Bilden sammanfattar väl dagen ganska bra.
150:e och 5,13 minuter efter idag. Helt sjukt hur sakta jag åkte idag. Stod still uppför. Men jag hade ju detta på känn,
redan igår så kändes det sjukt dåligt. Idag när jag värmde upp så kändes det inte heller bra, men som tur var något bättre än igår, med gårdagens känsla så hade jag säkert varit ute än och harvat.
Planen för dagen var att gå ut rätt lugnt, hålla igen uppför en aning och försöka köra hårt på de lite mer lättåkta partierna. Det funkade bra första varvet (av sex) och känslan var att jag utan problem skulle klara av att hålla samma fart och kanske till och med öka en aning. Men direkt i första backen så kom den jobbiga känslan jag haft under en tid nu; riktigt stum i musklerna, mjölksyran sprutade ur både armar och ben och jag var inte det minsta ansträngd i andningen. Det gick bara inte att åka fortare. Så fortsatte det nästan hela racet, fram till ett halvt varv kvar då killen som startade två minuter bakom mig kom ikapp i nästan den dubbla farten, det var som att jag vaknade till då och kunde utan större problem gå med honom och även köra ifrån honom med någon sekund in i mål.
Jag förstår inte riktigt vad det är som är fel och gör att jag inte presterar på den nivån jag vill. Men troligen så är det en stor del mentalt, då jag sätter lite för mycket press på mig själv, och samtidigt tvivlar på att jag kan åka fort. Tror inte att just träningen är några stora bekymmer, men kanske så är det återhämtningen och det jag gör/inte gör då jag ej har träningskläderna på mig som jag kan slarva en aning med. Jag försöker vara seriös, göra jobbet och träna bra för att bli bättre, men det är tråkigt när jag då istället blir sämre och sämre.
Förr då jag halvt lagt av fram och tillbaka kring 2008-2009, så hade jag en uppåtgående trend med bättre och bättre resultat i ryggen, plus att jag hade bra träning bakom mig, då kunde jag prestera trots att jag inte tränade mycket alls. Men då trodde jag lite mer på mig själv och jag hade inte min egna press på mig, då var det mer att jag "visste" att jag kunde åka så och så fort.
Jag fortsätter jobba på och försöker tro att det kommer bli bättre. Tränar på och fortsätter vara seriös, jag har exempelvis inte druckit en droppe alkohol på snart fyra månader (kanske är det som saknas?). Jag åkte ju ändå bra på
Axa, trots att känslan inte var 100% där heller. Så det finns ju där någonstans.
Martin Eriksson tog ett antal bilder och en film på mig:
Jag ser ju i alla fall deffad ut.