Seger i Engelbreksstafetten!

Ola Nyberg, jag och Martin Holmstrand

Jag sprang förstasträckan på 17,04 enligt den officiella tidtagningen, vilket är strax under 3,30 min/km. Det är ju ändå bra. 186 i medelpuls och 197 i maxpuls. Jag växlade som trea. 

Övriga i laget var Johan Olsson och Mattias Westman. 

Sjukt kul att vinna för en gångs skull!

Här är lagets tider:

Mot Norberg och Engelbrektsstafetten

God förmiddag. 

Sovmorgon idag om man jämför med de senaste dagarnas dödstidiga uppstigningar, skönt det. 

Igår kväll när jag gick och la mig så var temperaturen 27 grader plus, då kan man hålla sig för skratt. Men jag installerade en anordning med en fläkt på ett bord bredvid sängen, så jag somnade ändå rätt lätt. 

Nu sitter jag i Sågmyra SK:s buss ner till Norberg och Engelbrektsstafetten. 12:00 är starten och jag kör förstasträckan. Fem sträckor á fem kilometer väntar. 

Lite rullskidor i livets väder

Vilket jävla härligt väder vi har här i Falun (hela Sverige?!) nu, solsken och supervärme! Älskar verkligen värmen, förutom när jag ska försöka somna då. 

Dagens träningspass blev ett lugnare sådant. Klassiskt på mina Elpex-treor så körde jag följande vända:

Britsarvet - Skuggarvet - Hobborn - Lilltäkt - Östborn - Hosjö - Lugnet - Britsarvet

Ungefär som dalarullen-banan alltså, men med en skarvning över Hosjö. När jag nästan var framme i nyss nämnda Hosjö så blåste jag av ett kort (2,5 minuter - 5 stycken) block med 10"-20"-intervaller, för att försöka få upp lite speed och hitta träffen bra i stakningen. Det resulterade i värkande vänsteraxel och ont i båda armbågarna. Dock så verkade det gå över efter ett tag i alla fall. 

35 kilometer lyckades jag skrapa ihop på två timmar, så det var ju klockers! 

Nu är det helg!

Lite mer från jobbet

Det är ju lite svårt att förklara vad jag gör, men här kommer två före- och två efter-bilder på de renoverade lyftarna kallade IP-CCV:

Före: Rostiga, fulla av fett, skitiga, trasiga delar, ärgade delar och så vidare

Efter: Nymålade, tvättade, bytta delar och putsade. Lite skillnad va?!

Idag är det fredag och det ska bli så skönt med helg!!!

Testat det här med skate och kört gym

Dagens träningssällskap blev Martin Holmstrand och Linus Larsson. Är jävligt glad att ha sällskap att träna med i veckorna, för när jag är så här trött efter jobbet som jag varit på slutet så är träningsmotivationen nere på nästan noll. Vill bara sova. 

Idag i alla fall så blev det rullskidor skate (för min del) och så gym. Rullskidor upp till Lugnet och friidrottshallen, där kördes följande fem övningar:

- 3 x 16 Armhävningar på kettlebells med drag, 12 kilo

- 3 x 15 Magchrunches i cablecross, 90 kilo

- 3 x 5 Djupa knäböj, 60 kilo

- 3 x 15 Bänkdrag, 50 kilo

- 3 x 15 Tricepspress med hantlar, 12,5 kilo

 Efter detta så rullade vi mot Stångtjärn. Ungefär halvvägs så ropade jag: - dricka, vi stannade och drack och jag klämde även en gel då jag var så jävla trött. Väl inne på Stångtjärnsvägen så hade jag återfått lite krafter och kunde således bränna av mitt planerade 10"-20"-block på fem minuter, lyckades faktiskt skrämma upp pulsen i 179, så det var ju bra. Vi vände där vägen tar slut, uppe vid Stångtjärnsstugan och åkte raka vägen hem. Totalt 75 minuter rullskidor.

Martin Holmstrand presenterar stolt; Björn Dählie Ski Challenge!

Bla - Bla - Bla

Gårdagens träningssällskap Johannes Andersson fångade mig; den blekfete diabetikern på bild efter att ha kört klart intervallerna. 

Var så sjukt trött igår så jag la mig före klockan 22, kunde ändå inte somna före klockan 00, så nu är jag åter trött som skräcken. 

Ska försöka få till ett träningspass idag igen, lite rullskidor och styrka tänker jag. Är ju ett jävla kingväder ute, så man vill ju försöka få lite sol och färg. 

Jobbet rullar på och jag trivs, king det. 

Klassiska intervaller kring Skuggarvet - Högbo på 2:or

Nöjd efter att ha blåst ur lungorna

Världens tröttaste kille har just kört dagens självplågeri. Efter att nästan ha somnat stående på jobbet idag, halvsovit i en kvart på golvet under lunchen och sedan tryckt i mig fyra koffeintabletter så stod jag återigen i träningskläder på rullskidorna. Dagen till ära så hade jag med mig den starka skåningen Johannes Andersson, här får ni se upp Rickard Bergengren och Linus Larsson!! 

Jag började med att värma upp till Lugnet det tog cirka 15 minuter. Under uppvärmingen så blåste jag av fem stycken 10"-20"-intervaller för att försöka väcka den trötta kroppen jag har. Därefter så körde jag samma intervaller som jag gjorde i torsdags, denna gång med Elpex-tvåor, såhär  var intervallerna:

- 1:a, från frisbeegolfbanan, mot Skuggarvet, mål uppe på Urfjäll, över toppen: 8,16 minuter, 2,52 kilometer, 166 snittpuls, 175 maxpuls, 90 höjdmeter.

- 2:a, från botten i Skuggarvet, mål uppe på Urfjäll, över toppen: 7,55 minuter, 2,52 kilometer, 169 snittpuls, 179 maxpuls, 75 höjdmeter.

- 3:e, från frisbeegolfbanan, över skidstadion, mål uppe vid Kårestugan: 7,22 minuter, 2,12 kilometer, 170 snittpuls, 181 maxpuls, 90 höjdmeter.

- 4:e, från Järlindskiosken, förbi Högbo och mål uppe vid Kårestugan: 8,03 minuter, 2,31 kilometer, 171 snittpuls, 181 maxpuls, 95 höjdmeter.

- 5:e, start vid Järlindsvägen, igenom bostadsområdet, via cykelvägen upp till Högbosjukhuset: 5,04 minuter, 1,41 kilometer, 170 snittpuls, 183 maxpuls, 65 höjdmeter.

Kände mig faktiskt rätt stark ändå, även om jag är riktigt trött och bara vill sova så går det att ta ut sig bra med rätt fokusering och vilja. 

Ett blogginlägg med det mesta

Vill börja detta inlägg med att återigen säga att jag är djupt imponerad av er som jobbar heltid och samtidigt tränar på en högre nivå. Eller ja, egentligen på alla er som jobbar heltid, i alla fall dödstiderna 7-16. Jag är helt slaktad alltså. Hinner inte så mycket mer än att jobba, träna, äta och sova. Och då har jag den enorma turen att jag får hämta matlådor från Dala Wärdshus, utan det hade jag ju varit än mer rökt. För jag varken kan eller vill laga mat. Jag är oerhört tacksam över de möjligheter jag ändå har, även om jag gnäller en del i onödan ibland så har jag det rätt bra. Och även om jag är sjukt trött just nu så tycker jag det flyter på rätt bra, skönt med rutiner ändå på något vis.

Jag har ju varit inne lite på det här med förändring, och jag tycker att det går åt rätt håll. Jag har ju som plan att flytta till Oslo i september eller så, beror lite på hur det ser ut med jobb här och där (har inget på gång i Norge än, ska ta tag i det mer när jag slutat på nuvarande jobb), samt boende därborta. Jag har heller ingen som vill hyra min lägenhet här, helst möblerad (hör av er vid intresse; adam@adamsteen.se). Planen är väl att vara borta 1-2+ år, vet inte riktigt, beror på hur jag trivs där. Har dock längtat under en längre tid att få bo ihop med Jessica, samt testa nya träningsmarker, nya träningskamrater och överlag nya omgivningar. 

Det är inte bara flytten till Norge som kommer vara annorlunda, jag hoppas att jag inom kort kommer kunna berätta mer för er om hur min skidsatsning kommer se ut framöver, för det är en del förändringar även på den fronten. Och nej, jag ska varken trappa ner, eller lägga av. 

Vi går en spännande tid till mötes!

P.S Jag vill passa på att tipsa om www.hotelluddevalla.se, för er som är sugna på västkusten D.S

Löpning utan känsel och lokalsinne

På något hygge någonstans.

Ja, det blev väl ett jävla pass det här också. Började med att springa upp till Lugnet där jag skulle möta Jimmie Johnsson och Martin Holmstrand, seg som satan och kände mig om möjligt tyngre än vad jag redan är. När vi sedan började springa från Lugnet så hade jag som tur var lite piggare kropp igen. Jag gav som förslag att vi skulle ta oss till det gamla militärområdet för att ta oss upp på ett berg som jag inte kan namnet på, i närheten av Björnmyra. Det gick sådär. Efter en timmes virrande bortåt, med en stor del obanat så vände vi hemåt igen längs en känd stig, via Björnmyra, Skuggarvet, Bergsstigen, Jungfruberget och Lugnet. 

Det kändes ju bra i cirka en timme, efter den första inledandes helveteskvarten där allt kändes runk. Sista timmen så tappade jag känseln i vänsterbenet (enbart på huden och utsidan av låret) igen, denna gång värre än någonsin, det släppte liksom aldrig. Antagligen är det väl den här ischiasnerven som kommit i kläm igen. Det är ju något som inte stämmer i ryggen i alla fall, när jag ser mig själv från sidan vid fönsterpassager etc så ser jag ju ut som en jävla anka när jag hankar mig framåt, sjukt stor svank och kulmage. Har dock ingen lust att fixa detta under den tiden jag jobbar då det garanterat kommer komma tillbaka direkt igen då. Så jag får härda ut.

När jag väl kom hem från löpningen så stupade jag på hallmattan, använde ryggsäcken som kudde och sov i en kvart innan jag kunde samla mina sista krafter till att köra fem minuters hållningsstyrka. Man är oerhört fin alltså.. Två timmar gå, lunka, löp fick jag i alla fall ihop, det var kul.

Kattvakten

Bodde i Skuggarvet i natt och var kattvakt. Det gick bra. Idag är jag trött satan, så vi får se hur det blir med träning, men förhoppningsvis så får jag till något.