skål och välkommen till min blogg. Börjar med att be om ursäkt för att jag cyklade med håriga ben idag, minns inte när det hände senast..

Precis avklarat det fjärde cykelpasset för i år. Det blev en vända upp till toppen här på Gran Canaria (Pico de las Nieves). Sjukt stum i benen första timmen, sedan blev det lättare och lättare. Jag och Martin körde lite fortare än de andra grabbarna, så efter att ha varit upp på toppen första gången efter ganska precis tre timmars mer eller mindre konstant cyklande uppför, så vände vi ner fem kilometer och följde dom upp en andra gång. På vägen hem gjorde vi samma sak, bra för oss att samla lite extra kilometer och timmar. 

Kändes väl hyfsat i benen, men det finns inte något cykelklipp direkt. Dock så känner jag mig starkt fysiskt rent allmänt och det är ju bra i alla fall. 

Siffrorna för detta mäktiga pass blev:

5,08,42 timmar

128 snittpuls

171 maxpuls

105 kilometer

20,3 km/h snittfart

2800 höjdmeter