Foto: Måns Karlsson
På sjätte försöket så lyckades jag äntligen med mitt mål att klara topp-50 i vasaloppet. Tidigare försök:
Så det var på tiden att jag klarade min 48:e-plats. Blev även så bra som 18:e svensk. Det säger en del om att det är rätt hård konkurrens från andra länder också, inte minst från vårt västra grannland.
Jag var som vanligt nervös dagarna innan och på morgonen innan. Men så fort jag kom ner till startområdet så blev jag lugn, lugnare än alla tidigare åren. Nästan så att jag tyckte det var konstigt. Värmde upp genom att jogga lite bredvid startrakan, tyckte kroppen kändes helt okej. Med fem minuter kvar till start så tog jag av mig överdragskläderna, direkt så kom loppets TD fram till mig och sa att jag ej kunde ha den dräkten (för stor reklam, ej heller mössan som saknade sverigeflagga), och att det skulle bli möte efteråt, han tog kort på mig och verkade rätt så allvarlig med sina hot, jag hade dock inte så mycket till val, utan fick dra en chansning.
Sekunden innan starten gick så tyckte jag att det rycktes till i startledet långt till vänster, jag stod nästan längst till höger med en gubbe framför mig. När sedan fållan skulle ryckas upp så märkte jag att många fastande i den, jag behöll lugnet och hukade mig under. Kom iväg bra och det kändes fint.
Uppför första backen kände jag mig väldigt pigg, men jag höll igen och tyckte att jag höll de främsta inom ett rätt lugnt avstånd. Trodde att jag skulle kunna gå ikapp klungan ganska tidigt på myrarna. Väl uppe på toppen av backen så började jag mata på det jag hade, kilometrarna gick, jag började bli rätt trött och märkte även att jag hade lite sämre glid än folket runt mig. Fortsate dock att köra det jag hade, men tog inte in på klungan som låg retfullt några hundra meter framför.
Foto: Swix ski classics
Han gled dock ifrån mig ner mot Tennäng. Men jag hade turen att komma ikapp
Andreas Holmberg, han och jag åkte sedan ihop till strax innan Evertsberg, tur för mig, för jag var här ordentligt trött och tyckte skidorna gick som sämst på hela loppet här. Anderas stod för det mesta av dragjobbet. Vid Evertsbergssjöarna så frågade vi vad vi låg, jag hade tippat på en bit över 100, men då ledarna ropade att vi låg kring 70 så tändes ett hopp i mig. Vid kontrollen i Risberg så bytte jag till större trugor och fick tack vare det lite bättre grepp i den lösa snön.
Från kontrollen i Evertsberg och in i mål så körde jag i det närmsta ensam hela vägen. Hade bitvis folk i min rygg, men jag körde i min fart och plockade folk nästan hela tiden. Från strax innan Oxberg så kände jag att skidorna började gå lite bättre då det blev lite av en ishinna i spåret. Jag hade hela tiden bra tankar här och jag åkte som i ett rus. Det enda jag fokuserade på var att åka och skita i allt annat. Det funkade väldigt bra, trots att jag var dödstrött och helst ville lägga mig ner och vila så tog jag mig framåt. Det var oerhört inspirerande att se att jag plockade på åkare framför mig.
Vid kontrollen i Hökberg så hörde jag att jag hade chans på topp-50. Det gjorde mig ännu mer taggad. Strax innan Läde så såg jag en klunga på 6-7 personer, vars avstånd jag åt upp stavtag för stavtag. I Krångåsen var jag ikapp och jag gick direkt upp i spets och höll mitt tempo. Fick med mig två Norrmän. Sa åt mig själv att skita i dom och bara hålla mitt tempo. I Eldris-kontrollen så drack jag för sista gången. Fick Coca Cola av
Jens Erikssons mamma. Därefter så var det full fart framåt, på vägen in i mål plockade jag också Robert Eriksson och med mindre än en kilometer kvar även självaste
Giorgio di centa OS-mästaren från 2006!
Gick i mål helt utpumpad och så oerhört nöjd med att hela tiden haft huvudet med mig, presterat det jag kunde för dagen och klarat TOPP-50!
När jag rest mig upp och skulle gå ut ur målområdet så kom TD:n åter till mig och sa att vi skulle ha ett möte. Det blev ett möte på cirka 30 minuter, där jag först fick redogöra min version, därefter så fick jag gå ut och dom fick snacka ihop sig. Det slutade med en skriftlig varning från FIS och böter. Men jag blev glad att jag slapp bli diskvalificerad!
Under loppet så tänkte jag att jag aldrig mer ville åka skidor. Det var så oerhört slitsamt, troligen den värsta/jobbigaste skidtävling jag någonsin åkt. Men tack vare eminent service från mitt ledarteam, övriga servicefolk, påhejningar av folk utmed banan (många folk!!) och att jag i det närmsta kan varenda kilometer från Risberg och in i mål så tog jag mig på något konstigt vis i mål!
Stort tack alla inblandade, ingen nämnd och ingen glömd!
